Så har ännu en dag gått och efter den här natten är det bara två nätter kvar. Jag räknar ner nu...
Idag har jag nästan fullföljt mina krav på dagens pluggande, får se om jag orkar sätta mig en stund till när jag är klar här vid burken.
Har tittat på National Treasure nu ikväll, 20 minuter i taget och sen läst i 20... Den är faktiskt himla bra.
Imorgon ska jag fira nyår med Sara och Henke och lite senare Lissandra. Ska bli kul... Sen hade det faktiskt varit ganska skönt att få hem familjen...
Jag sätter punkt för idag. Ha det bäst!
Tickare
Aj, aj
Och för att spä på denna självömkan lite så vill jag visa vad jag dessutom blivit drabbad av!
Ett hejdundrande munsår som har spridit sig upp till näsan. Mens, förkyld, ensam - ja, det var väl bara meningen att jag skulle få ett!!
Ett hejdundrande munsår som har spridit sig upp till näsan. Mens, förkyld, ensam - ja, det var väl bara meningen att jag skulle få ett!!
Saknar de så mycket
Jag saknar de så mycket och för en stund sen var jag nära att bryta alla bestämmelser och ta tåget, bussen, lifta eller vad som helst för det kändes som jag inte skulle klara mig en minut till utan de... 4 nätter nu har jag sovit utan... 4 kvar.
Jag har haft ganska fullt upp ändå, på juldagen var vi ute, jättekul men blev alldeles för full.
På annandagen hade jag skön, ensam kväll framför tv´n och i lördags kom Sara, Alva, Sofia och Lissandra hit och jag gjorde mat och vi tittade på Harry Potter. Det var verkligen jättetrevligt och ett stort lugn fanns i min kropp då.
Igår åkte jag till Annika och har sovit där och kom hem för några timmar sedan. Jag har fått min fulla lott av barn och vuxen uppmärksamhet och det har varit härligt! Men mina barn är så långt borta.... Snyft
Nu ikväll kommer Sara och barnen igen och imorgon åker de upp till Avesta. Och jag har bara läst några sidor i boken... Men imorgon, då...
Andrea med kuvert på huvudet eller mössa som hon själv sa!
Jag har haft ganska fullt upp ändå, på juldagen var vi ute, jättekul men blev alldeles för full.
På annandagen hade jag skön, ensam kväll framför tv´n och i lördags kom Sara, Alva, Sofia och Lissandra hit och jag gjorde mat och vi tittade på Harry Potter. Det var verkligen jättetrevligt och ett stort lugn fanns i min kropp då.
Igår åkte jag till Annika och har sovit där och kom hem för några timmar sedan. Jag har fått min fulla lott av barn och vuxen uppmärksamhet och det har varit härligt! Men mina barn är så långt borta.... Snyft
Nu ikväll kommer Sara och barnen igen och imorgon åker de upp till Avesta. Och jag har bara läst några sidor i boken... Men imorgon, då...
Så här kommer ett par bilder på de älskade barnen.
Ebba
Andrea med kuvert på huvudet eller mössa som hon själv sa!
Luciatjejer!!!
Det var Lucia på dagis den 15 december och jag har inte fått upp några bilder på det ännu men här kommer en på Ebba. I år fick hon riktig lucia-krona!!!
Och en på den andra fröken!!!
Begravningen
Ja, begravningen då...
När vi kom in i kyrkan så var högra bänkraderna nästan fulla ända ner så vi satte oss näst längst fram på vänstra sidan där det var helt tomt. Sunny satt framme hos kören och att bara se henne efter så lång tid gjorde ju jätteont.
Hon var så fin!
Prästen talade, kören sjöng (Sunny sjöng med i alla låtar) och vi grät hela tiden....
När det var dags att lägga blommor på kistan så läste Sunny en text för sin mamma. Jag hörde inte allt hon sa men hon skulle tänka på sin mamma med positiva tankar...
När det var vår tur så ville jag sjunga men jag vågade inte.
När alla var klara så spelade de upp en låt som Hanni hade spelat in. Det var så vackert. Jag visste inte att hon hade så fin röst.
När alla reste sig och gick ur kyrkan så gick Sara och jag fram till kistan en gång till och då vågade jag sjunga. Kändes bra att få göra det....
Att se Sunny gråtande få hjälp ut ur kyrkan kändes jättetungt och jag hoppas jag snart ska få träffa henne.
Efteråt kände jag mig alldeles matt och hade huvudvärk en stund...
Men nu är det färdigt iallafall och hon har det bra där hon är nu....
När vi kom in i kyrkan så var högra bänkraderna nästan fulla ända ner så vi satte oss näst längst fram på vänstra sidan där det var helt tomt. Sunny satt framme hos kören och att bara se henne efter så lång tid gjorde ju jätteont.
Hon var så fin!
Prästen talade, kören sjöng (Sunny sjöng med i alla låtar) och vi grät hela tiden....
När det var dags att lägga blommor på kistan så läste Sunny en text för sin mamma. Jag hörde inte allt hon sa men hon skulle tänka på sin mamma med positiva tankar...
När det var vår tur så ville jag sjunga men jag vågade inte.
När alla var klara så spelade de upp en låt som Hanni hade spelat in. Det var så vackert. Jag visste inte att hon hade så fin röst.
När alla reste sig och gick ur kyrkan så gick Sara och jag fram till kistan en gång till och då vågade jag sjunga. Kändes bra att få göra det....
Att se Sunny gråtande få hjälp ut ur kyrkan kändes jättetungt och jag hoppas jag snart ska få träffa henne.
Efteråt kände jag mig alldeles matt och hade huvudvärk en stund...
Men nu är det färdigt iallafall och hon har det bra där hon är nu....
Julaftons-Efit
Lissandra ville att vi skulle göra varsitt efit på julafton så här kommer min!
9.14
8.14
Kalle Anka på 4an med Andrea
9.14Rengöring av spisen efter gårdagens knäckkalas
10.14
Ett bad med Andrea
(Ebba stannade hos mormor efter begravningen så det var bara Andrea hemma)
11.15
Andrea dansar medans vi väntar på att pappan ska göra sig färdig
12.14
Framme hos mamma. Andrea somnade såklart i bilen
13.14
10.14Ett bad med Andrea
(Ebba stannade hos mormor efter begravningen så det var bara Andrea hemma)
11.15Andrea dansar medans vi väntar på att pappan ska göra sig färdig
12.14Framme hos mamma. Andrea somnade såklart i bilen
13.14
Mamma i köket
14.14
14.14
Kusinerna sitter snällt och väntar på mat
15.14
15.14De andra tittar på Kalle Anka men Andrea smyger runt i köket och letar efter mer godis
16.09
16.09
Tomten has arrived!!!!
17.14
17.14Sara efter kaoset
18.00
18.00
Male och Isak tände eld på två soffor ute på betet. Så fick vi en julbrasa!!!
18.14
18.14Ja, vad säger man? Ni ser ju vad det föreställer...
19.14
19.14
Tillbaka i Värnamo. Jörgen tankar och fixar bilen till deras resa.
20.15
En övertrött Ebba som vill åka till mormor och stanna hos henne för alltid
21.14
Ansiktsmask
22.00
22.00
Fotbad och skrubb
23.14
23.14
Framför datorn innan läggdags
Ja, det var min julafton det. Mysigt med god mat och roligt sällskap... Andrea var ledsen ett tag för att hon inte fick ALLA julklappar men det blev bättre sen.
