Tickare
Storleken spelar roll
Vilken storlek ska jag ha när jag skriver??? Jag har ju så liten dator så jag tycker det är skönt att ha den här lite större men hur ser det ut på era???
Lite rörigt med andra ord
Jag har fina barn. De har sina små egenheter båda två som gör de speciella. Det är för det mesta roligt att prata och umgås med de.
Omgivningen gillar oxå mina barn. Fredrik sa bla när han åkte hem att jag hade väldigt fina, härliga barn.
Men så har jag ju oxå fått höra att det är något speciellt med Andrea...
Jag märker ju själv att hon tar så mycket mer plats än vad Ebba gör. Ebba sköter sig mer själv. Hon bråkar inte särskilt mycket om det nu inte har med kläder att göra förstås.
Andrea är inne i nåt slags 3-årstrots kan jag tänka. Kanske är det en kombination av det och att vi har delat på oss jag och Jörgen...
Det är nästan som att hon kommit ner i kryp-och-lära sig gå-åldern... Jag får kolla henne hela tiden. Hon klättrar på bokhyllorna, ritar på golven, plockar i mina saker, andas och kladdar på tv´n osv. Sånt som hon för längesen slutat med hemma hos J. När jag säger till henne så säger hon att hos pappa får hon leka med datorn, hos pappa får hon blöta ner hela toan när hon badar, hos pappa behöver hon inte borsta tänderna osv, osv...
Jag vet att hon inte får hos honom och jag vet att hon måste...
När vi är ute på gården så har vi en granne som nästan totalt ignorerar Ebba... Han gör det nog inte med flit men Andrea är så mycket, Andrea sjunger med sin speciella röst, Andrea jagar honom med pinnar osv... Allt är roligt för andra med henne...
Det värker i mitt mammahjärta att se skillnaderna hur folk behandlar de...
Alla är inte såna, absolut inte, men det finns en del.
När jag var liten tog jag väldigt mycket plats har jag fått höra... Sara märktes knappt utan det var Bettan hit och Bettan dit med de flesta.
Jag är ju fortfarande lite sån. Hörs mest och syns mest...
Andrea är väl lik mig i sättet då.
Jag försöker prata med Ebba mycket, berömmer henne ofta, ibland bara för att hon finns till.
Hon är jätteduktig när vi är ute och cyklar tillsammans, hon klär på sig själv, borstar sitt hår och gör små frisyrer, skriver sitt namn och ritar jättefina teckningar.
Andrea är oxå duktig på många saker men det är så mycket mer jobb med henne när det gäller allt i princip.
Får hon inte som hon vill så hotar hon mig. Tex att "då ska jag göra sönder min säng"... Blir hon riktigt förbannad så spottar hon på mig och slår gärna till mig...
När Ebba va liten och spottade så spottade jag tillslut tillbaka. Hon blev jättechockad och ledsen men spottade aldrig på mig mer.
Om man spottar tillbaka på Andrea blir hon bara ännu mer förbannad och spottar en gång till. Det hjälper inte alls.
Nu är det ju inte så att jag går omkring och spottar på henne men jag har provat att ge tillbaka när inget annat hjälper och det hjälpte ju inte det heller...
Nej, barnuppfostran är inget smidigt jobb. Man kanske tror att båda ska bete sig och reagera lika men inte... och de här sidorna hos min lilla dotter är det ju inte så många andra som ser.
Andrea har iallafall börjat med ett ord i nästan alla sina meningar. Ett ord som jag har försökt ersätta med andra ord men it makes no sence liksom...
Hon säger "Jag ska nina bada nu. Jag ska nina bara leka innan jag äter. Jag ska nina gå upp för den här trappan före dig."
Först trodde jag att det var ett annat ord för bara men det ordet använder hon ju friskt det med. Ja, jag vet inte vad hon har fått det ifrån, det bara hänger med hela tiden...
Nu sover de iallafall efter en hel del spring av... Ja, av Andrea såklart. Ebba ligger fint i sin säng och suckar lite lätt när Andrea springer upp och ner, ligger och sjunger eller sparkar i väggen...
Omgivningen gillar oxå mina barn. Fredrik sa bla när han åkte hem att jag hade väldigt fina, härliga barn.
Men så har jag ju oxå fått höra att det är något speciellt med Andrea...
Jag märker ju själv att hon tar så mycket mer plats än vad Ebba gör. Ebba sköter sig mer själv. Hon bråkar inte särskilt mycket om det nu inte har med kläder att göra förstås.
Andrea är inne i nåt slags 3-årstrots kan jag tänka. Kanske är det en kombination av det och att vi har delat på oss jag och Jörgen...
Det är nästan som att hon kommit ner i kryp-och-lära sig gå-åldern... Jag får kolla henne hela tiden. Hon klättrar på bokhyllorna, ritar på golven, plockar i mina saker, andas och kladdar på tv´n osv. Sånt som hon för längesen slutat med hemma hos J. När jag säger till henne så säger hon att hos pappa får hon leka med datorn, hos pappa får hon blöta ner hela toan när hon badar, hos pappa behöver hon inte borsta tänderna osv, osv...
Jag vet att hon inte får hos honom och jag vet att hon måste...
När vi är ute på gården så har vi en granne som nästan totalt ignorerar Ebba... Han gör det nog inte med flit men Andrea är så mycket, Andrea sjunger med sin speciella röst, Andrea jagar honom med pinnar osv... Allt är roligt för andra med henne...
Det värker i mitt mammahjärta att se skillnaderna hur folk behandlar de...
Alla är inte såna, absolut inte, men det finns en del.
När jag var liten tog jag väldigt mycket plats har jag fått höra... Sara märktes knappt utan det var Bettan hit och Bettan dit med de flesta.
Jag är ju fortfarande lite sån. Hörs mest och syns mest...
Andrea är väl lik mig i sättet då.
Jag försöker prata med Ebba mycket, berömmer henne ofta, ibland bara för att hon finns till.
Hon är jätteduktig när vi är ute och cyklar tillsammans, hon klär på sig själv, borstar sitt hår och gör små frisyrer, skriver sitt namn och ritar jättefina teckningar.
Andrea är oxå duktig på många saker men det är så mycket mer jobb med henne när det gäller allt i princip.
Får hon inte som hon vill så hotar hon mig. Tex att "då ska jag göra sönder min säng"... Blir hon riktigt förbannad så spottar hon på mig och slår gärna till mig...
När Ebba va liten och spottade så spottade jag tillslut tillbaka. Hon blev jättechockad och ledsen men spottade aldrig på mig mer.
Om man spottar tillbaka på Andrea blir hon bara ännu mer förbannad och spottar en gång till. Det hjälper inte alls.
Nu är det ju inte så att jag går omkring och spottar på henne men jag har provat att ge tillbaka när inget annat hjälper och det hjälpte ju inte det heller...
Nej, barnuppfostran är inget smidigt jobb. Man kanske tror att båda ska bete sig och reagera lika men inte... och de här sidorna hos min lilla dotter är det ju inte så många andra som ser.
Andrea har iallafall börjat med ett ord i nästan alla sina meningar. Ett ord som jag har försökt ersätta med andra ord men it makes no sence liksom...
Hon säger "Jag ska nina bada nu. Jag ska nina bara leka innan jag äter. Jag ska nina gå upp för den här trappan före dig."
Först trodde jag att det var ett annat ord för bara men det ordet använder hon ju friskt det med. Ja, jag vet inte vad hon har fått det ifrån, det bara hänger med hela tiden...
