Första snön...

Det va ju ett tag sen första snön kom här och den låg ju inte kvar särskilt länge alls, inte heller nu har det snöat men när jag hade lagt mig igår så började jag tänka på ett första-snön-minne jag har...

Det var före mobiltelefonerna och datorernas tid, iallafall i min värld, nån gång i Nov-Dec 1992...

Mamma och pappa skulle till Eksjö en kväll, en tisdag tror jag, och jag fick tag i min kille på hans lucka, han låg inne i lumpen på I12 i Eksjö...

Mamma och pappa släppte av mig utanför logementet där Linus stod och väntade på mig...

Det var mörkt ute och hade väl börjat snöa när vi åkte i bilen tror jag.

Vi gick till en Pizzeria i närheten, inga bilar körde runt, vi höll i hand och man kunde riktigt höra den underbara tystnaden när snön föll...

Jag var glad, jag var lycklig och jättekär...

Vi satt inne på Pizzerian och åt, pratade och tittade ut genom fönstret där snön fortsatte falla...

När vi satt där så bestämde vi att han skulle ta bilen hem så vi kunde sova ihop. Han brukade annars åka hem på onsdagar och sen på helgerna. Men vi va ju så kära, vi va så lyckliga!!

Mamma och pappa kom men vi sa att de kunde åka... Jag skulle ju sova hos Linus...

Man kan inte mäta kärlek och jag va bara 14 år men jag hade så mycket känslor i kroppen, jag var så glad för honom, över att vara kär överhuvudtaget. När vi va på bio en gång han och jag så började vi titta på varandra och det blev så starkt så vi började gråta båda två...

Efter den första snön så tog det inte många veckor innan jag träffade Samuel och gjorde slut med Linus... Jag kan inte förstå hur något så starkt kan ta slut så fort och kanske man kan skylla på att jag inte va så gammal, jag vet inte riktigt.

Men detta låg jag och tänkte på inatt när jag skulle sova iallafall... Jag blev alldeles varm i hjärtat samtidigt som sängen och ensamheten blev alldeles för stor och det gjorde ont i hjärtat istället.

Jag fick lust att leta rätt på Linus och fråga om han oxå kommer ihåg den där kvällen när den första snön föll, för 17 år sen...