Update

Och när jag ändå sitter här och skriver kan jag ju berätta att han klarade två dygn innan han ringde... När jag vaknade igår morse hade jag två missade samtal, det sista tio i 3...

Jag skrev då ett mess "Älskar du henne så släpper du henne fri..."

Vid nio fick jag ett svar "Va snackar du om?"

Jag svarade inte på det och efter en stund ringde han men jag svarade inte då heller....

Så fick jag ett mess där det stod "Du måste ta tag i ditt liv lisa innan du säger åt andra vad de ska göra eller inte göra."

Efter en stund skrev jag "På vilket sätt känner du att jag säger åt dig vad du ska göra eller inte göra? För jag förstår inte vad du menar."

Då ringde han igen efter en stund men jag svarade inte då heller.

Så skrev han "Nej, men du skriver så konstiga saker ibland."

Jag svarade "Nej, det tycker jag inte. Men ibland spelar det ingen roll vad man säger, det går inte fram ändå. Nu ska jag ta tag i mitt liv och traska en sväng."

Han skrev att han skulle däcka i sin säng....

En halvtimme innan mitt anfall skrev han att han ville va i skuggan, han va då på jobbet. Jag svarade att jag suttit på balkongen en stund men att jag gjorde pannkakor....

När jag låg på sjukhuset skrev jag att jag gjorde det, vet egentligen inte varför och när jag satte igång telefonen sen vid halv 11 så hade han ringt ett par gånger så jag ringde upp...

Det va bra samtal om vad som hade hänt mig, han va lugn och förståndig och det märks verkligen att han bryr sig.

Imorse när jag vaknade skrev jag att det hade känts okej att prata med honom men att jag behövde komma ifrån honom och att vi verkligen på riktigt inte skulle höras mer.

Att vi skulle minnas de roliga, bra stunderna vi haft tillsammans istället för att haka upp oss på det jobbiga.

Och om vi nån gång springer på varandra så ska det kännas naturligt att säga hej och småprata lite.

Så tycker ju jag att det självklart ska fungera med alla men världen är ju inte riktigt så och jag har ju märkt på honom att han drar fram alla dåliga saker med alla han inte längre umgås med....

Han har iallafall inte hört av sig idag...

Vill passa på att ge en stor eloge till mina kära arbetskamrater på skatten!!! Har ju jobbat med de några år nu och vi har lärt känna varandra ganska bra...

När jag förr-förra veckan inte va på jobbet förrän 8 blev de jätteoroliga så när jag låg på akuten igår så tog Anna fram den enas nummer på eniro eftersom hon har ett ganska udda efternamn. Jag ringde till henne och berättade vad som hänt så de skulle veta varför jag inte kom sen idag. Det slutade med att den andra som bor ganska nära sjukhuset kom till akuten och höll mig sällskap tills Sara kom och en stund till....

Idag när jag gick förbi jobbet på vägen hem så gav den ena mig pengar så jag kunde köpa medicinen jag ska börja med nu. Mitt Visa-kort hade kommit men det visste jag inte då...

Jag blev så glad när Sara kom med. Hade helt glömt bort att hon var i Småland...

Så, nu är det fredagskväll här!!!

Anfall igen...

Jag ska försöka återge vad som hände igår. Dels med egna ord, dels med andras...

Niklas kom hit och jag stekte pannkakor medans han satt vid köksbordet. Han sa att han skulle ringa ett samtal till sin chef bara och jag sa "Gör du det..." Detta kommer jag definitivt ihåg.

Sen hade jag tittat snett uppåt med "insektsögon" och Niklas hade frågat vad jag höll på med.

Jag svarade inte och strax efter att jag ramlat och krampat.

Niklas hade flygit fram till mig och lagt mig i den där ställningen ni vet... Han fått tag i min tunga på nåt sätt så den är bara lite biten i på ena sidan den här gången...

Jag hade tittat upp på honom med svarta ögon och börjat sparka och försökt få bort honom. Jag hade pratat en massa men vet inte om vad. Jag va helt klart rädd för honom och ville få bort honom. Han tyckte det va jättejobbigt såklart.

Andrea hade varit där och va jätteupprörd. Han sa till henne att gå in och leka i sitt rum och han hade ringt ambulansen.

