Mitt värsta scenario är att den ska komma när jag har barnen men har peppar peppar klarat mig ganska bra från det då...
När jag får migrän så visar det sig först att jag förlorar synen på ena ögat eller att delar av händerna domnar bort....
När jag får de symtomen så kan jag vara ganska säker på att huvudvärken inte är långt borta.
Jag kräks, gråter och allt jag vill är att sova tills det är borta. Dagen efter ett migränanfall är jag ganska matt men livet funkar ändå.
Jag tror det va i tisdags förra veckan, när jag inte hade barnen, som jag satt och chattade lite på facebook och lite på mobilen.
Jag mådde jättebra, va inte särskilt trött och jag tror jag hade både ätit och druckit bra.
Klockan va 23.20 när det small till.... Min kompis A hade precis frågat på chatten om jag skulle va hemma nåt i veckan för han glömde sina handskar sist han va här. Den frågan kommer jag ihåg att jag fick....
Samtidigt hade jag fått ett sms som jag höll på att svara på och det jag skrev i det sms´et kommer jag ihåg att jag skrev, allt utom sista meningen....
Sen vaknar jag i min säng klockan fyra på morgonen... Baksidan på min telefon sitter löst, mina glasögon ligger i två delar på mitt sängbord.... Jag har klätt av mig och krypit ner i sängen men har inget minne av detta... Tröjan jag hade haft på mig va dyngsur...
När jag kom ut i köket va hela golvet kladdigt, min temugg låg där. Jag kom ihåg att jag hade gjort en kopp te med honung i...
I det kladdiga på golvet låg det papper - ett tecken på att jag försökt torka upp, men kommer inte ihåg detta heller...
Datorn har jag stängt av, inte heller detta kommer jag ihåg. När jag sätter igång den igen så kommer chatten upp... Där ser jag frågan om jag skulle vara hemma och minuten efter har jag svarat, men va den meningen betyder kan jag inte säga alls...
Kollar oxå på telefonen på det sista sms´et jag skickade iväg och allt kommer jag ihåg utom sista meningen där man heller inte ser vad det står, bara en massa bokstäver....
Jag tänkte bara att jag hade fått ett kraftigt migränanfall helt enkelt... Va öm i huvudet den dagen men det va ändå okej...
Så i onsdags då...
Lissandra kom vid 7 på morgonen... Vi fikade och hade jättetrevligt och jag mådde bra!!!
När hon hade gått så pratade jag med Anna i telefon och grejade lite här hemma. Mådde bra hela tiden....
Sen minns jag bara att jag ligger på golvet med en djävulusisk huvudvärk och att Andrea står bredvid och frågar varför jag ligger på golvet.... Jag svarar bara att jag har så ont i huvudet....
Ligger och funderar på vad det är för dag, om jag har pratat med Anna eller inte och när jag träffade Jörgen senast...
Reser mig tillslut upp och går fram till almanackan - kan inte läsa vad det står på den...
Går in och häller upp ett bad.... När jag får ont i magen eller nåt annat så hjälper ett varmt bad mot det mesta... Medans jag väntar på vattnet så kräks jag - massor....
Jag ser att Ebba sitter i soffan men tänker inte på vad hon har för ansiktsuttryck. Hon säger heller ingenting.
Klär av mig och kryper ner i badet. När jag ska doppa huvudet och drar händerna längs bakhuvudet så känner jag bulan... Inte förrän då inser jag att jag har ramlat och att jag inte kommer ihåg det...
Kliver upp ur badet och ringer hysteriskt till mamma och berättar om vad som hade hänt veckan innan och det som hade hänt nu...
Hon ringer upp till sjukhuset, hon ringer till Jörgen på jobbet och Thorbjörn kom hit och hämtade barnen. Jag packade ihop lite saker i min necessär och la mig sen på golvet tills Jörgen kom upp och hämtade mig och körde upp mig till sjukhuset. Han hade barnen i bilen då så jag sa hej då och gick in....
När jag stod i receptionen så vacklade jag och det kändes som att jag skulle svimma igen.... Jag sjönk ner på knä och de kom ut och hämtade mig och tog in mig till en säng.
Efter en stund så somnade jag och 45 minuter senare eller nåt så kom mamma och Dave. Då bröt jag ihop....
De sa att jag skulle få göra en CT-röntgen på hjärnan. Och i vanliga fall när man har ont nånstans så vill man ju att det ska visa något så man vet att det finns en anledning.... Men faan heller att jag ville att min hjärna skulle visa upp några förändringar....
CT´n visade iallafall ingenting mer än smällen i huvudet jag fått när jag svimmade....
Resten av kvällen va okej, jag va öm i huvudet men inget mer.... När jag först hade kommit in på akuten så hade jag ganska högt blodtryck, övre trycket va nästan uppe på 200 och jag tror min puls låg på 98 eller nåt... Jag va ganska chockad och skärrad....
Jag sov bra sen på natten och på morgonen tog de fastande prover och nytt tryck och puls.... 99/67 och en puls på 40...
Det är låg puls, jag vet, men så va det ju inte när jag kom in.... Men jag vet ju inte vad det hade legat på när jag svimmade heller för den delen...
När läkaren kom in på sin rond sen sa han att eftersom de inte sett nåt på CT´n och att mätningen de gjort på hjärtat under natten inte heller varit nåt, så skulle de kolla epilepsi... Jag kommer få en kallelse till det och fram tills dess så får jag inte köra bil...
Andreas kom och hämtade mig och körde hem mig. Jag gick hem till Jörgen och satte mig i hans soffa en stund...
Då kommer Ebba och berättar hur hon hade hört smällen och gått in i köket och försökt prata med mig men att jag inte hade svarat... Jag uppskattde det till att jag varit "borta" en halvtimme eller nåt och det är väl ganska länge att vara avsvimmad???
Jag fattade aldrig dagen innan att Ebba hade försökt få liv i mig och det gjorde ont... Stackars barn... Vi pratade om vad man fick göra om det hände igen, att det är okej att springa och säga till en granne, vilka grannar man skulle springa till först och så...
Nu tar vi det bara lugnt... Jag försöker tänka på vad jag äter, att jag dricker bättre än jag har gjort innan.... Men jag är orolig för vad det här beror på....
Jag har ju läst så mycket cancerbloggar och annat och vill verkligen inte bli "en av de"... Jag vill leva och må bra och se mina barn växa upp!!!!!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar