När vi skulle göra en familjebild och skicka till tidningen...
Tickare
Förlossning
Nån gång under graviditeten. Ovetandes om vilka tjejer som låg därinne!
Peter och jag på Nataniel och Viljars dop 22 februari!
Så kom den 21 maj - 37+0 - ultraljudet då de sa att Klara hade slutat växa och att vi skulle åka till Jönköping för igångsättning.
Så vi åkte dit.
102 kg - helt okej. 26 kg upp sen inskrivningen på MVC i v. 8.
CTG är inte min favoritsyssla. Men godkända resultat kom snabbare den här graviditeten.
De satte igång mig 3 ggr innan något hände.
Det började mola lite och jag kände några regelbundna väkar men det gjorde aldrig ont och så tonade det bort och sen inget mer förrän fredag eftermiddag då vi fick en mycket driftig barnmorska - Inger.
Jag va öppen knappt 4 cm då och hon satte in den 3e igångsättningstabletten eller vad det nu va för något.
Hon va positiv och sa att hon trodde att bebisarna skulle vara ute på hennes pass.
Ingenting om att det kunde ta lååång tid och att vi skulle förbereda oss på det.
Då hade vi i och för sig varit där 1½ dygn men tack och lov utan smärta.
Här höll vi på att packa ihop oss för att flytta till förlossningssalen.
19.20 tog de Emilia´s hinnor och efter det reste jag mig inte ur sängen förrän de va ute.
Ett CTG på en halvtimme ungefär tills jag inte klarade av att ligga på rygg längre.
Värkarna kom regelbundet direkt efter att vattnet va taget.
Jag har inget direkt tidsbegrepp men kan tänka att jag började känna krystvärkarna en timme efter vattenavgång.
Inger kände på mig och sa att snart blir ni föräldrar!!!
Här en nyfödd Emilia 21,04 2590 g!
Hon skrek direkt och fick en 10a på apgar.
Till höger ser man hur de håller fast Klara så hon inte skulle snurra runt när det plötsligt blev väldigt mycket plats.
Här en nyfödd Emilia 21,04 2590 g!
Hon skrek direkt och fick en 10a på apgar.
Till höger ser man hur de håller fast Klara så hon inte skulle snurra runt när det plötsligt blev väldigt mycket plats.
De gav Emilia till Peter medans alla koncentrerade sig på mig.
Jag hade fått värkstimulerande dropp då det inte är helt självklart att värkarna fortsätter bara för att det ena barnet är ute.
Jag ville krysta men fick inte för att hon inte va tillräckligt långt ner för att fixera sig.
När hon äntligen va det så tog Inger Klaras hinnor oxå och i en enda värk kom både vattnet och Klara ut.
1950 g och 45 cm lång.
Vi hade kommit överrens med alla innan att det va Peter som skulle säga till mig vilken sort det va på bebisarna.
När Emilia kommit så kommer jag inte ihåg hur det gick till men när Klara kom sa jag till Peter att komma och berätta och det kommer jag ihåg.
Att få ut Emilia krävde ett annat jobb. Man kommer inte ihåg att räkna men jag gissar att jag kände att huvudet tryckte på 4 ggr innan sista när hon kom ut.
Många tror att det inte känns så mycket att trycka ut barn nr 2 men det gjorde precis lika ont.
Däremot kände jag det i andra steg än vad jag kommer ihåg med Ebba och Andrea.
Jag kände verkligen först huvud, sen axlar och sist resten av kroppen.
Med Andrea va det allt i ett och med Ebba kommer jag inte ihåg alls.
Nyfödda bebisar!
Jag har alltid haft korta navelsträngar så Klara nådde aldrig enda upp.
Lite bilder bara...
Peter med Emilia
Båda tillsammans inne på Neo.
Annan vinkel. Har inget minne av att Ebba och Andrea hade så mycket fosterfett som dessa två.
Trötta på rummet i väntan på att vi ska flytta in på neonatalens familjeenhet.
Emilia
Första natten på förlossningen hade vi inga barn inne hos oss. De fick ligga tillsammans.
Andra natten så hade vi bara Emilia.
