Aj... aaaaaj....

Va det nån som missade att jag har tandvärk? Då får ni veta det nu...

I söndags började det göra ont... Det är i en tand som redan är rotfylld så de säger att den inte ska smärta men det gör den... Har varit med om detta en gång innan när Ebba va liten med samma tand, då hade jag en inflammation och fick penicillin...

Jag vaknade halv 3 natten till måndagen, hade drömt att jag skulle gifta mig men att klänningen var för stor och att det tillslut bara fanns en liten lila kjol att välja på, men den var nålad överallt för att min lillasyster höll på att sy om den...

Då hade jag iallafall ont och tog full dos av värkmedicinen jag fick utskriven när jag kom hem från sjukhuset. Det släppte ganska fort och jag somnade om snabbt och vaknade lycklig.

Sen har det bara blivit värre och värre. Jag tog tablett för tre timmar sen men vaknade nu vid tolv och har inte kunnat somna om...

Det finns vissa smärtor som man verkligen kan klara sig utan...

Träningsvärk kan man ändå slippa för stunden om man sitter still eller hittar nån annan bra ställning... Träningsvärk kan man oxå träna bort, bara man tar det steget...

Har man ont i magen så kan det hjälpa att krypa ihop så lättar det oftast lite, ont i knät - låt bli att stödja på det...

Men tandvärk kommer man liksom inte undan... Jag är varm på ena käken på den sidan tanden sitter, det pulserar upp i huvudet och går ner i magen av illamående, jag har försökt kräkas men jag verkar ju inte kunna längre. Klökandet tog iallafall bort fokuset en stund.

När jag tog värktabletterna efter jobbet igår så tänkte jag att jo, såklart jag kommer kunna jobba innan tandläkartiden imorgon, men nu när klockan är ett på natten och jag sitter här i soffan med sand i ögonen och ömmande kind så känns det ganska avlägset. Jag vill att klockan ska vara 11 nu...

Jag är gnällig, jag vet, och den killen som INTE bor tillsammans med mig kan ju skatta sig lycklig... För han hade inte heller fått sova nu...