Ja, det var min julafton det. Mysigt med god mat och roligt sällskap... Andrea var ledsen ett tag för att hon inte fick ALLA julklappar men det blev bättre sen.Nu har min familj packat in sig i bilen och åkt mot Stockholm. Kommer inte träffa de igen förrän den 2 januari...
Jag ska snart gå och lägga mig. Gick upp tidigt idag. Sen ska jag göra mig iordning och åka hem till mamma för ikväll är det fest!!!!!
Hej!!!
Jag har hittat ett ställe att ventilera mig på så det har varit lite svårt att motivera mig till att skriva på två ställen. Det här nya "stället" är iallafall väldigt inspirerande och jag hoppas det kommer fortsätta ett tag till.
Idag är det lördag, barnen gick sista på dagis igår och börjar inte förrän 7e januari nästa år...
Andrea vaknade fem imorse, hon hostade så mycket så jag gick upp med henne då och satte på en film som jag inte kunde se färdigt igår för att Jörgen spelade wow och var lite onykter och pratade väldigt högt.
Strax inna åtta gick jag upp och väckte Jörgen, han hade sagt igår att han skulle gå upp med barnen idag, men eftersom han ganska tankad kom och la sig vid två inatt så kändes det ganska självklart att jag gick upp när Andrea vaknade.
Jag la mig då och sov till tio. Skönt. Har haft väldiga problem med att somna in på kvällarna sen Hanni dog, så mycket tankar och känslor som sipprar fram när man lägger sig ner och slappnar av.
Imorgon ska vi visst ha städdag fast jag personligen tycker att det kan behövas idag.
Jörgen tar med sig barnen upp till Stockholm på juldagen, kommer hem 2 januari. Kommer bli jobbigt att vara ifrån barnen så länge. Men det var ett val jag fick ta. Han hade oavsett om flickorna följt med eller inte stannat borta så länge och jag vet ju att de kommer ha det bra däruppe. Däremot hade det blivit ganska jobbigt för mig att vara själv här med de i nästan nio dagar med tanke på att jag inte har någon bil och att jag har en hel del skoljobb att fixa med. Nej, det blir bra det här.
Har ganska mycket inplanerat nu när jag bara behöver ta hänsyn till mig själv. Och det ska bli så himla roligt!!!
Det regnar ute och jag känner mig inte motiverad till någonting alls. Flickorna leker jättebra och Jörgen lagar mat...
Idag är det lördag, barnen gick sista på dagis igår och börjar inte förrän 7e januari nästa år...
Andrea vaknade fem imorse, hon hostade så mycket så jag gick upp med henne då och satte på en film som jag inte kunde se färdigt igår för att Jörgen spelade wow och var lite onykter och pratade väldigt högt.
Strax inna åtta gick jag upp och väckte Jörgen, han hade sagt igår att han skulle gå upp med barnen idag, men eftersom han ganska tankad kom och la sig vid två inatt så kändes det ganska självklart att jag gick upp när Andrea vaknade.
Jag la mig då och sov till tio. Skönt. Har haft väldiga problem med att somna in på kvällarna sen Hanni dog, så mycket tankar och känslor som sipprar fram när man lägger sig ner och slappnar av.
Imorgon ska vi visst ha städdag fast jag personligen tycker att det kan behövas idag.
Jörgen tar med sig barnen upp till Stockholm på juldagen, kommer hem 2 januari. Kommer bli jobbigt att vara ifrån barnen så länge. Men det var ett val jag fick ta. Han hade oavsett om flickorna följt med eller inte stannat borta så länge och jag vet ju att de kommer ha det bra däruppe. Däremot hade det blivit ganska jobbigt för mig att vara själv här med de i nästan nio dagar med tanke på att jag inte har någon bil och att jag har en hel del skoljobb att fixa med. Nej, det blir bra det här.
Har ganska mycket inplanerat nu när jag bara behöver ta hänsyn till mig själv. Och det ska bli så himla roligt!!!
Det regnar ute och jag känner mig inte motiverad till någonting alls. Flickorna leker jättebra och Jörgen lagar mat...
Tävling
En av mina bästa vänner har snart kommit upp i 100 000 besökare på sin blogg!!! Det tycker jag är superhäftigt!!!
Nu firar hon det med en tävling om en fin klapp med tanke bakom och den som vill vara med kan gå hit: Busmamman...
Lycka till!!!
Nu firar hon det med en tävling om en fin klapp med tanke bakom och den som vill vara med kan gå hit: Busmamman...
Lycka till!!!
En bra dag
Har haft en jättebra dag!
Va på skolan tidigt idag, hade dugga... Det kändes som att den gick ganska bra men när de andra började diskutera frågorna så kändes det som att jag blandat ihop det lite...
Fick min bok till kursen idag oxå. Inte en dag för tidigt...
Slutade 12, åt med Malin... Sen hade varken hon eller jag någon brådska så vi promenerade sakta och pratade jättemycket. Så härligt...
När jag sen kom hem så började jag diska och städa, Jörgen hade hämtat barnen på dagis och var och handlade. Jag ville vara aktiverad så att jag kan somna lättare sen ikväll.
Ringde till Lissandra och frågade om hon ville promenera med mig och hämta min bok på Ica. Men hon är så förkyld och hes så hon kom och hämtade mig med bilen istället. Sen åkte vi upp till Hornaryd för hon behövde käka lite och jag tog en cola... Trevligt det oxå!!! En spontan date vänner emellan!
Hittade en gammal klasskompis på facebook som jag inte sett på 18 år... Bara ett spontaninfall att söka på honom men lite roligt faktiskt.
Först hade han ingen aning om vem jag var men efter en stund såg han en relativt lång tjej framför sig och var säker på att det var jag.... Och ja, det var ju jag. För då var jag den längsta tjejen i klassen!!!! Men det kändes skumt att han beskrev mig så. Det var ju så länge sen och jag har ju varit kortast ganska länge nu för när jag började sexan så växte jag ju inte längre på höjden.
En riktigt bra dag iallafall! Är riktigt trött i benen...
Va på skolan tidigt idag, hade dugga... Det kändes som att den gick ganska bra men när de andra började diskutera frågorna så kändes det som att jag blandat ihop det lite...
Fick min bok till kursen idag oxå. Inte en dag för tidigt...
Slutade 12, åt med Malin... Sen hade varken hon eller jag någon brådska så vi promenerade sakta och pratade jättemycket. Så härligt...
När jag sen kom hem så började jag diska och städa, Jörgen hade hämtat barnen på dagis och var och handlade. Jag ville vara aktiverad så att jag kan somna lättare sen ikväll.
Ringde till Lissandra och frågade om hon ville promenera med mig och hämta min bok på Ica. Men hon är så förkyld och hes så hon kom och hämtade mig med bilen istället. Sen åkte vi upp till Hornaryd för hon behövde käka lite och jag tog en cola... Trevligt det oxå!!! En spontan date vänner emellan!
Hittade en gammal klasskompis på facebook som jag inte sett på 18 år... Bara ett spontaninfall att söka på honom men lite roligt faktiskt.
Först hade han ingen aning om vem jag var men efter en stund såg han en relativt lång tjej framför sig och var säker på att det var jag.... Och ja, det var ju jag. För då var jag den längsta tjejen i klassen!!!! Men det kändes skumt att han beskrev mig så. Det var ju så länge sen och jag har ju varit kortast ganska länge nu för när jag började sexan så växte jag ju inte längre på höjden.