Nu sover de iallafall efter en hel del spring av... Ja, av Andrea såklart. Ebba ligger fint i sin säng och suckar lite lätt när Andrea springer upp och ner, ligger och sjunger eller sparkar i väggen...
Härligt när det klaffar!!
Vi har precis kommit hem efter en cykeltur ner till stan. Andrea somnade på vägen hem.
Men Ebba trampade tappert på. Hon är jätteduktig i trafiken!!!
Vi va nere för att jag ville prata med optikern. Vi beställde ju nya glasögon till Andrea förra veckan och hon var så ledsen och hängig för att hon inte hade några så jag letade upp Ebbas gamla, de hon knappt använde för att hon bara ville ha det andra paret.Andrea har haft de på sig i 2 dagar och hon har mått bra och jag har inte sett några tendenser till skelning alls.
Men nu ville jag de skulle mäta upp och jämföra så att det inte är dåligt för hennes ögon att använda de. Jag har ju fått för mig att de har helt olika fel på sina ögon.
Det ena glaset stämde exakt med de hon ska ha och det andra var en aning svagare men bättre det än för starkt.
Så det var jättebra att hon kunde använda de.
Och eftersom vi bara beställde ett par den här gången så är det ju jättebra att dessa finns ifall att det nya paret går sönder!!!
Jag kan inte kopiera bilder från min gamla blogg men länkar till inlägget där Ebba precis har fått sina första glas!!!
Och Andrea i samma idag!!!
Hmmm...
Ja, jag la upp det jag hade spelat in men en mobilfilmning gör inte bandet rättvisa så vill ni se får ni väl åka dit nästa år=)... (Alltså tog jag bort det igen)
Jag filmade iallafall Anna och Emma när de dansade till ett reaggaeband men upptäckte idag att de dansade ur bild några gånger pga att det kanske egentligen var någon annan jag filmade... Ser ni killen i vit tröja? Jag vet vad han heter...
Jag är så väldigt väldigt trött idag och ska snart gå och sova... Det har jag förtjänat nu...
Jag vet att det syns skitdåligt men nu känns det som att det blir mer spännande så!
Jag filmade iallafall Anna och Emma när de dansade till ett reaggaeband men upptäckte idag att de dansade ur bild några gånger pga att det kanske egentligen var någon annan jag filmade... Ser ni killen i vit tröja? Jag vet vad han heter...
Jag är så väldigt väldigt trött idag och ska snart gå och sova... Det har jag förtjänat nu...
Jag vet att det syns skitdåligt men nu känns det som att det blir mer spännande så!
Hej och hå...
Inatt klockan ett hade min familj sin spelning på Säljeryds-festivalen utanför Växjö!
Jag, Emma och Anna åkte dit för att titta men va ju där mycket tidigare än ett såklart.
Lite blandade känslor för mig för jag vet att det är en "flummar"-festival men har faktiskt aldrig sett en spelning med de förut.
När vi kom dit så kände vi oss lite malplacerade i början. Det var mycket dreads och "såna" kläder och det var kärlek och veganmat osv...
Men det var otroligt kul även att jag på slutet va väldigt trött, jag körde ju och det var 8 mil dit och vi var inte hemma förrän 4 imorse.
Jag kände lukten av det förhatliga ett par gånger men de flesta drack öl och det var ju inte så att de som rökte satt helt synliga och gjorde det...
Nu är det dags att fräscha till sig för en dag med Koliface i Apladalen med barnen!!!
Lägger upp lite videos på deras spelning lite senare...
Jag, Emma och Anna åkte dit för att titta men va ju där mycket tidigare än ett såklart.
Lite blandade känslor för mig för jag vet att det är en "flummar"-festival men har faktiskt aldrig sett en spelning med de förut.
När vi kom dit så kände vi oss lite malplacerade i början. Det var mycket dreads och "såna" kläder och det var kärlek och veganmat osv...
Men det var otroligt kul även att jag på slutet va väldigt trött, jag körde ju och det var 8 mil dit och vi var inte hemma förrän 4 imorse.
Jag kände lukten av det förhatliga ett par gånger men de flesta drack öl och det var ju inte så att de som rökte satt helt synliga och gjorde det...
Nu är det dags att fräscha till sig för en dag med Koliface i Apladalen med barnen!!!
Lägger upp lite videos på deras spelning lite senare...
Helg
Igår va vi hos optikern och provade ut nya glasögon till Andrea. Hon tyckte det var jättekul och var mycket bestämd om vilka hon ville ha och vilka hon tyckte var fula...
Förut har ju vi betalat över 3000 kr för deras glasögon... Även att man får två par för priset av ett så måste vi ändå betala för specialglasen i det andra paret oxå. De måste ha det för annars blir glasen för tjocka...
Andrea har ju verkligen haft användning för båda sina par, de har gått sönder när hon har tappat de, blivit förbannad och sen har de tillslut gått sönder av sig självt bara för att de är så slitna. Nu har hon lovat att hon ska vara rädd om de nya så vi beställde bara ett par. Och med rabatten man får från landstinget så blev det bara 1150 kronor inkl. försäkringen!!!!! Najs!
Idag/nu ska jag plugga lite. Klockan 15 ska jag hämta tjejerna på dagis och Annas flickor oxå så de kan leka lite... Sen hämtar Jörgen barnen när han kommer hem och Emma kommer hit och hon och jag och Anna packar in oss i pundargurkan (Emmas gröna bil) och åker till Säljeryd där vi ska se en spelning med pappa och bröderna. Den är inte förrän ett på natten. Sen åker vi hem och imorgon hämtar jag barnen och så sticker vi ner till Apladalen där de har trolleri, ansiktsmålning, teater, ponnyridning osv...
Japp, så ser det ut!
Förut har ju vi betalat över 3000 kr för deras glasögon... Även att man får två par för priset av ett så måste vi ändå betala för specialglasen i det andra paret oxå. De måste ha det för annars blir glasen för tjocka...
Andrea har ju verkligen haft användning för båda sina par, de har gått sönder när hon har tappat de, blivit förbannad och sen har de tillslut gått sönder av sig självt bara för att de är så slitna. Nu har hon lovat att hon ska vara rädd om de nya så vi beställde bara ett par. Och med rabatten man får från landstinget så blev det bara 1150 kronor inkl. försäkringen!!!!! Najs!
Idag/nu ska jag plugga lite. Klockan 15 ska jag hämta tjejerna på dagis och Annas flickor oxå så de kan leka lite... Sen hämtar Jörgen barnen när han kommer hem och Emma kommer hit och hon och jag och Anna packar in oss i pundargurkan (Emmas gröna bil) och åker till Säljeryd där vi ska se en spelning med pappa och bröderna. Den är inte förrän ett på natten. Sen åker vi hem och imorgon hämtar jag barnen och så sticker vi ner till Apladalen där de har trolleri, ansiktsmålning, teater, ponnyridning osv...
Japp, så ser det ut!
Somnat
Den lilla mystjejen somnade i mina armar med mina strumpor på sig... Snart dags att väcka henne men de är ju så fina när de sover!
Ögon
Igår va jag hos ögonläkaren med Ebba. Allt såg bra ut men hon ska fortsätta ha lapp men får en dag ledigt i veckan för att hon är så duktig och behöver lite belöning.
Andrea har sen de kom hem från Stockholm bara ett par glasögon för det ena glaset i det ena paret ligger någonstans vid Braehus...
I måndags slarvade hon bort det andra paret och vi har letat överallt, ute och inne.
I våras när hon var hos ögonläkaren sa hon att det var dags för nya glasögon i höst så när jag ändå var inne med Ebba så fick jag en akuttid till Andrea idag.
Så vi har varit iväg hon och jag och droppat hennes ögon.
