Åsa och Peter kom i torsdags och sen rullade det på... Igår när de hade åkt så va det meningen att vi skulle cykla till affären och handla, men Ebba vägrade klä på sig så vi struntade i det och hon gick med nattlinne hela dagen.
De va väldigt aktiva och fantasirika hela dagen och kvällen igår. Lekte rollekar, gjorde halsband och va allmänt sköna.
Andrea hade byggt upp ett landskap med täcken och kuddar i min soffa. När det va läggdags så kröp Ebba ner i sängen utan att jag bad henne och jag kröp ner hos henne medans Andrea plockade iordning efter sig. Hon möblerade tillbaka soffbordet, bar in alla leksaker de tagit ut, vek ihop alla filtar, ja, när hon va klar såg det ut som att jag hade städat själv!!! Hon va verkligen jätteduktig, jag hade inte bett henne plocka iordning även att jag hade tänkt göra det. Nu började hon självmant och gick och pratade samtidigt. Tillslut tog hon av sig kläderna och kröp ner i sängen, vi sa godnatt och sen somnade de båda två!!!
Häromdagen ringde de från fritids för att Ebba hade ramlat och slagit i huvudet på skolgården. Hon mådde illa och de undrade om jag kunde hämta henne. Så jag gjorde det.
När vi gick över till Jörgen sen så berättade jag för de om min första hjärnskakning. Medans jag berättade så tittade jag på Ebba och så kändes det jätteskumt.
Jag va i hennes ålder den gången. Jag hade fyllt 7 år, hon fyller 7 om 11 dagar.
Jag och pappa hade gått genom skogen till ett annat bete vi hade där vi bodde då. Vi hade shettishingsten Minus med oss för att han skulle agera spårhund efter de andra hästarna, det va ett ganska stort bete med mycket skog.
Jag stannade vid grinden och väntade och pappa gick iväg med Minus.
Efter en stund kom det 8-10 hästar från andra hållet och jag fick för mig att jag skulle leta rätt på pappa så han slapp gå så långt.
Jag tog grimman och gick in i högen och tog hästen som va lättast att ta - Nikolina hette hästen, en palomino och hon va även den största hästen. Jag fick på henne grimman men ställde henne så jag kunde klättra upp på staketet och sen upp på ryggen.
Började styra åt det hållet som pappa hade gått, det gick bra i början även att jag bara hade ett grimskaft att styra med. Men efter en stund ville hon tillbaka till de andra hästarna så hon vände och sen började hon galoppera och då ramlade jag av. Jag kom ihåg allt detta.
Jag tog mig tillbaka till grinden gåendes iallafall och plötsligt kom mamma springande ut från skogen. Jag frågade vad hon gjorde där och hon sa att jag hade ropat på henne. Det har jag däremot inget minne av att jag hade gjort. Det va 2½ km skog mellan vårat hus och detta betet, jag måste ha skrikit högt.
Jag vägrade följa med henne hem, jag ville vänta på pappa och jag kom ihåg att mamma va väldigt arg och upprörd på mig för det, men hon hade små barn hemma och sprang tillbaka.
Pappa kom efter en stund och de hästarna vi skulle ha med oss fick vi med oss.
När vi kom hem så mådde jag illa och kräktes och min första hjärnskakning va ett faktum.
När jag då tittade på Ebba häromdagen så hade jag jättesvårt att föreställa mig henne göra något liknande. Pappa sa likadant när jag pratade med honom sen. Vi kunde inte heller se Sofia göra en sån sak, däremot Alva...
Ebbas fall blev aldrig nån hjärnskakning tack och lov... Av erfarenhet efter 3-4 stycken sådana är jag väldigt glad att hon slapp!!!!
Klä på mig och cykla till ICA och handla mjölk kanske??? Är inte alls laddad för det...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar