Morfar

Pratade med mamma innan idag... De sitter och vakar över morfar nu, det är inte långt kvar alls.
Vi pratade inte så länge men vad jag förstod så har han inte varit vaken alls det sista dygnet...

Jag trodde inte det skulle kännas så jobbigt när det blev dags, morfar har haft ett långt liv och varit så trött det sista , men när jag hade pratat med mamma så började tårarna rinna och det ÄR jobbigt...

Jag är så glad att jag hann träffa honom i julas, att han kände igen mig och att jag fick krama om honom ordentligt.

Jag satt på bussen och tänkte på minnen jag har av morfar och inser att det är många!!! De har ju alltid funnits där men mitt första minne jag kan erinra mig är iallafall när de kom i bilen från Stockholm när vi bodde i Slutarp i Västergötland... Jag va kanske 5 år då...
Nej, när jag sitter här och skriver så kommer jag ihåg när de va hos oss på julafton nåt år tidigare då Sara och jag fick varsin jättestor docka! Vi hade julklappsutdelning på förmiddagen det året och efter den och mat så åkte mormor och morfar vidare till min moster...

Jag vet att han kommer få det bra när hans kropp inte orkar längre, men jag är ledsen ändå...