Jag har väldigt lite bilder att komma med nuförtiden - den enda kameran jag äger är den på mobilen och den måste jag dunka till några gånger för att den gröna färgen på displayen skall försvinna så att man överhuvudtaget kan ta en bild... Så mycket text blir det...
I torsdags kom mina bröder Isak och Male upp från Lund och plockade upp mig efter jobbet. Vi åkte hem till mig och jag packade och sen drog vi till mamma och käkade innan vi fortsatte till en kyrka i Stockaryd där vi övade inför begravningen.
Det gick bra att öva och det är ju så fantastiskt roligt att sjunga med komp och mikrofoner så jag hade velat fortsätta i många timmar, men vid tio så gav vi upp och åkte.
Sara lämnade av mig hos Emma och vi satt och pratade till tolv... Jag har knappt umgåtts med henne sen i julas förutom de dagliga sms´en så det va så skönt att bara få sitta och vara...
Sara hämtade mig på fredag förmiddag och vi åkte till kyrkan i Sävsjö där vi skulle ta farväl av morfar. Vi drog ett genrep och allt lät bra!
Sen började ceremonin och det var mycket musik eftersom det var en av morfars passioner.
Adam spelade en låt på pianot som han har gjort själv och det var så vackert, tom prästen grät då fast han har varit med om många begravningar förut.
Min storebror Daniel hade kommit in i kyrkan och känt att han nog skulle fixa det här utan tårar, men när Adam drog igång så va det kört för honom oxå...
När vi skulle sjunga Hallelujha så va jag otroligt nervös och det kändes verkligen på rösten, men jag tror att eftersom jag grät när vi gick fram så kom det ändå fram en känsla som gjorde att det blev bra.
Min moster Marie och min lillebror Dave spelade och sjöng Tiggaren från Barossa och det va jättefint.
Sen skulle jag sjunga igen och Adam skulle kompa låten med gitarr. Grejen va att han hade inte hört den förut förrän i torsdags och hade då plockat fram ackorden men de gångerna vi övade igenom så fick jag nynna melodin för honom först. Själv kunde jag inte den så bra heller så jag fick börja på refrängen så att jag skulle kunna veta hur den egentligen började... På repet gick det bra men när det va dags så tappade jag totalt vilken tonart vi skulle ha så efter ett par tre försök så sjöng jag den utan komp, höll min hand på Adams axel och han fick sitta där med gitarren i knät... Men det va okej ändå...
Sen va det dags att säga farväl till morfar runt kistan och det va riktigt jobbigt, mormor bröt ihop då och det gjorde så ont i hjärtat, de har varit gifta i 65 år och nu är han borta...
Efter ceremonin så åkte vi till Bryggan där mormor bor och det vi skulle äta plockades fram.
Vi va inte så många och det kändes så harmoniskt. Det var mamma och hennes systrar såklart, Maggans man Sune och min morbror Sigvard som jag inte träffat sen 1990, jag och mina syskon, 10 kusiner och Alva, Sofia och Isabell. Nisse hade sin tjej med sig annars va det inga respektive med. Prästen fick oxå sitta med.
Vi stannade nästan 3 timmar och det kändes att mormor verkligen trivdes. Jag undrar hur känslan är att se alla dessa människor som kommer från ens eget kött och blod...
Nån sa iallafall till mormor att det nog aldrig har varit så många stiliga män på Bryggan samtidigt förut och alla kommer ju ursprungligen från henne.... Ja, männen har varit majoriteten i våran släkt ett tag men vi har jobbat på bra sen med alla flickor vi har levererat...
Det var en sorglig men ändå väldigt lyckad dag! Jag accepterar att morfar är död men har svårt att inse att han inte finns mer. Hänger ni me???
En liten parantes: Mammas halvbror Sigvard är otroligt lik morfar och han va hos mormor när mamma kom dit med Alva och Sofia innan begravningen för att hjälpa mormor med kläderna.När de skulle gå frågade Sofia varför det skulle vara begravning egentligen. Mamma svarade att det va ju för att gammelmorfar hade dött. Då hade Sofia sneglat på Sigvard och sagt lite tystare: Men vem är det där då?