Karma eller ödet eller är det samma sak?

Sjukhus verkar ju vara min grej ;).

När jag föddes i Skövde så blev jag ett "forskningsbarn". 70-80 barn i min årskull va med i projektet för att kolla allergier etc.
Är inte så insatt alls men min blodgrupp ORh negativ gör att jag är mer mottaglig för att utveckla allergier.
Har inte nån särskild allergi så det har jag sluppit.

När jag hade fyllt 18 och tagit körkort så va jag på min sista undersökning i Skövde. Körde dit själv och hade Adam med mig!

Jag hade min första hjärnskakning när jag va 7 år, fick ytterligare 2 genom åren, en kotkomprossion i ryggen, bruten handled, ledband av i foten...

Sen blev jag gravid med Ebba och de upptäckte den där njursjukdomen som gjorde att alla mina värden sjönk. Det tog ett tag innan de fattade vad det var för fel. De trodde det va en vanlig havandeskapsförgiftning och varken Värnamo eller Jönköping hade behandlat en kvinna i min sits innan.

Så jag blev igångsatt med Ebba och när vi väntade Andrea va det jättemånga extra kontroller och igångsättning där oxå.

Sen opererade jag mig och blev smal och min kroniska njursjukdom försvann som ett mirakel!
Pga njursjukdomen så fick jag ju först inte ens opereras - "Denna något komplicerade patient" hette jag då. Men jag tjatade....

Och så kom alla de där konstiga biverkningarna av operationen som ingen hade hört talas om. Svimningarna, kramperna, hallucinationer. Jag önskade mig en gång en vanlig sjukdom - som en rejäl magsjuka eller förkylning. Och så får jag tandvärk!! Och det är ju absolut vanligt men man vill ju bara dö! Hellre magsjuka!

Så kommer jag till min karma-teori om varför just jag nu väntar tvillingar.

Nu sköter jag min kost någorlunda bra, tillräckligt bra för att slippa kramperna och svimningarna etc. Jag mår inte illa denna graviditeten alls jämfört med hur jag mådde med Ebba och Andrea, vansinnigt trött är jag men annars är det ganska okej i kroppen.

Mina njurvärden va bättre nu än de va i våras när jag inte va gravid. Jag ska kollas hela tiden men jag är liksom frisk inom det området.

Jag har ett jättebra tryck, sist 115/55... Det finns ingen anledning för mig att springa på sjukan för en massa extra kontroller. Så karman sa "TVILLINGAR"!!!!! Vi gör henne med tvillingar!

Det ska alltid vara något, alltid...

Men det gör ingenting. Livet är till för att levas och jag är glad för mitt!!!

13+4

Duplex!

Jo, planen va att vi skulle bli med barn, den skulle födas och sen skulle livet rulla på och kanske skulle vi ha tur så jag blev gravid en gång till inom ett år efter det första barnet.

Och så blev jag gravid så där snabbt efter bara en mens!!! Tjoho!!!

Men så blev den där magen så stor så fort. Och jag började tvivla. Tvivla på att den där mensen jag hade egentligen inte va en riktig mens utan en sån där "falsk" man kan ha fastän att man är gravid.

Och så kände jag ju såklart att mycket av magen är min tjocka mage sen jag va tjock.

Så satt vi där i väntrummet utanför ultraljudet i måndags morse och höll varandra i handen och va lyckliga över att vi skulle få se våran bebis, att Peter skulle se beviset på att han på riktigt ska bli pappa. Och jag skulle få en tidsbestämning - va jag bara tjock eller hade jag varit gravid längre än vi trodde?

Direkt såg jag att det inte va som det varit innan, jag såg två "grejer" och en vägg emellan. Hon svepte över fort och ställde sig upp och tryckte på en knapp eller nåt och det va då, innan hon satte apparaten på magen igen, som jag sa det där "snälla..."

Jag ville bara att hon skulle säga att jag hade sett fel.

Enda sen jag låg på neonatal med Ebba så har jag känt att jag inte vill ha tvillingar. Det va en familj där som ville ha en sladdis och så blev det 2. De va tvungna att skaffa ny bil, huset blev för litet osv.

Underbart med två såklart, jag tycker det är jättefascinerande med tvillingar, men JAG har alltid bara velat ha en bebis i taget!

