Undersökningen tog 50 minuter men det kändes inte som så länge. Jag är ju en mästare på att slappna av vid läkarbesök så trots de fruktansvärda ljuden i olika former så har jag säkerligen slumrat till litegrann...
Innan jag åkte så va vi - Jag och Anna - och hämtade alla barnen. Hon skulle ha de medans jag va iväg. Ebba va ledsen och orolig och ville inte att jag skulle åka så tillslut bestämde vi att hon skulle följa med. Jag sa när vi gick ut till bilen attt nån gång är det Andrea´s tur att följa med utan Ebba... Då sa hon att Andrea är ju aldrig orolig och att när jag opererades så va hon jätteorolig medans Andrea inte verkade bry sig alls...
När vi kom till sjukhuset så va hon på toppenhumör iallafall och allt gick ju bra.
Nu är jag riktigt, riktigt trött och vill egentligen mest av allt gå och sova, men vill gärna titta på Grey´s först...
Jag saknar Jimmy nåt fruktansvärt och hoppas verkligen att vi kan reda ut allt som har hänt. Har vi ingen framtid tillsammans så hoppas jag iallafall att vi ska kunna prata igenom och förstå varandra innan vi skiljs åt och aldrig ses mer...
Jag förstår att ni har svårt att hänga med i alla mina hopp fram och tillbaka och tro mig - det har jag själv oxå... Men så här är läget nu iallafall, nästa vecka kanske det är ett helt annat...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar