Mina värden har stabiliserats och vi ska ta prover 2 ggr i veckan framöver.
Vilken lättnad!
Men samtidigt kände vi oss på nåt sätt lite blåsta på att vi skulle få träffa våra barn den här veckan. Människan är ju verkligen konstigt lagd!!
Idag åker vi upp till Åker och ska hämta lite däck och annat till Volvon vi lämnade in på Holmgrens när vi istället kom hem med 2 Hyndaier.
Jag visste inte att det va så enkelt att byta bil...
På lördag kommer Ebba och Andrea. Jag längtar efter de så himla mycket!!
Jag känner mig lite tom, det har varit så mycket känslor det sista.
Tickare
Mini
Vi va nere på stan och hittade lite kläder i stl 44. De kommer ju vara alldeles för stora nu i början men ändå skönt att ha nåt de kan ha när det börjar närma sig hemgång.
Mössorna hittade vi dock i stl 40 på Villervalla. Guuud va små! Svårt att se på bilderna bara.
Läggdags snart känner jag. Har varit mycket känslor idag... och ännu mer blir det imorrn.
Lite ledsen nu
När det gäller tarmnypet så hade jag kunnat förhindra det genom att aldrig bli överviktig, genom att inte ha gjort nån operation, genom att tänka lite mer på vad jag äter etc, etc... Men det är som det är.
Men när det gäller njurarna så finns ingenting under den här graviditeten som jag kunnat göra annorlunda för att förhindra det som händer nu.
I fredags natt tog de ju prover på albuminet, värdet de mäter och som avgjort mina igångsättningar med Ebba och Andrea.
När jag är som friskast så ligger det värdet på ca 38. När Ebba föddes låg det på 11. Sen höjdes det snabbt efter förlossningen tills mina värden va okej.
Med Andrea kommer jag inte ihåg, det va aldrig nere så lågt som vid 11 iallafall.
I fredags natt va iallafall det albuminet på 28. 29-30 timmar senare tog jag nya prover och då hade jag sjunkit till 24. Så när jag räknade lite på den sänkningen så är jag nere på 11 imorrn eller onsdag och då måste bebisarna ut.
Imorgon ska vi ta farväl av Peters mamma och efter det har jag tid hos specialistbarnmorskan. Och det är väl där och då det avgörs hur vi ska tillbringa de närmsta 1½ - 2 månaderna.
I mig finns inga direkta tvivel på vad som kommer hända den här veckan även om jag hade önskat något annat.
Vi kommer bli föräldrar till 2 mycket små barn.
Det är så jobbigt att veta att de mår så bra i min mage, att de växer och utvecklas helt normalt därinne men att MIN kropp, mina värden, tvingar de att överleva i helt andra förhållanden.
Idag ska vi handla till smörgåstårta vi ska ha efter begravningen imorgon. Sen ska vi på stan och handla lite av de minsta kläderna de har att sälja.
Jag har plockat fram det jag redan hade. Tyvärr kommer ju allt vara för stort i början men det blir ändå lite terapi att handla lite eget.
Jag hade önskat så att Peter hade fått slippa att gå igenom detta. På måndag är det meningen att han ska börja en ny tjänst. Utbildning i Sthlm hela april och en av de veckorna jag inte har Ebba och Andrea skulle jag följa med upp och passa på att hälsa på Simon tex.
Det där är oxå jobbigt. Att inte veta när jag får träffa Ebba och Andrea nästa gång. Att inte veta när de kan få träffa sina syskon. För mig kommer de ju ändå få hälsa på ganska snabbt men vi vet ju inte vilket tillstånd bebisarna kommer vara.
Igår sa Peter att om ett år, när allting gått jättebra och vi har två välväxta barn som växer bra, så kommer vi le åt den här tiden, men just nu så suger det...
Men när det gäller njurarna så finns ingenting under den här graviditeten som jag kunnat göra annorlunda för att förhindra det som händer nu.
I fredags natt tog de ju prover på albuminet, värdet de mäter och som avgjort mina igångsättningar med Ebba och Andrea.
