Knäpp text

Tiden flöt på. Ibland var det bra ibland dåligt, som i de flesta förhållanden... fast jag kände mig oftast väldigt ensam... Många gånger när det var något som tex att jag hade sagt något till honom som jag aldrig hade gjort. Jag visste att jag hade sagt det men han visste att jag inget sagt. Jag som alltid har haft väldigt bra minne började känna att jag inte hade någon koll...

Ibland menade han på att han hade sagt något till mig men som jag totalt glömt bort. Ofta är det ju så att om man glömt något som någon hade sagt till en så blir det en "ja just det" upplevelse när man blir påmind om det men jag upplevde väldigt sällan det där när han sa att han sagt något till mig som jag var säker på att jag inte hade hört.... Blir lite rörigt nu men jag tror det förstås...

Jag sa till honom att det är möjligt att han tänkt att han ska säga till mig men sen har det inte blivit mer men att han fått för sig att han har sagt det. Men så var det inte alls, han visste precis vad han hade sagt och inte hade sagt....

Jag som alltid kunnat komma ihåg saker som hände när jag var liten, småsaker som ingen annan minns men som när jag nämnt det så säger de att det har jag nog rätt i, så var det nog. telefonnummer i det oändliga, vad det stått i vissa sms jag fått flera år tidigare... Vad den sa i den och den situationen... Jag kommer ihåg det mesta faktiskt...
Helt plötsligt så gör jag visst inte det längre. Innerst inne vet jag att det är jag som har rätt. Det jag kommer ihåg att jag sagt, det har jag sagt men det jag inte har hört det har han heller inte sagt.
Men han fick mig att känna mig värdelös, att jag inbillade mig saker, att jag aldrig lyssnade på vad han hade sagt osv.

Jag började säga allt jag ville ha fram två gånger för att verkligen vara säker på att jag fått fram det. Då tyckte han att blev jag tjatig... När jag ändrade taktik och ställde mig rakt framför honom och sa det jag skulle och bad honom upprepa det jag sagt så tittade han på mig och sa: Va fan håller du på med? Jag är för fan inte döv. Inte dum i huvudet heller för den delen!
Det spelade liksom ingen roll... Det var jag som var knäpp och inte fattade, jag som glömde saker och tjatade för mycket...