Nya glas blir det som är en aning starkare.
När jag va tillbaka till dagis och skulle lämna henne så bestämde jag tillslut att jag skulle ta med henne hem. Det är Jörgens vecka så jag var ju inte tvungen men det är ju så mysigt att umgås med en i taget och det sved i hennes ögon så vi gick hem hit.
Häromdagen köpte jag lite nya kläder till de så nu har Andrea fått på sig sina!
Stora pupiller får man av ögondroppar
Håller på med mat nu - Lax!!!Sen ska vi sätta oss och ha lite mys i soffan.
Why???
Varför ska människor runt omkring en må dåligt?
Varför avsäger sig vissa människor ansvaret för saker som händer och skyller på någon annan?
Jag kan inte bara släppa mitt liv och lägga alla mina måsten åt sidan för att hjälpa någon annan. Jag skulle vilja att det gick men jag har inte bara mig själv att tänka på...
Varför får jag då dåligt samvete?
Varför avsäger sig vissa människor ansvaret för saker som händer och skyller på någon annan?
Jag kan inte bara släppa mitt liv och lägga alla mina måsten åt sidan för att hjälpa någon annan. Jag skulle vilja att det gick men jag har inte bara mig själv att tänka på...
Varför får jag då dåligt samvete?
Äntligen!!!!
Idag har jag äntligen varit och inhandlat den där dörrmattan som jag har längtat och trånat efter!!!
Synd bara att det är utanför dörren den ska ligga så jag inte får se den så ofta och att jag nu går omkring och är rädd för att nån ska komma och stjäla den.
Ja, ja, nu ligger den där iallafall så behöver jag ju inte tänka på att jag INTE har köpt den längre.
Lite dagbok kanske?
Måndag, solen skiner och det är ganska varmt.
Började min morgon med att tvätta och ta en frukost hos bästa Anna (nu har jag oxå en Anna på hemmaplan, Annika)...
Mitt i ett spring till tvättstugan blev jag haffad av granntanten som var mycket upprörd över vår ljudnivå i fredags natt när vi kom hem från stan... Hon bad mig att aldrig mer göra om detsamma.... Hon hade inte kunnat sova, hon hade fått ont i hjärtat och visste inte vart hon skulle ta vägen. När jag sa att det bara hade varit att knacka på så förstod hon mig först inte alls, vet inte vilket land hon kommer ifrån, men sen sa hon att hon inte vågade för hennes hjärta hade inte klarat av om någon hade skällt tillbaka på henne.
Hände det nån mer gång så skulle hon ringa störningsjouren. jag bad om ursäkt men tänkte att det kunde hon gott ha gjort för det enda vi gjorde va att vi satt en halvtimme på balkongen och pratade, vi hade ingen musik på eller nåt och sen åkte/gick alla hem.
Frågade Anna när jag kom hem till henne om vi hade varit högljudda, hon var ju med och var nykter, men det tyckte hon absolut inte att vi var...
När vi ätit frukost så gick jag för att ta det sista i tvättstugan... Jag hade mycket tvätt idag och det som var i torktumlaren hade inte torkat så jag körde en omgång till medans jag plockade med den andra tvätten.
Min tvättid var till tio och torktid till elva så när damen som började tvätta tio skulle lägga in sin rena tvätt i tumlaren sa jag att min inte var klar. Först förstod hon mig inte för inte heller hon var speciellt bra på svenska men när jag visade va klockan va så gick hon surt ut och ställde sig utanför och väntade...
När jag var klar fem i elva knackade jag på rutan och vinkade in henne. Då höll jag oxå på att sopa och städa iordning men hon hade kommit över sin surhet och sa att jag inte behövde göra färdigt, att hon skulle fixa resten...
Ja, det sista slutade ju bra men jag har haft en lite halvdan början på dagen med dessa utländska kvinnor som bor här...
Sen cyklade jag ner till stan, skulle lämna papper till försäkringskassan och visa intyg på arbetsförmedlingen och dessa två instanser ligger numera i samma lokaler så det passade ju mig bra.
Så nu är allt löst och godkänt om föräldrapenning och min SGI och dessutom såg hon att mitt bostadsbidrag oxå är klart så senast måndag får jag retroaktivit för två månader. Känns så bra när allt löser sig tillslut!!!
Nu ska jag fortsätta min städning som jag påbörjade lite smått igår och sen börja läsa min psykologi!
Ja, det här blev ett sånt där typiskt dagboksinlägg som kanske egentligen inte intresserar någon annan än mig=)!!!
Började min morgon med att tvätta och ta en frukost hos bästa Anna (nu har jag oxå en Anna på hemmaplan, Annika)...
Mitt i ett spring till tvättstugan blev jag haffad av granntanten som var mycket upprörd över vår ljudnivå i fredags natt när vi kom hem från stan... Hon bad mig att aldrig mer göra om detsamma.... Hon hade inte kunnat sova, hon hade fått ont i hjärtat och visste inte vart hon skulle ta vägen. När jag sa att det bara hade varit att knacka på så förstod hon mig först inte alls, vet inte vilket land hon kommer ifrån, men sen sa hon att hon inte vågade för hennes hjärta hade inte klarat av om någon hade skällt tillbaka på henne.
Hände det nån mer gång så skulle hon ringa störningsjouren. jag bad om ursäkt men tänkte att det kunde hon gott ha gjort för det enda vi gjorde va att vi satt en halvtimme på balkongen och pratade, vi hade ingen musik på eller nåt och sen åkte/gick alla hem.
Frågade Anna när jag kom hem till henne om vi hade varit högljudda, hon var ju med och var nykter, men det tyckte hon absolut inte att vi var...
När vi ätit frukost så gick jag för att ta det sista i tvättstugan... Jag hade mycket tvätt idag och det som var i torktumlaren hade inte torkat så jag körde en omgång till medans jag plockade med den andra tvätten.
Min tvättid var till tio och torktid till elva så när damen som började tvätta tio skulle lägga in sin rena tvätt i tumlaren sa jag att min inte var klar. Först förstod hon mig inte för inte heller hon var speciellt bra på svenska men när jag visade va klockan va så gick hon surt ut och ställde sig utanför och väntade...
När jag var klar fem i elva knackade jag på rutan och vinkade in henne. Då höll jag oxå på att sopa och städa iordning men hon hade kommit över sin surhet och sa att jag inte behövde göra färdigt, att hon skulle fixa resten...
Ja, det sista slutade ju bra men jag har haft en lite halvdan början på dagen med dessa utländska kvinnor som bor här...
Sen cyklade jag ner till stan, skulle lämna papper till försäkringskassan och visa intyg på arbetsförmedlingen och dessa två instanser ligger numera i samma lokaler så det passade ju mig bra.
Så nu är allt löst och godkänt om föräldrapenning och min SGI och dessutom såg hon att mitt bostadsbidrag oxå är klart så senast måndag får jag retroaktivit för två månader. Känns så bra när allt löser sig tillslut!!!
Nu ska jag fortsätta min städning som jag påbörjade lite smått igår och sen börja läsa min psykologi!
Ja, det här blev ett sånt där typiskt dagboksinlägg som kanske egentligen inte intresserar någon annan än mig=)!!!
Blogg-problem
Är det nån mer än jag som först får upp en liten ruta och sen en stor bakom när man klickar på kommentar på blogger-bloggarna??? Eller är det för att min dator kraschade???
Väldigt irriterande är det iallafall...
Väldigt irriterande är det iallafall...
Snabb resumé
Kan hända mycket på en vecka...