Ebba hade kommit in och han sa åt henne att springa till Jörgen och säga att mamma fått ett anfall och att Niklas hade ringt ambulans. Så hon gjorde det.

- Mamma har fått ett nytt anfall pappa, men hon har en kompis där som har ringt ambulans.

Så hade hon sagt det till Jörgen och varit ganska lugn!!!

När krampanfallet va slut hade jag legat helt medvetslös i 3-4 minuter och sen slagit upp ögonen och med ett stort leende sagt: "Välkommen hem till mig!!!"

Han svarade att han hade varit hos mig en stund och att jag hade stekt pannkakor till oss men det hade jag inget minne av.

Han hade hjälpt mig upp och jag hade babblat en massa och plockat med blommorna i köket.

Jörgen och Ebba kom upp och Niklas hade sagt till Jörgen att jag höll på att tvätta men jag hade sagt att det gjorde jag inte alls...

Jag kommer ihåg att jag satt vid köksbordet, att Niklas satt mitt emot mig och att Jörgen va i hallen och bar runt Andrea när ambulanskillarna kom in.

Jag hade sagt åt Niklas flera gånger att han skulle ge mig mina glasögon "Ta av dig mina glasögon", han hade inte haft de på sig alls men jag tjatade en del om det....

Sen hade det visst blivit lite problem igen när de ville jag skulle ta av mig min tröja och byta till en annan för det va pannkakssmet på, men jag som inte hade stekt några pannkakor i min värld kunde inte förstå vad de menade alls.... Detta kommer jag inte heller ihåg. Inte heller att jag själv gick ut och ner till ambulansen, men jag kommer ihåg att jag la mig på deras säng.

Ambulansfärden har jag ett svagt minne av och sen vaknar jag upp inne på akuten...

Ja, på ett ungefär så gick det till...

Så nu har det tagits en massa, massa prover och den här gången så är de verkligen oroliga på riktigt och den där neurologen som va så upptagen och som jag inte skulle få träffa förrän tidigast i maj ska jag troligtvis få träffa redan nästa vecka.

Ska oxå träffa dietisten. Hon har en annan patient från Tranås som gjort samma operation som jag och som haft samma grejer.

Inatt när jag skulle sova fick jag en sån där känning jag vaknade upp till för ett tag sen, med hjärtklappning, svettningar och att pulsen rusade. De kollade då mitt blodsocker och det va 3.1... Så sockret har de kollat regelbundet hela natten.

Imorse tog de oxå 6 stycken blodtryck efter varandra. Det första i liggande va på 122/78 med en puls på 41.

Jag ska nu vara försiktig med kolhydrater som triggar igång insulinet, för att förhindra blodsockret att rasa så där.

Jag har fått medicin mot epilepsi utskrivet och jag får heller inte köra bil på ett år....

Jag tror jag fick med det mesta nu.

Jag är hemma och jag mår bra även jag är ganska trött.

Jag är såååå tacksam över att Niklas va här precis när det hände och äntligen (eller vad man ska säga) så fick nån se mitt anfall och kunde återberätta det...

Här är min arm efter stekpannan...

Och mitt öra...

Så här fint är det andra...

Om du älskar henne så släpper du henne fri...

Varför ska det vara så svårt att släppa taget om något som ändå inte fungerar?

Varför inte bara släppa någon som gör en ledsen, irriterad och förbannad?

Jag vete faan faktiskt....

Killen är egocentrerad, jobbig och delvis riktigt dryyyyyg....

Men... När han tittar på mig med de där ögonen, när han flinar lite generat när jag tittar tillbaka, när han andas mig på halsen och när vi har de där riktigt roliga, givande samtalen med en massa skratt - då är det svårt att inse att det faktiskt aldrig kommer fungera...

Det va inte särskilt svårt att inte tänka på honom när det va som innan slutet av februari infann sig och han kom hit med sitt tv-spel och stannade i 2 dygn...

Han ringde nån gång ibland och pratade och sen hörde han inte av sig på ett tag och minnet av honom sjönk undan... Tills han hörde av sig igen...

Men sen då, ja, då har det varit omöjligt att glömma.

Men när han ringde i måndags kväll sa jag tillslut att jag inte ville vi skulle höras mer. Han frågade varför och jag sa bara att jag inte orkade.

