Jag kan cykla!!!
Ja, ja provade nu när de skulle till dagis och det gick. Lite ont gjorde det men helt överkomligt.
Idag är det fredag. Ebba frågade igår vad vi skulle göra idag.
-Jo, först ska pappa till jobbet, ni till dagis och jag ska plugga. Sen när jag hämtat er så ska vi väl hitta på någon god fredagsmat. Sen ska ni sova och mamma titta på tv medans pappa spelar WOW.....
Ja, det är ju typ så fredagarna ser ut. Nu blir det inte riktigt så just idag för jag ska adventspynta i eftermiddag, baka en himla massa till två kalas i helgen och sen kommer det nog inte kännas så tungt att lägga sig ensam när Idol är slut...
Tickare
Panikångest???
Händerna skakar, hjärtat slår alldeles för fort. Jag känner det. Detta är fel...
När jag var liten, innan jag somnade på kvällarna eller när jag vaknade före alla andra kunde jag ligga och titta på väggen. Den var bara 20 cm från mig men jag kunde få mönstren att förflytta sig flera meter bort. Jag vågade aldrig sträcka ut handen för jag var rädd för att det inte skulle finnas något där, att jag inte längre fanns i verkligheten.
En annan grej som jag fortfarande får fram än idag är att jag tänker snabbt. Jättesvårt att förklara men jag pratar så fort i mina tankar så jag nästan inte hör vad jag säger, jag gör saker så fort att jag inte längre har någon kontroll... Ibland exempel som att jag letar efter en nål i en höstack och ju längre tid det tar att inte hitta den ju snabbare tänker jag och tillslut så orkar jag inte längre, bara somnar.
En gång när jag hade en sån "tankekväll" så gick jag upp och plockade in mina kläder som låg på sängen. Jag hade ett så starkt behov av det att det kändes som att taket skulle ramla ner om jag inte gjorde det nu, snabbare än nu...
Och att det finns människor som känner så här dagligen, hela tiden, det orkar jag inte ens tänka på.
När jag var liten, innan jag somnade på kvällarna eller när jag vaknade före alla andra kunde jag ligga och titta på väggen. Den var bara 20 cm från mig men jag kunde få mönstren att förflytta sig flera meter bort. Jag vågade aldrig sträcka ut handen för jag var rädd för att det inte skulle finnas något där, att jag inte längre fanns i verkligheten.
En annan grej som jag fortfarande får fram än idag är att jag tänker snabbt. Jättesvårt att förklara men jag pratar så fort i mina tankar så jag nästan inte hör vad jag säger, jag gör saker så fort att jag inte längre har någon kontroll... Ibland exempel som att jag letar efter en nål i en höstack och ju längre tid det tar att inte hitta den ju snabbare tänker jag och tillslut så orkar jag inte längre, bara somnar.
En gång när jag hade en sån "tankekväll" så gick jag upp och plockade in mina kläder som låg på sängen. Jag hade ett så starkt behov av det att det kändes som att taket skulle ramla ner om jag inte gjorde det nu, snabbare än nu...
Och att det finns människor som känner så här dagligen, hela tiden, det orkar jag inte ens tänka på.
WOW
Så här har vår helg sett ut än så länge...
I fredags hämtade jag barnen på dagis och de hjälpte mig göra tacopaj. Jätteduktiga!!!
När vi hade ätit gick jag upp med de och vi lekte på deras rum. När jag kom ner hade han satt igång datorn och spelade wow... Han hade sagt till sin bror att han skulle sätta igång det när barnen hade lagt sig så jag sa det och då svarade han att vi hade ju gått upp så då kunde ju han lika gärna spela.
Vid 18 satte jag tjejerna framför bolobompa och jag ställde mig och diskade. När det var klart så plockade Jörgen och barnen ihop lite leksaker medan jag gjorde rent i köket. Sen var det läggdags för de.
Jag satte på tv´n och Jörgen fortsatte spela. Efter Idol satte jag på Titanic-filmen. Tänkte att jag skulle vänta ut honom tills han ville gå lägga sig för det är oxå en ursäkt han brukar ha:
- Du gick ju ändå och la dig så då kunde jag ju lika gärna spela.
Vi tolv orkade jag inte vara uppe längre så jag gick och la mig. Vet inte när han slutade spela sen på natten men han kom aldrig upp och la sig iallafall.
Sen var vi ju på kalas igår och när vi kom hem satt han i soffan med två supertrötta barn. Andrea la han kvart i sju för hon höll på att somna i soffan och Ebba gick jag upp med vi sju.
När jag kom ner hade han satt på spelet igen. Jag tittade färdigt på Titanic.
Vid halv tio frågade han om vi skulle kolla på film men jag tittade på slutet på en annan film som gick på fyran plus och hade tänkt lägga mig efter den så han fortsatte spela.
Så gick jag upp och la mig. Somnade ganska direkt. Vaknade 20 i 4 på morgonen. Han hade inte lagt sig...
Jag gick ner och frågade om inte han hade tänkt lägga sig alls. Han svarade att spelet hade dragit ut på tiden så han hade bestämt att han inte skulle göra det alls - sova alltså... Så jag gick upp och la mig igen men kunde inte somna om. Var så arg och ledsen... Man känner sig ju dubbelt ensam när den man älskar är i rummet men vill göra allt annat än att vara med dig, än om han inte hade varit hemma...
Så jag gick upp och ner och sa att vi kunde ju lika gärna göra en lista om hur vi ska dela upp våra saker när ungarna sov... Så har vi ju det gjort om det dyker upp en lägenhet... Men han svarade inte ens på det utan fortsatte spela...
20 i 6 tror jag klockan var när han stängde av datorn och kokade kaffe. Han hade då suttit där nästan 11 timmar. Iallafall jag tycker det är lite sjukligt när man har familj...
Sen satte han sig i soffan och tog min fot och skulle massera den men jag ryckte till mig den...
Det är ju det... Jag är så svag för när han tar i mig och han vet det. Så istället för att prata med mig om jobbiga saker så masserar han mina fötter eller så har vi sex så är allt enligt honom bra igen... Sen efter två dagars lycka så blir det som vanligt igen, han nuddar mig inte, tar inte i mig, pussar mig inte eller något alls. Och det kan hålla i sig i ett par veckor. Får jag då mens emellan så dröjer det ännu längre. Jag kan inte leva så...
Jag kan inte leva med någon som inte vill umgås med mig. Som när fredagen kommer jublar över att det är helg och han kan ta det lugnt för att sen sitta vid datorn mer än 20 timmar...
Jag vill att han ska säga: Älskling, nu har vi helg du och jag. Låt oss göra något bra av det!!!
Han är jättefin med barnen de nätterna han struntat i att lägga sig... Söndagar är ju ofta min sovmorgon men har så många gånger hänt att han lagt sig på morgonen och sen när barnen kommer så får jag inte liv i honom och så är min sovmorgon förstörd... Så som för att kompencera det så är han super super trevlig och bra mot de istället... Så att jag ingenting kan säga.
