Igår var det möhippa och svensexa, jätteroligt men jag orkar faktiskt inte skriva så mycket mer om det. Vi kom iallafall hem strax innan 21 efter att ha hämtat barnen hos min bror. Jörgen somnade en kvart senare och vid halv tio la jag barnen.
Ebba har haft ont i örat i några dagar och det berättade hon oxå för mig några gånger innan hon somnade.
Efter en stund så vaknade hon med ett skrik, men när jag kom upp så var hon inte vaken. Hon vred och vände sig, hulkade och skrek. Jag försökte få henne att säga vad det var men fick inte fram något, hon ville liksom inte ha min hjälp.
Efter att hon hållt på sådär i över en timme så ringde jag till akuten och pratade med de. Vet ju själv att det kan göra väldigt ont i öronen ibland.
Jag fick låna alvedon av grannen och gick upp och gav henne det och sen fick hon följa med ner i soffan och titta lite på tv. Hon somnade på tio minuter...
Bar upp henne och la mig själv oxå. Fick ha propp i för J snarkade så. När jag precis hade somnat så hörde jag henne igen, helt hysterisk var hon på väg ner för trappan och letade efter mig. Jag fick upp henne igen och la mig i hennes säng. Hon somnade direkt men hela natten har hon med jämna mellanrum börjat skrika sådär och jag har inte ens fått nudda henne...
Imorse vaknade jag av Andrea satt i sin säng och skrek: Mamma, kissa! Mamma, kissa! Så jag gick upp med henne och då vaknade Ebba och sa med världens lyckligaste röst: Mamma, du skulle ju väcka mig!
Skumt för två timmar tidigare så verkade det ju som att hon skulle dö...
Hade ju beställt en tid på akuten iallafall så vi åkte upp dit.
En av Ebbas starka sidor är ju hur själständig hon är när vi träffar läkare och andra. Hon behöver verkligen inte hålla mig i handen och svarar jätteduktigt på frågor hon får. Hon hade sagt till mig när vi var på väg in att jag fick sitta på stolen och vänta medans hon låg på sängen och doktorn kollade hennes öron, hon lämna själv fram sin patientbricka och fick själv ta hand om plastfickan som läkaren sen skulle ha.
Men läkaren bad oss gå in i rummet och när hon hoppade upp på bristen så sa han åt mig att sätta mig där och ha henne i knät. Han pratade bara med mig, ingenting med henne och det kändes lite olustigt faktiskt.
I vilket fall som helst så hade hon öroninflammation men det hade inte spruckit så hon ska få alvedon och nässpray och så hoppas vi på att det går tillbaka.
Jag är fruktansvärt trött. Igårnatt kunde jag återigen inte somna och när jag väl gjorde det så var det bara ett par timmar kvar tills vi skulle upp igen. Sen iväg hela dagen igår och hade det inte varit för Ebba då så hade jag sovit som en gris men nu blev det som det blev med det... Jag vill heller inte gå och lägga mig nu för det vore skönt att få däcka ihop rejält ikväll.
Men för övrigt är det underbart att ha de hemma igen och nu känns det som vi inte varit ifrån varandra alls...
Så här såg förpackningen ut. (Sara i bakgrunden)
Sara ville ha en enkel, vit telefon som inte syntes... Vi hade iallafall väldigt roligt åt detta ganska länge på tåget. Blir väl så när man är trött och hjärnan inte hänger med riktigt. Fast å andra sidan så är det nog alltid så med oss isåfall. Vi har väldigt roligt tillsammans.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
