Panikångest???

Händerna skakar, hjärtat slår alldeles för fort. Jag känner det. Detta är fel...

När jag var liten, innan jag somnade på kvällarna eller när jag vaknade före alla andra kunde jag ligga och titta på väggen. Den var bara 20 cm från mig men jag kunde få mönstren att förflytta sig flera meter bort. Jag vågade aldrig sträcka ut handen för jag var rädd för att det inte skulle finnas något där, att jag inte längre fanns i verkligheten.

En annan grej som jag fortfarande får fram än idag är att jag tänker snabbt. Jättesvårt att förklara men jag pratar så fort i mina tankar så jag nästan inte hör vad jag säger, jag gör saker så fort att jag inte längre har någon kontroll... Ibland exempel som att jag letar efter en nål i en höstack och ju längre tid det tar att inte hitta den ju snabbare tänker jag och tillslut så orkar jag inte längre, bara somnar.

En gång när jag hade en sån "tankekväll" så gick jag upp och plockade in mina kläder som låg på sängen. Jag hade ett så starkt behov av det att det kändes som att taket skulle ramla ner om jag inte gjorde det nu, snabbare än nu...

Och att det finns människor som känner så här dagligen, hela tiden, det orkar jag inte ens tänka på.