Även jag...

Många har kanske svårt att tro det men även jag kan ha dåligt självförtroende och dålig självkänsla.

Även jag kan hamna på botten av krälande ågren över att inte duga...

Så känns det nu...

Jag träffade någon, mitt intryck va att han antingen va blyg eller kände obehag av att träffa mig...

När vi skulle skiljas åt tittade han på mig länge, liksom väntade på något.

Hade jag inte varit intresserad hade jag kysst honom. Ja, sån är jag, de jag inte vill ha men som jag inte känner nåt obehag inför och kan tåla, de kan jag visa mitt rätta jag för. Då är jag självsäker och impulsiv och mycket...

Men är det nån som jag kan tänka mig en fortsättning med så låser jag mig som en mussla, jag får inte fram det jag vill ha sagt, jag är rädd för att jag inte ska duga...

Jag skickade oxå ett mess imorse till mina vänner, att jag har nått ännu en magisk gräns, jag väger nu under 80 kg...

Jag fick grattis tillbaka men oxå ett surt "Jag vill inte veta".... Jag fattade ingenting... Då skrev hon att hon inte ville veta nåt om min viktnedgång... Men att visa upp mig för nyfikna grannar och prata om mig med alla, det går bra??? Jag blev återigen liten och ynklig och dum...

Jag valde den enkla vägen, jag la mig under kniven... Men det betyder ju inte att jag inte har kämpat, inte har lidit för vad jag har uppnått idag.

Jag är fascinerad av detta, jag är jätteglad... Klart att jag förstår att de som kämpar och misslyckas kanske är avundsjuka på att det går så fort för mig...

Men för första gången i mitt liv så känner jag mig mindre, jag känner mig normal, snygg och häftig...

Jag kände aldrig någon avundsjuka mot mina mindre kompisar. Jag var större och så va det bara helt enkelt...

Den här personen är dessutom inte större än mig nu... Snarare att vi är lika stora nu... Men om jag känner mig fin, varför kan inte hon? Och varför kan hon inte glädjas med mig då?

En dag som började i obehag redan innan jag vaknade, har sovit illa hela natten. Hoppas den blir bättre.

Min hetsiga själ klarar inte ovissheten, maktlösheten och frustrationen...