Björntjänst

Finns en go liten kille på Andreas avdelning på dagis... Jag var hemma en sväng hos han igår. Supertrevliga föräldrar har han...
Men...
Killen är två år, han ligger fortfarande i mammas och pappas säng, endast mamma kan lägga honom och det gör hon genom att ligga hos honom tills han har somnat. Och det kan visst ta väldigt lång tid.
Vi gick därifrån och hem till en annan och tillslut kom pojkens mamma dit. Han hade stått i köket och bara vrålskrikit rätt ut när hon hade gått på toaletten bara. Men hade tillslut somnat av ren utmattning.
När hon hade varit med oss en timme eller två så ringde pappan - pojken hade vaknat! På två röda försvann hon ut genom dörren och sen kom hon inte tillbaka...

Jag känner de inte jätteväl men märkte ju själv av det lilla hur det står till och blir så arg. En pappa ska väl kunna ta hand om sitt egna barn ? En pappa ska väl kunna lägga sitt barn utan att mamman ligger där? En mamma ska väl kunna gå till en kompis utan att behöva springa hem förr att tvååringen har vaknat. Vore väl en sak om det var en bebis...

Jag tror inte att pappan är problemet, förutom att han inte sätter ner foten då, utan att det är mamman som har gjort sig själv en björntjänst med pojken.

Visst fan är det jobbigt när barnen skriker, visst fan skär det i ett stackars mammahjärta när barnen är ledsna? Men vad är det för trygghet ett barn känner som har låtits manipulera sina föräldrar så det har gått så långt?
Mamman tror ju säkert att han känner sig mer trygg bara hon är där och det gör han ju säkert oxå, men han ska ju vara trygg med pappa oxå!!!

Ja, det blir lite rörigt detta men det har gnagt mig sen igår...