Så här är det

Från början skulle ju den här bloggen handla om min separation, därav namnet, men sen jag la ner den gamla så har det mest blivit det "gamla vanliga" här...

Det är så mycket lättare att skriva om neutrala grejer än att ta tag i det som är jobbigt.

Livet går iallafall vidare här. Vi äter tillsammans, sover ihop och bor ihop, ja typ...
Vi pratar fortfarande inte om vårt förhållande, vi tjafsar lite ibland men ingen av oss orkar ta tag i den där jobbiga biten som ligger och gnager.
Han för att han tyvärr inte är den typen, bättre att sopa under mattan istället för att bearbeta, iallafall om det gäller känslor och relationer. Och jag för att jag tröttnat på att be om samtal när man bara får en tom blick eller en sur fnysning:
-"Måste du prata om det där nu?"

Och så finns det ju en omgivning runt omkring där en del nästan kräver att jag ska flytta nu, gärna igår.
Och jag slår bakut då, verkligen. Tvinga mig inte att hasta i något som ändå bara är mitt beslut och bara mitt.

Och det är lite som att sluta röka, jag vill allra minst när någon säger till mig hur dåligt det är och hur mycket bättre jag kommer må utan.

Jag behöver komma fram till min egen inställning, våga ta steget att avsluta och att verkligen fullfölja ett avslut. Det ska inte vara nåt haffsigt som inte riktigt fungerar utan ett bra beslut som gynnar alla, inte bara mig. Jag vet att man inte helt och fullt kan ta hänsyn till precis alla men jag är sån att jag iallafall försöker, jag vill att alla ska må bra och kan inte bara köra över någon för egen vinnings skull.
Jag kan inte bara ändra på alla mina principer bara för att...

Kanske ingen blev klokare av det här, allra minst jag men det är så det ligger till iallafall... Och det är klart att ni ska fortsätta prata med mig om det, jag menar ju inte att jag inte vill höra andras åsikter men bara så ni vet...