En riktigt bra dag iallafall! Är riktigt trött i benen...
Vad är det som händer i min värld??
"Vad är det som händer i vår värld?" utbrister Janes pappa i Tarzan när de blir inlåsta i lasten på båten och det är väl ungefär vad jag sa till mig själv för en stund sen...
När jag hade slutit ögonen och precis skulle somna så kom jag på att missade Ebbas tandläkartid i måndags. Jag hatar verkligen att missa saker... Och när jag legat en stund och irriterat mig på det så kom jag på att jag har tid till njurmedicin den 23 dec 11.00... Hannis begravning är 10.00 samma dag.
Ja, valet är ju inget att snacka om men nu måste jag ännu en gång ringa och boka om min tid på njurmedicin, förra gången avbokade jag för att mitt knä precis hade hoppat ur led, sen fick jag ny tid den 16onde dec men var tvungen att ändra den för att jag var i skolan då...
Så imorgon när jag lämnat på dagis så ska jag ta en sväng in till tandläkaren och tindra med ögonen och få en ny tid till Ebba som inte inkräktar på något annat, sen hem och ringa njurmedicin...
Nu kan jag dessutom inte sova och det hör ju inte till det vanliga när det gäller mig, men har varit så ett tag nu. Tänker alldeles för mycket...
När jag hade slutit ögonen och precis skulle somna så kom jag på att missade Ebbas tandläkartid i måndags. Jag hatar verkligen att missa saker... Och när jag legat en stund och irriterat mig på det så kom jag på att jag har tid till njurmedicin den 23 dec 11.00... Hannis begravning är 10.00 samma dag.
Ja, valet är ju inget att snacka om men nu måste jag ännu en gång ringa och boka om min tid på njurmedicin, förra gången avbokade jag för att mitt knä precis hade hoppat ur led, sen fick jag ny tid den 16onde dec men var tvungen att ändra den för att jag var i skolan då...
Så imorgon när jag lämnat på dagis så ska jag ta en sväng in till tandläkaren och tindra med ögonen och få en ny tid till Ebba som inte inkräktar på något annat, sen hem och ringa njurmedicin...
Nu kan jag dessutom inte sova och det hör ju inte till det vanliga när det gäller mig, men har varit så ett tag nu. Tänker alldeles för mycket...
Unik??
Man hör ju och ser många grejer som är "typiskt" för barn... Men Andrea har en grej som jag aldrig upplevt innan.
Barn gillar ju att kladda och greja med mat och sånt, doppar gärna i allt möjligt, så långt är det ju helt normalt.
Men... Varje gång vi ska äta pommes frites så vill hon doppa i sin mjölk. Det är inte längre något som "bara händer". Så fort hon ser att det är pommes vi ska äta så ber hon om mjölk.
-Måste doppa min mjölk, säger hon. Och så gör hon det med varje pommes. Hon spiller ingenting, slaskar ingenting, bara doppar och äter precis som vi gör med dressing, ketchup etc...
Kanske inte är något ovanligt men jag har aldrig sett det innan. Inte på det sättet...
Nu är snart Idol klart!!! Svejs>!!!
Barn gillar ju att kladda och greja med mat och sånt, doppar gärna i allt möjligt, så långt är det ju helt normalt.
Men... Varje gång vi ska äta pommes frites så vill hon doppa i sin mjölk. Det är inte längre något som "bara händer". Så fort hon ser att det är pommes vi ska äta så ber hon om mjölk.
-Måste doppa min mjölk, säger hon. Och så gör hon det med varje pommes. Hon spiller ingenting, slaskar ingenting, bara doppar och äter precis som vi gör med dressing, ketchup etc...
Kanske inte är något ovanligt men jag har aldrig sett det innan. Inte på det sättet...
Nu är snart Idol klart!!! Svejs>!!!
Polisen
Fick precis ett samtal från polisen i Kronobergs län. De håller på med en utredning av en postanställd som har stulit brev och hade ett som var adresserat till Andrea. Ett födelsedagskort från farfar och farmor.
Obehagligt.
Vi reagerade lite att de inte hörde av sig när hon fyllde år men det är ju inget man direkt ringer och påpekar kanske...
-Varför har ni inte grattat vår dotter???
Och sen har vi inte tänkt mer på det...
Scary iallafall...
Obehagligt.
Vi reagerade lite att de inte hörde av sig när hon fyllde år men det är ju inget man direkt ringer och påpekar kanske...
-Varför har ni inte grattat vår dotter???
Och sen har vi inte tänkt mer på det...
Scary iallafall...
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta
( 2005-05-23 )Hon föddes 25 december 1969 och växte upp i helt "fel" familj.
Hon flyttade hemifrån när hon var 15 och har kämpat på egen hand sen dess.
Hennes största önskan var att bli mamma. Hon sa ofta till mig vilken omtumlande upplevelse det var när pappa kom in i hennes liv. Från att inte ha några barn så fanns det hur många som helst runtomkring. Mina bröder bodde hos de mestadels för de hade sin hockey i byn och hade med sig kompisar hem ofta.
Hanni lagade mat och grejade och pratade om bekymmer och lycka med mina bröder och fick ibland oxå skälla på de för att de inte plockade undan efter sig. Men hon trivdes och vi gav henne så mycket, sa hon...
Efter 8 missfall innan hon träffade pappa så blev hon nu gravid igen vilket resulterade i en underbar dotter - min lillasyster.
Tyvärr fungerade det inte med pappa så hon valde att själv uppfostra sitt barn.
När hennes dotter var drygt ett år fick hon sin första diagnos - bröstcancer. Operation och cellgiftsbehandling genomfördes och de trodde hon skulle klara sig. Ett par år senare fick hon opereras igen.
Cancern spred sig och satte sig längs hela kroppspulsådern.
Hon hade på senare år fått lite mer kontakt med sin mamma men som för ett par år sen gick bort i bröstcancer. Även hennes mormor dog i samma veva i samma sjukdom. Deras sjukdomsförlopp gick ganska fort.
Jag träffade Hanni för 9 år sedan, hon hade inte fyllt 30 och jag hade precis passerat 20. Jag hade inga problem med att pappas tjej bara var 9 år äldre än mig. Vi blev vänner hon och jag och kunde prata om allt.
Tyvärr orkade hon inte ha kontakt medans hon var sjuk så jag fick aldrig finnas där för henne när hon var dålig. Men vi träffades igen sen och hon fick uppleva mitt första barn och hennes dotter fick vara moster såklart!!!
Sen orkade hon inte mer. Vi påminde för mycket om det hon hade förlorat.
Igår dog Hanni. Det var lugnt och stillsamt och hon var inte ensam.
Jag vek och accepterade hennes beslut men nu efteråt känns det jättetungt att inte ha fått säga adjö.
Hela dagen har jag hört hennes röst, när hon ringde och tyst sa: Hej, det är Hanni...
Hon var alltid så osäker på om hon störde men våra samtal var långa och innehållsrika och hon hade många små roliga ideér och lösningar om alla möjliga saker.
Jag kommer ihåg kvällen när hon tapetserade sin toalett med rödvin... Hur mycket vi skrattade då och att vi grät en del den kvällen oxå...