Men hon sov oroligt så tredje natten tog vi in Klara oxå.
Nu publicerar jag detta för det har legat som utkast tillräckligt länge nu;)!!
Resultaten av dessa bebisar florerar ju tätt på Facebook och Instagram!!
Jag hade fått värkstimulerande dropp då det inte är helt självklart att värkarna fortsätter bara för att det ena barnet är ute.
Jag ville krysta men fick inte för att hon inte va tillräckligt långt ner för att fixera sig.
När hon äntligen va det så tog Inger Klaras hinnor oxå och i en enda värk kom både vattnet och Klara ut.
1950 g och 45 cm lång.
Vi hade kommit överrens med alla innan att det va Peter som skulle säga till mig vilken sort det va på bebisarna.
När Emilia kommit så kommer jag inte ihåg hur det gick till men när Klara kom sa jag till Peter att komma och berätta och det kommer jag ihåg.
Att få ut Emilia krävde ett annat jobb. Man kommer inte ihåg att räkna men jag gissar att jag kände att huvudet tryckte på 4 ggr innan sista när hon kom ut.
Många tror att det inte känns så mycket att trycka ut barn nr 2 men det gjorde precis lika ont.
Däremot kände jag det i andra steg än vad jag kommer ihåg med Ebba och Andrea.
Jag kände verkligen först huvud, sen axlar och sist resten av kroppen.
Med Andrea va det allt i ett och med Ebba kommer jag inte ihåg alls.
Nyfödda bebisar!
Jag har alltid haft korta navelsträngar så Klara nådde aldrig enda upp.
Lite bilder bara...
Peter med Emilia
Båda tillsammans inne på Neo.
Annan vinkel. Har inget minne av att Ebba och Andrea hade så mycket fosterfett som dessa två.
Trötta på rummet i väntan på att vi ska flytta in på neonatalens familjeenhet.
Emilia
Första natten på förlossningen hade vi inga barn inne hos oss. De fick ligga tillsammans.
Andra natten så hade vi bara Emilia.
Men hon sov oroligt så tredje natten tog vi in Klara oxå.
Nu publicerar jag detta för det har legat som utkast tillräckligt länge nu;)!!
Resultaten av dessa bebisar florerar ju tätt på Facebook och Instagram!!
Lycka
Ibland kommer det över mig hur bra jag har det. Det gör ont i hjärtat och jag får hålla tillbaka om jag inte vill börja gråta.
Vi är på väg till Peters syster i Göteborg och jag va tvungen att klappa honom på axeln och tacka för att han vågade ta chansen att åka ner och hälsa på mig!
Att jag fick chansen att bli sådär kär och att få uppleva att bli mamma igen!
Jag är oxå så glad över att jag kunde få ge honom en alldeles egen liten familj. inte alla har den längtan men många som har får aldrig uppleva det.
Jag älskar honom så!!
Ps. Jobbar på inlägget om deras födelse, bara så ni vet!
37+0
Imorgon klockan 8.00 ska vi vara på Ryhov. Bebis nummer 2 har inte vuxit något på 2 veckor medans bebis 1 har vuxit som innan. Kontroll, bedömning och igångsättning.
Wish Us Luck
1.5 månads skillnad
36+1 idag. Jag vill inte längre. Mest för att jag blir så kissnödig och för att luften inte räcker till...
Vilar lite...
Bilden är från i fredags...
Benen har svullnat nu. Och det är så tungt att andas ibland. Men okej ändå.
Idag kommer barnen. Male har köpt får och lamm aå vi ska ut och kolla på de sen.
Peter har åkt till huset och sen ska han jobba 2 dagar innan han kommer hem igen tisdag kväll.
Vill ha magsjuka;-)!!
Överläkaren på förlossningen ringde nu om mina värden och planen vi har.
Albuminet ligger på 25, om det kommer under 20 är det dags för bebisar. Jag läcker 1.3 g protein om dan. Ökar det till 3 g så är det oxå dags för bebisar.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta (det kom tårar) , men jag tippar att hon närmar sig 60 år men hon har aldrig haft en patient med detta jag har. Hon lär sig jättemycket nytt nu skojade vi om lite. Och det är ju precis det hon gör.
