Glöm mig....

Jag har en egenskap, vet inte om den är bra eller dålig, men när jag har mycket jobbigt runt omkring mig, när jag egentligen bara borde sätta mig ner och gråta eller verkligen göra något åt situationen så börjar jag tänka på andra saker, jag tycker synd om andra människor och lägger ner jättemycket energi på att göra det, antagligen för att glömma bort mig själv och slippa tänka på alla måsten...

Mitt "tyckasyndom"-objekt just nu är barnlösa karlar...

Ofrivillig barnlöshet för kvinnor är ju alltid jobbigt och med de kvinnorna känner jag hela tiden.

Karlarna jag menar är de som aldrig hittar någon att göra ett barn med...

En tjej kan ju faktiskt rent praktiskt gå ut och bli med barn med vem som helst och sen har hon ett barn även om pappan inte är i närheten... I stora drag alltså.

Jag vet ju hur lätt det faktiskt kan vara.

Som de flesta vet så hade jag och Jörgen varit tillsammans 2 veckor när jag blev gravid med Ebba. En del kanske tror att jag gjorde det med flit men så var det inte...

Jag och Samuel försökte i ett år innan jag blev gravid, jag gick till vecka 8, sen fick jag missfall. Vi försökte några månader till sen gjorde vi slut. Anledningen var inte att jag inte blev gravid igen, men jag känner nu att det var bra att vi inte blev det.

I vilket fall som helst så levde jag ju inte direkt som en nunna efter vårt bryt, ibland var jag ordentlig flicka (för det mesta) men ibland försvann både vett och sans och tankarna på att skydda sig all världens väg...

När jag träffade Jörgen så hade det gått nästan 3 år sen mitt missfall och jag hade inte blivit gravid. Jag försökte inte bli det, var inte ute efter det, men min biologiska klocka tickade och jag ville så gärna ha barn... Mina tankar gick åt att om jag inte hittade någon som jag kände ömsesidig kärlek och hopp om framtiden tillsammans med så skulle jag nog tillslut bara valt ut någon som skulle vara pappa till mitt barn oavsett om han ville eller inte eller snarare visste om det eller inte...

För en tjej har ju faktiskt möjlighet att göra så, oetiskt eller inte... Av erfarenhet så är det få killar som frågar om man använder preventivmedel, som ber om kondom osv... De tar för givet att tjejen har koll på allt och att hon tar allt ansvar... Över lag...

När jag träffade Jörgen så blev det som det blev. Trot eller ej, jag hade inte en tanke på att det kunde bli barn av det vi höll på med. Han tog för givet att jag hade preventivmedel av något slag och ganska snabbt så växte då Ebba i min mage.

Jag blev jätteglad verkligen och jag har inte en sekund sett henne som ett misstag. Det var meningen helt enkelt att hon skulle bli vår!!!

Nu handlade detta väldigt mycket om mig och mitt tidigare "syndiga" leverne men mina tankar har iallafall dessa dagar gått till de männen som är de eviga ungkarlarna och som förblir barnlösa...

Allt för att glömma bort mitt egna kaos...