Jag minns när hon hade gjort ett prinsessrum till sin lilla prinsessa, hur mycket energi hon hade lagt ner för att hennes dotter skulle få den trygghet och kärlek som hon själv aldrig fick...
Jag saknar henne så mycket och hoppas att hon har det bra där hon är nu.
Hon har kämpat så länge och man kan ju tycka att hon förtjänade ett lyckligt slut. Men det kanske är det hon upplever nu. Synd bara att hon inte fick dela det med oss andra.
Efter 8 missfall innan hon träffade pappa så blev hon nu gravid igen vilket resulterade i en underbar dotter - min lillasyster.
Tyvärr fungerade det inte med pappa så hon valde att själv uppfostra sitt barn.
När hennes dotter var drygt ett år fick hon sin första diagnos - bröstcancer. Operation och cellgiftsbehandling genomfördes och de trodde hon skulle klara sig. Ett par år senare fick hon opereras igen.
Cancern spred sig och satte sig längs hela kroppspulsådern.
Hon hade på senare år fått lite mer kontakt med sin mamma men som för ett par år sen gick bort i bröstcancer. Även hennes mormor dog i samma veva i samma sjukdom. Deras sjukdomsförlopp gick ganska fort.
Jag träffade Hanni för 9 år sedan, hon hade inte fyllt 30 och jag hade precis passerat 20. Jag hade inga problem med att pappas tjej bara var 9 år äldre än mig. Vi blev vänner hon och jag och kunde prata om allt.
Tyvärr orkade hon inte ha kontakt medans hon var sjuk så jag fick aldrig finnas där för henne när hon var dålig. Men vi träffades igen sen och hon fick uppleva mitt första barn och hennes dotter fick vara moster såklart!!!
Sen orkade hon inte mer. Vi påminde för mycket om det hon hade förlorat.
Igår dog Hanni. Det var lugnt och stillsamt och hon var inte ensam.
Jag vek och accepterade hennes beslut men nu efteråt känns det jättetungt att inte ha fått säga adjö.
Hela dagen har jag hört hennes röst, när hon ringde och tyst sa: Hej, det är Hanni...
Hon var alltid så osäker på om hon störde men våra samtal var långa och innehållsrika och hon hade många små roliga ideér och lösningar om alla möjliga saker.
Jag kommer ihåg kvällen när hon tapetserade sin toalett med rödvin... Hur mycket vi skrattade då och att vi grät en del den kvällen oxå...
Jag minns när hon hade gjort ett prinsessrum till sin lilla prinsessa, hur mycket energi hon hade lagt ner för att hennes dotter skulle få den trygghet och kärlek som hon själv aldrig fick...
Jag saknar henne så mycket och hoppas att hon har det bra där hon är nu.
Hon har kämpat så länge och man kan ju tycka att hon förtjänade ett lyckligt slut. Men det kanske är det hon upplever nu. Synd bara att hon inte fick dela det med oss andra.
Sovställning
Igår var vi uppe en sväng på City Gross och handlade. Och det fanns ju en lekhörna där. Barnen var ganska speedade efter 2 helger med mycket socker så jag dumpade de där. Helt tokiga var de och lät ganska mycket. Vände på alla saker och kröp in i tältet som står där och la sig så tältet välte och så låg de där och det såg ut som att allting skulle gå sönder. Men de hade roligt och jag kunde gå runt och kolla lite...
Varje gång vi åker iväg på eftermiddagen och ska handla eller nåt så somnar Andrea i bilen de sista 200 metrarna innan vi är hemma. Så oxå denna gång. Jörgen är lite mer rå och väcker henne. Hon har ju två ben att gå på så det finns ju ingen anledning att bära henne.
Jag är inte riktigt så. Eller inte alls. Jag kommer själv ihåg hur hemskt det var att bli väckt när man precis har somnat och hur jobbigt allting är just då. Dessutom tycker jag det är ganska mysigt att få bära mitt sovande barn medans hon fortfarande inte är så tung.
Så när vi kom in satte jag henne på trappan och tog av henne skorna. Hon vaknade och morrade åt mig och vände sig om och fortsatte sova.
Inte så länge men en fem minuter iallafall medans vi plockade in alla saker och klädde av oss.
Jag kommer ihåg att jag och min syrra brukade lägga oss med kläderna på med flit om vi hade varit iväg och kom hem på natten. Bara för att det var så skönt när man vaknade och klädde av sig och kröp ner i sängen...
Det hände faktiskt sommaren innan jag flyttade upp till Stockholm... Jag vaknade vid åtta på morgonen, fullt påklädd i sängen, svinkallt i lägenheten för balkongdörren stod öppen... Men det var nog mer att jag hade kanske litegrann ... däckat kanske??? Men åh så skönt att krypa ner under täcket!!
Nu är det snart dax för Cityakuten!!!
Varje gång vi åker iväg på eftermiddagen och ska handla eller nåt så somnar Andrea i bilen de sista 200 metrarna innan vi är hemma. Så oxå denna gång. Jörgen är lite mer rå och väcker henne. Hon har ju två ben att gå på så det finns ju ingen anledning att bära henne.Jag är inte riktigt så. Eller inte alls. Jag kommer själv ihåg hur hemskt det var att bli väckt när man precis har somnat och hur jobbigt allting är just då. Dessutom tycker jag det är ganska mysigt att få bära mitt sovande barn medans hon fortfarande inte är så tung.
Så när vi kom in satte jag henne på trappan och tog av henne skorna. Hon vaknade och morrade åt mig och vände sig om och fortsatte sova.
Inte så länge men en fem minuter iallafall medans vi plockade in alla saker och klädde av oss.Jag kommer ihåg att jag och min syrra brukade lägga oss med kläderna på med flit om vi hade varit iväg och kom hem på natten. Bara för att det var så skönt när man vaknade och klädde av sig och kröp ner i sängen...
Det hände faktiskt sommaren innan jag flyttade upp till Stockholm... Jag vaknade vid åtta på morgonen, fullt påklädd i sängen, svinkallt i lägenheten för balkongdörren stod öppen... Men det var nog mer att jag hade kanske litegrann ... däckat kanske??? Men åh så skönt att krypa ner under täcket!!
Nu är det snart dax för Cityakuten!!!
Inga hål i mina byxor
När jag köper ett par jeans, och så har det varit i många år, så går de sönder efter 2-3 månader... De skavs sönder där låren går ihop och sen är det kört att få ihop de snyggt igen och tillslut kastar jag de. Inte slitna någon annanstans, bara mellan benen... Nu köpte jag färdiga lappar som man stryker på och sen syr runt. Skitbra!!! Och smidigt. Jag väntade inte tills de gick sönder den här gången... Men... Det fanns bara en färg - ljus. Men, jag tror inte det kommer synas sådär jättemycket. Stora hål syns säkert mer oxå.
And some more...
Jag hittade två bilder från Segovia. Den första är ett slott - Alcázar och den andra är katedralen. Hittade oxå lite text...
Text: Birthe Midtun Översättning: Petra Engström
Segovia – Törnrosastaden Segovia har ofta hamnat lite i skymundan av den mer populära Toledo.
Men när du närmar dig och ser staden i fjärran är det svårt att förstå varför.
Att resa in i Segovia är nämligen som att fara rakt in i sagan om Törnrosa.
Det sägs faktiskt att Segovias fästning, Alcázar, var inspirationskällan till Walt Disneys Törnrosaslott. Och det är inte konstigt.