Jag är trött, riktigt trött i psyket nu. Känslig som sjutton och vill bara att allt ska vara över med flyttar och allt.
Peter åker snart hem från Sthlm iallafall. Jag längtar så!!
33+3
Jag har fått en sån där mörk rand på magen den här gången. Det hade jag inte med de andra.
Många frågar om vi vet vilken sort det är, det vet vi inte, vi va överrens från början att vi inte skulle ta reda på det.
Fick igår höra att randen betyder kille, men det överbevisades av en som hade haft rand men fått en tjej, hjärtljuden går lite olika - det är nog en tjej den med snabbare slag, säger de då.. Men det skiljer ju så lite, slår det exakt så varnar ju maskinen om att den mäter samma hjärta...
Och så hur magen ser ut. Det är mycket mage framåt/utåt - pojke - säger folk då, men att mäta magen va visst ingen mening när man väntar tvillingar sa en barnmorska för ett tag sen.
Det blir vad det blir!!! Jag är så nyfiken, längtar så mycket!
33+3 idag tror jag!
Happy Birthday!!!
En liten stund kvar av min 36e födelsedag.
Den har varit lugn men ändå lite rörig. Bilen gick sönder, vi va på bio och så ser jag en 7-åring på gården försöka tända en fimp han hittat på gatan...
Vi åkte iallafall upp till Erikshjälpen för jag ville kolla efter en handväska som va lite större än min favorit som är på väg att gå sönder men som va lite mindre än en alldeles för stor jag använder.
Hittade denna på bilden för 60 kr. Den ser verkligen oanvänd ut. Och i kassan stod en kille jag känner lite och utan att ens säga något sänkte han priset till 20 kr... Jag hade betalat 100 om den hade kostat det. Jaja....
När vi kom hem från bion låg det paket från Jörgen utanför dörren. En ram med mindre ramar i. "Det kan du behöva nu när ni blir fler" skrev han i sms'et. Jag blev alldeles rörd ju.
Snart lov
På väg till Sthlm med Peter. Han ska jobba några dagar, jag ska bara ta det lugnt. Träffa en lillebror, fika på stan. Hitta nån pryl att shoppa.
På fredag åker vi till hans hus och packar lite mer... Hemma senast söndag.
Påsklov för barnen nästa vecka, det ska bli så skönt med sega morrnar, att slippa klä på sig och lämna o hämta i skolan.
Andrea sa igår att hon ska åka sparkcykel heeeela lovet!!!
Ja, sen får vi väl åka ut till mamma nån dag oxå.
På långfredagen ska jag göra en varm smörgåstårta för första gången, jag fyller år på tisdag så det blir kalas. Jag äääälskar kalas!!!
29+4
Jag får ont i magen av vad jag än äter nu. Jag tror det är ytligt, att jag liksom är lite trashad i tarmarna.
Tog nya prover idag. Ssk'n ojade sig flera ggr att jag är tvungen att bli stucken så ofta, spelade ingen roll att jag sa att jag va van, att det inte spelar mig nån roll.
Och sen det vanliga: Är det ditt första barn? - Nej, 3 och 4. - Åh, är det 2?? Va häftigt! Lite större risk för havandeskapsförgiftning nu då.
- Ja, men proverna är för mina njurar.
- Jaha.... (hon fattar noll).
Men hon va mysig iallafall.
Önskar bara att jag nån gång kunde få bara ta prover utan att svara på en enda fråga.
Nu ska vi till mamma och hämta Ebba och äta lunch med Emma. Andrea ville inte följa med. De har fått egna höns och tuppar idag. Male har fixat!
Ups and downs
Det har varit så mycket nu sista veckan så jag slutade njuta av att vara gravid.
Även att jag ändrat min kost, ätit ofta och sakta, sluppit få ont i magen och tappat 3-4 kg på en vecka.
Jag har känt mig lättare och mer rörlig och kunnat hålla mina toabesök längre.
Men glädjen försvann...
Men den deppen gick snabbt över, nu är det mysigt igen.
Deras sparkar och rörelser har ändrat karaktär och vi kan urskilja fötter och kroppar. Och de rör sig mycket och ofta. Det har de i och för sig gjort länge men allt är så mycket större nu.