Nej, jag vet inte vart jag ska vända mig och den där jävla lägenheten som ska ge mig ro dyker aldrig upp...
I fredags hämtade jag barnen på dagis och de hjälpte mig göra tacopaj. Jätteduktiga!!!
När vi hade ätit gick jag upp med de och vi lekte på deras rum. När jag kom ner hade han satt igång datorn och spelade wow... Han hade sagt till sin bror att han skulle sätta igång det när barnen hade lagt sig så jag sa det och då svarade han att vi hade ju gått upp så då kunde ju han lika gärna spela.
Vid 18 satte jag tjejerna framför bolobompa och jag ställde mig och diskade. När det var klart så plockade Jörgen och barnen ihop lite leksaker medan jag gjorde rent i köket. Sen var det läggdags för de.
Jag satte på tv´n och Jörgen fortsatte spela. Efter Idol satte jag på Titanic-filmen. Tänkte att jag skulle vänta ut honom tills han ville gå lägga sig för det är oxå en ursäkt han brukar ha:
- Du gick ju ändå och la dig så då kunde jag ju lika gärna spela.
Vi tolv orkade jag inte vara uppe längre så jag gick och la mig. Vet inte när han slutade spela sen på natten men han kom aldrig upp och la sig iallafall.
Sen var vi ju på kalas igår och när vi kom hem satt han i soffan med två supertrötta barn. Andrea la han kvart i sju för hon höll på att somna i soffan och Ebba gick jag upp med vi sju.
När jag kom ner hade han satt på spelet igen. Jag tittade färdigt på Titanic.
Vid halv tio frågade han om vi skulle kolla på film men jag tittade på slutet på en annan film som gick på fyran plus och hade tänkt lägga mig efter den så han fortsatte spela.
Så gick jag upp och la mig. Somnade ganska direkt. Vaknade 20 i 4 på morgonen. Han hade inte lagt sig...
Jag gick ner och frågade om inte han hade tänkt lägga sig alls. Han svarade att spelet hade dragit ut på tiden så han hade bestämt att han inte skulle göra det alls - sova alltså... Så jag gick upp och la mig igen men kunde inte somna om. Var så arg och ledsen... Man känner sig ju dubbelt ensam när den man älskar är i rummet men vill göra allt annat än att vara med dig, än om han inte hade varit hemma...
Så jag gick upp och ner och sa att vi kunde ju lika gärna göra en lista om hur vi ska dela upp våra saker när ungarna sov... Så har vi ju det gjort om det dyker upp en lägenhet... Men han svarade inte ens på det utan fortsatte spela...
20 i 6 tror jag klockan var när han stängde av datorn och kokade kaffe. Han hade då suttit där nästan 11 timmar. Iallafall jag tycker det är lite sjukligt när man har familj...
Sen satte han sig i soffan och tog min fot och skulle massera den men jag ryckte till mig den...
Det är ju det... Jag är så svag för när han tar i mig och han vet det. Så istället för att prata med mig om jobbiga saker så masserar han mina fötter eller så har vi sex så är allt enligt honom bra igen... Sen efter två dagars lycka så blir det som vanligt igen, han nuddar mig inte, tar inte i mig, pussar mig inte eller något alls. Och det kan hålla i sig i ett par veckor. Får jag då mens emellan så dröjer det ännu längre. Jag kan inte leva så...
Jag kan inte leva med någon som inte vill umgås med mig. Som när fredagen kommer jublar över att det är helg och han kan ta det lugnt för att sen sitta vid datorn mer än 20 timmar...
Jag vill att han ska säga: Älskling, nu har vi helg du och jag. Låt oss göra något bra av det!!!
Han är jättefin med barnen de nätterna han struntat i att lägga sig... Söndagar är ju ofta min sovmorgon men har så många gånger hänt att han lagt sig på morgonen och sen när barnen kommer så får jag inte liv i honom och så är min sovmorgon förstörd... Så som för att kompencera det så är han super super trevlig och bra mot de istället... Så att jag ingenting kan säga.
Nej, jag vet inte vart jag ska vända mig och den där jävla lägenheten som ska ge mig ro dyker aldrig upp...
Världen är liten
Nu har vi kommit hem från ett prinsesskalas. Ebbas klasskompis var det som fyllde 4 och hela familjen var medbjudna.
När vi kom dit stod det tre stycken vuxna utanför. Den ena var barnens pappa och det visste jag ju. De andra kände jag igen men kunde inte placera... Men kvinnan frågade med en gång om vi hade legat på Ryhov... Det kopplade inte direkt men strax kom jag ihåg... De hade fått tvillingar 8 december och vi var kvar till den 17 december. Har inte haft en tanke på de sen vi åkte därifrån men det var kul att ses. Och roligt att någon kommer ihåg mig!!! Och att världen än en gång är så liten... Det var ju ändå fyra år sedan och vi bodde ju inte ens här då.
Flickorna är ganska utslagna nu och sitter och tittar på tv. Så det blir nog inga problem att få de i säng sen. Inte för att det brukar vara några problem men det kanske blir ännu lättare idag...
När vi kom dit stod det tre stycken vuxna utanför. Den ena var barnens pappa och det visste jag ju. De andra kände jag igen men kunde inte placera... Men kvinnan frågade med en gång om vi hade legat på Ryhov... Det kopplade inte direkt men strax kom jag ihåg... De hade fått tvillingar 8 december och vi var kvar till den 17 december. Har inte haft en tanke på de sen vi åkte därifrån men det var kul att ses. Och roligt att någon kommer ihåg mig!!! Och att världen än en gång är så liten... Det var ju ändå fyra år sedan och vi bodde ju inte ens här då.
Flickorna är ganska utslagna nu och sitter och tittar på tv. Så det blir nog inga problem att få de i säng sen. Inte för att det brukar vara några problem men det kanske blir ännu lättare idag...
Vill ha katt
Inatt har Ebba sovit hos mig. Hon vaknade när jag gick upp och la mig för Jörgen hade redan spelat WOW i sex timmar och det såg inte ut som han hade tänkt lägga ner än på ett tag och en sån kille vill jag inte ha i min säng... Hellre min dotter.
På morgonen hörde jag att Andrea var uppe och inne på toa. Sen kom hon ut och försökte få tag på ett par trosor. Hon ville så gärna ha ett par trosor...
Ebba gick upp och jag hörde att de pratade om bajs men reflekterade inte så mycket över det.
När jag gick upp efter en stund och skulle sätta på en film i Ebbas rum så sa hon att en katt hade bajsat på Andreas golv. Jag sa att vi hade ju ingen katt men då sa hon att den hade smitit in och så tog hon med mig in i Andrea´s rum och på golvet såg jag att det var lite bajs.
Ebba sa att Andrea hade torkat upp det mesta med sina byxor.
Andrea låg då i min säng så jag gick in och kollade rumpan och där var det lite bajs. När jag hade tvättat av henne så frågade jag om hon hade bajsat på golvet.
- Nej, sa hon, en katt har bajsat på mitt golv.
- Men vi har ju ingen katt, sa jag till henne.
