Ironi, ensamhet...

Jag pratar mycket i ironiska termer eller vad man ska säga... Jag har speciella tonfall jag använder som oxå är ironiska och jag har pratat på det sättet i många år... Det började när jag jobbade natt med Emma på rasta, när vi skapade vår egen lilla värld...

Jag använder mig av ironin många gånger dagligen, med vänner, familj och när jag är ute etc...

Men det är ju inte alla som förstår... Jag förstår ju heller inte allas ironi som är riktad mot mig, iallafall inte alltid...

Om jag tex säger till nån "- Hade det inte varit för att jag har mina gröna brallor på mig ikväll så hade jag givetvis burit dig på mina axlar genom hela stan!!!"

Indirekt betyder detta att jag aldrig nånsin kommer bära dig genom stan på mina axlar oavsett vilken färg jag har på mina brallor... Du fattar det dels för att jag inte ens har några gröna brallor på mig när jag säger detta och dels för att jag aldrig skulle orka bära dig genom stan på mina axlar...

Detta skrivna hittade jag bland opublicerade inlägg här på bloggen, nätet har säkert brutits eller så har jag varit tvungen att sticka iväg eller nåt...

Meningen med det är att jag ibland dagen efter tex fest, när det har varit mycket ironi, känner ett starkt obehag för att folk fått fel uppfattning och inte på nåt sätt förstått vad jag menat...

Idag har jag haft ett sånt obehag hela dagen...

Jag har iallafall haft en jättebra helg! Tog tåget till Annika i fredags och vi åkte in till Jönköping och gick på AW på Velvet och kollade när Henrik spelade i ett band där.

Blev lite för mycket dricka och jag va inte på topp när jag satt på tåget på väg hem igår...

Framåt kvällen sen så åkte jag och Anna till Sävsjö och va på hotellet och träffade allt möjligt roligt folk - en del tråkigt folk me men så är det ju alltid.

Jag hade tänkt stanna hos mamma tills imorgon men hon och pappa har varit i Skåne i helgen och skulle inte komma hem förrän sent på eftermiddagen, Emma skulle jobba och Male skulle fortsätta upp till Stockholm, jag visste liksom inte riktigt vart jag skulle ta vägen och så va jag ganska trött oxå, så jag åkte hem... Kändes som det va det bästa beslutet.

Har känt mig ensam ikväll, ibland suger det verkligen att vara singel... Och just idag har det varit lite extra sugigt...

Det låter som att allt mitt innehåll på min balkong kommer blåsa bort... Och jag vill bara sova...