Loosin´...

När jag för 9 år sen fick veta att jag hade en annan pappa så försvann grunden under mina fötter en stund. Jag bröt ihop på jobbet och blev hemskjutsad av en jobbarkompis.

När vi körde hem den natten så frågade han mig om jag kom ihåg ett samtal vi hade haft bara nån vecka tidigare om att jag hade sagt till honom att han grävde ner sig för djupt i sina problem och att skillnaden mellan oss va att jag tar problemen till mig men sen skakar de av mig... Typ nåt sånt..

Sån som jag var den natten hade han aldrig sett mig förut. Jag var verkligen knäckt och han trodde jag skulle vara det länge...

Jag trodde inte heller att jag skulle komma över det så fort som jag faktiskt gjorde. Inte så att det inte kändes, konstigt vore väl annars, men jag tog det till mig och klev ur det som en starkare människa. Den historien får ni här. Och det lyckliga slutet har ni här.

Jag har förlorat hästar - Vitnos, Ylva, Fuxan, Chirocco, King, Isotop osv... En del dog och andra såldes vidare... Våran hund Ludde försvann - han blev hittad ett halvår senare drunknad nära ena badplatsen, Lucas försvann, Frida dog av ålderdom, min katt blev skjuten tillsammans med de andra när syrran blev allergisk...

Min hund Nalle lämnade jag kvar hos Samuel när jag lämnade honom. Han avlivades i våras och då var det sju-åtta år sen jag såg honom sist...

Sen dog Anders. Det är nog det tyngsta jag har genomlidit, men jag tog den sorgen med, tänker på honom ofta men vet att han har det bra där han är nu.

Jag har sörjt mina förluster, jag har kämpat mig igenom mina hjärteproblem, jag har rest mig upp och tagit mig ur stormarna som en förhoppningsvis starkare människa.

Men nu händer det nåt nytt här. Jag håller på att förlora mig själv och jag vet inte hur jag ska resa mig igen. På pappret är det självklart hur det ska gå till men min själ vill inte arbeta med mig...