Så fyllde hon då tillslut 7 år min lilla hoppa...
Jag ställde klockan på strax innan halv 6 och gick in till Jörgen och sjöng för henne och hon fick öppna paket i sängen.
I min familj har vi alltid gått upp tidigt och sjungit för den som fyller år, men Jörgen verkar inte ha den traditionen... Kommer faktiskt inte ens ihåg hur vi firade deras födelsedagar på morgnarna när vi fortfarande levde tillsammans...
Jag hade väntat mig att han skulle be mig komma förbi på kvällen och käka tillsammans och fira henne lite till med favoritmat etc men inte ens det.
Och det är väl inte meningen att det ska vara min uppgift att lösa såna där grejer veckan de är hos honom?!
Jag föreslog iallafall att vi skulle bowla med barnen i helgen istället för kalas med kompisarna som jag inte haft nån ork, inspiration eller lust att fixa med...
Först när jag sa det lät han inte alls intresserad men han tog upp det själv idag. Så 15 imorgon har jag bokat bana och Anna och hennes barn ska oxå me så kidsen får bowla lite!
När jag sa detta till Ebba idag så blev hon inte alls ledsen över att det inte skulle bli nåt kalas utan va jätteglad över att få bowla!!!
Nu är det iallafall fredag och mina hjärtan kom strax efter 5.
Vi har bytt till fredagar igen om jag inte har sagt det, men Jörgens villkor va att den som lämnar på morgonen även skulle hämta för han tyckte det va så krångligt som vi hade det innan.
Och jag förstår lite vad han menar. Det är ju lite grejer som ska flyttas över som man kanske inte plockar med sig på morgonen till dagis och skola... Även att man får snacka igenom saker och säga hejdå till barnen ordentligt och inte vid en stressig stund på morgonen.
Bra detta!!
Mina ungar slängde sig nästan direkt i min säng och kollade barnprogram... Och visst har jag saknat de och visst vill jag sitta och bara krama de, men det är rutiner och trygghet etc som gör att jag inte har de runt bena hela tiden. Det hade nog varit annat om det hade dröjt flera veckor mellan att man sågs.
Har sett en del skriva på FB tex, andra som har varannan vecka, att de missar 6 månader varje år av sina barns liv. Och när det uttrycks så så låter det ju fruktansvärt!
Jag är ju ganska privilegiad som har de så nära. Jag kan knacka på och säga hej. Jag ser de ibland vid köksbordet när jag går förbi utanför etc... Mina gullungar!!!!
Andrea somnade i soffan under Idol. Ebba va uppe en stund till och vi sjöng igenom hennes luciahäfte. Sen när hon skulle sova så kröp jag ner bakom henne och låg sked en stund och småpratade om livet i allmänhet.
Sen har jag inte hört ett ljud där inifrån.
Min kropp kliar så jag nästan börjar gråta ibland. Jag har börjat med ny medicin men inte förräns om 4 veckor så slutar jag helt med den andra och sen kanske det tar ytterligare ett par veckor innan den är helt borta ur kroppen. Som jag sa, nästa år kanske jag är klifri...
För snart är det ett nytt år - 2012 - jävlar i havet va tiden går!
Som vanligt tänker jag inte lova en enda grej för jag håller det aldrig ändå...
Hoppas ni har en skön fredag - Jag äter mina nötter, kliar på min kropp och älskar med min dator :P
0 kommentarer:
Skicka en kommentar