Förstår inte riktigt...

Jag har följt en blogg ett tag om Anna som igår somnade in efter kampen mot sin cancer...
Nu har jag bara ett par cancerbloggar till som jag följer och jag tänker inte leta upp fler, alldeles för jobbigt att läsa om.

Nu satt jag iallafall och läste kommentarerna på Annas blogg... Och jag slutar aldrig förvånas.

Livet är orättvist och ofta när någon dör undrar folk "Varför just hon, varför ska detta drabba just mig?" osv...

I en av kommentarerna stod det i slutet "Gud har det också bra för på ngt konstig sätt så lyckas han alltid ta de bästa"...

Missförstå mig inte nu, men vad är det som avgör att en människa är den bästa? Är inte jag den bästa bara för att jag överlever? Är inte mina barn de underbaraste bara för att de inte har fått en sjukdom som tar deras liv? Skulle inte min bästa vän vara den bästa bara för att inte just hon dör i en bilolycka?

Och skulle vanligt funtade människor nånsin säga: Nu tog Gud den värsta, tack och lov?

Jag förstår inte det där. Varje mamma, pappa, dotter, son, mormor, morfar, moster etc. är väl en stor förlust för någon när de dör, i de flesta fall för många.

Jag är glad och tacksam för de i min närhet, jag är glad och tacksam att jag har haft ytterst få förluster i mitt liv...

När det är dags för mig att förlora någon nära så kommer jag oxå säkert undra varför och varför det skulle drabba just mig... Och för mig vore det ju katastrof att förlora nån av mina flickor, en syster eller en bror, för för just mig så är ju de de bästa...

Men att överlag säga att just den människan är en större förlust än en annan, det har jag svårt att förstå...