Nån gång under graviditeten. Ovetandes om vilka tjejer som låg därinne!
Peter och jag på Nataniel och Viljars dop 22 februari!
Så kom den 21 maj - 37+0 - ultraljudet då de sa att Klara hade slutat växa och att vi skulle åka till Jönköping för igångsättning.
Så vi åkte dit.
102 kg - helt okej. 26 kg upp sen inskrivningen på MVC i v. 8.
CTG är inte min favoritsyssla. Men godkända resultat kom snabbare den här graviditeten.
De satte igång mig 3 ggr innan något hände.
Det började mola lite och jag kände några regelbundna väkar men det gjorde aldrig ont och så tonade det bort och sen inget mer förrän fredag eftermiddag då vi fick en mycket driftig barnmorska - Inger.
Jag va öppen knappt 4 cm då och hon satte in den 3e igångsättningstabletten eller vad det nu va för något.
Hon va positiv och sa att hon trodde att bebisarna skulle vara ute på hennes pass.
Ingenting om att det kunde ta lååång tid och att vi skulle förbereda oss på det.
Då hade vi i och för sig varit där 1½ dygn men tack och lov utan smärta.
Här höll vi på att packa ihop oss för att flytta till förlossningssalen.
19.20 tog de Emilia´s hinnor och efter det reste jag mig inte ur sängen förrän de va ute.
Ett CTG på en halvtimme ungefär tills jag inte klarade av att ligga på rygg längre.
Värkarna kom regelbundet direkt efter att vattnet va taget.
Jag har inget direkt tidsbegrepp men kan tänka att jag började känna krystvärkarna en timme efter vattenavgång.
Inger kände på mig och sa att snart blir ni föräldrar!!!
Här en nyfödd Emilia 21,04 2590 g!
Hon skrek direkt och fick en 10a på apgar.
Till höger ser man hur de håller fast Klara så hon inte skulle snurra runt när det plötsligt blev väldigt mycket plats.
De gav Emilia till Peter medans alla koncentrerade sig på mig.
Jag hade fått värkstimulerande dropp då det inte är helt självklart att värkarna fortsätter bara för att det ena barnet är ute.
Jag ville krysta men fick inte för att hon inte va tillräckligt långt ner för att fixera sig.
När hon äntligen va det så tog Inger Klaras hinnor oxå och i en enda värk kom både vattnet och Klara ut.
1950 g och 45 cm lång.
Vi hade kommit överrens med alla innan att det va Peter som skulle säga till mig vilken sort det va på bebisarna.
När Emilia kommit så kommer jag inte ihåg hur det gick till men när Klara kom sa jag till Peter att komma och berätta och det kommer jag ihåg.
Att få ut Emilia krävde ett annat jobb. Man kommer inte ihåg att räkna men jag gissar att jag kände att huvudet tryckte på 4 ggr innan sista när hon kom ut.
Många tror att det inte känns så mycket att trycka ut barn nr 2 men det gjorde precis lika ont.
Däremot kände jag det i andra steg än vad jag kommer ihåg med Ebba och Andrea.
Jag kände verkligen först huvud, sen axlar och sist resten av kroppen.
Med Andrea va det allt i ett och med Ebba kommer jag inte ihåg alls.
Nyfödda bebisar!
Jag har alltid haft korta navelsträngar så Klara nådde aldrig enda upp.
Lite bilder bara...
Peter med Emilia
Båda tillsammans inne på Neo.
Annan vinkel. Har inget minne av att Ebba och Andrea hade så mycket fosterfett som dessa två.
Trötta på rummet i väntan på att vi ska flytta in på neonatalens familjeenhet.
Emilia
Första natten på förlossningen hade vi inga barn inne hos oss. De fick ligga tillsammans.
Andra natten så hade vi bara Emilia.
Men hon sov oroligt så tredje natten tog vi in Klara oxå.
Nu publicerar jag detta för det har legat som utkast tillräckligt länge nu;)!!
Resultaten av dessa bebisar florerar ju tätt på Facebook och Instagram!!
