Klart man blir sjuk...

Jag har gått bredvid 3 dagar på mitt nya jobb och det går bra.

Bara att jag har haft konstant huvudvärk sen jag började. Jag trodde det berodde på att jag inte rökte nåt när jag jobbade, att sluta röka kan ju innebära en del huvudvärk även att jag inte kommer ihåg att det varit så för mig de andra gångerna.

I söndags eftermiddag kom barnen hem efter över en vecka i STHLM, så härligt!!

Men huvudvärken fanns där och på förmiddagen hade jag börjat känna en obehaglig lukt i näsan, som kadaver.

Emma trodde det kunde vara bihåleinflammation och på kvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen och ssk´n jag pratade med tyckte väl oxå att det verkade som det men sa att jag skulle avvakta, ta en massa nässpray och värktabletter.

När jag vaknade igårmorse så va jag jättetäppt och mådde helt enkelt skit.

Ringde sjukvårdsupplysningen igen. Sa att jag ville ha en tid för att veta ifall det gick göra nåt åt detta, hon tyckte jag skulle avvakta såklart men jag krävde en tid iallafall och fick det.

Ja, man är ju lite känslig när man är sådär sjuk och jag grät en del. Även när vi kommit upp till sjukhuset och vi fick vänta över en timme innan läkaren kom till vårt rum, så grät jag.

Tjejerna hade lekt doktor och pysslat om mig en hel del där under den där timmen, så mysiga och duktiga.

Domen var bihåleinflammation, halsfluss OCH en inflammation i ena örat... Tack för den vettja...

Men så skönt att ändå få en diagnos, att jag mått skit av en anledning, och det allra bästa - det går göra nåt åt det oxå!!! Hade det bara varit ett virus så skickar de ju hem en utan hjälp, bara vila och käka tabletter. Nu fick jag penicillin mot halsflussen och antibiotika (tror jag) mot bihålorna, även en kortisonspray till näsan. Jag är rejält medicinerad nu.

Doktorn sa att jag skulle känna mig bättre om ett par dagar och att jag kunde jobba igen på torsdag. Nu sa jag aldrig vad jag jobbade med och jag tror inte att de kommer låta mig komma när jag har halsfluss. PA är ju ett ganska närgånget jobb... jaja, vi får se.

Nyårsafton igår då och efter att jag sovit ett par timmar på eftermiddagen så gjorde vi oss iordning och stack ner till Anna.

Vi gjorde mat och käkade. En lite långdragen nyårsafton faktiskt, jag va ganska sänkt, Anna saknade sina barn och mina ungar och en annan unge ville mest bara spela spel på telefonerna...

Men det va trevligt och efter fyrverkerierna så åkte vi hem. DÅ började Ebba gråta och blev rädd och sa att hon var ju rädd förra året oxå för att en raket kanske skulle komma in genom rutan, för att smällarna förstörde hennes hörsel etc. Jag vet inte, det va väl tecken på trötthet för minutrarna innan så jublade hon ju över himlens ljus...

Båda två sa att de aldrig skulle våga somna men jag tror knappt jag hann släcka lampan i deras rum förräns de sov och inte förrän 10 idag kom de upp. Så länge har de aldrig sovit förut oavsett hur längde de varit uppe.

Nu sitter de i min säng och spelar på min telefon... jag ska röja i mitt kaos, för kaos är det såklart här nu.

Gott nytt År på er!!!