Lördag

Jag hade en skitnatt som va faktiskt, den skulle bli fin men blev skit...

I eftermiddag kom vi iallafall tillslut iväg på marknad jag, Jörgen och barnen. de fick åka lite karusell och fick varsin ballong.

Sen åkte vi ut till Palle och Nettan en stund och sen vidare till mamma där vi har tillbringat resten av dagen.

Barnen har lekt, vi har grillat, spelat gitarr och sjungit och umgåtts.

Simon kom ner i onsdags, Sara och barnen i torsdags och natten till idag kom Male och Isak upp från Skåne. Pappa är oxå här liksom Emma, gripen och den där Nicke...

Vet ni, medans jag under våren har krympt så har min ena lillebror växt. Satan i gatan va han har tränat och biffat till sig. Jag kände mig liten!!!

Jag hade små, små planer på att ta årets första dopp idag men ångrade mig så det blev inte av och nu är det alldeles för kallt...

Vi ska iväg snart, göra "stan" eller vad man ska säga, träffa massa annat folk iallafall!

Ses en annan dag!!

Aj, ont...

Besöket hos tandläkaren gick bra. Jag hade som jag trodde en inflammation men de borrade ur tanden och la en provisorisk fyllning så inom två månader ska de lägga en krona där.

Jag fick ingen bedövning först eftersom tanden varit död sen länge men efteråt hade jag ju precis lika ont som jag har haft i två dagar nu så de la en bedövning innan jag gick... Så jag slapp tabletter några timmar iallafall.

Jag tar 1g alvedon och 50mg Tramadol, men det håller bara smärtan någorlunda i schack i drygt en timme.

Hon sa att jag skulle fortsätta med värktabletterna ett par dagar innan penicillinet börjar verka, men vad är det för mening att trycka i sig en massa tabletter när smärtan ändå inte försvinner ordentligt?

Nej, jag känner mig helt off nu, mår illa, har ont och vill bara sova bort allt. Men jag är inte särskilt trött så det kommer inte fungera.

Väntar på Grey´s Anatomy nu iallafall. Imorgon är ledig dag och det är skönt. Carro och hennes barn Elin och Stina kommer hit en sväng på förmiddagen, ska bli roligt att ses!!!

Aj... aaaaaj....

Va det nån som missade att jag har tandvärk? Då får ni veta det nu...

I söndags började det göra ont... Det är i en tand som redan är rotfylld så de säger att den inte ska smärta men det gör den... Har varit med om detta en gång innan när Ebba va liten med samma tand, då hade jag en inflammation och fick penicillin...

Jag vaknade halv 3 natten till måndagen, hade drömt att jag skulle gifta mig men att klänningen var för stor och att det tillslut bara fanns en liten lila kjol att välja på, men den var nålad överallt för att min lillasyster höll på att sy om den...

Då hade jag iallafall ont och tog full dos av värkmedicinen jag fick utskriven när jag kom hem från sjukhuset. Det släppte ganska fort och jag somnade om snabbt och vaknade lycklig.

Sen har det bara blivit värre och värre. Jag tog tablett för tre timmar sen men vaknade nu vid tolv och har inte kunnat somna om...

Det finns vissa smärtor som man verkligen kan klara sig utan...

Träningsvärk kan man ändå slippa för stunden om man sitter still eller hittar nån annan bra ställning... Träningsvärk kan man oxå träna bort, bara man tar det steget...

Har man ont i magen så kan det hjälpa att krypa ihop så lättar det oftast lite, ont i knät - låt bli att stödja på det...

Men tandvärk kommer man liksom inte undan... Jag är varm på ena käken på den sidan tanden sitter, det pulserar upp i huvudet och går ner i magen av illamående, jag har försökt kräkas men jag verkar ju inte kunna längre. Klökandet tog iallafall bort fokuset en stund.

När jag tog värktabletterna efter jobbet igår så tänkte jag att jo, såklart jag kommer kunna jobba innan tandläkartiden imorgon, men nu när klockan är ett på natten och jag sitter här i soffan med sand i ögonen och ömmande kind så känns det ganska avlägset. Jag vill att klockan ska vara 11 nu...

Jag är gnällig, jag vet, och den killen som INTE bor tillsammans med mig kan ju skatta sig lycklig... För han hade inte heller fått sova nu...

Hårväxt

För alla er kvinnor som liksom jag har förärats med mustach... Ingenting jag är stolt över men man kan ju inte vara perfekt...

