När nån man tycker väldigt mycket om, som har en egen speciell plats i ens hjärta, lutar sig fram, gnider näsan försiktigt mot ens kind, andas lite i nacken och med mörk, tyst röst säger att man är vacker och frågar hur man mår - då är det faan inte lätt att stå helt upprätt...
Och att man sen gått och tänkt på detta en hel dag gör verkligen inte saken lättare.
Jag vet inte vad som händer imorgon eller nästa vecka men jag är iallafall ganska säker på att tankarna kommer gå i all möjliga banor.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar