Skvaller på rätt nivå

Hemkommen och uppkrupen i soffan och har precis kollat färdigt på en av mina absoluta favoritfilmer: Stardust!!!

Åkte till Vrigstad igår och gick med Emma hem till Sandra och Olof för lite bastning och bubbelbad...

Sen gick vi tillbaka till Emma där hennes mamma satt och stickade i soffan. Vi hade jättetrevligt och en bit av mig önskar att vi hade stannat hemma...

Men till Wärdshuset skulle vi och eftersom det ösregnade ute så körde världens bästa Ida oss dit.
Inte mycket folk alls och även att det delvis va roligt så va det med en stor suck och ett smått obehag som jag gick därifrån sen...

Så mycket skvaller, så mycket skitsnack och jag fattar inte att folk orkar lägga ner så mycket energi på det...

Visst att jag gillar skvaller, men det får vara måttligt och man får ju tänka på VAD det är man skvallrar om...

Om man vet att nån är med barn och det är ganska tidigt så varför sprida det vidare? Det lär ju synas om ett tag ändå... Och om någon INTE är med barn så vore det ju en bra gest att inte sprida ut att personen i fråga är det... Om nån blir slagen av sin man och du vet om det - oja dig inte över det med andra utan gör något åt det istället.

När man får höra alla de här sakerna när man är ute och träffar folk man känner så kan man inte undvika att undra vad de säger om mig när de pratar med varandra...

För att få nåt slags sammanhang i detta så ska jag genom att numrera min vän till #1, hennes vän till #2 och #2´s vän till #3...

#1 berättade iallafall för mig att #2 hade sagt till henne att #3 hade berättat för #2 att jag hade kommit hem till #3 en kväll när vi fortfarande bodde i Vrigstad... Att jag hade varit blodig och jätteupprörd och att jag hade sagt att Jörgen hade slagit mig. #3 hade övervägt att ringa polisen men sen bestämt sig för att inte göra det...

När #2 då frågade #1 om Jörgen misshandlade mig så hade #1 sagt nej till henne och inte trott på den historien hon hade hört. För #1 vet att är jag aldrig skulle låta bli att berätta en sån sak för henne.

Jag skrattade när jag fick höra men samtidigt så kändes det obehagligt... Jag hade varit hemma hos #3, inte för hennes skull utan för att jag känner hennes man... Men jag kan lova, hade jag blivit misshandlad så hade det definitivt INTE varit den familjen jag sprungit hem blodig till...

Och så blir jag så ledsen för Jörgens skull... För jag vet inte hur många hon har berättat det för, människor som är såna att de bara sprider det vidare utan att ta tag i saken. Så går människor nu omkring och tycker han är en jävla skitstövel fast det inte ens är sant?

Ja, nu tog det ett par år innan jag fick höra detta och vi hade redan bott här ett tag... Och jag kanske är en fegis som inte frågar #3 rätt ut vad det är hon håller på med men jag kan lova (shit va jag lovar mycket idag) att om jag hör nåt sånt en gång till så ska hon få veta det...

De bloggar jag följer följer jag för att jag tycker de är intressanta, för att jag gillar människan i fråga även om jag känner den eller inte gör det... Jag läser inte för att kunna samla information som jag kan skvallra om sen...

Så missförstå mig rätt nu, min blogg är läsbar av alla men jag hoppas att ni som läser respekterar mig och det jag skriver annars blir jag liksom så många andra tvungen att låsa den...

Nu har jag världens halsbränna och ska snart krypa ner i sängen... Ska kolla först om E kommer höra av sig idag vilket han gjort konstant varenda dag i över en vecka...

Imorgon börjar en ny, tung vecka med mycket att göra utan barnen. De träffade jag förresten idag när Jörgen bjöd hem mig på mat och nybakta kanelbullar!