När jag är som friskast så ligger det värdet på ca 38. När Ebba föddes låg det på 11. Sen höjdes det snabbt efter förlossningen tills mina värden va okej.
Med Andrea kommer jag inte ihåg, det va aldrig nere så lågt som vid 11 iallafall.
I fredags natt va iallafall det albuminet på 28. 29-30 timmar senare tog jag nya prover och då hade jag sjunkit till 24. Så när jag räknade lite på den sänkningen så är jag nere på 11 imorrn eller onsdag och då måste bebisarna ut.
Imorgon ska vi ta farväl av Peters mamma och efter det har jag tid hos specialistbarnmorskan. Och det är väl där och då det avgörs hur vi ska tillbringa de närmsta 1½ - 2 månaderna.
I mig finns inga direkta tvivel på vad som kommer hända den här veckan även om jag hade önskat något annat.
Vi kommer bli föräldrar till 2 mycket små barn.
Det är så jobbigt att veta att de mår så bra i min mage, att de växer och utvecklas helt normalt därinne men att MIN kropp, mina värden, tvingar de att överleva i helt andra förhållanden.
Idag ska vi handla till smörgåstårta vi ska ha efter begravningen imorgon. Sen ska vi på stan och handla lite av de minsta kläderna de har att sälja.
Jag har plockat fram det jag redan hade. Tyvärr kommer ju allt vara för stort i början men det blir ändå lite terapi att handla lite eget.
Jag hade önskat så att Peter hade fått slippa att gå igenom detta. På måndag är det meningen att han ska börja en ny tjänst. Utbildning i Sthlm hela april och en av de veckorna jag inte har Ebba och Andrea skulle jag följa med upp och passa på att hälsa på Simon tex.
Det där är oxå jobbigt. Att inte veta när jag får träffa Ebba och Andrea nästa gång. Att inte veta när de kan få träffa sina syskon. För mig kommer de ju ändå få hälsa på ganska snabbt men vi vet ju inte vilket tillstånd bebisarna kommer vara.
Igår sa Peter att om ett år, när allting gått jättebra och vi har två välväxta barn som växer bra, så kommer vi le åt den här tiden, men just nu så suger det...
28+1
Tog ett "moget" beslut häromkvällen att hur mycket jag än vill umgås med Peter på kvällarna så måste jag gå och lägga mig tidigare än vad jag gör nu. Särskilt som barnen ska upp och till skolan.
Så igår la jag mig vid halv 11. Sov jättegott inatt tills ett larm drog igång i Ebbas ryggsäck 05.45... Det va min gamla telefon som de får spela på ibland.
Men blev besviken över att den låg i hennes rygga och att hon inte frågat om hon fick ha den.
Hon vill ju ha egen telefon och surfplatta och dator etc. Men jag tycker hon är för liten, hon är fortfarande relativt dålig på att säga till att hon tex går till bibblan. Hon smusslar ibland och jag får veta av Andrea att hon och nån annan kompis cyklat iväg till ställen de inte får va. Över övergångsställen där jag inte vill ha henne utan mig.
Mest av allt är det själva grejen att hon inte frågar, att hon smiter och sen att det kan ta flera dagar innan hon erkänner vad som egentligen hänt.
Jaja, det tar ju en uppväxt att lära sig rätt och fel.
Ultraljud 27+6
Igår hämtade jag Andrea i skolan och hon fick vara med och se sina syskon in action för första gången.
De mättes och tvilling 1 uppskattades till ca 1.1 kg och tvilling 2 till 990 g.
1an ligger då på mittenkurvan för "enkelbebisar" och 2an ligger på nedre. Men helt inom normalkurvorna!
De är vääääldigt livliga sa barnmorskan och det kändes kul att höra trots att det såklart inte går att undvika att känna av det!
Peter är ledig nu 2 veckor innan han börjar nya jobbet. Begravningsplanering etc men han är ju iallafall hemma!
Har jag sagt att vi har fått en annan lägenhet? 28e maj får vi nycklarna.