Han sa att det har han ju tyckt hela tiden, att vi inte ska höras alltså.

Ring mig inte mer för jag kommer ändå inte svara, sa jag.

Du får inte ringa mig heller, sa han...

Sen sa vi sköt om dig och hej då. Helt lugnt och sansat utan barnsliga utlägg och påhopp...

Efter nån minut skrev han på sms att han strax skulle blockera mitt nummer från båda håll, att det va lika bra. Jag svarade att jag inte menade något illa med detta men att han gör mig ledsen alldeles för ofta och att det är så onödigt att fortsätta med något som ändå inte gör mig lycklig.

Efter en timme skrev han att det va bra att jag gjorde så här, att vi annars bara skulle fortsätta som vi har gjort men inte komma nånstans...

Vi får väl se hur det kommer bli. Jag tvivlar faktiskt på att han kommer kunna låta bli att tillslut höra av sig, men jag hoppas, tror och känner att jag verkligen har kommit fram till ett avslut så att jag kan låta bli, ignorera och gå vidare...

Jag ångrar inte att jag träffat honom, men det är ju en hel del saker som hänt som varit ganska meningslöst och onödigt... Jag hoppas bekantskapen med mig har fått honom att se annorlunda på saker och ting men tvivlar på att han nånsin kommer förändra sig...

Om han älskar mig så måste han släppa mig fri...

Bilder huller om buller...

Jag, Anna och barnen cyklade ut till hennes pappas stuga idag.

Vi grillade korv, aktade oss för snokar och solade.

Barnen lekte i lekstugan och livet va bara skönt!

Angelica och Andrea

Utsikten över sjön

Redo att cykla hem

Vi va ju ute i lördags... Jag och Thomas ramlade visst lite på dansgolvet. Kul att ramla med honom igen, sist va ju vid havet nere i Skåne vid midsommar när vi spelade rugby på stranden och jag fick till ett alldeles förträffligt kast på honom så jag hade ont i kroppen flera dagar efteråt!

Ja, blåmärke fick jag den här gången iallafall...

Och min andra arm ser ut som att jag varit i slagsmål med en katt, eller en annan kvinna :P...

Hittade den här på telefonen, innan jag började tappa mitt hår och fortfarande hade ett schysst hårfäste!

Min kära mamma i lagårn i helgen!

Och jag och lilla bror på fest i lördags!

Jag sa ju att det va lite huller om buller...

Barnen är lagda och sover... Ebba va lite orolig och ledsen för hon håller på att tappa en tand. Sen är det ju inte lätt att motivera de att lägga sig tidigt när det är så fantastiskt väder ute!!!

Jag har haft en jättebra påskhelg!!!

I fredags åkte jag och Micke motorcykel hela dagen... Glädjen över det grummades ju en del såklart av att lilla facket på min väska hade öppnat sig och körkort, visakort och 270 pengar för alltid är borta...

Vi åkte längs med vägrenen en stund och tittade men det är ju ganska meningslöst när det är så många mil man har att gå igenom...

På fredagkvällen åkte jag och Anna ut till mamma och spelade lite fotboll i corallen och fikade lite kladdkaka...

I lördags åkte jag, barnen och Jörgen till Bodafors där tjejerna fick rida...

Jag fick oxå rida lite... Satt upp på tre av shettisarna för att se hur de klarade folk på ryggen.... Den tredje va visst första gången för så den började bocka men jag fick tag i staketet och drog mig av... Vet inte riktigt om det räknas som att bli avkastad eller inte...

Sen fick jag rida Anders´ Pereé-hingst!!! Det va roligt men nu va det ju ett tag sen jag red så jag fick lite ont i asset!

Ut till mamma, grillade lite korv och sen åkte jag och Jörgen till Värnamo för barnen ville stanna hos mamma.

Fest hos Sandra och sen utgång på Harrys då....

Jimmy och Mathias tog en taxi från Hestra (vill man lägga pengar på dyra taxiresor så visst...)

Mathias, Jimmy och Gripen sov över hos mig och på eftermiddagen åkte jag och Thomas ut till mamma...

Jag va så trött, bara slöade och gjorde ingen nytta alls... Sara körde hem oss sen efter att vi handlat...

Japp, sådär har helgen varit på ett ungefär...

De vackraste...