Borgen har allt man annars bara hittar i sagornas värld: runda torn, vallgravar, salar och hemliga rum som varit hem åt ett otal kungligheter genom åren.
Alcázar i Segovia nämns för första gången i historiska dokument från 1122 men mycket tyder på att fästningen grundlades redan under den romerska ockupationen. Det var också romarna som byggde den berömda viadukt som ledde vatten in till byn ända fram till slutet av artonhundratalet.
Nu fungerar den högresta, över två tusen år gamla viadukten som gräns mellan den gamla och nya delen av staden. Dessutom är den en unik sevärdhet.
Katedralen i Segovia, som är en av de vackraste gotiska byggnaderna i hela Spanien, kallas ibland för ”katedralernas first lady”. Den ackompanjeras av ytterligare ett tjugotal kyrkor i staden, något som bidragit till att Segovia är ett så populärt resmål för brudpar. Många nygifta är det som strosat genom stadens gamla kvarter där romantiken blomstrar och varje hus är en sevärdhet i sig.
Fortsättning på om...
En bil....
En andalusier...
Är väldigt nöjd med vårt nuvarande soffbord från IKEA, praktiskt och fint men en aningen slitet...
Soffa från Mio...
Soffa från Mio...
Och en slappstol från Svenska hem...
Drömma kan man väl få göra, eller hur???
Kanske, om ,ifall att...
La mig tidigt idag, direkt efter Bones men har inte kunnat somna.
Jag har legat och tänkt på vad jag skulle göra om jag hade mycket pengar...
Jag tror inte man kan bli odelat lycklig bara man har mycket pengar men livet skulle definitivt bli mycket enklare.
Ett av Jörgens och mina olikheter är ju bla hur vi ser på pengar och hur man delar de. Oxå om vad man gör av sin fritid och fördelar sin tid.
Om jag hade sådär mycket pengar som jag "behöver" skulle jag:
* Behålla lägenheten men anlita målare som fixar till här inne.
* Ändra min inredning, inget exklusivt men mer användbart, praktiskt och matchande och framförallt mysigt...
* Jag skulle kasta ut alla fula, vita standardgarderober och sätta dit några jag verkligen gillar.
* Diskmaskin
* Köpa en bil
* När jag vill hälsa på någon jag tycker om skulle jag göra det utan krångel, eftersom jag har en egen bil och har råd att tanka den.
* Bygga ut mammas kök så att alla får plats utan problem när vi samlas.
* Ebba och Andrea skulle få varsin cykel istället för att samsas om en och samma...
* Köpa ett simkort och inte dra mig för att sticka dit även att det är -15 ute (eftersom jag har egen bil)...
* Låta mitt hår växa men gå regelbundet till frisör som piffar till det lite sådär i allmänhet med färg och dylikt...
* Åka till Segovia, Spanien och titta in i katedralen där (jag var så bakis när vi körde förbi att jag inte pallade kliva ur bilen)
* Köpa alla böcker till alla kurser jag läser på högskolan så jag bara kan gå och plocka när jag behöver de.
* Framkalla alla bilder i Jörgens dator och sen sitta med 10 000 bilder och välja ut de jag vill ha i mina album (tråkigaste som finns att sitta vid datorn och försöka välja vilka bilder som ska framkallas, särskilt när det finns så många)
* Fixa ett place till pappa nära mig så att jag när jag vill kan åka ut till honom och rida. Och flickorna skulle oxå få lära sig.
* Hälsa på mina syskon som bor lite överallt.
* Bara sitta hemma och känna att jag har läget under kontroll!!!!
För jag tror, att om det hade varit så så hade jag inte haft ett så stort behov av att hela tiden hitta på något. Kanske jag har det behovet för att det jag vill göra inte passar in i min budget. Om jag hade haft möjligheterna så hade det kanske inte känts så tungt att han och jag inte har samma intressen, för vi hade ju träffats ändå när det passar mig. Han hade fått göra det han vill och jag hade fått göra det jag vill och vi hade säkerligen kommit mycket bättre överens.
För det är väl egentligen inte hela världen om han inte vill umgås med andra lika mycket som jag. Men när bilen är hans och de mesta pengarna hans så kan jag ju inte göra det jag har lust med.
Så köp en trisslott till mig i julklapp-kanske är det min tur???
Jag har legat och tänkt på vad jag skulle göra om jag hade mycket pengar...
Jag tror inte man kan bli odelat lycklig bara man har mycket pengar men livet skulle definitivt bli mycket enklare.
Ett av Jörgens och mina olikheter är ju bla hur vi ser på pengar och hur man delar de. Oxå om vad man gör av sin fritid och fördelar sin tid.
Om jag hade sådär mycket pengar som jag "behöver" skulle jag:
* Behålla lägenheten men anlita målare som fixar till här inne.
* Ändra min inredning, inget exklusivt men mer användbart, praktiskt och matchande och framförallt mysigt...
* Jag skulle kasta ut alla fula, vita standardgarderober och sätta dit några jag verkligen gillar.
* Diskmaskin
* Köpa en bil
* När jag vill hälsa på någon jag tycker om skulle jag göra det utan krångel, eftersom jag har en egen bil och har råd att tanka den.
* Bygga ut mammas kök så att alla får plats utan problem när vi samlas.
* Ebba och Andrea skulle få varsin cykel istället för att samsas om en och samma...
* Köpa ett simkort och inte dra mig för att sticka dit även att det är -15 ute (eftersom jag har egen bil)...
* Låta mitt hår växa men gå regelbundet till frisör som piffar till det lite sådär i allmänhet med färg och dylikt...
* Åka till Segovia, Spanien och titta in i katedralen där (jag var så bakis när vi körde förbi att jag inte pallade kliva ur bilen)
* Köpa alla böcker till alla kurser jag läser på högskolan så jag bara kan gå och plocka när jag behöver de.
* Framkalla alla bilder i Jörgens dator och sen sitta med 10 000 bilder och välja ut de jag vill ha i mina album (tråkigaste som finns att sitta vid datorn och försöka välja vilka bilder som ska framkallas, särskilt när det finns så många)
* Fixa ett place till pappa nära mig så att jag när jag vill kan åka ut till honom och rida. Och flickorna skulle oxå få lära sig.
* Hälsa på mina syskon som bor lite överallt.
* Bara sitta hemma och känna att jag har läget under kontroll!!!!
För jag tror, att om det hade varit så så hade jag inte haft ett så stort behov av att hela tiden hitta på något. Kanske jag har det behovet för att det jag vill göra inte passar in i min budget. Om jag hade haft möjligheterna så hade det kanske inte känts så tungt att han och jag inte har samma intressen, för vi hade ju träffats ändå när det passar mig. Han hade fått göra det han vill och jag hade fått göra det jag vill och vi hade säkerligen kommit mycket bättre överens.
För det är väl egentligen inte hela världen om han inte vill umgås med andra lika mycket som jag. Men när bilen är hans och de mesta pengarna hans så kan jag ju inte göra det jag har lust med.
Så köp en trisslott till mig i julklapp-kanske är det min tur???
Amen va faan...
Idag har flickorna varit lediga. Dagen började ganska illa tidigt halv 5 imorse när Ebba kom in och sa att hon var törstig. Hon var ganska gnällig och jag hyschade på henne så hon inte skulle väcka Andrea men det gjorde hon ju ändå och medans jag kissade Andrea så flög Jörgen upp och slet bort Ebbas lampa från väggen. I det här huset får barnen inte sova med tänd lampa, jag förstår inte det för det är så sällan det händer och kan det hjälpa de om de drömt mardröm så förstår jag inte varför det inte kan gå...