Jag har använt vaxstripes och hårborttagningskräm för det mesta... Stripes tar inte riktigt bra tycker jag, blir alltid lite kvar. Hårborttagningskrämen är för stark och svider satan och lämnar en röd ömmande punkt....

Men när jag i lördags satt i bilen och väntade på Jörgen som va inne och handlade och jag satt och tittade i spegeln och såg dessa förhatliga hårstrån, så sprang jag in på affären och inhandlade en pincett...

Jag har provat detta innan men det har ju gjort så ont så jag har aldrig avslutat. Den här gången satt jag med tårar i ögonen och ryckte vartenda litet hårstrå och resultatet blev bra. Jag ska bita ihop och alltid göra så i fortsättningen...

Däremot så har jag inga buskiga ögonbryn eller särskilt håriga lår eller överarmar... Så jag får väl vara tacksam för det lilla.

Imorgon 11.10 har jag en tid hos tandläkaren. Jag har såååå ont....

Jag och mina hästar!!!

Andrea la jag före sju idag. Hon va så trött och grinig så det gick inte ha henne uppe. Hon somnade på stört...

Ebba ville inte lägga sig så hon satt i soffan med mig och vi tittade på ett barnprogram där barn var nere i Spanien och red.

Hon sa flera gånger att hon älskar hästar och verkligen skulle vilja rida!

Det gör lite ont i mitt mammahjärta att jag inte kan erbjuda de samma som jag själv hade när jag var liten.

När vi 1983 flyttade till Adelöv så började pappa träna mig och Sara kontinuerligt. Jag var 6 år och Sara 5, alltså i samma ålder som Ebba är nu.

Vi red en svart shettis som hette Dina. Skritt, skritt, skritt hela tiden och pappa tjatade om armar, hållning och fötter och även att det kändes tråkigt ibland att bara skritta så fortsatte vi - pappa hade ju sagt hur viktigt det var att lära sig hantera det långsamma innan vi började med det snabba.

Sen köpte vi två shettisar till - Minus och Manus - far och son. Svartvita skäckar va de, båda oskurna hingstar och Minus, pappan var den som alltid var i överläge av de två...

Så vi började rida varsin hingst och det var kul. De va lite snabbare och piggare än Dina.

Vi köpte oxå fjordingen Ylva som vi ibland va ute och red barbacka på alla tre: jag, Sara och Daniel.

Pappa hade haft ett uppehåll med inridningar på några år men då började han ta emot hästar igen och en del av de fick vi rida oxå.

Strax innan vi flyttade till Vrigstad köpte vi Pia-Vitnos av en gubbe utanför Falköping som hette Holsing.

Han korsade fjordhingst med arabston och hans hästar var vilda och gick lösa.

Dessa korsningar var tåliga, snabba hästar medans om mamman va fjording och pappan arab så var det lite segare och inte lika lätta... Svårt att förklara men det är iallafall skillnad...

Vitnos

Vitnos va ju inte min häst så men det var jag som red henne mest.

27e juli 1988, en lördag och vi hade folk hemma.

Vitnos gick på samma bete som Matilda, en häst som pappa ridit in men som blivit misshandlad av sin hovslagare och hatade människor.

Men pappa köpte henne för hon var suverän att rida och använda.

Vi visste ju att hon inte var säker så vi gick aldrig nära henne.

Vi va iallafall ute på betet och klappade om Vitnos, hon hade varit lite hängig ett par dagar så hon fick gå med Matilda för att hon skulle få vara ifred från de andra hästarna och få lite lugn och ro.

När vi klappade såg vi att Matilda kom gåendes mot oss så vi gick ut från betet och gick till huset.

Efter en stund så hörde vi höga gnägg och gälla skrik.

Alla springer ut på logen där ligghallen va och vi fick se hur Matilda hade tryckt upp Vitnos i ett hörn och bara sparkade och sparkade.

Pappa fick tag i en högaffel och jagade ut Matilda och tog Vitnos i grimman, hon kom ett par meter, sen ramlade hon och dog...

Det var fruktansvärt!!!

Jag bara grät och grät och det gjorde de andra oxå...

Ett helt sjukt beteende hos ett djur att göra på det där sättet.

Matilda var en helt normal häst från början som dessvärre inte ville stå still när hovslagaren skulle fixa hennes fötter, så han bad alla gå ut ur stallet där de var, band fast henne och piskade henne tills han inte orkade mer...

Hon var fux och hade många vita fläckar på kroppen som bevisade detta.

Historien hade vi bara hört innan...

Pga av denna behandling av en människa som aldrig borde få handskas med djur, så blev Matilda folkilsk och hatade särskilt karlar.

