Sjal!

När jag var yngre bytte jag plånbok ofta, det tyckte jag va roligt... Jag har oxå haft väldigt många adressböcker... Men jag har aldrig haft högar med skor, väskor, halsband eller annat. Det har inte intresserat mig.

Men äntligen, snart 32 år gammal, har jag insett att jag har en svaghet!!! Jag älskar sjalar!!! Jag har gärna sjal på mig all min vakna tid.

Jag fick en sjal av mamma i julklapp när jag var 12, den älskar jag och den har funnits hos mig ända tills för tre veckor sen när jag troligtvis glömde den på bussen... Ingen har sett den och mitt hjärta är fortfarande ett öppet sår över att den inte längre finns hos mig.

Jag köpte sjalar till tjejerna för att de ville ha min hela tiden, vem har använt dessa? Jo, jag!

Jag köpte en annan sjal till mig själv för att mina klasskompisar va trötta på min gamla, men den föll mig inte i smaken så Emma fick den istället.

Men nu känns det inte som att det spelar så stor roll, bara jag får ha en sjal.

Förra helgen när jag va inne en snabbis hos Åsa innan vi skulle ut, så hängde det en svart sjal där, jag la huvudet på sne och tittade med bedjande ögon på Åsa och ja, jag fick låna den!

Jag vet att man ska lämna tillbaka saker som man har lånat men det tar emot, jag vill ju ha den!

Idag köpte jag en på Kappahl på lunchen, så nu ska jag nog klara av att ge den svarta tillbaka till Åsa.

Visst, jag har inte många ännu, men jag inser att om 20 år, då finns där ett lager!!!

För övrigt kan jag upplysa om att det är både billigare och roligare att köpa strumpor på barnavdelningen, där finns oxå strl 39!!!

Men det är väl det enda jag kan köpa där!