Ligger på madrasser framför soffan i Perers hus. Vi åkte upp igår och hämtade däck till Volvon, fikade hos Sonny och Kristin och idag ska vi packa lite.
Hem sen i eftermiddag.
Barnen kommer imorrn och på söndag ska de med bror till min moster och hämta hönor!!! De kommer bli så himla glada när de får veta att det äntligen är dags!!!
Solen skiner genom persiennerna, Peter sover och livet känns bra igen!!!
Paus
Mina värden har stabiliserats och vi ska ta prover 2 ggr i veckan framöver.
Vilken lättnad!
Men samtidigt kände vi oss på nåt sätt lite blåsta på att vi skulle få träffa våra barn den här veckan. Människan är ju verkligen konstigt lagd!!
Idag åker vi upp till Åker och ska hämta lite däck och annat till Volvon vi lämnade in på Holmgrens när vi istället kom hem med 2 Hyndaier.
Jag visste inte att det va så enkelt att byta bil...
På lördag kommer Ebba och Andrea. Jag längtar efter de så himla mycket!!
Jag känner mig lite tom, det har varit så mycket känslor det sista.
Vilken lättnad!
Men samtidigt kände vi oss på nåt sätt lite blåsta på att vi skulle få träffa våra barn den här veckan. Människan är ju verkligen konstigt lagd!!
Idag åker vi upp till Åker och ska hämta lite däck och annat till Volvon vi lämnade in på Holmgrens när vi istället kom hem med 2 Hyndaier.
Jag visste inte att det va så enkelt att byta bil...
På lördag kommer Ebba och Andrea. Jag längtar efter de så himla mycket!!
Jag känner mig lite tom, det har varit så mycket känslor det sista.
Mini
Vi va nere på stan och hittade lite kläder i stl 44. De kommer ju vara alldeles för stora nu i början men ändå skönt att ha nåt de kan ha när det börjar närma sig hemgång.
Mössorna hittade vi dock i stl 40 på Villervalla. Guuud va små! Svårt att se på bilderna bara.
Läggdags snart känner jag. Har varit mycket känslor idag... och ännu mer blir det imorrn.
Lite ledsen nu
När det gäller tarmnypet så hade jag kunnat förhindra det genom att aldrig bli överviktig, genom att inte ha gjort nån operation, genom att tänka lite mer på vad jag äter etc, etc... Men det är som det är.
Men när det gäller njurarna så finns ingenting under den här graviditeten som jag kunnat göra annorlunda för att förhindra det som händer nu.
I fredags natt tog de ju prover på albuminet, värdet de mäter och som avgjort mina igångsättningar med Ebba och Andrea.
När jag är som friskast så ligger det värdet på ca 38. När Ebba föddes låg det på 11. Sen höjdes det snabbt efter förlossningen tills mina värden va okej.
Med Andrea kommer jag inte ihåg, det va aldrig nere så lågt som vid 11 iallafall.
I fredags natt va iallafall det albuminet på 28. 29-30 timmar senare tog jag nya prover och då hade jag sjunkit till 24. Så när jag räknade lite på den sänkningen så är jag nere på 11 imorrn eller onsdag och då måste bebisarna ut.
Imorgon ska vi ta farväl av Peters mamma och efter det har jag tid hos specialistbarnmorskan. Och det är väl där och då det avgörs hur vi ska tillbringa de närmsta 1½ - 2 månaderna.
I mig finns inga direkta tvivel på vad som kommer hända den här veckan även om jag hade önskat något annat.
Vi kommer bli föräldrar till 2 mycket små barn.
Det är så jobbigt att veta att de mår så bra i min mage, att de växer och utvecklas helt normalt därinne men att MIN kropp, mina värden, tvingar de att överleva i helt andra förhållanden.
Idag ska vi handla till smörgåstårta vi ska ha efter begravningen imorgon. Sen ska vi på stan och handla lite av de minsta kläderna de har att sälja.
Jag har plockat fram det jag redan hade. Tyvärr kommer ju allt vara för stort i början men det blir ändå lite terapi att handla lite eget.