Han sa iallafall till henne att han har varnat henne och att nu var det nog. Hon blev ju skitledsen såklart så när jag var färdig med Andrea så fick jag gå in och trösta Ebba. Innan jag gick in till henne sa jag till Jörgen att han var sjuk i huvudet och psykopat...
Hon lugnade sig iallafall efter en stund men sa att hon aldrig mer ville prata med sin pappa...
När jag la mig så tog det inte lång stund innan hon började snyfta igen så jag tog min kudde och gick och la mig hos henne. Sover inte särskilt bra i hennes säng så natten tog väl slut där även jag inte gick upp förrän sju sen...
#Det här är något jag absolut inte hade kunnat skriva om i andra bloggen för jag tror hans syster personligen hade kommit ner och lynchat mig. Inte för att hon hade haft nån chans men ändå... Men jag hittar ju inte på de här sakerna. Han har såna sidor och kan inte han/de stå för de så får han väl låta bli att bete sig sådär...
Hade tvättid idag och medans den höll på så var vi ute och lekte en sväng. Barnen blev leriga så jag tog med mig ombyte till tvättstugan och slängde in deras kläder i maskinen. Sen gick vi hem och de badade och jag duschade. De fick mat och jag hämtade tvätten. Sen gick vi till bussen.
Två förväntansfulla damer som sedan charmade alla gamla tanter på bussen och tom den suraste av alla busschaufförer jag någonsin träffat sa hej och log åt de...
Han sa iallafall till henne att han har varnat henne och att nu var det nog. Hon blev ju skitledsen såklart så när jag var färdig med Andrea så fick jag gå in och trösta Ebba. Innan jag gick in till henne sa jag till Jörgen att han var sjuk i huvudet och psykopat...
Hon lugnade sig iallafall efter en stund men sa att hon aldrig mer ville prata med sin pappa...
När jag la mig så tog det inte lång stund innan hon började snyfta igen så jag tog min kudde och gick och la mig hos henne. Sover inte särskilt bra i hennes säng så natten tog väl slut där även jag inte gick upp förrän sju sen...
#Det här är något jag absolut inte hade kunnat skriva om i andra bloggen för jag tror hans syster personligen hade kommit ner och lynchat mig. Inte för att hon hade haft nån chans men ändå... Men jag hittar ju inte på de här sakerna. Han har såna sidor och kan inte han/de stå för de så får han väl låta bli att bete sig sådär...
Hade tvättid idag och medans den höll på så var vi ute och lekte en sväng. Barnen blev leriga så jag tog med mig ombyte till tvättstugan och slängde in deras kläder i maskinen. Sen gick vi hem och de badade och jag duschade. De fick mat och jag hämtade tvätten. Sen gick vi till bussen.
Två förväntansfulla damer som sedan charmade alla gamla tanter på bussen och tom den suraste av alla busschaufförer jag någonsin träffat sa hej och log åt de...Vi åkte upp till Citygross och köpte present och så gick vi därifrån till Jörgens jobb och väntade där på honom tills han hade slutat. Sen åkte vi och handlade.
En ganska intensiv dag men skönt att få umgås med flickorna. Tycker jag har försummat de en del det sista. Sen att de har pratat hål i öronen på mig är ju en annan historia. Särskilt Andrea är en riktig pratkvarn men en väldigt söt sådan med många roliga uttryck...
Vi satt i soffan och kollade på Tarzan 20 fick de gå och lägga sig... Nu sitter jag här ensam, skickade hem Jörgen till Thorbjörn och deras jävla spel för jag pallar inte en fredagkväll till med det där i ögonvrån... Väntar på utröstningen i Idol. Personligen tycker jag Kevin ska vinna i år men jag gråter nästan när man tänker på vilken skillnad det var från förra året med Amanda och Marie och de flesta andra med, jämfört med årets idoler... Det är bara Kevin som verkligen är något speciellt. Tycker jag...
Hoppas ni har en trevlig kväll ni andra. Kramar
Nu får det vara nog!
När jag skulle köra upp på Mc första gången så hade jag aldrig kört på bana... Jag var jättebra på vägarna och hade många mil i arslet men banan fanns inte där.
Jag hade lånat en motorcykel som läckte olja... När jag skulle köra iväg på första sträckan på banan så hade jag glömt sätta på bensinkranen... Vilket betyder att jag inte kom särskilt långt. Pinsamt...
När jag sedan skulle göra säkerhetskontrollen som jag heller aldrig hade gjort så bara brast allt. Mitt ex, som hade lagt sig ner i bilen för han inte ville titta när jag gjorde bort mig, hade sagt att jag skulle prata om vaggan och sulorna, att det lät proffsigt... Men det tyckte inte uppkörningsläraren... Han tittade på mig och skakade på huvudet och sa att det var det värsta han hade hört, att jag inte fick köra en meter till och han vägrade släppa ut mig på stora vägen...
Jag grät då och rörde inte min egen motorcykel på hela sommaren...
Jag kontaktade iallafall den körskolan som var på plats samtidigt som mig och de beställde en ny tid och sa att jag skulle höra av mig ett par veckor innan uppkörning så skulle vi fixa banan...
Jag körde 6 lektioner på banan. Och den enda landsvägskörningen var från och till körskolan...
Så jag fick min revansch!!!
Samma uppkörningslärare fick jag... Jag var jättenervös verkligen men banan gick jättebra. Och när det sen flera timmar senare var min tur att ge mig ut på landsväg så var allting bara underbart!!!
- Jag vet inte vad som hände förra gången, men idag var det en ren fröjd att vara ute och söndagsåka med dig, sa uppkörningsläraren till mig efteråt när han gav mig lappen!!!
Så som jag mådde första gången så mår jag idag... Jag har en muntlig tenta 13 idag och jag kan verkligen ingenting... Jo, en hel del latinska ord och några kranialnerver men inget sammanhang i några system eller hur blodet färdas... Det skulle bli samma som "vaggan och sulorna"...
Jag brukar inte vara särskilt nervös inför ett prov. Jag tar det som det kommer och står för mitt resultat... Jag brukar aldrig få blockout och det jag inte kan, det kan jag inte efter 5 minuter heller...
Men idag har jag fruktansvärt ont i magen, jag har sovit skitdåligt inatt och nej, jag tänker inte åka in...
Jag behöver inte skriva någon förklaring på mailen till läraren, bara att jag inte kommer... Fast jag skulle så gärna vilja..
Jag vill förklara det svarta hål som finns i mig. Hur det har varit på sista tiden och hur jag faktiskt egentligen är ganska duktig och ordentlig fastän att jag suger totalt nu...
Allt är sådär just nu... När barnen har lagt sig på kvällarna och sovit en timme så börjar jag längta så otroligt mycket efter de och förbannar mig själv att jag inte myste med de innan de gick och la sig, att jag inte satt i sängen och läste saga och att jag inte kramades särskilt mycket... Och nästa dag är det likadant...
Jag vill så mycket när det redan är försent men när en ny dag kommer och nya möjligheter finns så sackar jag ihop och magen vänder sig och jag får istället ingenting gjort alls...
Hur ska jag komma ur den här onda cirkeln? Jag vet att jag bara kan göra det själv, ingen kan göra det åt mig... Men hur??
