Örat...

Jag träffade såklart Ebbaälsklingen igår när vi hade överlämning av Andrea.

Fick se hennes öron och det som va värst hade verkligen blivit jättefint redan bara efter ett dygn utan örhänge...

Eftersom det va så bra redan så ångrade hon sig lite men vi sa att hade hon fortsatt med örhänge så hade det bara fortsatt krångla och göra ont... Så hon är glad ändå!

Hade en väldigt trevlig timme tillsammans med hela min lilla familj innan jag sa hej då och gick. Saknar det där vi hade som va bra...

Idag har jag lite ärenden att fixa med... Om bara arslet kunde lossa sig smidigt från soffan :P...