Idag plockade jag ut spiralen!!
Frågade efteråt om jag skulle blöda något och barnmorskans svar va att visst kommer jag göra det när jag får mens...
Ja, det vet jag ju liksom. Jag tänkte mer på idag...
Och så sa hon att det vore bra om jag slutade röka - redan fixat - 1 vecka idag!!
Och dricka två veckor efter ägglossning, sen ingenting, så en liten fylla på Värnamodagarna nästa helg va okej!
Har hämtat tjejerna på tredje dagen av fotbollsskolan, de älskar det verkligen och vill fortsätta med fotboll efter det här! Jag tycker det är jätteroligt att de vill fortsätta. Har inget minne av att jag va särskilt bra på min tid men när jag trixar med bollen nu så är jag faktiskt riktigt duktig!
När vi va på läger i Halmstad med min brukare så trixade vi med boll en kväll jag och mina två andra assistentkollegor. Aaaa, det va jätteroligt tills mitt vänsterknä hoppade ur led. Gjorde ont en vecka sen. Så "tantfotboll" så här på äldre dagar skulle tyvärr inte fungera...
Har tvättat en massa idag, mitt hem är upp och ner men eftersom jag numera har en diskmaskin så finns det inget som känns särskilt jobbigt längre ;)!!!
Tickare
Spiraliskt
Imorgon klockan 12, då plockar jag ut spiralen...
Fattar väl att det kan ta tid innan det blir nåt, OM det blir nåt, men guud va jag längtar!!!
På torsdag har vi varit tillsammans i 6 månader. Inte ett enda tjaffs, inga sura miner eller nåt annat.
Vi kan diskutera och prata om allt och tycker vi inte lika så skrattar vi ändå.
Nu ska jag fixa mat!!!
Fattar väl att det kan ta tid innan det blir nåt, OM det blir nåt, men guud va jag längtar!!!
På torsdag har vi varit tillsammans i 6 månader. Inte ett enda tjaffs, inga sura miner eller nåt annat.
Vi kan diskutera och prata om allt och tycker vi inte lika så skrattar vi ändå.
Nu ska jag fixa mat!!!
Sommar och Sol!!
Den som klagar på denna svenska sommar kan fasiken förtjäna lite stryk faktiskt!!!
Jag hade tex inte en enda droppe regn på hela min midsommar. Vi va uppe hos Peter utanför Södertälje och såg såklart på FB att det från och till regnade härnere den helgen men MIN helg va iallafall regnfri!!
När jag va med jobbet på Skara Sommarland tisdagen efter midsommar så hade vi regnfritt hela dagen, lagom varmt/svalt och alldeles lagom lite folk! När vi kom till stan och parkerade bilen så öppnade sig himlen men VI hade iallafall haft tur den dagen!
Ja, sen har det fortsatt så.
Förutom helgen på Chaparral då i och för sig. Såååå jäkla kallt va det. Slapp sova därute iallafall då alla barnen ville med hem på lördagen och även Sara och Magnus sov kvar just för att det var så kallt.
På söndagen sista Juni åkte vi med Peter upp till Åker. Stannade till måndagen. Han åkte till jobbet på morgonen men vi va kvar till eftermiddagen. Va i Strängnäs en runda och fixade nya bågar till Andrea då hennes gick mitt av på söndagskvällen.
Sen åkte vi till Örebro där Peter väntade på oss. Vi käkade gott och tjejerna fick sova på hotell för första gången! Skitskoj!
På förmiddagen åkte jag och tjejerna vidare till Sara. Vi stannade till torsdagen och tjejerna fick rida och umgås och ha det bra med sina kusiner!
Några timmar efter att vi kommit hem på torsdagen så kom Peter oxå hem och på fredagen åkte vi ner till Isak och Elin i Skåne. På lördagen tog vi tåget till Köpenhamn och gick på Tivoli.
När vi kom hem på söndagen och tjejerna sprang direkt till Jörgen för att de längtat efter pappa så fick jag en halvt seriös, halv skojsam utskällning för att jag tagit hans döttrar utomlands utan att säga till. Jag blev lite ställd, för det hade jag ju faktiskt gjort. Men det är ju skillnad på en dagsutflykt till Danmark och en vecka i Turkiet!! Och det sa han själv oxå!