- Jo, min katt har bajsat på mitt golv, svarade hon...
När de sedan satt och åt frukost med Jörgen så berättade Andrea för honom att en katt hade bajsat på hennes golv.
- Nu hittar du på, sa Jörgen.
- Det är Emmas katt, sa Andrea då.
- Men den kan ju inte ha gått ända hit, sa Jörgen.
Andrea blev sur och sa:
- Min katt sover i min säng!
Förra helgen var vi ju hos Emma och hon har en katt som heter Kungen. Andrea blev väldigt förtjust i honom och när han låg en stund på hennes täcke när hon skulle sova var hon helt lyrisk.
Tror ni hon vill ha en katt eller???
På morgonen hörde jag att Andrea var uppe och inne på toa. Sen kom hon ut och försökte få tag på ett par trosor. Hon ville så gärna ha ett par trosor...
Ebba gick upp och jag hörde att de pratade om bajs men reflekterade inte så mycket över det.
När jag gick upp efter en stund och skulle sätta på en film i Ebbas rum så sa hon att en katt hade bajsat på Andreas golv. Jag sa att vi hade ju ingen katt men då sa hon att den hade smitit in och så tog hon med mig in i Andrea´s rum och på golvet såg jag att det var lite bajs.
Ebba sa att Andrea hade torkat upp det mesta med sina byxor.
Andrea låg då i min säng så jag gick in och kollade rumpan och där var det lite bajs. När jag hade tvättat av henne så frågade jag om hon hade bajsat på golvet.
- Nej, sa hon, en katt har bajsat på mitt golv.
- Men vi har ju ingen katt, sa jag till henne.
- Jo, min katt har bajsat på mitt golv, svarade hon...
När de sedan satt och åt frukost med Jörgen så berättade Andrea för honom att en katt hade bajsat på hennes golv.
- Nu hittar du på, sa Jörgen.
- Det är Emmas katt, sa Andrea då.
- Men den kan ju inte ha gått ända hit, sa Jörgen.
Andrea blev sur och sa:
- Min katt sover i min säng!
Förra helgen var vi ju hos Emma och hon har en katt som heter Kungen. Andrea blev väldigt förtjust i honom och när han låg en stund på hennes täcke när hon skulle sova var hon helt lyrisk.
Tror ni hon vill ha en katt eller???
Laga mat
Idag lagar jag mat... Det händer ju annars oxå men idag gör jag det till mig själv och det händer nästan aldrig... När jag är hemma och barnen är på dagis så äter jag mackor, fil eller ingenting alls.
Idag gör jag lax, kokt potatis med en kall sås - cremé fraiche, ishavsrom, apelsinjuice och lök.... Skit oxå, skulle ju varit rödlök kom jag på precis nu men det går kanske bra ändå...
Samtidigt så passar jag på att frosta av frysen. Det är smidigt när det är minusgrader ute och man kan ställa ut maten... Inget jobbigt att frosta av, det sköter sig nästan själv ju...
Idag gör jag lax, kokt potatis med en kall sås - cremé fraiche, ishavsrom, apelsinjuice och lök.... Skit oxå, skulle ju varit rödlök kom jag på precis nu men det går kanske bra ändå...
Samtidigt så passar jag på att frosta av frysen. Det är smidigt när det är minusgrader ute och man kan ställa ut maten... Inget jobbigt att frosta av, det sköter sig nästan själv ju...
Sluta röka
Jag är emot att gå ut publical med att jag ska sluta röka. För om ingen vet om det så kan heller ingen skälla på mig när jag börjar igen. Jag hatar när folk skäller på mig och sluta röka är inte min starka sida...
Jag tog mina första bloss som tolvåring. Jag hade en äldre kompis som rökte men hon sa till mig hela tiden att jag skulle låta bli, att jag aldrig skulle börja. Men tvärtom som man är så var jag "tvungen" att prova... I hockeyrummet i mammas källare satt jag alldeles ensam och blossade. Mådde fruktansvärt illa men gillade ändå känslan som fanns där ibland.
Smygrökte lite med min barndomskompis när jag var och hälsade på henne. Vi cyklade ut i skogen till en övergiven lada och gömde oss på baksidan och rökte och var skitnervösa att någon skulle komma på oss...
När jag var 14 år blev jag ihop med min första kille som var 7 år äldre än mig. Han rökte ibland så jag gjorde det också.
I skolan började det gå rykten om att några killar i min klass stod nere i tunneln och rökte så jag och en kompis gick ner och jag fick en cig och tog ett halsbloss, utan att hosta... Killarna blev mäkta imponerade!!!
Sen har det fortsatt. De första åren rökte jag långt ifrån varje dag men i skolan och när vi festade. När jag var 18 år och hade min första lägenhet så rökte jag varje dag - jag var fast...
Nyårsafton 1996 så lovade jag och Samuel att vi skulle sluta röka. Det gick bra tills skolan började. Då köpte jag ett litet paket och gömde i skorna så han inte skulle hitta de. Det visade sig att han hade gjort ungefär likadant...
Klockan 9.00 den 27 oktober 1997 så tog jag min sista cig. Jag var jättesjuk, förkyld och hade planerat att det skulle bli mitt sista paket. Hade köpt tuggummi istället.
Det gick jättebra! På paketet stod det att man skulle tugga mellan 10-12 om dagen men jag nöjde mig med 4 st och när det paketet var slut så behövde jag inte köpa fler.
Det var underbart!!! Huvudvärken hade i princip helt försvunnit och jag kom inte ens ihåg hur det var att vara rökare... Hade jag 20 kr på banken tio dagar innan lönen kom så gjorde det ingenting, jag behövde de ju inte...
I 2½ år klarade jag det. Sen feströkte jag, det hade jag inte gjort innan. På morgonen fanns det några cigaretter kvar i paketet så jag rökte upp de och sen var det kört. Stod på balkongen till vårt sovrum och smygrökte och släppte ner fimparna i stuprännan. Den gick ner under marken så det var ju tur att mitt smygande inte höll sig särskilt länge....
När jag blev gravid första gången så slutade jag tvärt utan problem men när jag fick missfall så började jag igen...
När jag blev gravid med Ebba så tänkte jag hela tiden att jag skulle sluta innan första ultraljudet men det kom och det gick och jag hade fortfarande inte slutat... Min sista cigg tog jag på väg in till BB när jag skulle bli inlagd.
Det var inte särskilt jobbigt då och Ebba föddes och jag funderade inte ens på det. Men när hon var 4 månader gammal så fick jag en cigg av en kompis och sen var det kört igen. Rökte inte jättemycket men tillräckligt för att Ebba började kräkas stora kaskader när hon hade ätit. Jag ville inte erkänna att det var mitt fel utan skyllde på allt annat än just rökningen...
När jag blev gravid med Andrea så höll jag bara upp periodsvis... Tuggade tuggummi emellanåt men slutade aldrig röka helt förrän hon var född.
