Sovställning

Igår var vi uppe en sväng på City Gross och handlade. Och det fanns ju en lekhörna där. Barnen var ganska speedade efter 2 helger med mycket socker så jag dumpade de där. Helt tokiga var de och lät ganska mycket. Vände på alla saker och kröp in i tältet som står där och la sig så tältet välte och så låg de där och det såg ut som att allting skulle gå sönder. Men de hade roligt och jag kunde gå runt och kolla lite...

Varje gång vi åker iväg på eftermiddagen och ska handla eller nåt så somnar Andrea i bilen de sista 200 metrarna innan vi är hemma. Så oxå denna gång. Jörgen är lite mer rå och väcker henne. Hon har ju två ben att gå på så det finns ju ingen anledning att bära henne.
Jag är inte riktigt så. Eller inte alls. Jag kommer själv ihåg hur hemskt det var att bli väckt när man precis har somnat och hur jobbigt allting är just då. Dessutom tycker jag det är ganska mysigt att få bära mitt sovande barn medans hon fortfarande inte är så tung.
Så när vi kom in satte jag henne på trappan och tog av henne skorna. Hon vaknade och morrade åt mig och vände sig om och fortsatte sova.

Inte så länge men en fem minuter iallafall medans vi plockade in alla saker och klädde av oss.
Jag kommer ihåg att jag och min syrra brukade lägga oss med kläderna på med flit om vi hade varit iväg och kom hem på natten. Bara för att det var så skönt när man vaknade och klädde av sig och kröp ner i sängen...

Det hände faktiskt sommaren innan jag flyttade upp till Stockholm... Jag vaknade vid åtta på morgonen, fullt påklädd i sängen, svinkallt i lägenheten för balkongdörren stod öppen... Men det var nog mer att jag hade kanske litegrann ... däckat kanske??? Men åh så skönt att krypa ner under täcket!!

Nu är det snart dax för Cityakuten!!!