Den veckan sen va vi hemma, Peter jobbade i Gnosjö och vi hade lite skön semester här hemma. Tjejerna sov hos mamma en natt för det vill de ju alltid.
På fredagen levererade jag barnen till Jörgen och jag och Peter åkte upp till Åker. På lördagen åkte Jörgen med barnen till STHLM där de är nu och jag och Peter åkte upp till Lofsdalen med vänner,
Första gången för mig på fiskesemester. När jag åkte hem i onsdags morgon så hade vi bara fått en enda fisk, sen har de fått ett par till men rent frustrationsmässigt har det varit sorg över utebliven fisk däruppe. Men fint va det!
Kan ju säga att en skidanläggning sommartid ser ut som en övergiven bilskrot utan bilar, inte särskilt vackert. Men det är klart att trädgårdsarbete inte prioriteras på en plats där den största aktiviteten sker med snö.
Vi hyrde en privat liten stuga precis vid vattnet. Mycket knott på kvällarna och ganska kyligt däruppe.
I onsdags körde jag 87 mil och 13 timmar innan jag klev innanför min dörr 22 på kvällen. Mellanlandade hos Sara i Dormsjö och plockade upp pappa och tjejerna.
Det va en kompis till Sara och de där och hon hade sagt till honom att hennes häftiga, skitroliga syrra skulle komma. Men han möts av en bitter brud med svullna ögon bakom solglasen som knappt hälsade och bara morrade lite... Jag va riktigt trött och ledsen och hade kört fel en massa innan jag kom dit.
När vi åkte hem sen så tog vi inte den allra närmsta vägen utan den som gick snabbast. Iallafall i början. Men sen när vi passerat Örebro så ville jag verkligen åka på höger sida ner förbi Vättern för det har jag alltid missat när jag åkt ner. Avskyr sträckan Motala - Ödeshög - Jönköping.
När vi körde hem från Sara sist så hamnade vi på det hållet, vägarbeten och dåligt skyltat så när jag tillslut såg skylten Väderstad så åkte jag fitåt för att jag visste att jag skulle komma ut på E4an där. Men såklart så åkte vi bara ett par meter förbi Jonas´ hus, killen jag träffade förra sommaren. Hans buss stod på tomten och jag fick kalla rysningar av att se hans hem och det förstörde ju halva den bilresan.
Nu åkte vi över Göta Kanal, Hjo etc. Pappa delade med sig av en massa minnen från den vägen. Vi stannade lagom många gånger och tog korta pauser så jag kunde ta ett par varv runt bilen, kissa i skogen och andas lite för att orka fortsätta köra.
Släppte av pappa och barnen i Vaggeryd där mamma mötte de.
Somnade som en klubbad när jag la mig den kvällen, sov hela natten tills klockan ringde och jag åkte till jobbet. Vi hade ett bra dygn ändå trots att jag va alldeles trött och vimsig, två promenader på sammanlagt 5 timmar gjorde vi. Hann med lite shopping och gick längs med hela Vätterstranden och kollade på folk.
Inatt kunde jag inte komma till ro och somnade inte förrän halv 2. Men när jag slutade idag så gick jag på rea på stan.
5 linnen, två örngott och ett par byxor för 349 kr!! Ja jävlars, där va jag lycklig!
Sov en stund när jag kom hem nu i eftermiddagen och nu sitter jag här i soffan med inpackning i håret och ska snart åka ner till Preem och tvätta bilen.
Kom på när jag åkte hem idag att det är ju här i bloggen jag ska dokumentera en eventuell graviditet sen. Långt innan det kommer ut på Facebook så kommer ni som fortfarande orkar gå in här ibland få läsa om hur det går för oss!
Jag ser en ljus, lycklig framtid för oss! Jag är kär, jag älskar, jag får en massa kärlek tillbaka och livet är verkligen underbart!!!
Peace!!!
Jag hade tex inte en enda droppe regn på hela min midsommar. Vi va uppe hos Peter utanför Södertälje och såg såklart på FB att det från och till regnade härnere den helgen men MIN helg va iallafall regnfri!!
