Saknad...

Knappt ett dygn kvar tills jag får träffa mina barn!!! Tiden går sakta nu...
Dessutom så har jag ett väldigt påtryckande behov av att ha någon, hålla handen, kramas, hångla lite...

Ibland känns det så otroligt ensamt. Innan jag flyttade så fanns han ändå där. Nu, inget...

Har iallafall tagit mig i kragen och plockat in all tvätt, diskat och bäddat med nya lakan i sängen. Blir ju skönt att lägga sig sen iallafall.

Jobbar korta pass den här veckan. Hinner knappt dit förrän det är dags att åka hem igen.
Igår var jag hos Anna och hennes flickor och fick middag. Frågade Angelica om hon ville kramas lite med mig, hon är som Andrea, och det ville hon. Mysigt men inte riktigt samma när det inte är ens egna.

Nu tittar jag på ett avsnitt med Bones och bombarderar Emma med sms om hur synd det är om mig just nu!!!