I tisdags kom Fredrik ner. Ungarna blev så förtjusta i honom på en gång. Fredrik hit och Fredrik dit. De brukar aldrig engagera sig så mycket i någon. Roligt!
Storebroren fyllde år så vi gick dit och fikade. Mamma, pappa, dave, Isak och Male kom dit oxå.
Farmor med nya underverket som numera heter Damien
Sen åkte jag och Fredrik och köpte pizza som vi avnjöt med Daniel och barnen.Dagen efter lämnade jag barnen på dagis och tog Daniels bil och åkte och hämtade Emma och stack ut till mamma. Vi tog en promenad runt gölen med Isak och Bruno.
Samtidigt kröp sig förkylningen sakta på mig och jag åkte hem och vilade en timme innan det var dags att hämta barnen igen...
De tjatade om Fredrik hela tiden, han var ute och fiskade med Daniel och när han väl kom hem så fick han inte ens äta ifred=)!
På torsdagen promenerade vi ner till stan där vi tog en fika med Anna och co och sen gick vi till hoppborgslandet.
Det tog kanske 20 minuter sen hade jag en sur Ebba. Hon var trött, svettig och bröt ihop av det mesta.
Ebba som sumo
Andrea som sumo
Sen tog Daniel med sig Ebba och hennes cykel och Fredrik åkte med de medans jag gick hem med en sovandes Andrea i vagnen.När vi kom hem så fick Ebba lägga sig och vila men eftersom Andrea redan hade sovit så blev det ingen vila för mamman...
Fredagen kom och Jörgen hämtade barnen strax efter 16.
Jag älskar mina barn och älskar att vara med de men det kändes ganska skönt faktiskt... Man är inte så alert när man är förkyld.
Gjorde iordning mat och Emma, Isak, Male och Malin kom och vi började pimpla lite öl och vin.
Min vackra kompis Emma ville inte vara med på bild
Vi åkte tillslut ner till stan och in på Harrys där jag ganska snabbt blev portad en liten stund för att jag försökte få med mig Isak´s vinglas ut.Men efter en stund kom vakten ut till mig och sa att jag fick en chans till. Isak hade oxå fått en varning...
Jag och Isak nere på stan
Vid scenen
Malin och Male vid den gulblå husvagnen.
Vi gick hemåt vid ett nån gång efter en mycket trevlig kväll!!!
Igår var det bara jag och min förkylning hela dagen. har inte städat eller nåt men skit samma, det är ju bara jag som bor här.
På kvällen ringde en gammal kompis. Vi pratade 4 timmar. Har inte hänt på flera, flera år...
Märket jag har på bröstet håller sakta på att försvinna och det ÄR ett brännmärke och inget annat som tur är... Fortfarande lite obehagligt att jag inte vet hur jag har fått det dock...
Åååååhhhhh....
Ja, då är det konstaterat: Jag får ingen a-kassa ens från Alfa-kassan så länge jag har en plats på skolan!
Min dator kraschade häromdagen och det enda som gick att göra va att starta om alltihopa så nu har jag inga bilder kvar, ingen Spotify, jag kan inte ens redigera bilderna längre om jag ens haft några för den inställningen är oxå borta. Produktnyckeln till den tjänsten har jag av nån anledningen inte sparat.
Jag hittar inte mina lurar till mobilen och idag fyller min bror år och jag har inte en spänn att fixa present för...
Jag skulle säkert kunna komma på nåt mer att gnälla över men jag hoppar det. Detta räcker för stunden.
Nu sitter jag och tittar på friidrotten iallafall. Barnen är på dagis och idag komme Fredrik ner från Västerås. Så livet känns ju inte helt hopplöst ändå...
Min dator kraschade häromdagen och det enda som gick att göra va att starta om alltihopa så nu har jag inga bilder kvar, ingen Spotify, jag kan inte ens redigera bilderna längre om jag ens haft några för den inställningen är oxå borta. Produktnyckeln till den tjänsten har jag av nån anledningen inte sparat.
Jag hittar inte mina lurar till mobilen och idag fyller min bror år och jag har inte en spänn att fixa present för...
Jag skulle säkert kunna komma på nåt mer att gnälla över men jag hoppar det. Detta räcker för stunden.
Nu sitter jag och tittar på friidrotten iallafall. Barnen är på dagis och idag komme Fredrik ner från Västerås. Så livet känns ju inte helt hopplöst ändå...
Allting går att lösa om man bara vill
Tjejerna va mitt inne i en film när jag fick veta att det var friidrott igen på tv´n... Så jag laddade upp i deras rum istället.
Andrea somnade på soffan, mitt arsle började göra ont av att sitta på golvet så när Ebba kom och sa att filmen var slut så har jag nu hamnat i soffan igen....
Bolt, Gay och Powell - Jag är käääääär!!!!!!
Skräckscenariet
När Henrik skrev i tidigare inlägg att jag blivit biten av en ringmask så skrattade jag bara...
När jag sen visade för Douglas och Jörgen så letade Douglas på nätet och fick fram de här bilderna bla.
Min ring är mer exakt i sin rundhet, som att man blivit märkt av änden på ett rör och kanterna ser faktiskt ut som de är brända...
Men tänk om det inte är ett brännmärke? Tänk om det är ringmask (nån slags svamp)???
Då kan det visst bli så här.....(En skäggig haka)
Usch, jag mår skitilla när jag ser bilderna!
Usch, jag mår skitilla när jag ser bilderna!
Ingen porrbild...
...men dock en bild på min tutte...
Jag upptäckte det igår. Och det är ett brännmärke. Men när hände det och på vad?????
När jag såg brännmärken efter cigaretten så var det ju logiskt att jag tappat en brinnande cigarett när jag va full, men detta! Finns liksom inget logiskt som skulle vara varmt, bränna mig OCH ha den perfekta formen...
Och som jag dessutom inte ens har känt...
Jag älskar...
Jag ångrar inte att jag flyttade, jag trivs här i mitt hem. Är nöjd med hur jag har fått det iordning. Visst, hade jag haft pengar så är det ju en hel del saker jag hade kompletterat eller ändrat på men det duger som det är.
Men jag har tagit ett steg många kanske inte gör. Jag har lämnat killen jag älskar. Jag har lämnat honom för att vårat gemensamma liv inte passade in i min bild av hur det ska vara.
Jag är en rastlös själ och tycker om att träffa folk, att hälsa på vänner, att göra saker. Han är tvärtom. Visst va han social när vi väl va iväg men att få med honom på något var ett heltidsjobb bara det.
Vi har ju haft 5 turbulenta år tillsammans varav de första 8 månaderna fram tills Ebba föddes var underbara, förutom några småsaker.
Samuel var väldigt sällan svartsjuk och var han det så visade han det inte så det kändes ju nästan lite skönt i hjärtat när Jörgen va det i början.
Ja, sen har ju våra bråk handlat en hel del om ekonomi och det är väl sånt man tjafsar om i de flesta familjer...
Det har handlat om hur han, när barnen har vaknat på natten och inte velat somna om, har haft långa föreläsningar för de om att han ska upp så tidigt, att han aldrig får sova osv, osv istället för att bara klappa på de lite tills de tillslut har somnat.
Många såna nätter har slutat med att jag går upp och ut och smäller igen dörren så det låter i hela området, han har kommit efter och sagt att jag underminerar honom när jag tillslut säger åt honom att sluta predika för barnen och så har bråket varit ett faktum helt enkelt... Vi är vakna resten av natten medans barnen nog har somnat om för att de inte orkat lyssna på honom mer...
Ett annat störande moment är ju alla gånger jag sagt något om nåt vi ska göra - en läkartid, nåns kalas eller nåt annat, och han inte kommer ihåg att jag sagt något vilket betyder att jag inget har sagt...
