Hjälper det att be?

Vaknade upp med tårar idag... Saknar barnen, fryser och är förtvivlad över situationen...
Hur faan ska det gå??
Jag har städat, pluggat och försökt att sluta gråta men det går inte.
Jag har varit över med lite udda strumpor till barnen... Har sorterat allt och de finns inte här så förhoppningsvis finns den andra parten hemma hos Jörgen...
Jag har gosat och diskuterat en massa saker med Andrea och myst lite ute på gården med Ebba innan jag gick in till mitt kylskåp till lägenhet...
Jag fryser verkligen hela tiden...

Jag vet att jag har satt mig i den här situationen delvis på egen hand... Men samtidigt så VET jag att det aldrig blivit såhär om jag och J hade haft en fungerande relation. Och det är ju inte bara mitt fel!??? För det är den som har stört och grumlat min koncentration, det är den som gjort att allt annat har blivit lidande...

Flytten och hösten skulle ge mig ny energi och vilja och det har den delvis gjort oxå, men när det svarta molnet som heter EKONOMI hänger tungt över mina axlar så blir det andra lidandes ändå...

Så är det ingen därute som kan hjälpa mig???

Jag får ingen A-kassa... för att jag är inskriven på högskolan... Jag får inget CSN... för att jag har ett studieuppehåll... Jag får inget försörjningsstöd... för jag är inskriven på högskolan... Det går runt, runt, runt och jag vet inte hur det här kommer sluta...