Jag hade önskat så att Peter hade fått slippa att gå igenom detta. På måndag är det meningen att han ska börja en ny tjänst. Utbildning i Sthlm hela april och en av de veckorna jag inte har Ebba och Andrea skulle jag följa med upp och passa på att hälsa på Simon tex.
Det där är oxå jobbigt. Att inte veta när jag får träffa Ebba och Andrea nästa gång. Att inte veta när de kan få träffa sina syskon. För mig kommer de ju ändå få hälsa på ganska snabbt men vi vet ju inte vilket tillstånd bebisarna kommer vara.
Igår sa Peter att om ett år, när allting gått jättebra och vi har två välväxta barn som växer bra, så kommer vi le åt den här tiden, men just nu så suger det...
Men när det gäller njurarna så finns ingenting under den här graviditeten som jag kunnat göra annorlunda för att förhindra det som händer nu.
I fredags natt tog de ju prover på albuminet, värdet de mäter och som avgjort mina igångsättningar med Ebba och Andrea.
När jag är som friskast så ligger det värdet på ca 38. När Ebba föddes låg det på 11. Sen höjdes det snabbt efter förlossningen tills mina värden va okej.
Med Andrea kommer jag inte ihåg, det va aldrig nere så lågt som vid 11 iallafall.
I fredags natt va iallafall det albuminet på 28. 29-30 timmar senare tog jag nya prover och då hade jag sjunkit till 24. Så när jag räknade lite på den sänkningen så är jag nere på 11 imorrn eller onsdag och då måste bebisarna ut.
Imorgon ska vi ta farväl av Peters mamma och efter det har jag tid hos specialistbarnmorskan. Och det är väl där och då det avgörs hur vi ska tillbringa de närmsta 1½ - 2 månaderna.
I mig finns inga direkta tvivel på vad som kommer hända den här veckan även om jag hade önskat något annat.
Vi kommer bli föräldrar till 2 mycket små barn.
Det är så jobbigt att veta att de mår så bra i min mage, att de växer och utvecklas helt normalt därinne men att MIN kropp, mina värden, tvingar de att överleva i helt andra förhållanden.
Idag ska vi handla till smörgåstårta vi ska ha efter begravningen imorgon. Sen ska vi på stan och handla lite av de minsta kläderna de har att sälja.
Jag har plockat fram det jag redan hade. Tyvärr kommer ju allt vara för stort i början men det blir ändå lite terapi att handla lite eget.
Jag hade önskat så att Peter hade fått slippa att gå igenom detta. På måndag är det meningen att han ska börja en ny tjänst. Utbildning i Sthlm hela april och en av de veckorna jag inte har Ebba och Andrea skulle jag följa med upp och passa på att hälsa på Simon tex.
Det där är oxå jobbigt. Att inte veta när jag får träffa Ebba och Andrea nästa gång. Att inte veta när de kan få träffa sina syskon. För mig kommer de ju ändå få hälsa på ganska snabbt men vi vet ju inte vilket tillstånd bebisarna kommer vara.
Igår sa Peter att om ett år, när allting gått jättebra och vi har två välväxta barn som växer bra, så kommer vi le åt den här tiden, men just nu så suger det...
28+1
Tog ett "moget" beslut häromkvällen att hur mycket jag än vill umgås med Peter på kvällarna så måste jag gå och lägga mig tidigare än vad jag gör nu. Särskilt som barnen ska upp och till skolan.
Så igår la jag mig vid halv 11. Sov jättegott inatt tills ett larm drog igång i Ebbas ryggsäck 05.45... Det va min gamla telefon som de får spela på ibland.
Men blev besviken över att den låg i hennes rygga och att hon inte frågat om hon fick ha den.
Hon vill ju ha egen telefon och surfplatta och dator etc. Men jag tycker hon är för liten, hon är fortfarande relativt dålig på att säga till att hon tex går till bibblan. Hon smusslar ibland och jag får veta av Andrea att hon och nån annan kompis cyklat iväg till ställen de inte får va. Över övergångsställen där jag inte vill ha henne utan mig.