Jag hade lånat en motorcykel som läckte olja... När jag skulle köra iväg på första sträckan på banan så hade jag glömt sätta på bensinkranen... Vilket betyder att jag inte kom särskilt långt. Pinsamt...
När jag sedan skulle göra säkerhetskontrollen som jag heller aldrig hade gjort så bara brast allt. Mitt ex, som hade lagt sig ner i bilen för han inte ville titta när jag gjorde bort mig, hade sagt att jag skulle prata om vaggan och sulorna, att det lät proffsigt... Men det tyckte inte uppkörningsläraren... Han tittade på mig och skakade på huvudet och sa att det var det värsta han hade hört, att jag inte fick köra en meter till och han vägrade släppa ut mig på stora vägen...
Jag grät då och rörde inte min egen motorcykel på hela sommaren...
Jag kontaktade iallafall den körskolan som var på plats samtidigt som mig och de beställde en ny tid och sa att jag skulle höra av mig ett par veckor innan uppkörning så skulle vi fixa banan...
Jag körde 6 lektioner på banan. Och den enda landsvägskörningen var från och till körskolan...
Så jag fick min revansch!!!
Samma uppkörningslärare fick jag... Jag var jättenervös verkligen men banan gick jättebra. Och när det sen flera timmar senare var min tur att ge mig ut på landsväg så var allting bara underbart!!!
- Jag vet inte vad som hände förra gången, men idag var det en ren fröjd att vara ute och söndagsåka med dig, sa uppkörningsläraren till mig efteråt när han gav mig lappen!!!
Så som jag mådde första gången så mår jag idag... Jag har en muntlig tenta 13 idag och jag kan verkligen ingenting... Jo, en hel del latinska ord och några kranialnerver men inget sammanhang i några system eller hur blodet färdas... Det skulle bli samma som "vaggan och sulorna"...
Jag brukar inte vara särskilt nervös inför ett prov. Jag tar det som det kommer och står för mitt resultat... Jag brukar aldrig få blockout och det jag inte kan, det kan jag inte efter 5 minuter heller...
Men idag har jag fruktansvärt ont i magen, jag har sovit skitdåligt inatt och nej, jag tänker inte åka in...
Jag behöver inte skriva någon förklaring på mailen till läraren, bara att jag inte kommer... Fast jag skulle så gärna vilja..
Jag vill förklara det svarta hål som finns i mig. Hur det har varit på sista tiden och hur jag faktiskt egentligen är ganska duktig och ordentlig fastän att jag suger totalt nu...
Allt är sådär just nu... När barnen har lagt sig på kvällarna och sovit en timme så börjar jag längta så otroligt mycket efter de och förbannar mig själv att jag inte myste med de innan de gick och la sig, att jag inte satt i sängen och läste saga och att jag inte kramades särskilt mycket... Och nästa dag är det likadant...
Jag vill så mycket när det redan är försent men när en ny dag kommer och nya möjligheter finns så sackar jag ihop och magen vänder sig och jag får istället ingenting gjort alls...
Hur ska jag komma ur den här onda cirkeln? Jag vet att jag bara kan göra det själv, ingen kan göra det åt mig... Men hur??
Va???
Jag blir så trött på systemen...
Områdeschefen som har hand om vårt dagis har ringt till dagis och diskuterat mitt schema som jag har lämnat in för nya kursen. Jag har ju nytt schema var 5e vecka... Nu blir det ju lite fler veckor över jul eftersom jag är ledig då. Nu har hon iallafall sagt att jag inte får lämna in ett blankt schema för de två veckorna... Men jag har ju inget schema då. Ska jag hitta på att de behöver vara på dagis???
Så jag ringde till henne idag och hon sa att reglerna är så för att det ska vara rättvist. Lärare som är lediga över jul och sommar får betala samma taxa som resten av året. Men de får ju samma betalt oxå. Jag får 2000 kr mindre från Csn vid jul och kan ju tycka jag ska få betala mindre på dagis då med men så funkade det inte.
Hur blir det sen i sommar när jag inte får ett öre från Csn, ska jag betala för heltid då oxå men inte få ha de mer än 15 timmar i veckan om jag inte har ett sommarjobb??
Dessutom sa hon tillslut att jag inte ens behöver lämna in något schema till henne, bara till dagis för jag är redan registrerad på heltid till maj-09... Och har heller inte behövt det på hela tiden. Men varför säger hon inte det på en gång då? Och varför ringer hon och krånglar med dagispersonalen om det ändå inte spelar någon roll??
Vi har fått schema till nya kurser så sent från skolan så det har blivit jättestressigt att lämna in... Men nu sa hon att tiderna bara behövs lämnas till just dagis för att de ska veta...
Och att heltid gäller från 25 timmar och uppåt. Och då blir det samma taxa oavsett om jag har 27 timmar eller 45...
Jag fattar faktiskt inte så mycket just nu...
För om jag hämtar senare en dag så måste fröknarna registrera det... Men om jag hämtar tidigare så ska det inte registreras. Så det kan ju inte ha något med statistik att göra heller...
Jag kliar mig i huvudet och sätter mig med anatomin istället...
Områdeschefen som har hand om vårt dagis har ringt till dagis och diskuterat mitt schema som jag har lämnat in för nya kursen. Jag har ju nytt schema var 5e vecka... Nu blir det ju lite fler veckor över jul eftersom jag är ledig då. Nu har hon iallafall sagt att jag inte får lämna in ett blankt schema för de två veckorna... Men jag har ju inget schema då. Ska jag hitta på att de behöver vara på dagis???
Så jag ringde till henne idag och hon sa att reglerna är så för att det ska vara rättvist. Lärare som är lediga över jul och sommar får betala samma taxa som resten av året. Men de får ju samma betalt oxå. Jag får 2000 kr mindre från Csn vid jul och kan ju tycka jag ska få betala mindre på dagis då med men så funkade det inte.
Hur blir det sen i sommar när jag inte får ett öre från Csn, ska jag betala för heltid då oxå men inte få ha de mer än 15 timmar i veckan om jag inte har ett sommarjobb??
Dessutom sa hon tillslut att jag inte ens behöver lämna in något schema till henne, bara till dagis för jag är redan registrerad på heltid till maj-09... Och har heller inte behövt det på hela tiden. Men varför säger hon inte det på en gång då? Och varför ringer hon och krånglar med dagispersonalen om det ändå inte spelar någon roll??
Vi har fått schema till nya kurser så sent från skolan så det har blivit jättestressigt att lämna in... Men nu sa hon att tiderna bara behövs lämnas till just dagis för att de ska veta...
Och att heltid gäller från 25 timmar och uppåt. Och då blir det samma taxa oavsett om jag har 27 timmar eller 45...
Jag fattar faktiskt inte så mycket just nu...
För om jag hämtar senare en dag så måste fröknarna registrera det... Men om jag hämtar tidigare så ska det inte registreras. Så det kan ju inte ha något med statistik att göra heller...
Jag kliar mig i huvudet och sätter mig med anatomin istället...
Ihopdraget
Jag håller på att lära mig hur Blogger fungerar, därför blir det inte så många inlägg och inte heller precis som jag har tänkt mig. Gamla bloggen hade en del brister i uppläggen men jag visste ändå hur det fungerade...
Vi har haft två kalas i helgen. I lördags kom mamma, pappa, Daniel och Dave och i söndags var det alla barnen.
