F´låt att jag svär så mycket

Det har varit och är ganska bra mellan mig och Jörgen, har varit ganska länge nu...
Men han har sina sidor som jag bara inte klarar av...

I måndags kväll hade jag ett litet sammanbrott. Jag hade fått veta att jag inte fick fortsätta skolan i höst, jag hade fått en uppgift jag var tvungen att göra färdigt till våran opponering i tisdags och jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp det 0ch så allt annat som händer nu med separation, flytt osv...

När jag gick och la mig så kunde jag inte sluta gråta, jag hade svårt att andas och mådde allmänt crappy...

Jag gick ner till Jörgen och sökte stöd. Han frågade vad det var och jag sa att det var för mycket skit på en gång... Killen vet faan inte hur man beter sig... Han svarade att så har han det på sitt jobb hela tiden, ingenting funkar, allt och alla på en gång och sen bara malde han på om hur jobbigt han har det, hur tungt allt är för honom...

Jag gick upp och la mig, han följde efter och la armen om mig och bara fortsatte prata om sitt, sitt, sitt...

Faan, när jag mår dåligt vill jag ha stöd, jag vill att nån ska tycka synd om mig och kanske hjälpa mig att komma fram till lösningar på mina problem, inte höra att han har det ännu värre för det får jag höra varenda jävla dag!!!

Idag när han kom hem så berättade han om en incident som hänt på jobbet. Okej, jag lyssnade första gången och andra gången och tredje gången med ett öra... Men fram tills klockan tio nu ikväll så har han malt på om detta ämne med bara några minuters uppehåll. Hur faan orkar människan???

Blev faktiskt lite lättad när Dogge ringde och frågade om han ville spela...

Nu har jag iallafall lagt in lite musik på min dator!!! Läggdags snart och hela sängen kommer vara min minst ett par tre-åtta timmar till!!!