När jag va med jobbet på Skara Sommarland tisdagen efter midsommar så hade vi regnfritt hela dagen, lagom varmt/svalt och alldeles lagom lite folk! När vi kom till stan och parkerade bilen så öppnade sig himlen men VI hade iallafall haft tur den dagen!
Ja, sen har det fortsatt så.
Förutom helgen på Chaparral då i och för sig. Såååå jäkla kallt va det. Slapp sova därute iallafall då alla barnen ville med hem på lördagen och även Sara och Magnus sov kvar just för att det var så kallt.
På söndagen sista Juni åkte vi med Peter upp till Åker. Stannade till måndagen. Han åkte till jobbet på morgonen men vi va kvar till eftermiddagen. Va i Strängnäs en runda och fixade nya bågar till Andrea då hennes gick mitt av på söndagskvällen.
Sen åkte vi till Örebro där Peter väntade på oss. Vi käkade gott och tjejerna fick sova på hotell för första gången! Skitskoj!
På förmiddagen åkte jag och tjejerna vidare till Sara. Vi stannade till torsdagen och tjejerna fick rida och umgås och ha det bra med sina kusiner!
Några timmar efter att vi kommit hem på torsdagen så kom Peter oxå hem och på fredagen åkte vi ner till Isak och Elin i Skåne. På lördagen tog vi tåget till Köpenhamn och gick på Tivoli.
När vi kom hem på söndagen och tjejerna sprang direkt till Jörgen för att de längtat efter pappa så fick jag en halvt seriös, halv skojsam utskällning för att jag tagit hans döttrar utomlands utan att säga till. Jag blev lite ställd, för det hade jag ju faktiskt gjort. Men det är ju skillnad på en dagsutflykt till Danmark och en vecka i Turkiet!! Och det sa han själv oxå!
Den veckan sen va vi hemma, Peter jobbade i Gnosjö och vi hade lite skön semester här hemma. Tjejerna sov hos mamma en natt för det vill de ju alltid.
På fredagen levererade jag barnen till Jörgen och jag och Peter åkte upp till Åker. På lördagen åkte Jörgen med barnen till STHLM där de är nu och jag och Peter åkte upp till Lofsdalen med vänner,
Första gången för mig på fiskesemester. När jag åkte hem i onsdags morgon så hade vi bara fått en enda fisk, sen har de fått ett par till men rent frustrationsmässigt har det varit sorg över utebliven fisk däruppe. Men fint va det!
Kan ju säga att en skidanläggning sommartid ser ut som en övergiven bilskrot utan bilar, inte särskilt vackert. Men det är klart att trädgårdsarbete inte prioriteras på en plats där den största aktiviteten sker med snö.
Vi hyrde en privat liten stuga precis vid vattnet. Mycket knott på kvällarna och ganska kyligt däruppe.
I onsdags körde jag 87 mil och 13 timmar innan jag klev innanför min dörr 22 på kvällen. Mellanlandade hos Sara i Dormsjö och plockade upp pappa och tjejerna.
Det va en kompis till Sara och de där och hon hade sagt till honom att hennes häftiga, skitroliga syrra skulle komma. Men han möts av en bitter brud med svullna ögon bakom solglasen som knappt hälsade och bara morrade lite... Jag va riktigt trött och ledsen och hade kört fel en massa innan jag kom dit.
När vi åkte hem sen så tog vi inte den allra närmsta vägen utan den som gick snabbast. Iallafall i början. Men sen när vi passerat Örebro så ville jag verkligen åka på höger sida ner förbi Vättern för det har jag alltid missat när jag åkt ner. Avskyr sträckan Motala - Ödeshög - Jönköping.
När vi körde hem från Sara sist så hamnade vi på det hållet, vägarbeten och dåligt skyltat så när jag tillslut såg skylten Väderstad så åkte jag fitåt för att jag visste att jag skulle komma ut på E4an där. Men såklart så åkte vi bara ett par meter förbi Jonas´ hus, killen jag träffade förra sommaren. Hans buss stod på tomten och jag fick kalla rysningar av att se hans hem och det förstörde ju halva den bilresan.