Hans oförmåga att erkänna att han haft fel om något, hans oförmåga att be om förlåtelse för något....
Ja, jag kan räkna upp mycket som har lett mig fram till det här beslutet. Att gå, att lämna, att börja om från början...
Nån månad innan jag flyttade så hade jag en dag där allt bara gick åt skogen... Jag fick ett tenta resultat som visade att jag inte skulle få fortsätta plugga i höst, dagen efter hade vi ett arbete att redovisa i skolan, jag jobbade heltid på Skatten och hade inte varit i skolan på länge. Min klasskompis ringde på kvällen och gav mig en uppgift, mest för att det skulle vara rättvist eftersom jag inte hade varit i skolan... Jag bröt ihop totalt. Dels för tentaresultatet och dels för uppgiften. För jag fattade inte, jag gjorde verkligen inte det...
Jag gick upp och la mig och grät men gick efter en stund ner igen. Jag behövde tröst och peppning, jag behövde Jörgen...
Han frågade vad som hänt och jag berättade att jag kände att det var för mycket, att jag inte orkade...
Då sa han att sådär har han det på jobbet varje dag... Han fortsatte mala om hur jobbigt han har det, hur stora krav de ställde på honom osv... Jag orkade inte lyssna så jag gick upp igen. Han följde efter och bara fortsatte....
Han trodde säkert att han hjälpte mig, att han gjorde något bra. Men det jag behövde var att han kramade mig, lät mig prata och sa att allt skulle ordna sig... Inte mer än så...
Man känner sig dubbelt ensam i ett förhållande som inte fungerar än att leva ensam på riktigt...
Så ja, jag gjorde rätt som lämnade, jag tog det rätta steget...
Men, det är jobbigt. Jobbigare än jag själv har insett... En vän ringde idag och frågade bara en sak: Saknar du din Jörgen?
Det kom så plötsligt, det blev så stort och tårarna kom direkt. Det gör de nu med...
Ja, jag saknar honom. Jag saknar killen jag älskar, killen som har ett sånt härligt skratt, killen som har så härliga händer, killen som är lite för smal för min smak men som ändå har en kropp jag älskar... JAG SAKNAR HONOM!!!
Jag blir så glad när jag ser honom, det känns så skönt i kroppen när jag hör hans röst...
Han är ju min man, pappan till mina barn, killen som jag som aldrig har trott på evig kärlek kände att jag ville leva resten av mitt liv med...
Jag blir så ledsen och sårad när vi ses på gården eller när jag ska hämta något och han inte visar nåt som helst intresse av att umgås med mig... Han kan säga hela livet att det var jag som gick men en gång på de åtta månaderna han "hade på sig" sa han att han inte ville att jag skulle flytta och att han älskade mig. EN gång....
Han är inte otrevlig alls, han frågar hur jag mår, vi diskuterar barnen och annat och har en för barnen fungerande relation... Ändå känns det verkligen som att jag inte har betytt så mycket mer än att jag är mamman till hans barn...
Men det är jag som lämnat honom...
Men jag har tagit ett steg många kanske inte gör. Jag har lämnat killen jag älskar. Jag har lämnat honom för att vårat gemensamma liv inte passade in i min bild av hur det ska vara.
Jag är en rastlös själ och tycker om att träffa folk, att hälsa på vänner, att göra saker. Han är tvärtom. Visst va han social när vi väl va iväg men att få med honom på något var ett heltidsjobb bara det.
Vi har ju haft 5 turbulenta år tillsammans varav de första 8 månaderna fram tills Ebba föddes var underbara, förutom några småsaker.
Samuel var väldigt sällan svartsjuk och var han det så visade han det inte så det kändes ju nästan lite skönt i hjärtat när Jörgen va det i början.
Ja, sen har ju våra bråk handlat en hel del om ekonomi och det är väl sånt man tjafsar om i de flesta familjer...
Det har handlat om hur han, när barnen har vaknat på natten och inte velat somna om, har haft långa föreläsningar för de om att han ska upp så tidigt, att han aldrig får sova osv, osv istället för att bara klappa på de lite tills de tillslut har somnat.
Många såna nätter har slutat med att jag går upp och ut och smäller igen dörren så det låter i hela området, han har kommit efter och sagt att jag underminerar honom när jag tillslut säger åt honom att sluta predika för barnen och så har bråket varit ett faktum helt enkelt... Vi är vakna resten av natten medans barnen nog har somnat om för att de inte orkat lyssna på honom mer...
Ett annat störande moment är ju alla gånger jag sagt något om nåt vi ska göra - en läkartid, nåns kalas eller nåt annat, och han inte kommer ihåg att jag sagt något vilket betyder att jag inget har sagt...
Hans oförmåga att erkänna att han haft fel om något, hans oförmåga att be om förlåtelse för något....
Ja, jag kan räkna upp mycket som har lett mig fram till det här beslutet. Att gå, att lämna, att börja om från början...
Nån månad innan jag flyttade så hade jag en dag där allt bara gick åt skogen... Jag fick ett tenta resultat som visade att jag inte skulle få fortsätta plugga i höst, dagen efter hade vi ett arbete att redovisa i skolan, jag jobbade heltid på Skatten och hade inte varit i skolan på länge. Min klasskompis ringde på kvällen och gav mig en uppgift, mest för att det skulle vara rättvist eftersom jag inte hade varit i skolan... Jag bröt ihop totalt. Dels för tentaresultatet och dels för uppgiften. För jag fattade inte, jag gjorde verkligen inte det...
Jag gick upp och la mig och grät men gick efter en stund ner igen. Jag behövde tröst och peppning, jag behövde Jörgen...
Han frågade vad som hänt och jag berättade att jag kände att det var för mycket, att jag inte orkade...
Då sa han att sådär har han det på jobbet varje dag... Han fortsatte mala om hur jobbigt han har det, hur stora krav de ställde på honom osv... Jag orkade inte lyssna så jag gick upp igen. Han följde efter och bara fortsatte....
Han trodde säkert att han hjälpte mig, att han gjorde något bra. Men det jag behövde var att han kramade mig, lät mig prata och sa att allt skulle ordna sig... Inte mer än så...
Man känner sig dubbelt ensam i ett förhållande som inte fungerar än att leva ensam på riktigt...
Så ja, jag gjorde rätt som lämnade, jag tog det rätta steget...
Men, det är jobbigt. Jobbigare än jag själv har insett... En vän ringde idag och frågade bara en sak: Saknar du din Jörgen?
Det kom så plötsligt, det blev så stort och tårarna kom direkt. Det gör de nu med...
Ja, jag saknar honom. Jag saknar killen jag älskar, killen som har ett sånt härligt skratt, killen som har så härliga händer, killen som är lite för smal för min smak men som ändå har en kropp jag älskar... JAG SAKNAR HONOM!!!
Jag blir så glad när jag ser honom, det känns så skönt i kroppen när jag hör hans röst...
Han är ju min man, pappan till mina barn, killen som jag som aldrig har trott på evig kärlek kände att jag ville leva resten av mitt liv med...
Jag blir så ledsen och sårad när vi ses på gården eller när jag ska hämta något och han inte visar nåt som helst intresse av att umgås med mig... Han kan säga hela livet att det var jag som gick men en gång på de åtta månaderna han "hade på sig" sa han att han inte ville att jag skulle flytta och att han älskade mig. EN gång....
Han är inte otrevlig alls, han frågar hur jag mår, vi diskuterar barnen och annat och har en för barnen fungerande relation... Ändå känns det verkligen som att jag inte har betytt så mycket mer än att jag är mamman till hans barn...