Men att hon i ren svartsjuka (antagligen, det kommer vi aldrig få veta) för att vi va och klappade Vitnos, komma och sparka ihjäl henne, det trodde väl ingen att det skulle ske.

Dagen efter kom nödslakt och satte ett skott i pannan på Matilda. Jag och Sara skrattade åt det men innerst inne kändes det obehagligt, det var ju inte hästens fel från början att hon hade råkat ut för världens farligaste djur - människan...

Nu är det här jag skriver om många år sedan så det kan hända att jag blandar ihop tid osv, men 27e juli -88 kommer jag aldrig glömma...

Hästar fortsatte strömma in. Minus såldes till en familj utanför Fritzla där han stannade till sin död, han va ett år äldre än jag och om jag inte minns fel så blev han 28 år.

Lena som köpte honom har hans hud kvar, en vacker häst!!!

Vi köpte King, korsning på Arab- New Forrest tror jag. Hingst oxå han, skimmel och ganska fet när han kom till oss.

Pappa höll på en hel dag i corallen innan han satte upp på King, han var oxå ganska vild och det var lerigt i corallen och det slutade med att både pappa och hästen tog sig ett dopp i sjön efteråt.

Oftast är det så att de hästarna som ger mest kamp vid inridning blir de bästa ridhästarna sen. En häst som från början inte ger något motstånd utan bara gör precis som man vill kan få sina ryck långt senare, ryttaren är då säker på hästen och motståndet kommer som en chock och allvarliga olyckor kan hända.

Nu vill jag bara säga innan det blir en massa diskussioner om hästhållning osv att det här är MINA upplevelser och erfarenheter och lärdom som jag har fått av min pappa som har ridit in och tränat över 400 hästar.

Ni måste inte alls hålla med mig och såna diskussioner om vad som är rätt och fel tycker jag inte om att ha...

King va hos oss mer än ett år och jag red mestadels varje dag på honom.

Sen såldes han till Västergötland där han sedan såldes till ridskola där han va en av deras bästa hästar.

Nåt som man fick vänja sig vid va att hästarna kom och gick, även att man inte borde fästa sig för mycket för att man visste att de skulle iväg så gjorde man ofta det och varje gång en lämnade så var det jättejobbigt.

Isotop: fux och valack med en hejdundrande stamtavla kom till oss.

Hans ägare var en gammal militär som började rida på äldre år (50 kanske)...

Isotop va en sån häst som gjorde precis vad man bad honom om, hade du bett honom hoppa nedför ett stup så hade han gjort det.

Tyvärr så var inte ägaren tillräckligt kunnig för en sån häst så varje år fick vi tillbaka Isotop så han skulle ridas till igen. Varje gång han kom så var skritten försvunnen, han steppade hela tiden, huvudet slängdes upp och ner och han var stressig.

Det var lätt att stressa upp honom men det var ju så mycket viktigare att kunna stressa ner honom så han fick en lugn jämn skritt och ett bra humör.

Isotop var en sån häst som man kunde stegra på kommando och det var jättekul!!! En gång har jag till och med fått honom att stegra samtidigt som han slog ut med bakbenen. Pappa berättade att det såg jättesnyggt ut och att det fanns ett namn för det där inom den spanska ridskolan men jag kommer inte ihåg vad det var det hette.

Isotops ägare älskade sin häst trots att han inte kunde utnyttja hans kapacitet till max och han behöll honom i alla år. Jag ska fråga pappa om han fortfarande lever. Jag var 9-10 år när han kom till oss första gången och han var då 3 år. Men isåfall är han gammal nu...

Sen kom Chirocco, en korsning på halvblod och New Forrest. Han kom tillsammans med sin halvbror men han minns jag inte så mycket om förutom att han slet sig i transporten på väg hem till oss och hoppade ut på vägen - i farten. Men allt gick bra, han skadade sig inte.

Chirocco hade vi däremot i elva månade för träning, vi skulle sälja honom åt ägaren.

Jag red honom nästan varje dag och vi växte ihop, han var fantastisk!!!

Filur va en lite mindre häst, en fux oxå han... Och vi kom bra överens och va ute ofta.Ett minne jag har av honom är när vi en gång va ute och jag hade missat att spänna sadelgjorden, i en "sväng" gled sadeln över ett visst läge så det va bara att hoppa av och sadla om, Filur stod stilla och betade medans jag gjorde det så det var inget dramatiskt alls, men jag kände mig lite dum.