Nu åkte vi över Göta Kanal, Hjo etc. Pappa delade med sig av en massa minnen från den vägen. Vi stannade lagom många gånger och tog korta pauser så jag kunde ta ett par varv runt bilen, kissa i skogen och andas lite för att orka fortsätta köra.
Släppte av pappa och barnen i Vaggeryd där mamma mötte de.
Somnade som en klubbad när jag la mig den kvällen, sov hela natten tills klockan ringde och jag åkte till jobbet. Vi hade ett bra dygn ändå trots att jag va alldeles trött och vimsig, två promenader på sammanlagt 5 timmar gjorde vi. Hann med lite shopping och gick längs med hela Vätterstranden och kollade på folk.
Inatt kunde jag inte komma till ro och somnade inte förrän halv 2. Men när jag slutade idag så gick jag på rea på stan.
5 linnen, två örngott och ett par byxor för 349 kr!! Ja jävlars, där va jag lycklig!
Sov en stund när jag kom hem nu i eftermiddagen och nu sitter jag här i soffan med inpackning i håret och ska snart åka ner till Preem och tvätta bilen.
Kom på när jag åkte hem idag att det är ju här i bloggen jag ska dokumentera en eventuell graviditet sen. Långt innan det kommer ut på Facebook så kommer ni som fortfarande orkar gå in här ibland få läsa om hur det går för oss!
Jag ser en ljus, lycklig framtid för oss! Jag är kär, jag älskar, jag får en massa kärlek tillbaka och livet är verkligen underbart!!!
Peace!!!
Hjärtan!!!
 |
| Äntligen har jag börjat på riktigt projektera tjejernas rum. De ska få nya sängar och skrivbord och en annan glädje att vilja vara i sitt rum. Anledningen är att vi tre snart blir fyra så vi måste få plats :D!!! |
Så lite schysst färg till att börja med!
Fick en tavla av Josse och Lars som passade superbra i mitt kök!
Instagram är härligt så jag delar lite av det här!!
Det gör lite ont i hjärtat faktiskt att FB så mycket har ersatt en fin blogg. Den stod mig så nära och jag har så mycket tankar och funderingar och upplevelser printat här.
Men jag har ingen sån energi till uppdatering här längre.
Jag hoppas ni har det bra! Jag har det jättebra och är inne i min livs vår. Det är så mycket som händer/ska hända, så mycket känslor som strömmar!
Det mesta bara fungerar!
I helgen ska jag med jobbet till Ronneby Brunn på spaweekend, ska bli fantastiskt skönt!!!
Glädje!!!
Jag hade en vän en gång. En jävligt fin vän som jag hade grymt roligt tillsammans med.
Men hon hade, som alla andra, dåliga sidor som inte alltid va så lätt att hantera.
Jag gav upp tillslut. För första gången i mitt liv och förhoppningsvis sista oxå, så bröt jag medvetet kontakten men en vän.
En vän som tillslut sårade mer än hon tillförde.
Denna vän hade en kille, en kille jag kom väldigt bra överrens med. Men mer än så va det aldrig.
Jag har strulat ganska mycket, men mina vänners pojkvänner har aldrig ingått i den kategorin.
Vi hördes lite på sms ibland han och jag, kunde gå ett par månader emellan, lite allmänt hur är läget och sånt där neutralt.
Men i januari så började vi prata mer och tillslut kom han hit.
Jag har varit kär många gånger, har haft mycket känslor och tänkt att "Det här, det här känns så bra!"
Men så har det inte blivit som man tänkt sig och jag är realist och har inte grävt ner mig jättelänge efter de olika separationerna.
Jörgens och min separation va allra värst såklart - barnen och att misslyckas med att hålla ihop en relation med mannen jag hade barn tillsammans med och trodde jag ville dela resten av mitt liv med.
Men med P då... Jag tror egentligen jag hade fallit redan innan han klev innanför min dörr. Det bara kändes så logiskt alltihopa.
Jag blev kär i en kille jag redan lärt känna sen innan, men som jag då aldrig behövde analysera eller ifrågasätta för jag tänkte aldrig på honom som en "sån" kille. Han va ju upptagen.
