A bunch of good days...

Äh, jag är verkligen hopplös på att lägga bilderna i rätt ordning...

Igår när vi hade lämnat barnen hos mamma så åkte jag och Jörgen tillbaka till Värnamo och sen ut till Åminne Bruk för att titta på Jill Johnson.

Det regnade lite när vi kom men va uppehåll ganska länge sen.

Vid insläppet stod en gammal klasskompis till mig vakt. Skitkul att träffa honom och han kände igen mig fast att jag inte gav honom en chans att komma på vad jag hette!

Därinne träffade vi på lite mer folk vi kände och tillslut va det ju tjockt med folk!

The Playtones

Jill

Jag och Jörgen

Mats, jag och Sara

På mammas trappa imorse när vi hämtade barnen

Vi har haft en riktigt bra helg tillsammans jag och Jörgen, riktigt, riktigt roligt faktiskt!

Nu ikväll har jag umgåtts med Anna och Marcus men orkade inte kolla färdigt på hela filmen vi tittade på. Men när jag kom hem så orkade jag ändå diska, källsortera och plocka iordning i mitt burkskåp!

Nu äter jag keso blandat med tonfisk och purjolök. Viktor kommer upp om en stund men sen ska jag faan sova!!

Ja, så blev jag för första gången i mitt liv inatt kallad för hora... Inte särskilt roligt men å andra sidan hade jag kunnat låta bli att svara från första början...

Fina tjejer!!!

Igår va jag, Jörgen och tjejerna på Vrigstad Marknad. Ganska litet i år, inga karuseller men vi nöjda ändå.

Vi åkte ut till mamma sen och fixade mat och sen tog vi en promenad med hundarna innan mamma och Dave kom hem så vi kunde åka tillbaka till Värnamo.

Ebba och Bruno - Ebba verkligen älskar Bruno!!!

Andrea och Cleo

Söndagslunchen helt i LCHF-anda: Biffar med blomkålsris, brunsås gjord på sky och Creme fraiche och så grönsaker till - supergott!!!!

De är ute och leker nu men jag ska plocka ihop deras saker och gå över med det till Jörgen...

Trevlig lördag!

Jag fuskade med kolhydraterna igår.... Öl, glass och till sist gjorde jag en grillad macka....

Det visade sig i magen på en gång. Lös i magen hela kvällen och det va ju tur att sällskapet inte stannade längre än halv 9 för sen drog det igång rejält.

Men det känns skönt att veta att det är skillnad, att effekten är så negativ. Lättare att fortsätta på rätt spår då.

Marknad med tjejerna och Jörgen idag, sen ska de ut till mamma och jag på Jill Johnson med Jörgen och hans jobb!

Hoppas verkligen på uppehåll ikväll fast att jag ytterst sällan kommenterar vädret och faktiskt har hittat min poncho!!!

Happy!!

Ja, jag är lite extra glad idag!!!

Jag verkligen älskar mitt jobb!!! Visst, vända papper är väl inte det allra roligaste, men stället jag jobbar på, arbetskamraterna, tiderna och att jag är viktig!!! Jag får ofta höra att de så gärna vill att jag ska vara kvar och jobba hos de på "riktigt" och inte bara när det är säsong.

Jag pratar och kommer överens med alla, och ja, trivs på riktigt!!!

Idag gjorde jag ett litet bus med en kollega, ett mycket uppskattat sådant både hos honom och hos de andra! Sånt gillar jag!!! Kan inte ens räkna upp hur mycket "bus" vi höll på med på Rasta jag och Emma... Jag saknar det och det finns en hel del sköna minnen från den tiden att frossa i.

Idag träffade jag neurologen på sjukhuset. Hon tyckte oxå att det verkade vettigt med att jag har ändrat kosten, att det kan ha med blodsockret att göra. Min dietist förklarade det där ganska bra och har mailat med informationen hon har till neurologen innan mitt besök hos henne.

Jag ska iallafall fortsätta med Tegretolen tills vidare och nästa vecka ska jag ta prover och se hur Tegretolen ligger i värde i blodet.

Hon skulle oxå ta kontakt med Diabeteskliniken och se till så att jag får låna hem så jag kan mäta mitt blodsocker själv. Bilkörningen får jag fortsätta låta bli iallafall tills i höst och om ingenting mer har hänt så tar vi upp frågan igen.