Har hämtat de hos mamma idag och båda va jättetrötta och fick somna i soffan...

Tittade på de och fick så ont i hjärtat av kärlek till dessa fantastiska varelser som är mina!!!

Ebba

Andrea

Dave och Andrea

Min lilla tjej....

Och min lilla bror...

De har alltid varit ganska lika de där två!

Tårar...

Det har hänt mycket men jag orkar inte skriva om det nu...

Jag sitter på balkongen och gråter över min moster som ligger i Jönköping och snart kommer lämna oss - cancer...

Gråter oxå över Lova ...

Jimmy och Mathias gick för en stund sen, Thomas ligger på min soffa och vi ska väl åka till mamma om ett par timmar. Tjejerna är där och har varit sen igår.

Jag ska vila en stund nu, är riktigt, riktigt trött.....

Yrt...

Ingen bra dag....

Jag vaknade halv 12 inatt med hjärtklappning, kallsvettig och min puls rusade... Jag vågade inte kliva ur sängen, låg kvar och försökte slappna av vilket lyckats tillslut för jag vaknade igen sen vid två...

Då gick jag upp och kissade och drack lite...

Jag ska ringa medicin idag och kolla hur vi ska fortsätta med mig, magnetröntgen visade ju inga konstiga saker och det jag kände inatt kopplar jag nog samman med svimningarna....

Läste en ny metafor för menstruation igår så jag säger så här:

Röda Armén har trängt in i Zeuskanalen...

Irriterande...

Ibland kan man reta sig på små löjliga saker och nu har jag en grej som jag gärna vill ha ur mig ;)....

När folk ibland skriver på sitt status på Facebook att det tex behöver hjälp med något som barnvakt kanske??...

Då är det flera stycken som svarar att visst, om jag inte hade bott 20-30 mil ifrån.... Eller nåt liknande...

Näe, det fattar man väl att nån som bor 30 mil bort inte har så smidigt att ställa upp och vara barnvakt....

Personen som skriver status vill ju givetvis ha svar av någon som faktiskt kan ställa upp...

Så kanske man kan tycka att det är lite skämtsamt men isåfall kan man väl komma med nåt nytt??????

Så, fatta gnället???

Har haft en jättebra dag på jobbet, hela dagen kändes som en timme.... har satt igång musik och ska röja och laga mat, allt medans jag fortfarande har energi!!!!

Skatt = Vår

Oj, oj, oj, vilken helg!

I fredags va jag och Anna hos hennes pappa och käkade jättegod tårta. Än en gång va världen liten och det visade sig att Martins fru Åsa har 3 kusiner som gick på samma skola som jag när vi bodde utanför Tranås!!!

Sen kom Viktor och plockade oss och vi åkte till Hestra/Nissafors och plockade upp Mathias och Jimmy.

Hem till Annika för vinkväll och supergod mat!

Jag tänker inte dra vad som hänt här men när Jimmy imorse sa att han tyckte det skulle bli skönt att få komma hem efter att ha varit borta hela helgen så sa jag att det skulle bli såååå skönt att bli av med honom! Han kanske trodde jag skämtade men det gjorde jag verkligen inte även att jag sa det med ett litet leende.

När jag vaknade i lördags morgon så kände jag verkligen hur jag inte vill ha honom och insåg att den här hysterin som har varit de senaste två veckorna va ännu en sån där typisk Lisa-grej - jag fick själv inte bestämma och avsluta detta och det rubbade min balans och alla mina sinnen, nu fick jag känna efter och bestämma själv och insåg att det ju inte varit på riktigt! Jag tycker om honom, det gör jag verkligen, men han är absolut ingenting för mig att haka upp mig på. Så säger vi punkt till det helt enkelt!

Helgen har iallafall varit en helg i umgängets tecken - fantastiska vänner och mycket skratt, hann tom gråta lite i fredags kväll oxå!!! Allt i ett liksom!!!

Idag har jag och Anna varit ute och övningskört och efter det stack jag direkt iväg till nästa handledaruppdrag fast på MC... Körde själv till Vrigstad men därifrån och hem fick Mikael köra!

Det är läskigt att sitta bakom men det tycker jag ju även om jag åker med nån soom har körkort.

Barnen är här för en ny mamma-vecka, imorgon börjar jag jobba äntligen och jag kommer nog inte orka skriva nåt här på ett tag!!!