Jag visste redan ganska mycket om hur han fungerade, hur han va som människa, vilken slags humor han hade. Ja, det har varit enkelt!
Vi ses så ofta som är möjligt. Jag har en helt ledig helg på fyra veckor och han har långt att åka men vi har lyckats ändå för vi tänker så lika och har samma öppna sätt och fantasi för just lösningar.
Vi har många planer tillsammans, saker vi vill göra och uppleva.
Han har redan träffat delar av min familj, allt bara funkar.
Tyvärr finns då det där som kallas förflutet. Människor som bara känner bitterhet, som inte vill se helheten och känna glädje över att andra människor lyckas.
Varför ska vi dissa kärlek för en människa jag inte träffat på snart 1½ år och som väldigt tydligt visade att hon inte ville ha med mig att göra?
Hennes förklaring till varför hon dissade mina samtal när jag ringde och struntade i att svara på mina sms va att jag blivit högfärdig och en annan människa när jag gick ner i vikt.
Nu har jag fått veta att hon hela tiden trodde att jag och P hade ett förhållande under tiden de va tillsammans, att jag redan för 2 år sen inte kunde hålla tassarna i styr. Men detta har hon aldrig nämnt för mig, jag hade inte en jävla aning om det.
Ja, orden är hårda och jag är inte värd ett skit som människa eller vän.
Kärlek drabbas man av när man minst av allt anar det. Och med rena papper, oavsett vad andra säger, så har vi förtjänat detta han och jag!!!
Jag är lycklig för Dig - Jag vet att Du är lycklig för mig!!!
Men hon hade, som alla andra, dåliga sidor som inte alltid va så lätt att hantera.
Jag gav upp tillslut. För första gången i mitt liv och förhoppningsvis sista oxå, så bröt jag medvetet kontakten men en vän.
En vän som tillslut sårade mer än hon tillförde.
Denna vän hade en kille, en kille jag kom väldigt bra överrens med. Men mer än så va det aldrig.
Jag har strulat ganska mycket, men mina vänners pojkvänner har aldrig ingått i den kategorin.
Vi hördes lite på sms ibland han och jag, kunde gå ett par månader emellan, lite allmänt hur är läget och sånt där neutralt.
Men i januari så började vi prata mer och tillslut kom han hit.
Jag har varit kär många gånger, har haft mycket känslor och tänkt att "Det här, det här känns så bra!"
Men så har det inte blivit som man tänkt sig och jag är realist och har inte grävt ner mig jättelänge efter de olika separationerna.
Jörgens och min separation va allra värst såklart - barnen och att misslyckas med att hålla ihop en relation med mannen jag hade barn tillsammans med och trodde jag ville dela resten av mitt liv med.
Men med P då... Jag tror egentligen jag hade fallit redan innan han klev innanför min dörr. Det bara kändes så logiskt alltihopa.
Jag blev kär i en kille jag redan lärt känna sen innan, men som jag då aldrig behövde analysera eller ifrågasätta för jag tänkte aldrig på honom som en "sån" kille. Han va ju upptagen.
Jag visste redan ganska mycket om hur han fungerade, hur han va som människa, vilken slags humor han hade. Ja, det har varit enkelt!
Vi ses så ofta som är möjligt. Jag har en helt ledig helg på fyra veckor och han har långt att åka men vi har lyckats ändå för vi tänker så lika och har samma öppna sätt och fantasi för just lösningar.
Vi har många planer tillsammans, saker vi vill göra och uppleva.
Han har redan träffat delar av min familj, allt bara funkar.
Tyvärr finns då det där som kallas förflutet. Människor som bara känner bitterhet, som inte vill se helheten och känna glädje över att andra människor lyckas.
Varför ska vi dissa kärlek för en människa jag inte träffat på snart 1½ år och som väldigt tydligt visade att hon inte ville ha med mig att göra?
Hennes förklaring till varför hon dissade mina samtal när jag ringde och struntade i att svara på mina sms va att jag blivit högfärdig och en annan människa när jag gick ner i vikt.
