Daten...

Jag hade ju en biodate i fredags - Harry Potter. Det var jättetrevligt och 2½ timme i en biostol gick snabbt. Efteråt så föreslog jag att vi skulle hälsa på min pappa. Vi var på bio i Växjö och pappa bor strax utanför Alvesta. M tyckte det var okej så vi åkte dit.

Skäms nästan men pappa har bott där två år och det här var första gången jag hälsade på. Har ju aldrig vägarna förbi där och J ville ju aldrig åka en meter i onödan. Dessutom träffar jag pappa nästan varje gång jag är hos mamma...

Efter besöket hos pappa åkte vi hem till M och drack te och åt en macka. Sen körde han hem mig. Han hängde med upp och vi tittade på CSI... När det var slut så tackade jag för kvällen och bad honom gå...

Dagen efter var det ju som sagt kräftskiva och jag hade ju pratat om den med M, vilket jag hade bestämt att jag inte skulle men gjorde ändå. Så när jag hade lagt mig efter att han åkt fick jag ett mess där han frågade om jag ville att han skulle hänga med. Jag tyckte det var okej, men visste inte om jag egentligen ville...

Jörgen och barnen var ju ute hos mamma sen så jag ringde till M och sa som det var. Att jag inte hade nån lust att förklara något för Jörgen så om han ville komma så fick han vänta tills de hade åkt.

När de väl gjorde det så skrev jag till M att han kunde komma om han ville. Tillbaka fick jag: Ok, Jag längtar...

Oj, oj, det var värst, skrev jag då.

Gör inte du det, frågade han...

Kärlek och längtan är alldeles för starka ord, nyfikenhet passar nog in bättre i det här fallet, va mitt svar...

Så kom han tillslut och jag hade sagt när vi pratade på morgonen, att om han tänkte att jag skulle sitta och hålla honom i handen hela kvällen så var det bättre att han inte kom alls. Jag kan inte sitta på ett ställe en hel kväll och människor jag umgås med får gärna vara självständiga och ha förmågan att röra sig fritt bland annat folk än bara mig...

Men det gick bra. Vi gick iväg en sväng och jag sa till honom att jag inte var intresserad av något seriöst överhuvudtaget, att jag bara ville ha nån att hitta på lite saker med. Han bara nickade och sa okej.

Sen körde han hem mig på natten och jag var så full att det faktiskt kändes helt okej att han följde med upp även att jag hade hittat hem tillslut utan honom=)...

Jag käkade lite och sen... skickade jag hem honom igen... Han trodde nog att han skulle få stanna men jag ville inte det den här gången heller...

Igårkväll kom han hit en sväng igen men fick inte ens stanna en timme förrän jag sa att jag skulle iväg och titta på brorsans bebis, vilket jag oxå gjorde, men det var en bra anledning tyckte jag.

Nej, det slog inga gnistor, fanns ingen attraktion överhuvudtaget, det är mest jag som pratat när vi setts... Jag vill inte träffa honom igen, inte ens som vän. Det känns hemskt att säga men killen har ingenting som skulle kunna förgylla min tillvaro mer än vad mina vänner gör. Och som man, nej, inte det heller...

Men sen är det ju så jävla svårt att säga det till nån. Kan ju inte vara särskilt roligt att höra att man inte ens är intressant som vän. Vad faan ska jag säga???

Och de här dagarna som har gått och särskilt efter den supertrevliga dagen ute hos mamma innan Jörgen och barnen hade åkt hem, så är det honom, Jörgen, jag går och tittar efter och tänker på. Nej, i mitt hjärta är inte det här förhållandet avslutat... Det ska bli men det kommer nog ta tid...