Kort men ändå!!! ha det fint!!!

Bröder...

Familj... Va viktigt det är och va glad jag är för min...

Om man vill nåt viktigt eller bara prata om ingenting, då finns de där...

Jag har kompisar som oxå har bröder, fina brorsor de me....

Satt hos en kompis en dag för ganska längesen nu, när hon pratade med sin bror... Den här brorsan är rolig, snygg, häftig!!! Vi har aldrig haft ihop det men skojat en del...

Hon sitter iallafall och pratar med honom i luren och helt plötsligt börjar hon tjoa och jag förstår att han har berättat för henne att han ska bli pappa... Hon säger att hon inte ska säga nåt och att Lisa ska inget säga heller. Efter nån minut går det upp för mig och jag utbrister:

- Ahmen, va faan!!! Är det kört för mig nu eller??????

Min kompis börjar gapskratta och när de lägger på säger hon att när hon sa att Lisa ingenting ska säga så säger han:

- Jasså, är hon där? Säger hon att det är kört för henne nu eller???

Och en minut senare är ju det precis det jag säger!

Min kompis skrattar och säger att jag och hennes brorsa är lika ego båda två!!!

Kanske svårt att se det roliga i det här nu när jag skriver men det va verkligen roligt då!!!

Idag är en bättre dag än mina två senaste dagar. Har haft ont i huvudet, känt mig hängig och orolig... Men så insåg jag igår kväll att jag oxå kan vara vanligt sjuk med lite förkylning och huvudvärk utan att det måste betyda att jag har en hjärntumör eller nåt annat... Och i lördags tog jag ju faktiskt ett dopp i sjön och i måndags körde jag motorcykel med för lite kläder på mig, klart man kan bli lite småförkyld av det!!!

Nu njuter jag av mina sista dagar som arbetslös och har inte ens klätt på mig ännu fastän att klockan är tolv!

Men jag längtar efter Jimmy och hoppas han hör av sig snart.... Jag jobbar med mitt tålamod och kan nog inte ge honom annat än tid...

Imorgon ska vi till Annika och äta lite gott, dricka lite vin och fnittra en massa. Ska bli superroligt!!! Och skönt att komma iväg lite me!

Förvirrad

Häromdagen sa jag att jag nästan aldrig har huvudvärk nuförtiden förutom när jag har migrän eller är bakis och det räknas inte på samma sätt tycker inte jag. Men så typiskt att jag nu de två senaste dagarna faktiskt har haft huvudvärk. Vanlig hederlig spänningshuvudvärk - jättestörande....

Alla mina åtaganden till a-kassa, arbetsförmedlingen och dylikt är fixade, på måndag börjar jag jobba... Ska bli så skönt att komma igång igen, men just nu känner jag mig lite passiv, har ju inte ens nåt att städa här hemma för det är oxå fixat...

Igår åkte jag, Anna och Viktor till Sävsjö och tittade när Hofgårdsskolan hade show på Kulturhuset. Det är första gången jag ser Dave uppträda förutom när han spelat med LimberJack.

Han är ju såååå duktig min lilla bror, blir så stolt!!!! De andra va oxå duktiga trots en del nervositet och så... Men gud va sugen jag blev på att kliva upp på scen!!! Inte nödvändigtsvis med publik men med komp och mikrofon och allt som hör till.

Insåg för ett tag sen att jag i princip slutat sjunga. Sjunger inte ens i tvättstugan längre. Det kändes lite deppigt när jag insåg det och har medvetet sjungit en del nu för att komma igång lite men det känns inte lika naturligt längre.

Igår när vi va på väg hem från Sävsjö så ringde Jimmy igen... Han ville bara säga att han hade fått brevet. Ja, jag skrev ett brev till honom förra veckan. Jag är bra på brev, tycker det är lättare att formulera sig och få fram det man vill ha sagt och förhoppningsvis glömmer man inte nåt... Han frågade nåt om frimärket och jag sa att det ju va en cykel på och att jag hade tyckt det påminde om honom och så skrattade vi åt det och så sa han att vi kanske hörs och sa hej då och så la han på...

Jaha??? Men sen då? Vad händer mer? Ska jag höra av mig? Eller ska han få mer tid eller vad?

