Kaaaaaooooossss

Kaos gånger 100....

Kastade en kniv i väggen innan.... En kompis skrev: "Men du bruden, du måste försöka hålla i sakerna när du blir arg. Kan bli farligt, Nån kan skadas... Tänker på stekpannor, krukor och nu kniv..."

Ja, vad ska man säga, det är ju inte så man ska bete sig när allt går emot. Har inget försvar till det alls. Minuterna innan så hoppáde mitt knä ur led när jag skulle gå upp på släpkärran, när yrseln hade lagt sig så skulle Andrea hoppa ner i min famn och slog huvudet i mig så jag fick fläskläpp...

Gick in och skulle skruva ihop sängen när Jörgens kompis sa att det såg för jävligt ut i köket, att barnen behövde mat. Jag sa att jag visste det och hade bett Jörgen göra det igår medans jag packade men det sa han nej till eftersom han hade lagat mat... Men du kan väl gå in och plocka iordning lite och laga lite mat, sa han då. Brast totalt för mig då. Jag kastade kniven jag höll i och skrek att jag skiter i det här då!!!

Han försvann jättefort och gråtandes släpade jag med mig två barn och så började jag diska...

Jag har faan kämpat, gråtit och försökt rädda det här förhållandet. Varje dag väcker jag barnen, klär på de och skickar till dagis, jag tvättar och lägger in deras kläder, tröstar de när de är ledsna osv... Och samtidigt har jag gått här och trott att han har älskat mig men att vi bara inte kan leva ihop... Det är synd om honom, han jobbar minsann OCH lagar nästan all mat... å sista kvällen jag bor där så ska jag diska och laga mat...
Douglas vågade sig inte in igen, han stod utanför och frågade Jörgen om han behövde hjälp, sen gick de. Jag sa gråtandes till Jörgen vad Douglas hade sagt och att han sagt att Jörgen sagt att disken inte var hans grej.

Jörgen svarade då att han har ställt upp på mig till hundra procent och att han inte alls sagt så till Douglas, att om han inte hade varit tvungen att följa med mig och hämta möbler idag så hade han diskat... Konstigt, för igår satt han och spelade som vanligt och vägrade diska trots att det var samma disk som stod där idag.. När vi la oss sen frågade han om vi skulle ha sex. Jag sa nej, han muttrade, vände sig om och sa att då hade han stannat uppe för länge alldeles i onödan...

jag vet, det blir lite tjatigt det här...

Mitt lilla hysteriska tal som inte alls blev som jag hade tänkt slutade iallafall med att det här aldrig hade behövt hända om han älskade mig... För då hade jag inte behövt flytta alls...

Han har inte pratat med mig sen dess...