Lyckorus

För två år sen va jag med i Vårruset första gången... Jag startade i näst sista ledet, gick hela vägen runt på 55 minuter kanske och hade en fruktansvärd värk i skenbenen hela vägen runt...

Förra året blev jag aldrig anmäld men jag åkte in och mötte mina klasskompisar från högskolan vid målet.

I år va jag anmäld och tog tåget in till stan och mötte upp de på högskolebiblioteket där de satt och pluggade...

Vi åkte tillslut bort till området men satt kvar i bilen ganska länge för det regnade ute...

När starten gick va jag i första ledet. Spelar inte så stor roll för det är så mycket folk ändå som ska fram.

Min plan va att ta mig runt utan att få ont i benen. Jag började iallafall att springa och det gick ganska lätt...

När jag kom till 1 km tänkte jag att jag skulle tvinga mig fram till 2... När jag kom till 2 km tänkte jag att om jag klarade till 3 så hade jag iallafall sprungit mer än halva. När jag kom till 3 km så bara fortsatte jag...

4 km´s-skylten såg jag aldrig men försökte stanna och gå där nånstans men då vek sig benen och jag fortsatte istället att springa... Det gick inte fort men jag sprang...

När jag kom in på upploppet och insåg att jag skulle orka hela varvet så kom nästan tårarna...

Jag har inte sprungit på 15 år, 5 km utan att stanna har aldrig hänt... Jag har alltid avskytt att springa.

Men jag gjorde det och va inte ens särskilt tagen efteråt...

Jag har inte ont i benen idag men ganska ont i ena höften och går lite som Seb Macahan... Men jag är lycklig!!!!

Malin, Lillemor, Jag och Sara

När vi hade fått vår fikakorg så tog vi bilen bort till Högskolan och satt därinne och åt och pratade. Meningen va att vi skull gått ut och tagit en öl efteråt men vi struntade i det och hade hur trevligt som helst!!!

Saknar de så...