27+3
Ligger i soffan i Peters hus. Tittar på WarHorse. Den e lite dryg men ändå bra.
Imgen reklam bara så inte helt enkelt att slita sig för att kissa o sånt!
Vi ska packa lite idag och så åker vi hem imorrn!
Jag vill ha bebisar nu. Jag är jättenyfiken på hur de ser ut och hur de kommer utveckla sig.
Mina barn liksom - nr 3 och 4!!!
Vår 2014
Det är/kommer bli en hektisk vår. Vi har fått en annan lägenhet. En 4a på 106 kvadrat på markplan. Inflyttning 1 juni. Vi ska kolla när de flyttar, vi behöver nog lappa över en vecka.
Peters hus är typ sålt. Påskrivet och så men man kan ju aldrig veta.
6e juni ska huset övertas. Kan bli tidigare ifall killen får sitt hus sålt snabbt.
10 juni är beräknad bf och även att jag inte kommer kunna hjälpa till så mycket med flytt som höggravid så hoppas jag att de inte tittar ut förrän några dagar efter flytt. Känns som att mitt kontrollbehov inte riktigt fixar att vara någon annanstans när jag ska byta hem. Jag hoppas ju oxå såklart att vi inte har fått för tidigt så vi är inlagda etc och inte ens i stan då.
Stackars Peter, vilket ansvar!
Han jobbar denna veckan oxå, sen byter han jobb, det är oxå en stor omställning.
Puh, jag får nästan lite hjärtklappning.
Hos BM imorse hade jag en 1a på stickan och 130/80 i tryck. Och TROTS att jag går hos specialistmödravården PGA min njursjukdom så sitter bm och kliar sig i huvet och tycker det är konstigt att jag mår så bra och inte har huvudvärk för har man havandeskapsförgiftning så HAR man ju ont i huvet o mår dåligt.
Jag blev lite irriterad och sa att det är bra att de har koll men att det nog ändå är njursjukdomen som ska vara fokuset i min graviditet, särskilt när symtomen inte stämmer precist med havandeskapsförgiftning. Fasen, en förkortning tack!!!
Bältet
Det kom igår mitt bälte. Och det är verkligen skönt!!
Jag använder inte det hela tiden men när jag sätter på det är det som att jag glömmer bort kroppen en stund!
Mina hjärtan fick prova oxå.
Andrea ville lägga sig absolut senast 8, klart hon fick det, så hon har sovit en stund. Ebba ska strax i säng, öppet hus i skolan imorrn. Puh...
Ibland önskar jag att det bara hade räckt att få i de frukost, se till att de gör sina läxor, får med sig alla böcker, extrakläder, gympakläder och frukter etc. Att följa de till skolan och dela några ord med personal och klasskompisar och sen e det liksom bra!!!
Men näe, vi ska se hur de jobbar oxå ��!
Älska livet - en fras en tjej på FB avslutade nästan alla sina inlägg med, så jääääääkla glad jämt !!!!
26+0
Mår ganska bra! Ont i ryggen när jag stått och gått mycket men det räcker att jag sätter mig en stund så känns det bättre.
Har beställt ett bälte iallafall som jag hoppas kommer i dagarna.
Idag när jag gick till och från skolan så kunde jag trampa på ganska bra utan att det kändes för mycket i fogarna. Inte heller blev jag kissnödig så det störde.
Det har varit mycket i några dagar nu.
Peters mamma gick bort i måndags morgon... Delvis väntat men inte NU liksom. Jag är glad att jag har hunnit träffa henne och att hon gick i vetskapen om att Peter "flyttat hem" och ska bli pappa och allt det där. Men det hade ju varit så roligt och känts så bra om hon hade hunnit få träffa barnen först.
Det påminner oxå såklart om ens egna föräldrar.
Hoppas det dröjer länge än...
Peter skrev på papper på sitt hus igår men han kommer hem idag nångång.
Jag ska till tandläkaren 15.20 och bygga upp en ny tand. Pengar, pengar... Men lika bra att passa på när jag ändå har några ��.