Sen fanns det en hel del andra som tex Keiros, en travare som va alldeles för stressig på banan så pappa gjorde om henne till galoppör. Inte på bana men hon reds med skritt och galopp, travade man henne så blev hon jättestressad.

Keiros va oxå hos oss länge och fick sedan ett föl med vår fjordhinsgt Simon. Då hade mamma och pappa skiljt sig och pappa fanns inte kvar hos oss, inte heller hästar så där blev det mindre och mindre ridning.

Men innan det så red jag Keiros ofta. Hon var snabb och man kunde vända på en femöring med henne.

Hennes föl döptes till Vintra och det var en riktigt häftig häst. Hon var snabb och kvick men stenhård efter arvet från pappan... Hon hade fjordteckningen men var mörkare i pälsen och riktigt vacker.

Pappa gav henne till min storebror i 30-årspresent. Pappas tanke va att Daniel skulle använda henne som sin såklart och rida mycket men Daniel sålde henne vidare och det var ju inte det som var tanken alls. Men that´s life...

Ja, många fler hästar har funnits i mitt liv genom åren men dessa är de jag minns allra mest.

Inte lika intressant att läsa för alla, det förstår jag ju, men jag ville ändå skriva om det!

Snart blir det ridning igen och det ska bli fantastiskt kul!!!

Söndag

När lönen kommer springer jag till simhallen och skaffar sim-och solkort... Jag längtar verkligen!!!

Har en skön härlig dag med barn som sysselsätter sig själva!!! Jag har strykt och sorterat tvätt...

Fick ont i magen efter maten så jag tog ett bad men ska nu plocka in all tvätt jag har vikt.

Igår åkte vi ut till Horda och umgicks med Sara och Henke. Det va så längesen och det var så trevligt!!!

Kom hem alldeles för sent såklart men barnen somnade snabbt och har varit på bra humör idag fastän de vaknade tjugo över sex...

Uppdatering på värsta nivån!!!

Halva inne

Vad är det med killar och kondomer egentligen???

Jag har aldrig träffat en kille som har propsat på kondom, det är alltid jag som har tagit upp det...

Jag kan köpa att det inte är samma känsla men såååå stor skillnad är det väl inte att man hellre låter bli än att trä på en???

Jag träffade en kille en gång som sa att han kände sig så trygg med att inte använda kondom när han va med mig för att jag hade ett så fint och ordnat hem...

Öhhh, som att det är en garanti för att inte ha några sjukdomar???

Nu har jag faktiskt aldrig haft nån och är så glad och tacksam att jag har sluppit... Men det är inte för att jag har varit supernoga utan för att jag haft tur, jag inser det...

Har inte killarna nån självbevarelsedrift? Och när de träffar en tjej för ett engångs, är de då så hundra säkra på att tjejen de ligger me inte legat med nån annan även att han själv varit runt en del?

Jag fattar inte riktigt det där men man kanske heller aldrig får nåt bra svar...

Smygbesök på Hälso

Efter jobbet igår åkte jag med en jobbarkompis som bor i Jönköping.

Hon släppte av mig i stan och jag gick hem till Samuel och Therese och gjorde mig iordning och gick sen bort till Rocksjön för att ta emot mina gamla klasskompisar.

De sprang vårruset...

Jag stod precis vid mållinjen men missade ändå alla utom Sara...

Vi fikade tillsammans och sen åkte vi bort till skolan och gick in för att de skulle byta om.

Malin tog kort på mig...

Det är väl meningen att den svarta randen på tröjan ska sitta under bysten men den dagen lär dröja...

Först gick vi till O´learys sportbar och jag har inte ens sett så många tv-apparater inne i en sån affär... Fotboll, fotboll, fotboll och när en match va slut så började en annan så därifrån gick vi ganska snabbt.

Gisk istället in på Bishops bar där vi sen satt och pratade och hade trevligt resten av kvällen.

Kom hem till Samuel strax efter tolv och somnade ganska omgående. men gud va trött jag har varit idag...

Nu är ungarna i säng och jag väntar på filmsällskap!

Jag vill nog faktiskt helst hålla mig inne hela helgen, det är så kallt ute...

Gaahhh...

När jag var yngre så kändes det väldigt viktigt för mig att få ett "vanligt" liv... Med jobb, vardagsrum, prydnadssaker, tvättid, middagar osv...

När jag precis hade fyllt 18 va jag inne på Au Pair i USA men jag va ju ihop med Samuel och tanken att åka ifrån honom kändes otänkbar... Så jag stack aldrig iväg... Jag ångrar det idag...