Två veckor efter att hon fötts så slutade Jörgen röka. Jag hade tjatat så för att det skulle bli lättare för mig. Det är inte särskilt jobbigt för mig psykiskt när jag slutar röka. Jag är inte på dåligt humör eller så utan har bara dålig självdisciplin. Jörgen däremot mådde fruktansvärt dåligt. Han hade svårt att sova på natten, hans kropp värkte och hans humör var under all kritik. Men han klarade det!! Jätteduktig!
Några månader efter att Andrea föddes så rökte jag när jag träffade någon som hade cigg. Det kunde gå en vecka emellan men kom mamma tex så kunde jag inte låta bli. Köpte aldrig några själv men ändå. Jörgen visste ingenting...
Flyttade till Värnamo och hade en granne som rökte. Jag var inte så sugen när jag inte såg men så fort jag träffade henne blev jag det. Brutalt!!! Det är ju absolut inte hennes fel, utan min brist på självkontroll.
Så var vi uppe i Sthlm på semestern och hon var med. Vi stod på balkongen och rökte och Jörgen såg det. Han blev arg såklart. Han hade ju slutat röka för min skull och så stod jag där och rökte. Så han började och jag började på heltid och sen har det fortsatt....
Men nu har jag köpt tuggummi igen... Jag har sagt till Jörgen att han inte får köpa cigg för han klarar sig med att bara snusa och jag går ut med det på webben... Ni får peppa mig hur mycket ni vill och det är oxå fritt fram att skrika på mig om jag misslyckas.
Jag vill inte röka men jag vill inte heller sluta röka.... Det är det där med att sluta som gör ont i mig....
Jag tog mina första bloss som tolvåring. Jag hade en äldre kompis som rökte men hon sa till mig hela tiden att jag skulle låta bli, att jag aldrig skulle börja. Men tvärtom som man är så var jag "tvungen" att prova... I hockeyrummet i mammas källare satt jag alldeles ensam och blossade. Mådde fruktansvärt illa men gillade ändå känslan som fanns där ibland.
Smygrökte lite med min barndomskompis när jag var och hälsade på henne. Vi cyklade ut i skogen till en övergiven lada och gömde oss på baksidan och rökte och var skitnervösa att någon skulle komma på oss...
När jag var 14 år blev jag ihop med min första kille som var 7 år äldre än mig. Han rökte ibland så jag gjorde det också.
I skolan började det gå rykten om att några killar i min klass stod nere i tunneln och rökte så jag och en kompis gick ner och jag fick en cig och tog ett halsbloss, utan att hosta... Killarna blev mäkta imponerade!!!
Sen har det fortsatt. De första åren rökte jag långt ifrån varje dag men i skolan och när vi festade. När jag var 18 år och hade min första lägenhet så rökte jag varje dag - jag var fast...
Nyårsafton 1996 så lovade jag och Samuel att vi skulle sluta röka. Det gick bra tills skolan började. Då köpte jag ett litet paket och gömde i skorna så han inte skulle hitta de. Det visade sig att han hade gjort ungefär likadant...
Klockan 9.00 den 27 oktober 1997 så tog jag min sista cig. Jag var jättesjuk, förkyld och hade planerat att det skulle bli mitt sista paket. Hade köpt tuggummi istället.
Det gick jättebra! På paketet stod det att man skulle tugga mellan 10-12 om dagen men jag nöjde mig med 4 st och när det paketet var slut så behövde jag inte köpa fler.
Det var underbart!!! Huvudvärken hade i princip helt försvunnit och jag kom inte ens ihåg hur det var att vara rökare... Hade jag 20 kr på banken tio dagar innan lönen kom så gjorde det ingenting, jag behövde de ju inte...
I 2½ år klarade jag det. Sen feströkte jag, det hade jag inte gjort innan. På morgonen fanns det några cigaretter kvar i paketet så jag rökte upp de och sen var det kört. Stod på balkongen till vårt sovrum och smygrökte och släppte ner fimparna i stuprännan. Den gick ner under marken så det var ju tur att mitt smygande inte höll sig särskilt länge....
När jag blev gravid första gången så slutade jag tvärt utan problem men när jag fick missfall så började jag igen...
När jag blev gravid med Ebba så tänkte jag hela tiden att jag skulle sluta innan första ultraljudet men det kom och det gick och jag hade fortfarande inte slutat... Min sista cigg tog jag på väg in till BB när jag skulle bli inlagd.
Det var inte särskilt jobbigt då och Ebba föddes och jag funderade inte ens på det. Men när hon var 4 månader gammal så fick jag en cigg av en kompis och sen var det kört igen. Rökte inte jättemycket men tillräckligt för att Ebba började kräkas stora kaskader när hon hade ätit. Jag ville inte erkänna att det var mitt fel utan skyllde på allt annat än just rökningen...
När jag blev gravid med Andrea så höll jag bara upp periodsvis... Tuggade tuggummi emellanåt men slutade aldrig röka helt förrän hon var född.
Två veckor efter att hon fötts så slutade Jörgen röka. Jag hade tjatat så för att det skulle bli lättare för mig. Det är inte särskilt jobbigt för mig psykiskt när jag slutar röka. Jag är inte på dåligt humör eller så utan har bara dålig självdisciplin. Jörgen däremot mådde fruktansvärt dåligt. Han hade svårt att sova på natten, hans kropp värkte och hans humör var under all kritik. Men han klarade det!! Jätteduktig!
Några månader efter att Andrea föddes så rökte jag när jag träffade någon som hade cigg. Det kunde gå en vecka emellan men kom mamma tex så kunde jag inte låta bli. Köpte aldrig några själv men ändå. Jörgen visste ingenting...
Flyttade till Värnamo och hade en granne som rökte. Jag var inte så sugen när jag inte såg men så fort jag träffade henne blev jag det. Brutalt!!! Det är ju absolut inte hennes fel, utan min brist på självkontroll.
Så var vi uppe i Sthlm på semestern och hon var med. Vi stod på balkongen och rökte och Jörgen såg det. Han blev arg såklart. Han hade ju slutat röka för min skull och så stod jag där och rökte. Så han började och jag började på heltid och sen har det fortsatt....
Men nu har jag köpt tuggummi igen... Jag har sagt till Jörgen att han inte får köpa cigg för han klarar sig med att bara snusa och jag går ut med det på webben... Ni får peppa mig hur mycket ni vill och det är oxå fritt fram att skrika på mig om jag misslyckas.
Jag vill inte röka men jag vill inte heller sluta röka.... Det är det där med att sluta som gör ont i mig....
Kört
Japp, jag körde på mikrobiologin... Inte för att det var särskilt svårt egentligen utan för att jag är världens lataste, bekvämaste och halkapåbananskal-människa... Iallafall har det varit så innan.
Har inte kämpat så där jättehårt för att få bra betyg i skolan och nu får man suga på citronen och försöka dra upp strutshuvudet ur hålet...
Situationen var ganska rörig här hemma veckan innan tentan, mitt knä hade hoppat ur led, mitt förhållande hade gått i kras och flickorna fick magsjuka. Men man kan ju inte skylla på sånt hela livet... Så nu är det nya hårda tag som gäller för om 13 dagar har jag en ny tenta...
