WOW

Så här har vår helg sett ut än så länge...

I fredags hämtade jag barnen på dagis och de hjälpte mig göra tacopaj. Jätteduktiga!!!
När vi hade ätit gick jag upp med de och vi lekte på deras rum. När jag kom ner hade han satt igång datorn och spelade wow... Han hade sagt till sin bror att han skulle sätta igång det när barnen hade lagt sig så jag sa det och då svarade han att vi hade ju gått upp så då kunde ju han lika gärna spela.

Vid 18 satte jag tjejerna framför bolobompa och jag ställde mig och diskade. När det var klart så plockade Jörgen och barnen ihop lite leksaker medan jag gjorde rent i köket. Sen var det läggdags för de.

Jag satte på tv´n och Jörgen fortsatte spela. Efter Idol satte jag på Titanic-filmen. Tänkte att jag skulle vänta ut honom tills han ville gå lägga sig för det är oxå en ursäkt han brukar ha:

- Du gick ju ändå och la dig så då kunde jag ju lika gärna spela.

Vi tolv orkade jag inte vara uppe längre så jag gick och la mig. Vet inte när han slutade spela sen på natten men han kom aldrig upp och la sig iallafall.

Sen var vi ju på kalas igår och när vi kom hem satt han i soffan med två supertrötta barn. Andrea la han kvart i sju för hon höll på att somna i soffan och Ebba gick jag upp med vi sju.
När jag kom ner hade han satt på spelet igen. Jag tittade färdigt på Titanic.

Vid halv tio frågade han om vi skulle kolla på film men jag tittade på slutet på en annan film som gick på fyran plus och hade tänkt lägga mig efter den så han fortsatte spela.

Så gick jag upp och la mig. Somnade ganska direkt. Vaknade 20 i 4 på morgonen. Han hade inte lagt sig...

Jag gick ner och frågade om inte han hade tänkt lägga sig alls. Han svarade att spelet hade dragit ut på tiden så han hade bestämt att han inte skulle göra det alls - sova alltså... Så jag gick upp och la mig igen men kunde inte somna om. Var så arg och ledsen... Man känner sig ju dubbelt ensam när den man älskar är i rummet men vill göra allt annat än att vara med dig, än om han inte hade varit hemma...

Så jag gick upp och ner och sa att vi kunde ju lika gärna göra en lista om hur vi ska dela upp våra saker när ungarna sov... Så har vi ju det gjort om det dyker upp en lägenhet... Men han svarade inte ens på det utan fortsatte spela...

20 i 6 tror jag klockan var när han stängde av datorn och kokade kaffe. Han hade då suttit där nästan 11 timmar. Iallafall jag tycker det är lite sjukligt när man har familj...
Sen satte han sig i soffan och tog min fot och skulle massera den men jag ryckte till mig den...

Det är ju det... Jag är så svag för när han tar i mig och han vet det. Så istället för att prata med mig om jobbiga saker så masserar han mina fötter eller så har vi sex så är allt enligt honom bra igen... Sen efter två dagars lycka så blir det som vanligt igen, han nuddar mig inte, tar inte i mig, pussar mig inte eller något alls. Och det kan hålla i sig i ett par veckor. Får jag då mens emellan så dröjer det ännu längre. Jag kan inte leva så...
Jag kan inte leva med någon som inte vill umgås med mig. Som när fredagen kommer jublar över att det är helg och han kan ta det lugnt för att sen sitta vid datorn mer än 20 timmar...

Jag vill att han ska säga: Älskling, nu har vi helg du och jag. Låt oss göra något bra av det!!!

Han är jättefin med barnen de nätterna han struntat i att lägga sig... Söndagar är ju ofta min sovmorgon men har så många gånger hänt att han lagt sig på morgonen och sen när barnen kommer så får jag inte liv i honom och så är min sovmorgon förstörd... Så som för att kompencera det så är han super super trevlig och bra mot de istället... Så att jag ingenting kan säga.

Nej, jag vet inte vart jag ska vända mig och den där jävla lägenheten som ska ge mig ro dyker aldrig upp...