Samtalet kändes bra iallafall!

Cyklade sen och handlade och sen hem. Anna hade tagit med sig ungarna hem för jag visste inte hur lång tid allt skulle ta men hon kom upp sen och vi åt ugnspannkaka!! Ja, jag lyxade med lax eftersom jag ska äta så lite kolhydrater som möjligt och det var ju inte helt fel det heller!!! Viktor kom oxå och sen satt vi på balkongen och drack kaffe och diskuterade körning!

Nu sover barnen, jag lyssnar på musik och njuter av att det är jobb en dag till innan det är helg och Åsa kommer hit!!!

Fick oxå ett samtal idag om ev. jobb i höst. Men absolut ingenting är klart ännu så jag tänker inte säga mer om det! Men ja, en massa saker att vara lite extra glad för!!!

Desperat???

Jag är snäll, kramig, omtänksam, rolig... Jag vill va kär nu, ha nån som sover sked med mig en vecka eller nåt. Som kliar mig på ryggen, masserar mina fötter och kysser mig på halsen. Nån som skrattar med mig, pratar med mig och får mig att känna mig levande.

Vänner och familj i all ära - jag vill säga "Jag älskar dig" till en man nu...

Vart är han och finns han ens???

Härliga söndag!

Jag köpte lite komplettering till halsbandet jag fick av min kusin när jag fyllde 30 och det har jag nu suttit i skenet av stearinljusen och knåpat ihop!!!

Det sista med bygel och såna där grejer man ska klämma ihop så det sitter bra va riktigt pilligt och jobbigt och blev väl inte riktigt hundra men jag är nöjd ändå!!!

Ljusen har jag ikväll tänt för Lova. Idag är det 1 år sen hon lämnade sin familj för alltid...

Usch, det är så hemskt att tänka på, att ens kunna föreställa sig hur det skulle va att förlora nån av tjejerna går inte.

Viktor, Sandra, Anna och hennes barn kom hit idag och åt middag med oss. En riktigt trevlig avslutning på den här helgen!

Jag och tjejerna har haft mys i soffan innan jag bar in de i deras sängar - vakna dock men de somnade riktigt snabbt!

Ny jobbvecka börjar imorgon, fullt schema med utvecklingssamtal för Andrea, övningskörning, tvättid, neurologen, Vrigstad marknad, konsert med Jill Johnson och musikfest på Osudden...

Puh, den här veckan kommer gå fort!!!

Ha det fint kära ni och jag kan ju säga att ibland är det riktigt skönt med en ego-tripp man verkligen kan skratta tillsammans med!!!

Vet inte vad jag ska säga!

När jag va nere på stan igår så träffade jag ett gäng kompisar som drog sig till öltältet. Jag hade inget direkt för mig så jag fixade mina ärenden och skulle bara cykla hem med grejerna till Anna och tänkte ge mig tillbaka till stan sen och hänga lite med de...

Men så blev jag kissnödig och mellanlandade hos Micke - killen med motorcykeln, hamnade i hans soffa med lite rödvin, musik och youtube-klipp.

Somnade i hans knä en stund och när jag vaknade va klockan redan fyra så jag stack hem och åt lite istället innan jag cyklade ner till Anna vid halv 6.

Viktor och Sandra kom sen och vid 9 kom älskade Emma oxå och vi åkte sen ner till stan.

Jag va inne både i tältet och på Harrys men när Emma och co drog hemåt så blev det tråkigt så jag gick hem tillslut.

För första gången somnade jag i soffan fullt påklädd men har ändå lyckats ta en bild på detta :O...

Vaknade fem imorse men orkade inte gå till sängen förrän 7...

Mina hjärtan har varit här och kramats och i eftermiddag börjar vi en ny mamma-barnvecka!!!!

Lördag morgon - solen skiner

Halleluja, igår kom barnbidraget!!!!!!

Så jag stack till apoteket på lunchen och köpte den här dosetten!!!

Jag är totalt värdelös på att komma ihåg tabletter, visserligen mycket bättre nu än jag varit tidigare men ändå. I veckorna har det funkat någorlunda men på helgerna och särskilt om jag är iväg, så glömmer jag i princip alltid.