Heja på mig!!!
Har inte kämpat så där jättehårt för att få bra betyg i skolan och nu får man suga på citronen och försöka dra upp strutshuvudet ur hålet...
Situationen var ganska rörig här hemma veckan innan tentan, mitt knä hade hoppat ur led, mitt förhållande hade gått i kras och flickorna fick magsjuka. Men man kan ju inte skylla på sånt hela livet... Så nu är det nya hårda tag som gäller för om 13 dagar har jag en ny tenta...
Heja på mig!!!
Boktipset
Om tio dagar fyller min lilla, stora dotter 4 år. Helt otroligt vad tiden har gått fort.
Häromdagen när jag hämtade på dagis så kom hon springade med en svart väskpåse och sa att hon skulle ha sin favoritbok där i. När vi kom ut såg jag att hon hade den med sig och eftersom de inget sagt på dagis så frågade jag om hon verkligen skulle ta med den hem och det skulle hon absolut. Det var hennes tur sa hon.
Morgonen efter när jag lämnat på dagis så såg jag väskan hänga på stolen i köket och ringde till dagis och frågade om hon skulle haft med sig den. Men det var inte förrän tisdag nästa vecka så väskan var "hennes" tills dess...
När vi satt i soffan sen på kvällen så frågade jag vilken bok hon tänkte ta med sig men hon svarade att det var en hemlighet. Men sen fick hon fram till mig iallafall att hon ville ta med sig boken om elefanten men att hon inte kom ihåg vad den hette. Jag sa vad den hette och så frågade jag henne om hon kom ihåg vad den handlar om.
- De andra är elaka mot honom, mamma, för att han har så stor näsa...
Mitt hjärta svämmade nästan över. Jag har ju inte haft någon fyraåring innan så jag vet ju inte vad de kan och tänker på men jag kände iallafall att hon har blivit så himla stor och det är både härligt och skrämmande!!!
Annars har jag varit i skolan idag, respirationsföreläsning... Anatomitentan närmar sig och jag sliter mitt hår... Det var så länge kvar och jag visste inte ens om jag skulle komma in på högskolan och nu är man mitt i det och tiden bara rinner iväg...
Häromdagen när jag hämtade på dagis så kom hon springade med en svart väskpåse och sa att hon skulle ha sin favoritbok där i. När vi kom ut såg jag att hon hade den med sig och eftersom de inget sagt på dagis så frågade jag om hon verkligen skulle ta med den hem och det skulle hon absolut. Det var hennes tur sa hon.
Morgonen efter när jag lämnat på dagis så såg jag väskan hänga på stolen i köket och ringde till dagis och frågade om hon skulle haft med sig den. Men det var inte förrän tisdag nästa vecka så väskan var "hennes" tills dess...
När vi satt i soffan sen på kvällen så frågade jag vilken bok hon tänkte ta med sig men hon svarade att det var en hemlighet. Men sen fick hon fram till mig iallafall att hon ville ta med sig boken om elefanten men att hon inte kom ihåg vad den hette. Jag sa vad den hette och så frågade jag henne om hon kom ihåg vad den handlar om.
- De andra är elaka mot honom, mamma, för att han har så stor näsa...
Mitt hjärta svämmade nästan över. Jag har ju inte haft någon fyraåring innan så jag vet ju inte vad de kan och tänker på men jag kände iallafall att hon har blivit så himla stor och det är både härligt och skrämmande!!!
Annars har jag varit i skolan idag, respirationsföreläsning... Anatomitentan närmar sig och jag sliter mitt hår... Det var så länge kvar och jag visste inte ens om jag skulle komma in på högskolan och nu är man mitt i det och tiden bara rinner iväg...
En kall novemberdag
Idag gick vi senare till dagis. Andrea har varit så väldigt arg i ett par dagar nu så jag ville inte stressa idag. Igår missade jag ju bussen och tåget för att vi kom försent till dagis just för att hon var så arg...
Sitter och lyssnar på Vakna med The Voice på webben. Håller på med mina latinska glosor. Ganska kul faktiskt...
Idag var det riktigt kallt här ute och jag har tvättid nu så snart måste jag ut i kylan igen...
Har drömt om skolan inatt. Om en massa salar och någon som försökte förgifta oss och överallt låg det elever och sov, i långa rader som på en camping typ... Och så var det lite kärlek oxå... Sen kommer jag inte ihåg mer...
Här hemma är det också en del kärlek. Flytt ligger och gnager i bakhuvudet hela tiden men det är svårt. Jag älskar ju honom, jag vill ju att allting ska fungera. Och just nu gör det det.... Jag är nästan rädd för att säga att det faktiskt är bra nu. För jag vet ju att det kanske inte fungerar i längden och att jag nog skulle må så mycket bättre i längden om jag flyttade... Men det är så tungt. Och jag vet att det är många som inget hellre vill än att jag ska ha ett eget boende.. Kalla mig velig men försök förstå mig...
Sitter och lyssnar på Vakna med The Voice på webben. Håller på med mina latinska glosor. Ganska kul faktiskt...
Idag var det riktigt kallt här ute och jag har tvättid nu så snart måste jag ut i kylan igen...
Har drömt om skolan inatt. Om en massa salar och någon som försökte förgifta oss och överallt låg det elever och sov, i långa rader som på en camping typ... Och så var det lite kärlek oxå... Sen kommer jag inte ihåg mer...
Här hemma är det också en del kärlek. Flytt ligger och gnager i bakhuvudet hela tiden men det är svårt. Jag älskar ju honom, jag vill ju att allting ska fungera. Och just nu gör det det.... Jag är nästan rädd för att säga att det faktiskt är bra nu. För jag vet ju att det kanske inte fungerar i längden och att jag nog skulle må så mycket bättre i längden om jag flyttade... Men det är så tungt. Och jag vet att det är många som inget hellre vill än att jag ska ha ett eget boende.. Kalla mig velig men försök förstå mig...
Konversation vid matbordet
-Mamma, om två pojkar gifter sig så blir det bög...
-Vem har sagt det?
-***** på mitt dagis!
-Vem har sagt det?
-***** på mitt dagis!
Helgen
I fredags kom mamma och hämtade mig och flickorna och körde oss till Emma. Vi fick god mat och barnen lekte... Sen la vi ungarna vilket inte gick så bra...
Ebba och Jesper fick titta på film och Andrea la jag i Jespers säng. Hon somnade på två röda. Men när Ebba och Jesper skulle sova så bar jag in Andrea i mitt rum. Hon vaknade inte. Men Ebba och Jesper bara fnittrade och kröp runt så tillslut la Simon in Ebba i mitt rum vilket resulterade i att Jesper somnade men Andrea vaknade... Så låg Ebba och Andrea därinne och gnällde och sparkade på varandra... Gav de välling, tänkte det skulle knocka de lite, men inte, så tillslut kom det upp två flickor som fick sitta i knät... Ganska mysigt faktiskt!
