Mess, love and happiness

Det är morgon och Andrea tittar på Shrek 2, Ebba är på väg nerför trappan... Jag tycker om de ensamma morgnarna med mina barn... När sen alla är vakna så blir jag så trött och seg...

Jag har en känsla i magen, en kärkänsla, liten, spännande och lite irriterande faktiskt...
Jag blir väldigt lätt kär och jag vet inte om det är bra eller dåligt... Vad som kanske är bra då eftersom det är så lätt är att om jag inte får den uppmärksamheten jag vill ha så tar jag en djup suck, det kära rinner bort och sen stagar jag vidare...

Frågan är väl då hur kär jag egentligen var. Men känslan är stark, härlig, rastlösbenägen osv... Och om det inte är att vara kär så vet jag inte om jag vill vara det på riktigt...

Idag ska jag börja läsa till Paton, känner mig inte alls motiverad... Skulle behöva städa och tvätta oxå. Imorgon börjar jag jobba heltid samtidigt som jag ska plugga på kvällarna så en intensiv period ligger framför mig... Bra, då går de här två månaderna fort.
Och sen... sen flyttar jag!!!

Det är däremot en otroligt spännande och härlig känsla som jag definitivt inte vill bli av med... Jag planerar redan min tid, hur det kommer bli, vad jag ska göra, hur mina saker ska stå osv...

Någonstans i maggropen finns ändå ett vemod över att det tillslut blev såhär. Att inte vi kunde fortsätta som man och kvinna och föräldrar för alltid.
För jag trodde att det var han som var den jag ville dela allt med för alltid. Men vi är så olika, har så olika grund och även om man säger att det aldrig är en´s fel så känns det ändå som att det är HAN som har förstört det mesta...

Nej, ett rörigt inlägg, jag vet men min skalle är likadan så det ska väl vara så!