Nu har jag fått veta att hon hela tiden trodde att jag och P hade ett förhållande under tiden de va tillsammans, att jag redan för 2 år sen inte kunde hålla tassarna i styr. Men detta har hon aldrig nämnt för mig, jag hade inte en jävla aning om det.
Ja, orden är hårda och jag är inte värd ett skit som människa eller vän.
Kärlek drabbas man av när man minst av allt anar det. Och med rena papper, oavsett vad andra säger, så har vi förtjänat detta han och jag!!!
Jag är lycklig för Dig - Jag vet att Du är lycklig för mig!!!
Klart man blir sjuk...
Jag har gått bredvid 3 dagar på mitt nya jobb och det går bra.
Bara att jag har haft konstant huvudvärk sen jag började. Jag trodde det berodde på att jag inte rökte nåt när jag jobbade, att sluta röka kan ju innebära en del huvudvärk även att jag inte kommer ihåg att det varit så för mig de andra gångerna.
I söndags eftermiddag kom barnen hem efter över en vecka i STHLM, så härligt!!
Men huvudvärken fanns där och på förmiddagen hade jag börjat känna en obehaglig lukt i näsan, som kadaver.
Emma trodde det kunde vara bihåleinflammation och på kvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen och ssk´n jag pratade med tyckte väl oxå att det verkade som det men sa att jag skulle avvakta, ta en massa nässpray och värktabletter.
När jag vaknade igårmorse så va jag jättetäppt och mådde helt enkelt skit.
Ringde sjukvårdsupplysningen igen. Sa att jag ville ha en tid för att veta ifall det gick göra nåt åt detta, hon tyckte jag skulle avvakta såklart men jag krävde en tid iallafall och fick det.
Ja, man är ju lite känslig när man är sådär sjuk och jag grät en del. Även när vi kommit upp till sjukhuset och vi fick vänta över en timme innan läkaren kom till vårt rum, så grät jag.
Tjejerna hade lekt doktor och pysslat om mig en hel del där under den där timmen, så mysiga och duktiga.
Domen var bihåleinflammation, halsfluss OCH en inflammation i ena örat... Tack för den vettja...
Men så skönt att ändå få en diagnos, att jag mått skit av en anledning, och det allra bästa - det går göra nåt åt det oxå!!! Hade det bara varit ett virus så skickar de ju hem en utan hjälp, bara vila och käka tabletter. Nu fick jag penicillin mot halsflussen och antibiotika (tror jag) mot bihålorna, även en kortisonspray till näsan. Jag är rejält medicinerad nu.
Doktorn sa att jag skulle känna mig bättre om ett par dagar och att jag kunde jobba igen på torsdag. Nu sa jag aldrig vad jag jobbade med och jag tror inte att de kommer låta mig komma när jag har halsfluss. PA är ju ett ganska närgånget jobb... jaja, vi får se.
Nyårsafton igår då och efter att jag sovit ett par timmar på eftermiddagen så gjorde vi oss iordning och stack ner till Anna.
Vi gjorde mat och käkade. En lite långdragen nyårsafton faktiskt, jag va ganska sänkt, Anna saknade sina barn och mina ungar och en annan unge ville mest bara spela spel på telefonerna...
Men det va trevligt och efter fyrverkerierna så åkte vi hem. DÅ började Ebba gråta och blev rädd och sa att hon var ju rädd förra året oxå för att en raket kanske skulle komma in genom rutan, för att smällarna förstörde hennes hörsel etc. Jag vet inte, det va väl tecken på trötthet för minutrarna innan så jublade hon ju över himlens ljus...
Båda två sa att de aldrig skulle våga somna men jag tror knappt jag hann släcka lampan i deras rum förräns de sov och inte förrän 10 idag kom de upp. Så länge har de aldrig sovit förut oavsett hur längde de varit uppe.
Nu sitter de i min säng och spelar på min telefon... jag ska röja i mitt kaos, för kaos är det såklart här nu.
Gott nytt År på er!!!
Bara att jag har haft konstant huvudvärk sen jag började. Jag trodde det berodde på att jag inte rökte nåt när jag jobbade, att sluta röka kan ju innebära en del huvudvärk även att jag inte kommer ihåg att det varit så för mig de andra gångerna.