Men det är jag som lämnat honom...
Leker så bra tillsammans
Emma och barnen va här en sväng igår så jag passade på att "låna" mina egna en stund så de fick leka lite...
Lilla pojk-bebisen!!!!
I fredags morse 8.05 föddes han, mammas första pojk-barnbarn!!! Han vägde 3925 g och var 52 cm lång.
Än så länge sover han mest.
Pojken har inget namn ännu...
Så söt och faster Lisa är så stolt!!!
Utan tand
Har varit och dragit ut tanden nu. Men roten är kvar, den fick de inte bort. Känns som man har förlorat en bit av sig själv och det har jag ju med...
Har sovit dåligt inatt, länge, men har haft en kaotisk dröm som gjorde att jag vaknade med ryggont och huvudvärk och en större känsla av trötthet än när jag la mig...
Idag kommer mamma till stan och ska titta på bebisen...
Har sovit dåligt inatt, länge, men har haft en kaotisk dröm som gjorde att jag vaknade med ryggont och huvudvärk och en större känsla av trötthet än när jag la mig...
Idag kommer mamma till stan och ska titta på bebisen...
Lite synd om mig
Igårkväll lossnade fyllningen i en av mina tänder... För ett år sen lossnade en flisa i samma tand och sen dess har det känts som att jag vill tandtråda den hela tiden men får aldrig bort något... Så nu så är den i två delar, en som sitter fast och en som är lös. Det gör inte jätteont, men jag har nån slags molande värk i hela vänster ansiktshalva...
Imorgon 9.10 ska den bort!!! Det är en av mina "smala" hörn-kindtänder, vet inte skillnaden och densamma på motsatt sida drogs ut sommaren innan jag skulle börja åttan för att en annan tand växte på längden i munnen utan att komma ner. Svårt att förklara men de tog iallafall bort en tand och opererade fram den som växte snett och drog ner den med kedja. Jag hade räls i två år för att rätta till detta...
Jag har tänkt länge att det inte skulle göra något utseendemässigt om tanden försvann eftersom det finns en liten glugg redan på motsatt sida. Ingenting man tänker på om man inte kryper in i munnen min vill säga....
Har varit på arbetsförmedlingen idag, tungt... Sen vidare till kommunen för att begära ett arbetsgivarintyg vilket jag inte fick, måste ringa lönekontoret, men jag satte iallafall upp mig på deras vikarielista när jag ändå va där. Sen var jag in hos tandläkaren och så hem...
Om en timme eller nåt kommer Emma och pojkarna hit och de ska sova här inatt!! Får se hur det går!! Men himla skönt med vackert sällskap som man kan prata med!
Ja, just det, har ett begynnande jävla munsår oxå....
Imorgon 9.10 ska den bort!!! Det är en av mina "smala" hörn-kindtänder, vet inte skillnaden och densamma på motsatt sida drogs ut sommaren innan jag skulle börja åttan för att en annan tand växte på längden i munnen utan att komma ner. Svårt att förklara men de tog iallafall bort en tand och opererade fram den som växte snett och drog ner den med kedja. Jag hade räls i två år för att rätta till detta...
Jag har tänkt länge att det inte skulle göra något utseendemässigt om tanden försvann eftersom det finns en liten glugg redan på motsatt sida. Ingenting man tänker på om man inte kryper in i munnen min vill säga....
Har varit på arbetsförmedlingen idag, tungt... Sen vidare till kommunen för att begära ett arbetsgivarintyg vilket jag inte fick, måste ringa lönekontoret, men jag satte iallafall upp mig på deras vikarielista när jag ändå va där. Sen var jag in hos tandläkaren och så hem...
Om en timme eller nåt kommer Emma och pojkarna hit och de ska sova här inatt!! Får se hur det går!! Men himla skönt med vackert sällskap som man kan prata med!
Ja, just det, har ett begynnande jävla munsår oxå....
Love Lisa
Daten...
Jag hade ju en biodate i fredags - Harry Potter. Det var jättetrevligt och 2½ timme i en biostol gick snabbt. Efteråt så föreslog jag att vi skulle hälsa på min pappa. Vi var på bio i Växjö och pappa bor strax utanför Alvesta. M tyckte det var okej så vi åkte dit.
Skäms nästan men pappa har bott där två år och det här var första gången jag hälsade på. Har ju aldrig vägarna förbi där och J ville ju aldrig åka en meter i onödan. Dessutom träffar jag pappa nästan varje gång jag är hos mamma...
Efter besöket hos pappa åkte vi hem till M och drack te och åt en macka. Sen körde han hem mig. Han hängde med upp och vi tittade på CSI... När det var slut så tackade jag för kvällen och bad honom gå...
Dagen efter var det ju som sagt kräftskiva och jag hade ju pratat om den med M, vilket jag hade bestämt att jag inte skulle men gjorde ändå. Så när jag hade lagt mig efter att han åkt fick jag ett mess där han frågade om jag ville att han skulle hänga med. Jag tyckte det var okej, men visste inte om jag egentligen ville...
Jörgen och barnen var ju ute hos mamma sen så jag ringde till M och sa som det var. Att jag inte hade nån lust att förklara något för Jörgen så om han ville komma så fick han vänta tills de hade åkt.
När de väl gjorde det så skrev jag till M att han kunde komma om han ville. Tillbaka fick jag: Ok, Jag längtar...
Oj, oj, det var värst, skrev jag då.
Gör inte du det, frågade han...
Kärlek och längtan är alldeles för starka ord, nyfikenhet passar nog in bättre i det här fallet, va mitt svar...
Så kom han tillslut och jag hade sagt när vi pratade på morgonen, att om han tänkte att jag skulle sitta och hålla honom i handen hela kvällen så var det bättre att han inte kom alls. Jag kan inte sitta på ett ställe en hel kväll och människor jag umgås med får gärna vara självständiga och ha förmågan att röra sig fritt bland annat folk än bara mig...
Men det gick bra. Vi gick iväg en sväng och jag sa till honom att jag inte var intresserad av något seriöst överhuvudtaget, att jag bara ville ha nån att hitta på lite saker med. Han bara nickade och sa okej.
Sen körde han hem mig på natten och jag var så full att det faktiskt kändes helt okej att han följde med upp även att jag hade hittat hem tillslut utan honom=)...
Jag käkade lite och sen... skickade jag hem honom igen... Han trodde nog att han skulle få stanna men jag ville inte det den här gången heller...
Igårkväll kom han hit en sväng igen men fick inte ens stanna en timme förrän jag sa att jag skulle iväg och titta på brorsans bebis, vilket jag oxå gjorde, men det var en bra anledning tyckte jag.
Nej, det slog inga gnistor, fanns ingen attraktion överhuvudtaget, det är mest jag som pratat när vi setts... Jag vill inte träffa honom igen, inte ens som vän. Det känns hemskt att säga men killen har ingenting som skulle kunna förgylla min tillvaro mer än vad mina vänner gör. Och som man, nej, inte det heller...
Men sen är det ju så jävla svårt att säga det till nån. Kan ju inte vara särskilt roligt att höra att man inte ens är intressant som vän. Vad faan ska jag säga???
Och de här dagarna som har gått och särskilt efter den supertrevliga dagen ute hos mamma innan Jörgen och barnen hade åkt hem, så är det honom, Jörgen, jag går och tittar efter och tänker på. Nej, i mitt hjärta är inte det här förhållandet avslutat... Det ska bli men det kommer nog ta tid...
