Tårar

Ledig igår, ledig två dagar till, sen är det jobb en dag, ledig torsdag, ett helvetespass på fredag och jobb på lördag. Men med allt kaos som har varit så spelar det ingen roll, att jobba är kul när man inte har pressen på sig med allt runtokring. Jörgen och jag har fixat ett toppen schema med lösningar på alla dagar. Känns helt hundra.

Hade varit och lämnat alla barnen på skolan när jag började fundera på mina ungar och andras ungar.

Jag är oftast ganska ointresserad av andras barn, har alltid varit det även att vissa kommer nära hjärtat.

Jag är glad och tacksam över att det finns barn i min närhet som inte är mina egna som jag har förmånen att se växa upp och utvecklas. Som låter mig trösta, som blir glada när de träffar mig. Som känns nästan, nästan lite som ens egna ibland.

Och så blev jag så grymt ledsen när jag tänkte på en kvinna som va den där kvinnan för mig när jag växte upp. Som jag beundrade på alla möjliga sätt.

Min moster Marie. Nu är det lite mer än ett år sen vi begravde henne efter en tids sjukdom. Jag saknar henne så mycket och jag började grina såklart. Grinar väl egentligen ganska lätt för det allra mesta nuförtiden.

Nu ska jag samla ihop mig och plocka iordning i mitt hem. Nåt jag oxå kan grina över ibland. Jag har bott här lite mer än tre år. Har som vuxen aldrig bott längre på samma ställe förut. Vi kommer flytta, frågan är bara vart och när.

Nu ringde de från jobbet och frågade om jag kan jobba idag - pengar!!! Självklart sa jag ja!!!