I söndags eftermiddag kom barnen hem efter över en vecka i STHLM, så härligt!!
Men huvudvärken fanns där och på förmiddagen hade jag börjat känna en obehaglig lukt i näsan, som kadaver.
Emma trodde det kunde vara bihåleinflammation och på kvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen och ssk´n jag pratade med tyckte väl oxå att det verkade som det men sa att jag skulle avvakta, ta en massa nässpray och värktabletter.
När jag vaknade igårmorse så va jag jättetäppt och mådde helt enkelt skit.
Ringde sjukvårdsupplysningen igen. Sa att jag ville ha en tid för att veta ifall det gick göra nåt åt detta, hon tyckte jag skulle avvakta såklart men jag krävde en tid iallafall och fick det.
Ja, man är ju lite känslig när man är sådär sjuk och jag grät en del. Även när vi kommit upp till sjukhuset och vi fick vänta över en timme innan läkaren kom till vårt rum, så grät jag.
Tjejerna hade lekt doktor och pysslat om mig en hel del där under den där timmen, så mysiga och duktiga.
Domen var bihåleinflammation, halsfluss OCH en inflammation i ena örat... Tack för den vettja...
Men så skönt att ändå få en diagnos, att jag mått skit av en anledning, och det allra bästa - det går göra nåt åt det oxå!!! Hade det bara varit ett virus så skickar de ju hem en utan hjälp, bara vila och käka tabletter. Nu fick jag penicillin mot halsflussen och antibiotika (tror jag) mot bihålorna, även en kortisonspray till näsan. Jag är rejält medicinerad nu.
Doktorn sa att jag skulle känna mig bättre om ett par dagar och att jag kunde jobba igen på torsdag. Nu sa jag aldrig vad jag jobbade med och jag tror inte att de kommer låta mig komma när jag har halsfluss. PA är ju ett ganska närgånget jobb... jaja, vi får se.
Nyårsafton igår då och efter att jag sovit ett par timmar på eftermiddagen så gjorde vi oss iordning och stack ner till Anna.
Vi gjorde mat och käkade. En lite långdragen nyårsafton faktiskt, jag va ganska sänkt, Anna saknade sina barn och mina ungar och en annan unge ville mest bara spela spel på telefonerna...
Men det va trevligt och efter fyrverkerierna så åkte vi hem. DÅ började Ebba gråta och blev rädd och sa att hon var ju rädd förra året oxå för att en raket kanske skulle komma in genom rutan, för att smällarna förstörde hennes hörsel etc. Jag vet inte, det va väl tecken på trötthet för minutrarna innan så jublade hon ju över himlens ljus...
Båda två sa att de aldrig skulle våga somna men jag tror knappt jag hann släcka lampan i deras rum förräns de sov och inte förrän 10 idag kom de upp. Så länge har de aldrig sovit förut oavsett hur längde de varit uppe.
Nu sitter de i min säng och spelar på min telefon... jag ska röja i mitt kaos, för kaos är det såklart här nu.
Gott nytt År på er!!!
Yes!!! Igen \0/
Den 27e december börjar jag gå bredvid på mitt nya jobb...
Personlig assistent. Har jobbat ytterst lite med sånt och erfarenheten jag har va väl mest att jag kände det va långtråkigt då min brukare mest sov hela tiden.
Den här killen är väldigt aktiv och det händer grejer hela tiden.
När han frågade om jag ska jobba med honom och jag frågade tillbaka om HAN vill att jag ska jobba med honom så fick jag ett stort smile och tummen upp!
Så papper är skrivna, schema är lagt. 6 månaders provanställning och det kommer bli en utmaning att få ihop livet nu med barn, pendling, Jörgen och allt!
Jag fixar det här!!!
Personlig assistent. Har jobbat ytterst lite med sånt och erfarenheten jag har va väl mest att jag kände det va långtråkigt då min brukare mest sov hela tiden.
Den här killen är väldigt aktiv och det händer grejer hela tiden.
När han frågade om jag ska jobba med honom och jag frågade tillbaka om HAN vill att jag ska jobba med honom så fick jag ett stort smile och tummen upp!