Och så detta året när min bror väntat tvillingar med sin sambo. Vilka problem de haft redan innan med tre andra barn med olika föräldrar, hur de två minsta barnen inte samsas, hur tiden inte räcker till...

Och så föddes de där underbara pojkarna och livet är fortfarande kaos :)!

Näe, jag ville inte ha det så.

Nu blir det ju inte alls samma då mina flickor har samma pappa och Peter inte har några barn sen innan. Jörgen finns ju alltid för Ebba och Andrea.

Han sa enda från början att om det händer något med bebisen och Peter inte hunnit hem så ställer han upp och hänger med "Jag vet ju hur det funkar med alla dina sjukdomar" sa han.

Det känns tryggt!

Men, det ÄR 2 bebisar i min mage, vi ska få 2 barn på en gång och såklart tycker jag att detta är jättehäftigt! Men det är en massa tänka-om-grejer nu!

För det första - Boendet... En bebis med en vanlig barnvagn hade funkat en tid i denna lägenheten, 2 bebisar och en dubbelvagn, det går helt enkelt inte.
Blev genast lite mer akut att hitta ett större boende.

I fredags skulle ett par skriva på köpkontrakt på Peters hus men på förmiddagen dog fruns mamma så de drog sig ur. De är fortfarande intresserade men har åkt till Finland där familjen finns och där begravningen ska äga rum. Efter nyår nån gång kommer de hem och hör kanske av sig igen. Går ju inte hålla på det om nån annan vill ha det.

Jaja!!!

Nu håller vi tummarna för ytterligare en månad med lite kritisk missfallsrisk pga att det är tvillingar. Får oxå hoppas att jag kommer fortsätta må så här bra och inte blir alltför stor (känner mig skeptisk till storleken :P)!!!

Ooooops....

Hon förde apparaten över magen. Både Peter och jag såg direkt att det inte riktigt såg ut som det brukar. Han har aldrig varit på ultraljud men han såg det ändå.

Jag: - Snälla säg att det bara är en.
Bm: - Jag skulle nog vilja säga att det är två..

Boobsen

När jag tar av mig bh´n så får jag ta det vansinnigt försiktigt, brösten är hårda, svullna och vårtgården nästan svart. Ser ut som de e redo för en unge idag ;)!

Två veckor kvar till Ultraljud iallafall. Men först har jag en jobbig jobbvecka/helg framför mig som börjar onsdag morgon. Det dygnet, fredag dygn och sen söndag dygn.

Tre dygn på raken är riktigt tungt.

Sista helgen i november ska vi på friskvårdshelg i Varberg med jobbet. Det blir ju rätt najs ändå. Ansikts-och huvudmassage har jag valt!!

Idag har jag bakat lussebullar. En LCHF-variant... Maten är en sak, att leva på kött, sås och grönsaker - jag fixar det, det är gott. Men alla dessa substitut till alla bakverk - jag blir alltid så besviken. Det är verkligen inte detsamma :(...

Sen gjorde jag en vanlig sats med apelsinfyllning  - fantastiskt gott!!!

Och en tredjedel av den degen använde jag till vanliga lussekatter till Peter. Önskade jag kände som han för godis och bakverk. Han tycker inte det är gott. Men lussekatter älskar han faktiskt!

Ha en fin vecka!

Fake!!!!

Så här ser det ut - vecka 10 men ser ut som jag är i sjätte månaden.

'

Men det är fejk, inte bilden, jag ser ut så, men magen är ingen bebismage utan den magen jag haft sen jag gick ner i vikt. 

Bara att på bilden slappnar jag av och anstränger mig ingenting för att det ska se smalare ut.

Jag är ganska svullen nu vilket påverkar såklart.

Jag kan känna bebismagen under fläsket men den är absolut inte så stor!!

Kom på den här bilden nu - "kolhydratsmagen" från hösten 2011 när jag va uppe hos syrran och hade ätit vanliga mackor har jag för mig.

Jag slappnar av i magen när jag är ute, det ser ut som jag är gravid när jag går över skolgården, jag ser att folk tittar men ingen frågar ;).

Får se hur länge folk kan låta bli!

Jag mår så bra! Om två veckor går jag in i vecka 12 och det är då illamåendet "ska" lägga sig. Jag har inte ens börjat må illa - förutom när jag äter fel saker men så har det ju varit hela tiden.

Jag är vansinnigt trött men jag känner att mer frisk luft är egentligen det enda som behövs.