Strax innan elva så sov de äntligen. Men även de somnade så sent så vaknade Andrea halv 6 på morgonen. Jag tvingade henne att ligga hos mig för att hon inte skulle väcka resten av huset. Hon snurrade, låg och viskade i mitt öra, sparkade på mig osv... Halv sju gick det inte att stoppa henne längre så ganska snabbt hade hon väckt Ebba och så var hon ute i köket och letade efter katten. Jag satte på en film till de så de skulle hålla sig lugna och det gjorde de ju en liten stund...
Vid halv tolv kom mamma och hämtade oss. Då hade Andrea hunnit få några rejäla aggressiva utbrott. Hon hade ju bara sovit 6.5 timmar, hon är ju van vid att sova 11-12...
Så åkte vi till Sävsjö och kollade på hockey. Fick inte se så mycket för jag sprang mest efter Andrea men det var roligt ändå. Sen hem till mamma och 18 åkte vi till Värnamo och lämnade barnen hemma hos J. Sen åkte jag tillbaka med mamma och hon lämnade av mig i Sunnerby där det var fest.
Jättetrevligt var det men ett på natten så gick jag. Sa inte hej då till någon, bara gick. Det var kallt, blåsigt och duggregn... Månen lyste upp vägen jag gick på så jag var aldrig rädd. Men ledsen och känslig och en smula ensam. 50 minuter tog det att gå till Emma och jag kan säga att det var alldeles, alldeles underbart att krypa ner i sängen och sluta ögonen...
Nu är jag hemma igen och snart ska vi gå ut och leka med barnen... Leka kanske är ett starkt ord för vi står väl mest och tittar på när de gungar och gräver, men ändå...
Jag saknar de så himla mycket när jag är borta och de är hemma. Inte på samma sätt som när jag är i skolan för då är det ju bara ett faktum som inte går att komma ifrån, men när jag själv har valt att gå när de är hemma, då blir det jättejobbigt och jag tänker på de nästan hela tiden. Men nu är det vardag igen och mitt knä värker efter promenaden igen.
Efter 20 minuters promenad så skickade jag ett sms till min syster så de visste vart jag fanns och inte skulle ge sig ut att leta...
Ebba och Jesper fick titta på film och Andrea la jag i Jespers säng. Hon somnade på två röda. Men när Ebba och Jesper skulle sova så bar jag in Andrea i mitt rum. Hon vaknade inte. Men Ebba och Jesper bara fnittrade och kröp runt så tillslut la Simon in Ebba i mitt rum vilket resulterade i att Jesper somnade men Andrea vaknade... Så låg Ebba och Andrea därinne och gnällde och sparkade på varandra... Gav de välling, tänkte det skulle knocka de lite, men inte, så tillslut kom det upp två flickor som fick sitta i knät... Ganska mysigt faktiskt!
Strax innan elva så sov de äntligen. Men även de somnade så sent så vaknade Andrea halv 6 på morgonen. Jag tvingade henne att ligga hos mig för att hon inte skulle väcka resten av huset. Hon snurrade, låg och viskade i mitt öra, sparkade på mig osv... Halv sju gick det inte att stoppa henne längre så ganska snabbt hade hon väckt Ebba och så var hon ute i köket och letade efter katten. Jag satte på en film till de så de skulle hålla sig lugna och det gjorde de ju en liten stund...
Vid halv tolv kom mamma och hämtade oss. Då hade Andrea hunnit få några rejäla aggressiva utbrott. Hon hade ju bara sovit 6.5 timmar, hon är ju van vid att sova 11-12...
Så åkte vi till Sävsjö och kollade på hockey. Fick inte se så mycket för jag sprang mest efter Andrea men det var roligt ändå. Sen hem till mamma och 18 åkte vi till Värnamo och lämnade barnen hemma hos J. Sen åkte jag tillbaka med mamma och hon lämnade av mig i Sunnerby där det var fest.
Jättetrevligt var det men ett på natten så gick jag. Sa inte hej då till någon, bara gick. Det var kallt, blåsigt och duggregn... Månen lyste upp vägen jag gick på så jag var aldrig rädd. Men ledsen och känslig och en smula ensam. 50 minuter tog det att gå till Emma och jag kan säga att det var alldeles, alldeles underbart att krypa ner i sängen och sluta ögonen...
Nu är jag hemma igen och snart ska vi gå ut och leka med barnen... Leka kanske är ett starkt ord för vi står väl mest och tittar på när de gungar och gräver, men ändå...
Jag saknar de så himla mycket när jag är borta och de är hemma. Inte på samma sätt som när jag är i skolan för då är det ju bara ett faktum som inte går att komma ifrån, men när jag själv har valt att gå när de är hemma, då blir det jättejobbigt och jag tänker på de nästan hela tiden. Men nu är det vardag igen och mitt knä värker efter promenaden igen.
Efter 20 minuters promenad så skickade jag ett sms till min syster så de visste vart jag fanns och inte skulle ge sig ut att leta...
Godmorgon
Godmorgon!!!
Skrev ett inlägg nyss men det bara försvann... Och det var gnäll och oj och skit osv så det var väl lika bra att det försvann. Deprimerande.
Ska läsa lite snart och i eftermiddag kommer mamma och hämtar mig och flickorna. Vi ska sova hos Emma inatt och imorgon är det Broncomatch...
Ha en trevlig helg allihopa!
Skrev ett inlägg nyss men det bara försvann... Och det var gnäll och oj och skit osv så det var väl lika bra att det försvann. Deprimerande.
Ska läsa lite snart och i eftermiddag kommer mamma och hämtar mig och flickorna. Vi ska sova hos Emma inatt och imorgon är det Broncomatch...
Ha en trevlig helg allihopa!
Me like!!!
Ja, ni ser ju!!! Annika har tagit fram en ny layout till mig och jag älskar den!!!
Har varit hemma hos henne och pluggat idag. Inte jättemycket men hon har fått igång mig iallafall....
Barnen sover och jag håller på och tvättar. Snart kommer Lissandra hit, vi ska ha tv-kväll tillsammans. Har visst missat att säga det till J men han verkade ta det ganska lugnt.
Är alldeles för trött idag, orkar inte riktigt tänka men jag hoppas ni har haft en bra dag!!!
Har varit hemma hos henne och pluggat idag. Inte jättemycket men hon har fått igång mig iallafall....
Barnen sover och jag håller på och tvättar. Snart kommer Lissandra hit, vi ska ha tv-kväll tillsammans. Har visst missat att säga det till J men han verkade ta det ganska lugnt.
Är alldeles för trött idag, orkar inte riktigt tänka men jag hoppas ni har haft en bra dag!!!
Tidigt
Godmorgon!!!
Jag vaknade 5 idag, när J´s klocka började ringa och efter en halvtimme gick jag upp. Samtidigt kom Ebba upp och strax efter det kom Andrea. Ska lämna de 8 idag och sen åka till V-ryd och få professionell hjälp med pluggandet.