Jag gjorde nåt "vilt" sommaren -03, jag sa upp min lägenhet och bestämde att jag skulle flytta till Stockholm... Det var stort men dagen då jag sa upp mig på jobbet så grät jag... Dagen efter att jag hade kört upp alla mina saker och skulle upp "för gott" så grät jag hela vägen upp till Stockholm...

Men jag trivdes ändå rätt bra där uppe. Jag och mina roomies hade många roliga stunder och jag blev snabbt van vid tempot även att jag ibland nonchalerade detta och tog tunnelbanan som kom två minuter senare än den som folk försökte slå sig in på...

Jag träffade en hel del intressanta människor... Chrille som inte hade haft många tjejer innan som vi tog under våra vingar ett tag, hans kompis Anders som senare va med med sin hund Arne i ett hundprogram på trean... Om det är nån som kommer ihåg det programmet så kan jag ju säga att jag har haft Arne i min lägenhet och hånglat med hans husse...

Sen blev ju världen så där liten igen... För när jag va med Jörgen och firade honom på Patricia så stod Chrille där och samtidigt som jag sa hej så sa oxå Jörgen hej... Chrille hade en gång kört hem Jörgen efter en fest i Anders bil, Anders va ett ex till Jörgens jobbarkompis Ingela...

Ja, nu bor det väl över en miljon människor i Stockholm, men jag va tvungen att träffa två killar på två helt olika ställen men som ändå hade nån slags koppling till varandra...

Jag blev kär i Jörgen, jättekär... Men, jag undrar idag om jag hade varit lika kär om jag inte hade fått den uppmärksamheten... Och framförallt, vad hade hänt om jag inte blivit gravid med Ebba???

För jag är ju sån, får jag ingen uppmärksamhet så tappar jag intresset, snabbt...

Hela min uppväxt har jag träffat på alla möjliga sorters människor, mycket hästfolk men även mycket annat folk... Jag tror att erfarenheterna hjälpte mig att hantera de flesta och det har nog gjort sitt till att jag passar så bra att jobba med människor...

Samtidigt kanske mångfaldet har gjort mig kräsen... Det duger liksom inte med nån som jobbar som svetsare och bott hela sitt liv på samma ställe... För vad kan han tillföra mig mer än trygghet? Vad har han för upplevelser som lär mig något? Och VAD har jag för rätt att döma ut en människa som lever ett vanligt liv och stannar på samma ställe hela sitt liv?

Jag har sällan varit ute i världen, jag har aldrig varit i Argentina eller solat på Bali... Men jag har gjort andra saker som varit stort för mig ändå...

Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen ---- JAG BEHÖVER VERKLIGEN VARA LITE KÄÄÄÄR NU!!!! Eller jättekär... I nån som längtar efter mig, saknar mig och gör allt för att få träffa mig...

Vet ni, jag träffade en alldeles enastående grabb på båten... En "sån" där som jag faller för fast jag inte kan säga vad jag faller för, ingen är den andra lik liksom... Men killen bor ju för faan i Kina mestadels av året... Kunde han inte sagt det från början???

Jag måste ju inte ha en stadig relation, känns inte viktigt just nu, men jag har ett behov av att göra "färdigt" en människa innan jag kan lägga den på hyllan... Och det går ju definitivt inte nu.

Nej, nu har jag ont i magen, åt bacon innan och det gör vi inte om på ett tag...

Ska iväg och hämta sista tvätten, sen är det Biggest Loser och sen ett bad...

Just det, måste laga en tröja med, imorgon drar jag till Jönköping och ska träffa mina saknade klasskompisar!!!! Alldeles för längesen...

Dans, hångel, mat, sprit, pol, bastu, parfym!!!!

Hemma från en fantastisk kryssning!!!

Bara att det allra bästa började endast 4 timmar innan jag skulle kliva av båten...

Om ett par veckor har jag glömt men just nu suger det att det inte blev 24 timmar till...

Jag som skulle njuta av att få sova på båt (för det älskar jag) kom inte i säng förrän 6 på morgonen. Sen upp igen vid 8 och sen sov jag inte förrän jag kom hem igårkväll...

Jag som skulle ha en helt nykter helg hann bli onykter 4-5 ggr under kvällen/natten... Jag har inte velat dricka alls sen OP för jag visste inte hur jag skulle reagera, men det gick jättebra, inget illamående, inga skandaler eller annat heller för den delen.
Huvudvärk hade jag på morgonen men det gick över efter ett tag...

Jag är nöjd, jättenöjd och luktar numera gott igen!!!

Jag avslutar detta med att det som händer på båten stannar på båten, därför blir det inte mer information än så här...