Jag brukar fixa en liten burk och ta med mig men "ser" den inte i väskan och glömmer bort.

Den här ska jag nog inte kunna missa men den är ändå inte för stor!!!

Jag och Anna tog en liten roadtrip till Emma igår.

Anna övningskör ju med mig och det passar ju rriktigt bra nu när jag inte får köra själv. Och nu har vi kört så mycket så det är som att vara ute och åka med vem som helst fast med mer diskussioner om vägmärken osv än vad det är i vanliga fall!

Det va ett tag sen vi va iväg sådär och det va en massa fnitter och skratt som vanligt!

Sandra kom förbi en snabbis och hon hade ju likadan bil som vi!

Det roligaste va när vi skulle köra ut från torget efter att vi köpt pizza och ännu en vit Kia kommer körande, den va fylld med negrer by the way, en mycket vacker kontrast måste jag säga!!!

Men hur ofta händer det och i samma lilla by me?

Jaja, hem sen och njuta av ledig helg och att vara just hemma och inte vakna upp någon annanstans!!!

Det firade jag ju såklart med att vakna halv 7 imorse, så himla typiskt.

Slängde iallafall ihop en limpa LCHF-bröd som nu står i ugnen.

Kan ju säga att jag är grymt sugen på en macka med ost!

Det funkar relativt bra att undvika kolhydrater men lyckas inte hela tiden, men att jag dragit ner rejält på det måste ju givetvis hjälpa massor.

Folk frågar hur det går, om jag märker att jag mår bättre osv.

Men det är ju så svårt att avgöra. Det har ju gått 1½ - 2 månader mellan anfallen och jag mår ju bra emellan och har inga känningar innan det händer.

Att avgöra om det har med kosten, blodsockret att göra går ju egentligen inte säga förrän jag varit anfallsfri i 4-5 månader.

Förut tänkte jag "om det händer igen" nu tänker jag "när det händer igen". Det är jobbigt men jag måste lära mig att leva med det.

Att jag inte bör köra bil har jag någorlunda accepterat nu. Inte roligt men en livboj.

Karneval i stan idag. Ska ner och fixa grejer till mitt halsband jag fick av Cissi när jag fyllde 30 som tjejerna slet sönder (inte med flit såklart). Sen ska jag hämta ut min klocka som jag lämnade in igår och så göra ett litet besök på systemet.

Ikväll blir det lite öltält och träffa lite folk, men lugnt.

Jimmy ringde inatt. Han är uppe i Värmland med sina bröder och sin kusin och fiskar hos hans pappa. Jag hade signalen på men ganska lågt så det tog en stund innan jag vaknade. Ringde upp och fick nån slags utskällning om att jag faan får sluta ringa honom, att jag va jobbig. Jag fattade ingenting - det va ju han som ringt mig???!!! Fick prata med Daniel (kusinen) och han fattade ju ganska snabbt att jag egentligen låg och sov....

Jävla skitunge (Jimmy), skulle faan behöva en smäll....

Whyyyy me????

Jag har haft värk i min högra handled ganska länge nu. Ett halvår, ett år kanske, jag vet faktiskt inte när det började...

Jag masserar den när jag har ont, ibland tänker jag inte på det alls... Har inte haft så ont att jag behövt använda värktabletter, därför har jag inte heller sett nån anledning att söka för det.

Idag när jag satte igång datorn ser jag att knölen man har på handleden strax under tummen är dubbelt eller tom tredubbelt så stor som på den andra handen.

Det ser ut som att man har brutit och att det har läkt ihop fel...

Det värker lite smått men det gör det ju alltid.

Det måste ha hänt de senaste dagarna att den blivit större, annars borde jag ju ha märkt det.

Jag blev så ledsen...

Ge mig en vanlig jävla förkylning istället!!!!!! Jag orkar inte med mer konstiga saker som ska hända med min kropp.

Jag har fullt upp med att ändra och tänka på min kost, att få det att fungera...

Fy för faan för just nu!!!

Festival!

Festival 2011

Ja, det är en av de sakerna jag längtar efter när sommaren kommer!

De som är engagerade i detta har gjort ett fantastiskt jobb med att boka artister och band men oxå med att röja upp och bygga hemma hos mamma.