Så, nu ska jag plocka iordning lite här. Kom på att jag hela detta året haft inställningen att inte åka hemifrån för ett dygns jobb utan att hemmet ska vara städat, det funkade ju hela våren, sen vet jag inte vad som hände, Det bara dog ut ;)!!!

Fy Faaaaaan!!!

Två dagar hos mig, tre dagar hos pappa, tre hos mig, två hos pappa, fem med mig, en hos pappa, tillbaka till mig för helg osv...

Det är ungefär så det ser ut för våra barn nu med det här jobbet jag har.

När det gäller städning så har de alltid varit anti och bråkat och vägrat och tjurat. Men nu när det verkligen är så hattigt, jag orkar faan inte ta strid varje gång de ska till Jörgen för att de ska plocka iordning efter sig.

De sista timmarna tillsammans om bytet sker på en helg kantas av skrik, tårar, huvudvärk och svordomar.

Och så tror de att de ska få fika, godis, spela på datorn eller på telefonen sen...

Näe, jag ger upp. Jag tänker inte va nån pedagogisk perfekt mamma som inte skriker på mina barn.

Jag svär, jag är jävligt bra på det!!!

Trött

Jag har varit trött länge, i flera år känns det som. Det kanske är min attityd, att det är så enkelt att säga - Jag är så trött! när någon frågar...

Men jag är trött.

Imorse va jag så trött att jag snoozade två ggr, barnen pratade med mig, jag svarade men kom ändå inte upp ur sängen. Hade ändå sovit lagom många 7 timmar ungefär. Vaknat några ggr men ändå.

Gick upp och gjorde frukost till de och körde de till skolan. Sen åkte jag hem, drack kaffe, gick och la mig och somnade.

Peter är en väldigt morgontrött människa. Han har jättesvårt för att komma upp på morgnarna och har alltid haft det.

Jag är ju väldigt morgonpigg och alltid varit det. Folk säger till mig att det är ju för sjutton bara att stanna kvar i sängen och somna om, men jag kan inte, det går inte.

Och de som inte kan komma upp på morgnarna har väl alltid fått höra det andra - Det är ju bara att kliva upp!

Jag får väl i detta läget skylla på att halva bebisen är Peters, att det är därför jag inte kommer upp som jag brukar.

Jag ringde njurmedicin idag och fick en tid imorgon, så jag fick slänga på mig kläderna och springa till VC och lämna prover - 6 rör tog de tror jag. Ett kissprov oxå.

En ny läkare på njurmedicin får jag. Jag hade samma njurläkare i många år, strax efter min OP så slutade han och började i JKPG tror jag. Sen har det bara varit olika varje gång. Lite irriterande faktiskt.

Mitt på all denna trötthet så har min bil fuckat upp sig. Det går inte stänga av lyset så jag får koppla ur och på batteriet varje gång jag ska köra. Skitkul!!

Men efter mitt kortpass ikväll så svänger jag av i Vaggeryd och så ska Koffan kolla på det!

I lördags hade vi lite personal-häng. Vi bowlade och käkade och sen åkte vi hem till Noffen på fest innan vi drog ner till stan.

Alla blev ganska rejält fulla, mycket brottning då min mma-tränande arbetskollega bara måste visa alla grepp han kan. Det är roligt att brottas men jag e rädd för att göra illa mig och allra mest för att mina knän ska hoppa ur led. 

Vid tolv på natten va de beredda att åka ner till stan sen. Jag gick aldrig in på krogen, jag va trött och ville åka hem och så skulle jag köra hem Anna oxå som hade varit på Ladies Night.

Det va dock ganska längesen jag va fyllechaffis och hade väl förträngt hur fulla människor varken har nåt tidsbegrepp eller empati för att man e trött och vill hem. Min melodi är ju inte heller att sätta ner foten och bara åka hem - Häng på eller skyll dig själv!

Detta gör ju att jag blir sur istället, lipfärdig och säkerligen ganska otrevlig oxå.

En dag kommer min accepterande sida braka men då kommer det iallafall vara jag som gör fel!

Ha en fin dag!

Bilden tillhör Sandra som jag jobbar med - jag snodde den på FB helt enkelt!

Voldemort!

Här sitter jag naken i soffan med morgonrocken mellan bena för att inte "sunka" ner soffan ;)!!