Jag har sovit jättedåligt inatt och drömt en del om honom, kommer inte ihåg vad men rörigt va det iallafall...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här. Men jag känner mig ändå ganska lugn och harmonisk. Blir det så blir det, blir det inget så får det vara så me såklart...

En promenad kanske???

Leka med döden...

Kanske va det att leka med döden men jag kunde inte låta bli...

Idag tog jag och Micke premiärturen på hans hoj!!!

Jag är hans handledare men han har sagt att vi ska köra hälften var. Nu får/bör jag inte ens köra alls och det vet han om men när han erbjöd mig idag så kunde jag inte låta bli!

Körde ut mot Hånger tills vägen blev liten och vi vände och körde tillbaka... Igenom stan där vi efter sista rondellen bytte så han fick köra till Klevshult - 2 mil.

Där ringde jag Koffan och frågade om han bjöd på kaffe och det gjorde han så jag tog över igen och vi körde till Vaggeryd och fikade!

Va ute lite längre än vi hade planerat i klädväg och när solen försvann så blev det snabbt kallt.

När vi körde in i Värnamo vid kvart över åtta nu ikväll va mina fingrar så frusna så jag fick slå igång de på låren så det skulle bli lättare att koppla och bromsa...

Suzuki 1300 Hayabusa - Världens snabbaste landsvägscykel - typ...

Och den får jag köra, en 32-årig, kort liten brud....

Jag kände mig häftig, lycklig och nästan lite helig!!!

När vi kom tillbaka dit där han förvarar den så sa jag att nästa gång riskerar vi inget, jag ska inte köra förrän jag får nån slags diagnos på mina svimningar...

Men gud va roligt det va!!!!! - Livsfarligtroligt!!!!!

Ps. När vi kom tillbaka hade jag ett missat samtal från Jimmy, det första jag hört från honom på över en vecka... Men när jag ringde honom sen en stund efter att jag kommit hem så svarade han inte.....

Sköna måndag!!!!

Jag och flickorna åkte till mamma i fredags.

Skönt att bara vara men va lite rastlös. Nu ännu mer än vanligt just för att jag e så låst. Förut har jag kunnat ta mammas bil och hälsa på någon när barnen somnat men inte nu när jag inte får köra bil...

På lördagen åkte vi iallafall med mamma in till Sävsjö och hon släppte av oss hos Anna. barnen fann varandra direkt och vi kunde sitta helt ostört och blarra på!!!

När vi kom hem sen promenerade vi lite, jag la mig en sväng medans ungarna va ute med mamma och Dave och lekte.

På kvällen sen fick jag ett ryck i min rastlöshet och sprang ner och doppade mig i bäcken! galet, jag vet, men va skönt det va efteråt!!! Rastlösheten försvann och resten av kvällen va toppen!

Vi låg i mammas säng och tittade på nån rysare om en megakrokodil som dödade människor.

I går följde vi med mamma in till Sävsjö igen och hoppade av hos min mormor medans mamma jobbade. Vi gick efter tolv till matsalen och hämtade hennes mat, mamma kom och jag tog med mig Ebba och Andrea till gatuköket och beställde pizza.

Där satt Rickard och hans fru - Rickard och hans bror Ronny umgicks jag med nästan dagligen i några år när jag va ihop med Samuel. Vi har inte setts på evigheter och det va jättekul att prata lite!!!

När vi kom till mamma sen så plockade jag ihop alla våra saker och sen körde hon hem oss.

Anna kom och jag lämnade över barnen till Jörgen och vi stack ut och övningskörde lite.

När vi landat i hennes soffa sen på kvällen kom Viktor förbi en sväng.

Han kliade sig i huvudet och så sa han att Martin hade frågat honom hur han såg på mig nu för tiden.

Hans spontana svar va att han är glad att han inte har delad ekonomi med mig...

Men för övrigt hade han verkligen inget negativt att säga alls och då började de prata om nåt annat för man snackar visst inte positiva saker i deras familj...

Nu har jag tagit ett snabbisdopp i mitt badkar och ska strax cykla ner till Anna och äta frukost.

Jimmy har fortfarande inte hört av sig, idag är det en vecka kvar tills jag börjar jobba och jag har hittat en ny skön låt på spotify!

Ha en fin måndag!!!!