Blurr... Mest för min egna skull...

Det här pappret från Sofiahemmet i Stockholm låg ju i min journal när jag skulle opereras förra året...

"En patient som ni tidigare har bedömt. Således överviktig patient som har blivit bedömd för gastric by-passoperation. Hon är välinformerad etc ang. detta.

Problemet är dock att hon har en kronisk glomeronephrit och har i samband med graviditeten vid båda tillfällena blivit försämrad i njurfunktionen.

Fått ett besvärligt nephrotiskt syndrom och man misstänker ju att hon har ideannephropathi mesangiell proliferativ typ. Har också förmaksdefekt.

Har en persiterande protein uri.

Har även hematori trots att kreatinin och urea ligger inom normalvärden.

Hon har tidigare blivit nekad överviktsoperation med hänsyn till sin glomeronephrit.

Pat har nu blivit bedömd här dels av kirurg här som har accepterat henne, men vad gäller hennes njurfunktion så har våra narkosläkare haft invändningar då det finns en risk för försämring och att hon teoretiskt kan bli ett dialysfall efter operationen.

På grund av detta så avböjer vi att operera patienten här på Sophiahemmet då vi anser oss inte riktigt ha dessa kringresurser för att hantera en ev. postoperativ komplikation i form av njursvikt.

Vi har varit i kontakt med patientens njurläkare som jobbar på Värnamo sjukhus och han har skrivit ett svar angående vår förfrågan om hennes njurfunktion.
Han utesluter inte operation även om det finns en ökad risk i samband med ett ingrepp i form av infektion och försämring av njurfunktion.

Jag tror att ni förmodligen har större resurser än vi att ta hand om denna något komplicerade patient, möjligtvis med viss förtur då hon nu hamnar mellan 2 stolar"

Jag va ju på njurmedicin förrförra veckan där min nya läkare kliade sig i huvudet och sa att jag i princip va helt frisk. Mina värden va jättebra, mitt blodtryck perfekt och äggvitan i urinen i princip borta.

Han sa att det fanns ytterst få fall dokummenterat där en njursjukdom hade försvunnit vid viktnedgång men att det va så ovanligt att de aldrig räknade med det.

De va ju så oroliga att det skulle gå åt helvete med mina njurar men det blev ju verkligen helt tvärtom.

Utdrag....

Anna frågade mig idag vad jag har tänkt som målvikt. Jag har inte tänkt så mycket på det men känner nog att 65 vore ett bra mål. Sen beror det väl på hur man tränar och så...

Det som känns mest trist är faktiskt mina bröst. Det är inte så att jag VILL ha så här stora men de är iallafall fylliga och säkert härliga att ta i, ja, ni fattar... Tänk om det bara blir två gigantiska påsar som inte ens ser ut som bröst???

Jag va väldigt ledsen i början när de började krympa och visst är det mycke "påse" men det spelar inte jättestor roll, det är bara bröst.... 65 kg som målvikt är fortfarande ett mål för mig... Bara att det känns nästan omöjligt att komma ner under det magiska 70-strecket...

Mina barn har flyttat ut i tv-rummet den här veckan. Mysigt att bara behöva vända på huvudet och titta på de när de sover!

Over and out, Peace and löööve.... :D