Ja, nu är det snart tre veckor sen vi överhuvudtaget rörde varandra. Stämningen här hemma är lugn, hänsynsfull och kontrollerad men totalt känslokall. Det är jobbigt att inte få röra spontant, klappa på armen, dra en hand i håret. Ja, sånt man gör.
Vissa kvällar sitter jag bara och gråter, kan inte sluta, andra känns det som det kvittar.
En av dessa gråtkvällar frågade han om det hade hänt något eftersom jag var så ledsen. Jag sa att jag var ledsen över oss, att det hade blivit så här. Att det var tungt att den man älskar inte längre vill vara med en. Jag vill ju det, sa han. Om du hade velat det så hade du väl gjort något för att ändra på situationen, sa jag då. Han tycker att han har gjort det men det är inget jag märkt av iallafall. Och inte heller kunde han redogöra för vad han har gjort för att göra saken bättre.
Det är ju så här nu. Och det är bara att acceptera läget.
Jag letar lägenhet, men det går sakta. Jag vill ha i samma område vi bor i nu. Jag vägrar byta dagis. Vi bråkar ju ingenting och är inte otrevliga mot varandra. Vi äter tillsammans varje dag och pratar när vi gör det. Jag tror inte barnen märker så stor skillnad. Även vi inte kramas alls nu så hände det ju inte så ofta innan heller så jag tror inte barnen uppmärksammar att vi inte längre rör varandra. Observera tror... Jag har som sagt ingen aning om vad som rör sig i deras huvuden. Vi har ju inget sagt om separationen till de. Vill inte göra det förrän jag vet vart jag ska bo.
Det hade varit så mycket lättare om känslorna hade tagit slut. Alla uppbrott från S var ju jobbiga, för jag tyckte ju om honom, men känslorna var ju på kompisplan så det var på ett annat sätt. Jag ville ju uppleva något annat, ville ju inte vara ihop med honom. Men nu är det ju inte så.
Jag älskar honom, vill bli gammal med honom men jag får inte ut det jag vill ha och behöver och då känns det som att jag lika gärna kan vara ensam. Men det är så frustrerande. Och att överhuvudtaget tänka på att han kanske hittar en annan tjej, då kräks jag nästan. Jag är så rädd för att jag kommer ångra mig resten av livet för att jag gjort detta.
Men det är då jag måste tänka att det blir bättre, jag kommer må bättre... Jag kan inte bara vara lycklig en dag i månaden. Jag behöver mer.
Nu kanske det låter som att jag bara måste ha en kille. Att det är mitt största mål i livet men så är det absolut inte.
Jag gör det här för att ensamhet känns dubbelt så stort när man egentligen inte är det. När den andra finns där men man når inte fram. Och varje dag hoppas och längtar man. Att idag, just idag kanske han vill umgås med mig. Men så blir man om och om igen besviken och ledsen för att det inte blev som man hade tänkt.
Om jag lever ensam så vet jag ju att det är så och jag behöver inte gå och hoppas på något som inte kommer hända.
Nej, nu är det dags att göra iordning barn!!!
Jag vaknade 5 idag, när J´s klocka började ringa och efter en halvtimme gick jag upp. Samtidigt kom Ebba upp och strax efter det kom Andrea. Ska lämna de 8 idag och sen åka till V-ryd och få professionell hjälp med pluggandet.
Ja, nu är det snart tre veckor sen vi överhuvudtaget rörde varandra. Stämningen här hemma är lugn, hänsynsfull och kontrollerad men totalt känslokall. Det är jobbigt att inte få röra spontant, klappa på armen, dra en hand i håret. Ja, sånt man gör.
Vissa kvällar sitter jag bara och gråter, kan inte sluta, andra känns det som det kvittar.
En av dessa gråtkvällar frågade han om det hade hänt något eftersom jag var så ledsen. Jag sa att jag var ledsen över oss, att det hade blivit så här. Att det var tungt att den man älskar inte längre vill vara med en. Jag vill ju det, sa han. Om du hade velat det så hade du väl gjort något för att ändra på situationen, sa jag då. Han tycker att han har gjort det men det är inget jag märkt av iallafall. Och inte heller kunde han redogöra för vad han har gjort för att göra saken bättre.
Det är ju så här nu. Och det är bara att acceptera läget.
Jag letar lägenhet, men det går sakta. Jag vill ha i samma område vi bor i nu. Jag vägrar byta dagis. Vi bråkar ju ingenting och är inte otrevliga mot varandra. Vi äter tillsammans varje dag och pratar när vi gör det. Jag tror inte barnen märker så stor skillnad. Även vi inte kramas alls nu så hände det ju inte så ofta innan heller så jag tror inte barnen uppmärksammar att vi inte längre rör varandra. Observera tror... Jag har som sagt ingen aning om vad som rör sig i deras huvuden. Vi har ju inget sagt om separationen till de. Vill inte göra det förrän jag vet vart jag ska bo.
Det hade varit så mycket lättare om känslorna hade tagit slut. Alla uppbrott från S var ju jobbiga, för jag tyckte ju om honom, men känslorna var ju på kompisplan så det var på ett annat sätt. Jag ville ju uppleva något annat, ville ju inte vara ihop med honom. Men nu är det ju inte så.
Jag älskar honom, vill bli gammal med honom men jag får inte ut det jag vill ha och behöver och då känns det som att jag lika gärna kan vara ensam. Men det är så frustrerande. Och att överhuvudtaget tänka på att han kanske hittar en annan tjej, då kräks jag nästan. Jag är så rädd för att jag kommer ångra mig resten av livet för att jag gjort detta.
Men det är då jag måste tänka att det blir bättre, jag kommer må bättre... Jag kan inte bara vara lycklig en dag i månaden. Jag behöver mer.
Nu kanske det låter som att jag bara måste ha en kille. Att det är mitt största mål i livet men så är det absolut inte.
Jag gör det här för att ensamhet känns dubbelt så stort när man egentligen inte är det. När den andra finns där men man når inte fram. Och varje dag hoppas och längtar man. Att idag, just idag kanske han vill umgås med mig. Men så blir man om och om igen besviken och ledsen för att det inte blev som man hade tänkt.
Om jag lever ensam så vet jag ju att det är så och jag behöver inte gå och hoppas på något som inte kommer hända.
Nej, nu är det dags att göra iordning barn!!!
Allvar
Äntligen fredag!!! Har inte pluggat någonting idag - jävla skit men jag har bara mig själv att skylla! Har iallafall fått låna en ryggsäck av en kompis att ha till skolan så jag slipper duka under varje gång jag ska försöka lyfta mina axelväska...
Ikväll ska jag följa med en kompis ut till hennes kompis - min nya kompis (ja, ni hör ju hur det låter...) och så ska vi äta god mat, dricka några bira och prata massa skit. Ska bli jättekul. Mina fredagar det senaste har ju tillbringats ensamt i soffan framför Idol...
Imorgon hade jag planerat att ta tåget till någon, vem som, med flickorna. De älskar att åka tåg och jag vill hitta på något med de... Men ingen som bor på sträckan har tid för mig i helgen så det får bli en annan helg då. Eller så hoppar vi på tåget ändå. För skojs skull bara. Får se hur vi gör.
