För ett par år sedan hade jag och Jörgen ett rejält bråk på förmiddagen, jag kommer inte ihåg vad det handlade om men Jörgens bror som inte hade klivit upp än vågade inte heller göra det när han hörde mig härnere...
Jag skickade varenda blomkruka i tv-rumsfönstret i golvet och vissa skärvor satte sig så djupt i plastgolvet att jag fick dra loss de sen...
Idag sa Jörgen (helt lugnt och sansat):
- Du får ju hjälpa till att betala det här om jag flyttar sen och de måste byta ut golvet.
Jag svarar:
- Jag blev inte sån förrän jag träffade dig, varför ska jag behöva betala för något som du har skapat?
Han sa ingenting sen och Thorbjörn och Douglas som satt i soffan sa ingenting heller. Visst, inget direkt erkännande men ingen sa emot mig iallafall.
För det är ju så, jag var verkligen inte sån innan jag träffade honom, jag slog aldrig sönder saker eller skrek särskilt mycket heller för den delen. Kanske fanns den sidan inom mig någonstans men det var faan han som plockade fram den...
1 kommentarer:
Bra sagt!
Skicka en kommentar