Det kanske är lite vågat att skriva ut detta så tidigt men jag vet att det inte är så många av de jag känner som är inne här längre, och ni som är det, ja, ni har väl förjänat att få veta då :D!!!

Jag är gravid - går in i vecka 7 idag!

Känns overkligt, fantastiskt, nervöst och stressande.

Stressande för att Peter har ett hus att sälja och för att vi för vår egna och barnens skull i form av platsbrist borde hitta ett annat hus innan bebisen kommer.

Jag mår bra, förutom väldigt ömmande bröst med huggande smärta i det högra mest. Om det inte går över så får jag väl ta tag i det. Har redan gjort både ultraljud och mammografi detta året ju, eller iallafall det senaste året, kommer inte riktigt ihåg när det va.

Igår körde jag upp min svägerska till Kvinnohälsovården. De väntar tvillingar och och nu i oktober är det planerat kejsarsnitt. Barnen ligger med rumpan ner, fixerade och hon är hård som en mussla mellan bena, finns inga alternativ, hon måste snittas.

I vilket fall som helst så gick jag ner till apoteket medans jag väntade och bad om att få en medicinlista utskriven. Jag kommer inte alltid ihåg vad mina mediciner heter eller hur mycket jag äter.

När jag kom upp igen så bad jag om att få beställa en tid för inskrivningen. Och eftersom jag ändå va där så fick jag tiden efter Linnéa med samma barnmorska som hon!

Ja, jag berättade om min njursjukdom, igångssättningar, prematurfödsel, GB-operationen, svimningarna, kolhydratsintoleransen och allt som jag gått igenom. Barnmorskan sa stopp, det här hinner vi inte med på denna inskrivningen. Fick en ny tid och efter den tiden skickar hon direkt upp mig till specialistmödravården för detta va för stort för de.

Haha, kan förstå att kvinnan blev lite chockad, för mig har det ju blivit lite vardag med alla läkarbesök och diagnoser och är egentligen inte orolig alls för att det inte kommer gå bra detta!

Peter är såklart jätteglad - hans första positiva graviditetstest och hans största önskan i livet - att få bli pappa!!

Mina barn är oxå jätteglada, särskilt Andrea. Hon klappar mig på magen och pratar med "bebisen" varje gång vi träffas. Det är mysigt. Hon vill vara storasyster!!!

Vi valde att involvera barnen från början. Eftersom de har en annan pappa så ville jag inte att de skall känna att detta är min och Peters lilla bubbla.

Jörgen vet oxå om det och han tar det bra. Han har påmint mig om en del scenarior från de förra graviditeterna och händer det något när inte Peter är hemma så finns han här för oss, han vet ju vad det handlar om liksom!

Barnet kallar vi Voldemort... Historien bakom det är Andrea i våras sa att om vi får en pojke nån gång så vill hon att den ska heta Voldemort. Vi kommer aldrig namnge ett barn med det namnet, men det är ändå lite roligt. Vi bortser från karaktären av namnet och kallar fostret Voldemort från och till så länge det stannar i magen!!!

I lördags va vi på 40-årsfest! Jag hade hällt alkoholfritt vin i en vanlig vinflaska och ingen tvivlade på att jag va lika berusad som alla andra;)! Jag vinglade aldrig och försökte inte på nåt sätt spela full men jag är ju som jag är. Jag dansar, sjunger och pratar mycket och högt även som nykter!

Så, nu vet ni!

Jag ska klä på mig och hämta mina flickor i skolan!

Sol!

Hösten är ju här nu med vackra träd, skön luft och ett strålande väder!

Och ändå är jag här inne och plockar och packar istället för att ta en skön promenad.
Sån är jag...

Idag ska vi upp till Peter. Vi ska röja hans trädgård i helgen. Han har en fantastisk trädgård! Hade man kunnat plocka med sig en trädgård så hade den varit här nu.
Äppelträd, päronträd, plommonträd. Vildvuxet, välvuxet men ändå ytor för att ha en välklippt, ordningssam gräsmatta. Jag gillar blandningen. Tycker det är vackert med vildvuxna hörnor runt om perfektion!

Mäklaren har varit där och sagt vad som måste göras innan de ska ta kort och lägga ut det på Hemnet.

Jag ska plocka ner lite tavlor här som vi ska sätta upp i huset så länge.
Usch, jag har aldrig dekorerat ett hus inför försäljning förut.

Ha en trevlig helg!!

Vår och Höst - Mina favoritårstider!!