Mest av allt är det själva grejen att hon inte frågar, att hon smiter och sen att det kan ta flera dagar innan hon erkänner vad som egentligen hänt.
Jaja, det tar ju en uppväxt att lära sig rätt och fel.
Ultraljud 27+6
Igår hämtade jag Andrea i skolan och hon fick vara med och se sina syskon in action för första gången.
De mättes och tvilling 1 uppskattades till ca 1.1 kg och tvilling 2 till 990 g.
1an ligger då på mittenkurvan för "enkelbebisar" och 2an ligger på nedre. Men helt inom normalkurvorna!
De är vääääldigt livliga sa barnmorskan och det kändes kul att höra trots att det såklart inte går att undvika att känna av det!
Peter är ledig nu 2 veckor innan han börjar nya jobbet. Begravningsplanering etc men han är ju iallafall hemma!
Har jag sagt att vi har fått en annan lägenhet? 28e maj får vi nycklarna.
27+3
Ligger i soffan i Peters hus. Tittar på WarHorse. Den e lite dryg men ändå bra.
Imgen reklam bara så inte helt enkelt att slita sig för att kissa o sånt!
Vi ska packa lite idag och så åker vi hem imorrn!
Jag vill ha bebisar nu. Jag är jättenyfiken på hur de ser ut och hur de kommer utveckla sig.
Mina barn liksom - nr 3 och 4!!!
Vår 2014
Det är/kommer bli en hektisk vår. Vi har fått en annan lägenhet. En 4a på 106 kvadrat på markplan. Inflyttning 1 juni. Vi ska kolla när de flyttar, vi behöver nog lappa över en vecka.
Peters hus är typ sålt. Påskrivet och så men man kan ju aldrig veta.
6e juni ska huset övertas. Kan bli tidigare ifall killen får sitt hus sålt snabbt.
10 juni är beräknad bf och även att jag inte kommer kunna hjälpa till så mycket med flytt som höggravid så hoppas jag att de inte tittar ut förrän några dagar efter flytt. Känns som att mitt kontrollbehov inte riktigt fixar att vara någon annanstans när jag ska byta hem. Jag hoppas ju oxå såklart att vi inte har fått för tidigt så vi är inlagda etc och inte ens i stan då.
Stackars Peter, vilket ansvar!
Han jobbar denna veckan oxå, sen byter han jobb, det är oxå en stor omställning.
Puh, jag får nästan lite hjärtklappning.
Hos BM imorse hade jag en 1a på stickan och 130/80 i tryck. Och TROTS att jag går hos specialistmödravården PGA min njursjukdom så sitter bm och kliar sig i huvet och tycker det är konstigt att jag mår så bra och inte har huvudvärk för har man havandeskapsförgiftning så HAR man ju ont i huvet o mår dåligt.
Jag blev lite irriterad och sa att det är bra att de har koll men att det nog ändå är njursjukdomen som ska vara fokuset i min graviditet, särskilt när symtomen inte stämmer precist med havandeskapsförgiftning. Fasen, en förkortning tack!!!
Bältet
Det kom igår mitt bälte. Och det är verkligen skönt!!
Jag använder inte det hela tiden men när jag sätter på det är det som att jag glömmer bort kroppen en stund!
Mina hjärtan fick prova oxå.
Andrea ville lägga sig absolut senast 8, klart hon fick det, så hon har sovit en stund. Ebba ska strax i säng, öppet hus i skolan imorrn. Puh...
Ibland önskar jag att det bara hade räckt att få i de frukost, se till att de gör sina läxor, får med sig alla böcker, extrakläder, gympakläder och frukter etc. Att följa de till skolan och dela några ord med personal och klasskompisar och sen e det liksom bra!!!
Men näe, vi ska se hur de jobbar oxå ��!
Älska livet - en fras en tjej på FB avslutade nästan alla sina inlägg med, så jääääääkla glad jämt !!!!
26+0
Mår ganska bra! Ont i ryggen när jag stått och gått mycket men det räcker att jag sätter mig en stund så känns det bättre.
Har beställt ett bälte iallafall som jag hoppas kommer i dagarna.
Idag när jag gick till och från skolan så kunde jag trampa på ganska bra utan att det kändes för mycket i fogarna. Inte heller blev jag kissnödig så det störde.