Så papper är skrivna, schema är lagt. 6 månaders provanställning och det kommer bli en utmaning att få ihop livet nu med barn, pendling, Jörgen och allt!
Jag fixar det här!!!
Fettknöl
I måndags va jag på vårdcentralen och doktorn klämde på mina tuttar och skickade en remiss till kirurg.
Hon trodde inte det va nån fara, att onda saker oftast är ofarliga och att de farliga inte känns.
Redan på torsdagen ringde röntgen på morgonen och sa att de hade en plats för mig på eftermiddagen ifall jag kunde vara där då.
Anna följde med mig upp och de gjorde en mammografi och läkaren kollade på plåtarna och gjorde sedan ett ultraljud.
Det är en ganska stor fettknöl jag har men allt såg fint ut.
Hon sa att eftersom jag haft så stora, fylliga bröst innan så kände jag den aldrig då men att nu när de är mycket mindre och så så känns det på ett annat sätt.
Hon tyckte jag skulle säga till kirurgen vid ev bröstoperation, att de skulle ta bort knölen då.
Jag måste säga att jag ju ändå surfat som på ett bananskal genom sjukvården dessa år. Alltid blivit lyssnad på etc. VC på måndagen och torsdag eftermiddag så är "utredningen" redan klar!
Ha en fin söndag!!! Pöss
Hon trodde inte det va nån fara, att onda saker oftast är ofarliga och att de farliga inte känns.
Redan på torsdagen ringde röntgen på morgonen och sa att de hade en plats för mig på eftermiddagen ifall jag kunde vara där då.
Anna följde med mig upp och de gjorde en mammografi och läkaren kollade på plåtarna och gjorde sedan ett ultraljud.
Det är en ganska stor fettknöl jag har men allt såg fint ut.
Hon sa att eftersom jag haft så stora, fylliga bröst innan så kände jag den aldrig då men att nu när de är mycket mindre och så så känns det på ett annat sätt.
Hon tyckte jag skulle säga till kirurgen vid ev bröstoperation, att de skulle ta bort knölen då.
Jag måste säga att jag ju ändå surfat som på ett bananskal genom sjukvården dessa år. Alltid blivit lyssnad på etc. VC på måndagen och torsdag eftermiddag så är "utredningen" redan klar!
Ha en fin söndag!!! Pöss
Tuttar
Jag har väldigt ont i brösten... Igårkväll klämde jag på de och tyckte att jag hade en massa konstiga knölar som jag inte känt innan.
Men sen kommer jag egentligen inte ihåg ifall jag särskilt ingående har gått över mina bröst. De har ju så konstig form nuförtiden...
Sitter iallafall och väntar på att de ska ringa från VC. Idag har jag ju JÄTTEONT men kan ju bero på behandlingen de fick igår.
Gravid är egentligen inget alternativ då jag har en hormonspiral. Men om jag mot förmodan skulle vara det så vore det katastrof...
Ska ringa om ett jobb idag, i JKPG som personlig assistent. "Känner" killen, därför lät det intressant.
Att arbeta med människor är nårt jag älskar. Men det är självgående människor som behöver "tillfällig" hjälp. Vård i sig är nåt jag är bra på men inte nåt jag trivs med...
Men sen kommer jag egentligen inte ihåg ifall jag särskilt ingående har gått över mina bröst. De har ju så konstig form nuförtiden...
Sitter iallafall och väntar på att de ska ringa från VC. Idag har jag ju JÄTTEONT men kan ju bero på behandlingen de fick igår.
Gravid är egentligen inget alternativ då jag har en hormonspiral. Men om jag mot förmodan skulle vara det så vore det katastrof...
Ska ringa om ett jobb idag, i JKPG som personlig assistent. "Känner" killen, därför lät det intressant.
Att arbeta med människor är nårt jag älskar. Men det är självgående människor som behöver "tillfällig" hjälp. Vård i sig är nåt jag är bra på men inte nåt jag trivs med...
Nothing to say...
 |
| Höst hos mamma... |
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, finns allt och ingenting... men lite bilder funkar väl alltid?
