1-årsdag

Veckan innan vi hade varit tillsammans ett år började jag planera en överraskning till honom. På morgnarna när han sov så pumpade jag bröstmjölk och frös in och ringde en del samtal. Ordnade barnvakt, bokade bord på restaurang... Bad en kompis som bodde i stan att gå dit med rosor och ett kort som skulle stå på bordet när vi kom.

Men han var misstänksam och på väldigt dåligt humör hela veckan. Han tyckte jag döljde något för honom och det gjorde jag ju iochförsig men varför göra allting så svart???
På fredagen när det var dags så fick jag tillslut säga vad som skulle hända för han var verkligen inte rolig att tas med. Det förstörde ju lite av överraskningen men jag orkade inte med den negativa stämningen.
Visst, han blev glad men han sa hela tiden att han känt på sig att jag undanhållt honom något, något obehagligt...
Kvällen blev fin men vi pratade mycket om vår dotter för det var första gången vi åkt från henne...
Efteråt sa han att det var trevligt men att han inte tyckte om överraskningar så om jag kunde låta bli det framöver så vore det bra...