Skäms nästan men pappa har bott där två år och det här var första gången jag hälsade på. Har ju aldrig vägarna förbi där och J ville ju aldrig åka en meter i onödan. Dessutom träffar jag pappa nästan varje gång jag är hos mamma...
Efter besöket hos pappa åkte vi hem till M och drack te och åt en macka. Sen körde han hem mig. Han hängde med upp och vi tittade på CSI... När det var slut så tackade jag för kvällen och bad honom gå...
Dagen efter var det ju som sagt kräftskiva och jag hade ju pratat om den med M, vilket jag hade bestämt att jag inte skulle men gjorde ändå. Så när jag hade lagt mig efter att han åkt fick jag ett mess där han frågade om jag ville att han skulle hänga med. Jag tyckte det var okej, men visste inte om jag egentligen ville...
Jörgen och barnen var ju ute hos mamma sen så jag ringde till M och sa som det var. Att jag inte hade nån lust att förklara något för Jörgen så om han ville komma så fick han vänta tills de hade åkt.
När de väl gjorde det så skrev jag till M att han kunde komma om han ville. Tillbaka fick jag: Ok, Jag längtar...
Oj, oj, det var värst, skrev jag då.
Gör inte du det, frågade han...
Kärlek och längtan är alldeles för starka ord, nyfikenhet passar nog in bättre i det här fallet, va mitt svar...
Så kom han tillslut och jag hade sagt när vi pratade på morgonen, att om han tänkte att jag skulle sitta och hålla honom i handen hela kvällen så var det bättre att han inte kom alls. Jag kan inte sitta på ett ställe en hel kväll och människor jag umgås med får gärna vara självständiga och ha förmågan att röra sig fritt bland annat folk än bara mig...
Men det gick bra. Vi gick iväg en sväng och jag sa till honom att jag inte var intresserad av något seriöst överhuvudtaget, att jag bara ville ha nån att hitta på lite saker med. Han bara nickade och sa okej.
Sen körde han hem mig på natten och jag var så full att det faktiskt kändes helt okej att han följde med upp även att jag hade hittat hem tillslut utan honom=)...
Jag käkade lite och sen... skickade jag hem honom igen... Han trodde nog att han skulle få stanna men jag ville inte det den här gången heller...
Igårkväll kom han hit en sväng igen men fick inte ens stanna en timme förrän jag sa att jag skulle iväg och titta på brorsans bebis, vilket jag oxå gjorde, men det var en bra anledning tyckte jag.
Nej, det slog inga gnistor, fanns ingen attraktion överhuvudtaget, det är mest jag som pratat när vi setts... Jag vill inte träffa honom igen, inte ens som vän. Det känns hemskt att säga men killen har ingenting som skulle kunna förgylla min tillvaro mer än vad mina vänner gör. Och som man, nej, inte det heller...
Men sen är det ju så jävla svårt att säga det till nån. Kan ju inte vara särskilt roligt att höra att man inte ens är intressant som vän. Vad faan ska jag säga???
Och de här dagarna som har gått och särskilt efter den supertrevliga dagen ute hos mamma innan Jörgen och barnen hade åkt hem, så är det honom, Jörgen, jag går och tittar efter och tänker på. Nej, i mitt hjärta är inte det här förhållandet avslutat... Det ska bli men det kommer nog ta tid...
Kräftskiva-09
Igår övertalade jag Jörgen att köra mig till Vrigstad. Jag skulle på marknaden med Emma och sen ut till mamma på kräftskiva.
Jag sa att de kunde ju åka ut till mamma när de släppt av mig så att tjejerna fick umgås lite med Alva och Sofia. Så det gjorde de.
Sara mötte upp mig och vi gick ett varv på marknaden, sen var vi nöjda med det.
Vi gick hem till Emma och väntade tills hon hade ätit sen åkte vi till mamma.
Jörgen hade sagt att han skulle åka hem vid 16 men de stannade till 19. Vi hade så otroligt trevligt allihopa!!!
Jag kände ett litet obehag när hans mamma var nere, jag har ju lämnat hennes son och allt det där och det brukar väl bli så. Men jag vill inte att det ska vara så för J med min familj. Jag vill att vi ska kunna umgås allihopa utan några hard feelings.
Och det var verkligen så det var!!!!!
David, Ninni och lilla Agnes
Sara gick runt och tog kort på alla
Isak får lite massage av Jörgen
Douglas, Bruno, Emma och Andrea
Andrea älskar att sitta vid trummorna
Limber Jack Twist
Långbordet i corallen
YMCA
Proppis (Sofia)
Världens bästa Emma
Och gissa vad??? Isak lärde mig att spruta eld!!!!!!!!
Jag vet inte hur pass snyggt det såg ut när jag gjorde det, Palle tog kort men har inte det. Mina glasögon blev helt oljiga och likaså hals, haka och tröja. Men roligt va det och smakade inte alls så illa som jag trodde det skulle göra!!!
Isak´s eldshow
Jag hade jättekul!!! Sjöng massor och blev knallfull såklart!
Isak´s eldshow
Jag hade jättekul!!! Sjöng massor och blev knallfull såklart!
Fick skjuts hem inatt och det var ju underbart att vakna upp i sin egna säng även att jag hade sett fram emot ett morgondopp i mammas sjö.
Hmmm...
Fick ett meddelande på facebook häromnatten...
"hej lisa hur mor du vad gor du... du är sexy bild... du vill prta min msn *******@hotmail.com"
Öhhhh, nej, det vill jag verkligen inte...
Men idag ska jag iallafall på bio i Växjö med M!!! Det är något jag däremot vill!!!
Ha en trevlig helg!
"hej lisa hur mor du vad gor du... du är sexy bild... du vill prta min msn *******@hotmail.com"
Öhhhh, nej, det vill jag verkligen inte...
Men idag ska jag iallafall på bio i Växjö med M!!! Det är något jag däremot vill!!!
Ha en trevlig helg!
2 day 2 morrow & 4 ever....
Har varit fullt ös hela dagen och här är en däckad Andrea i detta nu i Emmas hall... Hon sover nog ganska gott i barnstolen men ska väcke henne snart!
Och fyra glada flickor som klättrat upp på corallen alldeles själva. De stora, visst, men Andrea kan knappt klättra ner själv och under är det brännässlor och det är nog 1.70 högt...
Orkar inte skriva och jag har glömt laddkabeln till datorn ute hos mamma så den dör snart, datorn alltså so this is it for today!!!
Bio
Sitter och tittar på Kate och Leopold, en film med Meg Ryan. Lite rolig faktiskt...
Den här dagen har varit lång men är snart slut.
Imorse kom Lissandra på besök och tio minuter senare kom M... En annan M än den jag har skrivit om förut men "It´s still an M"!!!
Vi åt frukost och pratade och kom in på Harry Potter. Slängde fram frågan om M ville gå och se den med mig. Sen pratar jag så mycket ibland så han hann inte svara innan vi var inne på ett annat ämne...
Men när han skulle gå sen så sa han att det där med Harry Potter kanske vore nåt... Så på fredag kanske det är jag som åker till Växjö med en man=)!!!
Barnen sover nu efter många om och men... Först va det Andrea som inte kom till ro men sen när hon hade slocknat så var det Ebba... Hon kom upp och sa att hon skulle säga till pappa att de skulle åka till den där affären som har pärlor så hon kunde göra ett halsband till sin gosehäst. Sen handlade det om någon dröm hon hade haft och sist var det att hon inte skulle kunna somna i sin säng utan var tvungen att somna i min, för låg hon där så skulle hon somna bums... Men hon fick lägga sig i sin egna ändå...