Jag har kanske redan lagt upp en del av de här bilderna men skitsamma :D!!!

Här håller de på att röja rännet ute hos mamma till fördel för festivalen.

Det är svårt att förklara hur det såg ut där inne men en snubbe mamma va tillsammans med i några år fyllde upp hela alltet med skrot, skrot, skrot....

Ett helt arbetslag som gick och plockade en hel dag!

Och nu i dagarna har detta byggts upp!!!

Det ska bli så roligt verkligen!!!

Förra året va det en hel del av mina vänner som skulle kommit men som aldrig dök upp. Jag hoppas de i år inser att det är på riktigt och att det är ännu större och mer organiserat än förra året!

Och ni som läser här - ta chansen!!! Ni behöver ju inte tälta och sova över om ni inte vill, men en helkväll med musik som är gratis, att få träffa nytt folk eller kanske ta ett kvällsdopp i sjön - det är ju inte helt fel det heller!!!

Det kommer vara en del barn me så va inte rädda för att ta med de. Det enda som kanske blir lite kruxigt är väl om man har hund eftersom mamma har Bruno och Cleo. Inte så att de är bråkiga på nåt sätt men de rymmer väl gärna om de kommer ihop med andra hundar och det gillar inte min mamma ;)!!!

Söndag och jag har tusen grejer att fixa med idag. Kommer antagligen inte ens hinna med hälften men tanken är god!!!

La Familia!!!

Jag har bett Jörgen skriva ut de här tre så ska jag plasta in de och jag tror att jag ska sätta de på insidan av ytterdörren.

Hååååår

Det är lockigt, trassligt, ömt och gnälligt allting med det där håret... Men det är ju så tjockt och fiiiint!!!

Idag fick jag iallafall igenom att det skulle blåsas och plattas efter duschen!

Hon blev jättenöjd och tog en del bilder på sig själv efteråt.

Det här första har dock mamman fotat :)!!!

I måndags när jag lämnade henne på fritids

Mitt förstfödda hjärta!!!!

Faaaan

Jag blir så trött.... Vad är det med mig och 23-åringar har jag sagt innan... Nu frågar jag vad det är med mig och alkoholister????

För ja, dricker man onsdag, fredag, lördag och gärna en återställare på söndag så anser jag att man iallafall är ganska nära att hamna i den kategorin.... Och har man då bara ett par nyktra timmar på förmiddagen på lördagen innan man fått i sig kaffet, ölen och sen kanske lite whiskey, ja, vad finns det då att diskutera???

Jag vill inte ta hand om nån... Jag vägrar gå in i ett förhållandet där ett missbruk faktiskt redan syns, om man upptäcker det efter ett tag så är det en annan sak, men jag har rätt att välja att inte kliva in i det från början...

Jag kan nog säga att av de killar jag har träffat så är det 4 stycken som definitivt hamnat i kategorin med alkoholproblem, fyra stycken är en ganska stor siffra tycker jag... Det borde vara 0...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om detta just nu, men det är jävligt frustrerande iallafall.

Lyckorus

För två år sen va jag med i Vårruset första gången... Jag startade i näst sista ledet, gick hela vägen runt på 55 minuter kanske och hade en fruktansvärd värk i skenbenen hela vägen runt...

Förra året blev jag aldrig anmäld men jag åkte in och mötte mina klasskompisar från högskolan vid målet.

I år va jag anmäld och tog tåget in till stan och mötte upp de på högskolebiblioteket där de satt och pluggade...

Vi åkte tillslut bort till området men satt kvar i bilen ganska länge för det regnade ute...

När starten gick va jag i första ledet. Spelar inte så stor roll för det är så mycket folk ändå som ska fram.

Min plan va att ta mig runt utan att få ont i benen. Jag började iallafall att springa och det gick ganska lätt...

När jag kom till 1 km tänkte jag att jag skulle tvinga mig fram till 2... När jag kom till 2 km tänkte jag att om jag klarade till 3 så hade jag iallafall sprungit mer än halva. När jag kom till 3 km så bara fortsatte jag...

4 km´s-skylten såg jag aldrig men försökte stanna och gå där nånstans men då vek sig benen och jag fortsatte istället att springa... Det gick inte fort men jag sprang...

