Fördomar och kärlek

När jag satt på bussen idag så klev det in en man efter ett tag... Han såg ut som en sån (ja, jag har fördomar) som aldrig haft nån tjej...

När jag ser en "sån" så får jag ont i mitt hjärta och så börjar jag tänka stora tankar...

För även om jag är singel nu, en ganska gnällig sådan ibland, så har jag fått mycket kärlek i mitt liv.

Jag har träffat många killar, jag har blivit älskad och åtrådd, charmad och charmat, jag har många vänner som gärna kramas med mig och sitter nära i soffan, jag har två underbara barn som jag kramar och pussar så mycket jag kan... Jag har en stor härlig familj som jag gärna umgås med och trivs tillsammans med...

Ja, jag har och har haft mycket kärlek i mitt liv och även om jag kanske fortsätter vara singel ett år eller två till eller tom för alltid så kommer jag ändå ha haft mer kärlek än vad en del får i hela sitt liv.

Jag är tacksam och glad över alla nära och kära jag har/har haft och ska försöka sjunka ner lite i den här situationen jag är i nu, slappna av och acceptera.

Jag tror verkligen inte att jag kommer vara singel resten av livet, jag har för höga tankar om mig själv för att gå och tro en sån sak... Men jag kanske får vänta ett tag iallafall innan det är rosor och rosa moln för mig igen...