Imorgon så ska jag och Andrea hänga med Emma till Jönköping för Linus ska operera bort en tand. Ebba ska hänga med Amanda.
Jag vill inte fråga Jörgen om hjälp hela tiden även att jag själv inte skulle tycka det vore konstigt eller neka om han bad mig om hjälp med barnen om det är nåt... Jag vet att han har sagt att han tycker att det är så konstigt med folk som separerar och som inte hjälps åt med barnen om det behövs. Ändå känns det lite som att han suckar när jag gör det...
Ja, ja... Livet går vidare och som jag skrev tidigare i inlägget så har jag ju en biodate att se fram emot. Lite hångel tom kanske???
Den här dagen har varit lång men är snart slut.
Imorse kom Lissandra på besök och tio minuter senare kom M... En annan M än den jag har skrivit om förut men "It´s still an M"!!!
Vi åt frukost och pratade och kom in på Harry Potter. Slängde fram frågan om M ville gå och se den med mig. Sen pratar jag så mycket ibland så han hann inte svara innan vi var inne på ett annat ämne...
Men när han skulle gå sen så sa han att det där med Harry Potter kanske vore nåt... Så på fredag kanske det är jag som åker till Växjö med en man=)!!!
Barnen sover nu efter många om och men... Först va det Andrea som inte kom till ro men sen när hon hade slocknat så var det Ebba... Hon kom upp och sa att hon skulle säga till pappa att de skulle åka till den där affären som har pärlor så hon kunde göra ett halsband till sin gosehäst. Sen handlade det om någon dröm hon hade haft och sist var det att hon inte skulle kunna somna i sin säng utan var tvungen att somna i min, för låg hon där så skulle hon somna bums... Men hon fick lägga sig i sin egna ändå...
Imorgon så ska jag och Andrea hänga med Emma till Jönköping för Linus ska operera bort en tand. Ebba ska hänga med Amanda.
Jag vill inte fråga Jörgen om hjälp hela tiden även att jag själv inte skulle tycka det vore konstigt eller neka om han bad mig om hjälp med barnen om det är nåt... Jag vet att han har sagt att han tycker att det är så konstigt med folk som separerar och som inte hjälps åt med barnen om det behövs. Ändå känns det lite som att han suckar när jag gör det...
Ja, ja... Livet går vidare och som jag skrev tidigare i inlägget så har jag ju en biodate att se fram emot. Lite hångel tom kanske???
Saknar
Jag behöver lära mig att vara ensam. Att aktivera mig och mina barn trots avsaknad av bil och pengar...
Jörgens mamma, bror och kompis är hos honom och två dagar i rad har de grillat på kvällen...
Jag vill inte vara med de direkt men jag känner mig ändå utanför när vi är ute jag och tjejerna och ser de på baksidan... Jag saknar min trädgård, jag saknar min grill, jag saknar...
Jag blir svartsjuk/avundsjuk. Jag vill att han ska sitta hemma och ha tråkigt och längta efter mig. Att han ska förstå varför jag har flyttat, att han ska säga det till mig.
Det är väl den enda nackdelen med att bo så nära varandra tror jag. Iallafall än så länge. Träffar han en ny tjej så kommer jag nog ramla ihop ett tag.
Ja, det går upp och ner. Jag saknar och längtar men när jag har fullt upp och träffar andra människor så tänker jag inte på det.
Idag gick det inte lika fort att söva barnen, det är Andrea som strular runt och inte vill komma till ro. Men jag fick iallafall väcka de kvart i nio imorse.... Får se hur länge de sover imorgon.
Jörgens mamma, bror och kompis är hos honom och två dagar i rad har de grillat på kvällen...
Jag vill inte vara med de direkt men jag känner mig ändå utanför när vi är ute jag och tjejerna och ser de på baksidan... Jag saknar min trädgård, jag saknar min grill, jag saknar...
Jag blir svartsjuk/avundsjuk. Jag vill att han ska sitta hemma och ha tråkigt och längta efter mig. Att han ska förstå varför jag har flyttat, att han ska säga det till mig.
Det är väl den enda nackdelen med att bo så nära varandra tror jag. Iallafall än så länge. Träffar han en ny tjej så kommer jag nog ramla ihop ett tag.
Ja, det går upp och ner. Jag saknar och längtar men när jag har fullt upp och träffar andra människor så tänker jag inte på det.
Idag gick det inte lika fort att söva barnen, det är Andrea som strular runt och inte vill komma till ro. Men jag fick iallafall väcka de kvart i nio imorse.... Får se hur länge de sover imorgon.
Vilken härlig dag!!!
Min vecka med barnen började igår!!! Vi badade, lagade mat och satte oss sen i soffan och myste med salta pinnar och levande ljus.
Eftersom det fortfarande var ljust ute så drog jag ner persiennerna men när det var dags för solen att skina på min balkong så hjälpte inte persiennerna längre.
Vid nio la jag barnen men klockan hann bli tio innan de somnade...
Jag satt nog uppe till halv tolv tror jag och sen läste jag en stund.
För en gångs skull så vaknade jag före barnen strax innan åtta och det är ju så härligt! När jag hörde att de hade vaknat så ropade jag in de till mig och så låg vi och myste och pratade en stund.
Vid tio gick vi ut och slängde lite sopor och dylikt och hämtade cyklarna hos pappan.
Hade bestämt med Anna att vi skulle ses idag och de kom vid elva.
Barfota barn i sandlådan!!!
Vi gick in och jag gjorde koja av våningssängen och så lagade jag mat. När vi hade ätit så kom Ninni, Engla och lilla Agnes. Agnes blev helt hysterisk när hon såg mig, hon tittade, började grina, tittade bort... Och så fortsatte det en stund. Vet inte vad som var fel på mig=( men det gick över sen iallafall tack och lov.
Ebba, Andrea och Angelica var jätteintresserad av bebisen och alla tre ville ha en egen!
Jag bakade bullar och vi gick ut och fikade. Vet inte hur länge vi var ute men ett par timmar iallafall, lite mer kanske.
Litet kusinbarn sover!!!
Angelica och Andrea myser hos Anna!!!
Efter en intensiv och härlig dag så gick vi in och tittade lite på tv. Ebba låg på golvet och tittade på Agnes en stund. Jag visste inte att hon var så förtjust i bebisar. Har aldrig reflekterat över det. Hon smekte Agnes på kinden och sa hela tiden hur söt hon va och vid kvällsmaten sa hon att Agnes hade skrattat jättemycket när Ebba hade gjort miner och grimascher åt henne.
Sen var det läggdags och de fick sova i min säng om de lova att inte knysta nåt och det lydde de och somnade ganska direkt. Ska bära in de sen i deras egna sängar för jag älskar som sagt min säng och vill slippa trängas...
Jag älskar oxå att ta kort på mina barn när de sover!!!
Tack för idag alla inblandade!!!
Angelica och Andrea myser hos Anna!!!
Efter en intensiv och härlig dag så gick vi in och tittade lite på tv. Ebba låg på golvet och tittade på Agnes en stund. Jag visste inte att hon var så förtjust i bebisar. Har aldrig reflekterat över det. Hon smekte Agnes på kinden och sa hela tiden hur söt hon va och vid kvällsmaten sa hon att Agnes hade skrattat jättemycket när Ebba hade gjort miner och grimascher åt henne.Sen var det läggdags och de fick sova i min säng om de lova att inte knysta nåt och det lydde de och somnade ganska direkt. Ska bära in de sen i deras egna sängar för jag älskar som sagt min säng och vill slippa trängas...
Jag älskar oxå att ta kort på mina barn när de sover!!!
Tack för idag alla inblandade!!!