När jag kom in på upploppet och insåg att jag skulle orka hela varvet så kom nästan tårarna...

Jag har inte sprungit på 15 år, 5 km utan att stanna har aldrig hänt... Jag har alltid avskytt att springa.

Men jag gjorde det och va inte ens särskilt tagen efteråt...

Jag har inte ont i benen idag men ganska ont i ena höften och går lite som Seb Macahan... Men jag är lycklig!!!!

Malin, Lillemor, Jag och Sara

När vi hade fått vår fikakorg så tog vi bilen bort till Högskolan och satt därinne och åt och pratade. Meningen va att vi skull gått ut och tagit en öl efteråt men vi struntade i det och hade hur trevligt som helst!!!

Saknar de så...

Mitt lilla försvunna hjärta....

I lördags bakade jag en kladdkaka och gick över till Jörgen och fikade den...

Efter det så gick jag in och grejade och barnen lekte ute.

Anna frågade om vi skulle cykla till ICA tillsammans och köpa lördagsgodis och jag skulle bara fixa till barnen.... Hittade bara Andrea...

På gårdarna va alla barnen ute och lekte, iallafall kändes det så. Jag gick runt, runt och kollade med alla, men ingen visste va Ebba va. Sa till Jörgen och han och Thorbjörn började oxå gå och leta.

Anna, Marcus, Angelica och Cornelia kom oxå upp och letade... Tillslut va det jättemånga som gick runt och letade och frågade efter den blonda tjejen med lila glasögon, rosa shorts, svarta sandaler och långärmad rosa tröja med vita ärmar....

Efter 2 timmar ringde Anna polisen, jag kunde inte för jag bara grinade hela tiden... Hon bad de inte komma utan ville veta hur vi skulle fortsätta leta... Jag gick under tiden upp och började ringa hennes klasskompisar.

På mitten av listan stod det ett namn som Ebba brukar prata om ganska mycket. De bor på gården nedanför men man ser de aldrig ute så jag hade inte haft en tanke på de.

Precis då ringer Anna och säger att polisen har kommit. Jag säger namnet på flickan och vad gatan heter och Anna sticker dit. När pappan öppnar frågar han om det är Ebba vi letar efter och där sitter hon på golvet och ritar - mitt lilla hjärta.....

Anna började grina och Ebba blev ledsen och generad över all uppståndelsen som va utanför...

Jag grät såklart när jag fick krama om henne och en stor lättnadens suck efter 2½ timmes letande kom fram...

Mina barn försvinner ju aldrig och även att jag tidvis trodde att hon gått hem till någon så kom ju ändå de där hemska tankarna om att nån hade tagit henne....

Hon sa till mig att hon haft dåligt samvete för att hon inte hade sagt till och jag sa att då säger hon till nästa gång och det skulle hon absolut!!!

Sen stack vi iväg och handlade godis och ner till Anna och grillade.... Barnen sov över där sen så jag cyklade hem själv på kvällen när det hade somnat.

Jag har fått höra lite i efterhand om mitt anfall... Min granne Jill sa att hon hade sett ambulansen och först trott att det handlat om mig, men så hade hon hört mig sjunga så då tänkte hon att det inte va jag iallafall... Och så här efteråt så har jag ett svagt minne av att jag hade sjungit.

Homer hade frågat mig när jag kom gående på loftet med ambulanskillarna om allt va okej och jag hade sagt "Jaaaadå, allt är bra!!!"

Jag frågade Jörgen idag om jag hade varit vaken när han kom och han sa att jag hade sprungit runt och yrat och vägrat sitta still... Han sa att det verkade som att jag va hög, att jag hade fått nån drog.

Men det är väl kanske det som händer, att man laddas med en massa endorfiner och andra "lyckoämnen" efter en sån där grej...

Idag va dagen D på jobbet - den dagen då alla deklarationer ska vara inne... Nu är de ju inte det och en hel del har ju redan kommit, men just den här dagen är det lite extra mycket och jag har fått hjälp med sorteringen från alla möjliga håll...

Och det är ju fint att få hjälp, men jag känner ändå att jag ju vill fixa det själv... Huvudsaken är ju att allt blir gjort men ändå...