Lägenheten är så mörk nu. Man blir så trött och deppig. Jag längtar efter snö, kyla, julgardiner och ljusstakar... Och så vill jag ha jättemycket pengar att handla julklappar för. Jag älskar ju att ge bort saker men de senaste åren har det varit ganska tunt på den fronten faktiskt... Ingen som har något att donera???
Nej, öppna böckerna nu din dumma tant...
Ikväll ska jag följa med en kompis ut till hennes kompis - min nya kompis (ja, ni hör ju hur det låter...) och så ska vi äta god mat, dricka några bira och prata massa skit. Ska bli jättekul. Mina fredagar det senaste har ju tillbringats ensamt i soffan framför Idol...
Imorgon hade jag planerat att ta tåget till någon, vem som, med flickorna. De älskar att åka tåg och jag vill hitta på något med de... Men ingen som bor på sträckan har tid för mig i helgen så det får bli en annan helg då. Eller så hoppar vi på tåget ändå. För skojs skull bara. Får se hur vi gör.
Lägenheten är så mörk nu. Man blir så trött och deppig. Jag längtar efter snö, kyla, julgardiner och ljusstakar... Och så vill jag ha jättemycket pengar att handla julklappar för. Jag älskar ju att ge bort saker men de senaste åren har det varit ganska tunt på den fronten faktiskt... Ingen som har något att donera???
Nej, öppna böckerna nu din dumma tant...
Nu börjar vi om!!!
Jag har funderat mycket fram och tillbaka hur jag ska göra. Om jag ska använda detta som min vardagliga blogg och inte bara som ett ställe att ösa allt jobbigt.
För jag vill ju blogga, jag behöver skriva av mig om allt roligt, tråkigt, jobbigt och härligt.
Vi gör så...
För jag vill ju blogga, jag behöver skriva av mig om allt roligt, tråkigt, jobbigt och härligt.
Vi gör så...
Skriva - men vad??
Så kom det jag ville undvika - ett ilsket telefonsamtal från en familjemedlem om ett inlägg jag har skrivit i bloggen:
"Eftermiddagen blev lugn, flickorna var sega och tittade på film och när vi hade lagt de så hade J date med sin nya, stora kärlek - den enda som kan få honom att varva ner, att sluta tänka på jobbet och andra jobbiga saker: WOW-World Of Warcraft...
Han träffade "henne" redan innan jag bröt vårt förhållande och jag känner verkligen att det inte var någon tillfällig förbindelse denna nya...
Varenda kväll, ibland på dagen oxå så träffar han den nya, flera timmar och ja, det känns verkligen som att jag gjort rätt.
För om jag inte är den som kan ge honom lugn i sinnet, avkoppling och nöje, vad är det då för mening att fortsätta?"
Hon tyckte att inlägget var barnsligt, att jag pratade skit om hennes bror och att det enda jag skrev om var hur dåligt jag mår och hur synd det är om mig. Dessutom hade någon skrivit en kommentar till inlägget om vilken looser till pojkvän jag hade osv. personen skrev inte under med sitt namn.
Jag blev oxå irriterad när jag såg kommentaren, för när man inte vet hela historien så varför yttra sig???
Men sen undrar jag oxå vad jag "får" skriva??? Om jag mår dåligt, ska jag inte få säga det då? Bara för att det beror på honom, hennes bror? Jag har aldrig skrivit att han är en dålig pappa, att han är en dålig människa. Jag skriver att jag mår dåligt, att jag är ledsen och anledningen är väl just att just han och jag inte passar ihop, han är inte som jag vill ha honom om man säger så.
Ska jag skriva allt bra han gör som tex: "Igår läste J saga för barnen när han kom hem från jobbet, sen åkte han och handlade. Vad fin han är då!!!"
Men jag får inte skriva att jag inte fick någon kram, jag fick ingen puss, han vänder ryggen åt mig i sängen för då smutskastar jag honom.
Har haft ont i magen hela dagen för detta och har allvarliga planer på att lägga ner min ursprungliga blogg. Men jag älskar ju den. Men om jag inte kan få skriva om jobbiga saker i mitt liv, vilket jag sensurerar ganska mycket, vad ska jag då skriva om???
Den är dum i huvudet, han är störd, hon är coco men säg något illa om min familj så dödar jag dig typ???
Integriteten på internet... Vem som helst kan ju läsa, så passa dig för vad du skriver... Men om man inte kan stå för vad man gör, varför göra det då???
Nej, jag kommer ingen vart med det här, får bara mer och mer ont i magen...
"Eftermiddagen blev lugn, flickorna var sega och tittade på film och när vi hade lagt de så hade J date med sin nya, stora kärlek - den enda som kan få honom att varva ner, att sluta tänka på jobbet och andra jobbiga saker: WOW-World Of Warcraft...
Han träffade "henne" redan innan jag bröt vårt förhållande och jag känner verkligen att det inte var någon tillfällig förbindelse denna nya...
Varenda kväll, ibland på dagen oxå så träffar han den nya, flera timmar och ja, det känns verkligen som att jag gjort rätt.
För om jag inte är den som kan ge honom lugn i sinnet, avkoppling och nöje, vad är det då för mening att fortsätta?"
Hon tyckte att inlägget var barnsligt, att jag pratade skit om hennes bror och att det enda jag skrev om var hur dåligt jag mår och hur synd det är om mig. Dessutom hade någon skrivit en kommentar till inlägget om vilken looser till pojkvän jag hade osv. personen skrev inte under med sitt namn.
Jag blev oxå irriterad när jag såg kommentaren, för när man inte vet hela historien så varför yttra sig???
Men sen undrar jag oxå vad jag "får" skriva??? Om jag mår dåligt, ska jag inte få säga det då? Bara för att det beror på honom, hennes bror? Jag har aldrig skrivit att han är en dålig pappa, att han är en dålig människa. Jag skriver att jag mår dåligt, att jag är ledsen och anledningen är väl just att just han och jag inte passar ihop, han är inte som jag vill ha honom om man säger så.
Ska jag skriva allt bra han gör som tex: "Igår läste J saga för barnen när han kom hem från jobbet, sen åkte han och handlade. Vad fin han är då!!!"
Men jag får inte skriva att jag inte fick någon kram, jag fick ingen puss, han vänder ryggen åt mig i sängen för då smutskastar jag honom.
Har haft ont i magen hela dagen för detta och har allvarliga planer på att lägga ner min ursprungliga blogg. Men jag älskar ju den. Men om jag inte kan få skriva om jobbiga saker i mitt liv, vilket jag sensurerar ganska mycket, vad ska jag då skriva om???
Den är dum i huvudet, han är störd, hon är coco men säg något illa om min familj så dödar jag dig typ???
Integriteten på internet... Vem som helst kan ju läsa, så passa dig för vad du skriver... Men om man inte kan stå för vad man gör, varför göra det då???
Nej, jag kommer ingen vart med det här, får bara mer och mer ont i magen...