Det har varit mycket i några dagar nu.
Peters mamma gick bort i måndags morgon... Delvis väntat men inte NU liksom. Jag är glad att jag har hunnit träffa henne och att hon gick i vetskapen om att Peter "flyttat hem" och ska bli pappa och allt det där. Men det hade ju varit så roligt och känts så bra om hon hade hunnit få träffa barnen först.
Det påminner oxå såklart om ens egna föräldrar.
Hoppas det dröjer länge än...
Peter skrev på papper på sitt hus igår men han kommer hem idag nångång.
Jag ska till tandläkaren 15.20 och bygga upp en ny tand. Pengar, pengar... Men lika bra att passa på när jag ändå har några ��.
Förberedelse
Jag vågar inte handla en massa grejer till bebisarna, tänk om det händer något.
Men detta kunde jag inte låta bli. Om de växer som de ska så borde de passa i höst när det blir lite kyligare.
149:- för båda två, 299:- styck ordinarie pris.
Begravning
Idag hade vi begravningsgudstjänst för min kusin Nisse.
Vackert men mycket tårar såklart.
Sen vi kom hem och sen Isak och Elin fortsatte till Skåne så har jag först sovit och sen tillbringat resten av kvällen i sängen framför tv'n.
Så skönt även det känns som slöseri med tid.
Två olika men samma
Peter tog kort - Ett i uppspänt läge och 1 i avslappnat...
På det avslappnade ser man det där tråkiga överviktsöverhänget...
Nån gång kanske jag kan ta bort det eller så gör jag aldrig det.
Det är ju bara en kropp.
Vagn och Bil
I fredags va vi på ultraljud för att kolla barnens hjärtan pga lamotriginet jag äter mot mina kramper.
Allt såg jättebra ut. Bebisarna är fortfarande lika stora oxå.
Sen åkte vi till Holmgrens och kollade på bilar. Peter byter jobb och behöver en pendlarbil och jag behöver en stor bil för alla barnen till vardagen.
Vi hittade två fina bilar som förutom kontantinsatsen kommer kosta samma i månaden som volvon gör ensam.
Även jag vet att vi kommer ha råd så gör det ändå ont i mitt ekonomiska hjärta över dessa pengar. För det är mycket pengar.
Igår på vår 1-årsdag tom, så åkte vi till Babyproffsen i Växjö och tittade på vagnar. Och det är ju en djungel. Men vi hittade en som blir toppen.
Jag vill inte köpa den ännu. För det kan faktiskt hända saker på vägen. 1 veckas leveranstid va det bara på vagnen så den måste ju inte stå här och ta plats heller.
Och så slutligen kände jag i veckan att det kommer funka att bo här med 4 barn tills hans hus är sålt och vi kan börja leta annat.
Vi kommer leva billigt med den här hyran och vi kommer ha spädbarn det skönaste halvåret på året utan snöstormar o krav på alla dessa kläder för att kliva utanför dörren. Livet kommer flyta på ganska smidigt ändå. Jag är säker på det!!!
När vi åkte hem från Växjö igår åkte vi över Vislanda där Peter ska jobba framöver. Så nu vet jag det!!
Idag börjar ny barnvecka!!! På lördag är det dop för Nataniel och Viljar.
Men vi börjar barnveckan med studiedag på måndag, gött!!!!
22+6
Kollade livmodertappen idag och den va lång och hård och det är toppen.
120/80 i tryck och en 1a i protein.
Nu när jag är sjukskriven så har jag ju inga direkta krav på mig men att jag är kissnödig och trött är komplikationer jag enkelt kan leva med.
Jag mår bra helt enkelt!
Ville bara dela ett av mina vackra barn!!
Läste en artikel om hur vi föräldrar exponerar våra barn utan att fråga de men mina barn ber själva om att bli fotade, oftast när de ska sova vill de att jag ska ta ett kort på de så får se hur de ser ut när de sover.
Jaja. Andrea på bilden!
Andas
Jag är inne i en period där många saker irriterar mig. Saker som är löjliga att irritera sig på.
Först två ord som jag i och för sig alltid ogillat: Tänkvärt & Klockrent!! Vet inte varför, bara att det är jobbiga ord.
Detta skäms jag för att känna: Irritationen över att min mamma kommenterar nästan alla bilder och inlägg jag gör på FB med ett hjärta. Bara ett hjärta. Och när jag ser att hon satt det där hjärtat på andras bilder och statusar så blir jag oxå så där. Ett status med 50 hjärtan i kommentarsfältet kan störa mig så mycket att jag döljer inlägget.
En av mina döttrar har ett väldigt speciellt sätt att äta. Kanske egentligen inte men jag har uppmärksammat det ganska länge och kan nu inte sluta irritera mig på det.
Hon äter som att hon älskar varje tugga och vill hålla den för evigt. Hon putar lite med munnen och tex en macka biter hon av lite, lite i taget på kanten och håller mackan precis vid munnen medans hon tuggar och väntar på nästa tugga. Som att hon hånglar med maten.
Den andra dottern kan smacka till och så men det är inte irriterande på samma sätt. Och jag blir besviken på mig själv att jag använder ord som äckligt när jag säger till henne. Och varför säger jag till henne? Hon kladdar inte, hon tuggar med stängd mun osv... Finns egentligen ingen anledning för mig alls att säga till.
Nu är jag trött. Trots sjukskrivningen (tack och lov för den) så känns det som livet går i 100.
Kram på er
15-20 kilos skillnad
Sprang in på en Triumphaffär i Örebro och köpte en ny bh. Guuud va skönt att slippa "stoppa tillbaka" tuttarna så fort jag gjorde en rörelse med vinkel...
20+1
05.43 piiip och här sitter jag i sängen och kollar på förlossningar på 7an.
Har haft lite svårt att sova de sista nätterna men att veta att jag kan vila sen ifall det behövs känns lugnande!!!
Shit, nu kom bebisen och jag grinar såklart!
Jag har mycket tankar om förlossningen, orolig för att det kommer göra ont. Men vill allra helst slippa kejsarsnitt.
Bebisarna sparkar ofta. Igårkväll va det sån turbulens så jag tom såg en kick utanpå. Känns som det är ganska tidigt att kunna se redan. Men kul!!
Igår va jag och barnen på jobbet med smörgåstårta. Kul att träffas, barnen gillade att se hur det ser ut på mitt jobb. Tårtan va supergod såklart och vi fick fina kläder till bebisarna!
Och där kom en bebis till! Nya tårar :P!! Kommer bli bra det här!!
19+1
I måndags va vi på ultraljud. Allt såg bra ut. Bebisarna är normalstora och nästan exakt lika stora oxå.
De sparkar så fort jag halvsätter mig eller lägger mig ner och nu har jag börjat känna det utanpå magen oxå så i helgen ska väl Peter äntligen få känna sina bebisar sparka!!!
I tisdags va jag hos specialistbarnmorskan. Jag fick min sjukskrivning.
Med min njursjukdom, min operation som medförde svimningarna etc och att det är tvillingar gör mig till en högriskpatient definitivt!
Att jag dessutom har den tuffaste brukaren på mitt företag gjorde barnmorskans beslut om sjukskrivning ganska enkelt.
Det känns skönt.
Förutom att jag är vääääldigt trött så mår jag ganska bra och kan egentligen inte se hur jag kan vara en högriskare.
Men bra med kollen och det känns tryggt att veta ATT de har koll!
Efter att beslutet va taget så kände jag en tyngd lätta och det va bara skönt. Senare på kvällen började jag grina som sjutton.
Jag va jätteledsen över att jag inte ska jobba mer. Jag känner mig inte färdig och redo att lämna över ännu. Så jag kommer nog åka in ibland veckan barnen är hos Jörgen. För att kolla läget och även för mitt eget sociala umgänge med mina kollegor och min brukare som jag trivts otroligt bra tillsammans med!!
Det kommer bli bra bara jag vant mig vid tanken.
Juligt nöje!
Vi spelade in en låt på julafton.
Adam står för nästan all musik, Isak för inspelningen och male redigerade det sista och la upp det på Youtube.
Jätteroligt!!