Jag vet iallafall att det inte blir fler tårtor på barnens kalas. Jag tyckte de var jättegoda och jag tror de andra vuxna tycker det oxå. Men barnen är inte lika förtjusta. Nej, det blir glass och frukt nästa gång...
Min 4-åring som hjälper mamma att diska!! Hon var jätteduktig och energisk!
Hon ville ha spindelmannentårta till sitt första kalas. Tyvärr räckte inte färgen till varken spindel eller helt nät men det blev himla bra ändå. 
I går var det prinsesskalas. Som hon har pratat om detta kalas i flera månader och så när vi väl är där så vill hon inte ens vara prinsessa. Hon ville vara Pippi. Och efter en stund så var hon älva... Här är iallafall tårtan som Annika gjorde!
Spindelmannen (Andrea) har brottat ner Simon...
Ebba som spindelman...
Och Andrea...
Pippi-Ebba!!!
Pippi-AndreaNu är det måndag och imorgon ska jag till Vaggeryd och plugga... Ska bli skönt att komma bort en stund men skönt att det inte är så långt att åka... Tänker faktiskt prova att cykla ner till stationen imorgon. Tror det blir bra!
Nu har jag date med en av mina bästa vänner - Tv´n!!!!!
Eeemiiil!!!!
Häromdagen så va flickorna i köket och sjöng julsånger. Det var så fint så jag ville inte störa de. Dessutom låg jag helt utslagen i soffan och va inte alls sugen på att resa mig. Ebba kom in och sa att Andrea hade tagit något ur soppåsen. Okej, sa jag men orkade inte resa på mig.
Sen kom Ebba in igen med en näve kaffesump. - Det här var det mamma, jag visste inte vad det hette...
Så tillslut reste jag mig och när jag kom in i köket så var det kaffesump över hela golvet och Andrea lyfte precis på benet och kissade på golvet.
- Jag hann inte till toaletten mamma!!! Ja, vad ska man säga? De fick ju städa upp men om det var ett straff vet jag inte för de slogs om vem som skulle få använda dammsugaren.
Andrea har ju en egen snickabo, som är toaletten nere och dit springer hon och gömmer sig mest hela tiden även när inga hyss har gjorts. Men hon tycker det är roligt.
Hej?
Jag kan cykla!!!
Ja, ja provade nu när de skulle till dagis och det gick. Lite ont gjorde det men helt överkomligt.
Idag är det fredag. Ebba frågade igår vad vi skulle göra idag.
-Jo, först ska pappa till jobbet, ni till dagis och jag ska plugga. Sen när jag hämtat er så ska vi väl hitta på någon god fredagsmat. Sen ska ni sova och mamma titta på tv medans pappa spelar WOW.....
Ja, det är ju typ så fredagarna ser ut. Nu blir det inte riktigt så just idag för jag ska adventspynta i eftermiddag, baka en himla massa till två kalas i helgen och sen kommer det nog inte kännas så tungt att lägga sig ensam när Idol är slut...
Ja, ja provade nu när de skulle till dagis och det gick. Lite ont gjorde det men helt överkomligt.
Idag är det fredag. Ebba frågade igår vad vi skulle göra idag.
-Jo, först ska pappa till jobbet, ni till dagis och jag ska plugga. Sen när jag hämtat er så ska vi väl hitta på någon god fredagsmat. Sen ska ni sova och mamma titta på tv medans pappa spelar WOW.....
Ja, det är ju typ så fredagarna ser ut. Nu blir det inte riktigt så just idag för jag ska adventspynta i eftermiddag, baka en himla massa till två kalas i helgen och sen kommer det nog inte kännas så tungt att lägga sig ensam när Idol är slut...
Panikångest???
Händerna skakar, hjärtat slår alldeles för fort. Jag känner det. Detta är fel...
När jag var liten, innan jag somnade på kvällarna eller när jag vaknade före alla andra kunde jag ligga och titta på väggen. Den var bara 20 cm från mig men jag kunde få mönstren att förflytta sig flera meter bort. Jag vågade aldrig sträcka ut handen för jag var rädd för att det inte skulle finnas något där, att jag inte längre fanns i verkligheten.
En annan grej som jag fortfarande får fram än idag är att jag tänker snabbt. Jättesvårt att förklara men jag pratar så fort i mina tankar så jag nästan inte hör vad jag säger, jag gör saker så fort att jag inte längre har någon kontroll... Ibland exempel som att jag letar efter en nål i en höstack och ju längre tid det tar att inte hitta den ju snabbare tänker jag och tillslut så orkar jag inte längre, bara somnar.
En gång när jag hade en sån "tankekväll" så gick jag upp och plockade in mina kläder som låg på sängen. Jag hade ett så starkt behov av det att det kändes som att taket skulle ramla ner om jag inte gjorde det nu, snabbare än nu...
Och att det finns människor som känner så här dagligen, hela tiden, det orkar jag inte ens tänka på.
När jag var liten, innan jag somnade på kvällarna eller när jag vaknade före alla andra kunde jag ligga och titta på väggen. Den var bara 20 cm från mig men jag kunde få mönstren att förflytta sig flera meter bort. Jag vågade aldrig sträcka ut handen för jag var rädd för att det inte skulle finnas något där, att jag inte längre fanns i verkligheten.
En annan grej som jag fortfarande får fram än idag är att jag tänker snabbt. Jättesvårt att förklara men jag pratar så fort i mina tankar så jag nästan inte hör vad jag säger, jag gör saker så fort att jag inte längre har någon kontroll... Ibland exempel som att jag letar efter en nål i en höstack och ju längre tid det tar att inte hitta den ju snabbare tänker jag och tillslut så orkar jag inte längre, bara somnar.
En gång när jag hade en sån "tankekväll" så gick jag upp och plockade in mina kläder som låg på sängen. Jag hade ett så starkt behov av det att det kändes som att taket skulle ramla ner om jag inte gjorde det nu, snabbare än nu...
Och att det finns människor som känner så här dagligen, hela tiden, det orkar jag inte ens tänka på.
WOW
Så här har vår helg sett ut än så länge...
I fredags hämtade jag barnen på dagis och de hjälpte mig göra tacopaj. Jätteduktiga!!!
När vi hade ätit gick jag upp med de och vi lekte på deras rum. När jag kom ner hade han satt igång datorn och spelade wow... Han hade sagt till sin bror att han skulle sätta igång det när barnen hade lagt sig så jag sa det och då svarade han att vi hade ju gått upp så då kunde ju han lika gärna spela.
Vid 18 satte jag tjejerna framför bolobompa och jag ställde mig och diskade. När det var klart så plockade Jörgen och barnen ihop lite leksaker medan jag gjorde rent i köket. Sen var det läggdags för de.
Jag satte på tv´n och Jörgen fortsatte spela. Efter Idol satte jag på Titanic-filmen. Tänkte att jag skulle vänta ut honom tills han ville gå lägga sig för det är oxå en ursäkt han brukar ha:
- Du gick ju ändå och la dig så då kunde jag ju lika gärna spela.
Vi tolv orkade jag inte vara uppe längre så jag gick och la mig. Vet inte när han slutade spela sen på natten men han kom aldrig upp och la sig iallafall.
Sen var vi ju på kalas igår och när vi kom hem satt han i soffan med två supertrötta barn. Andrea la han kvart i sju för hon höll på att somna i soffan och Ebba gick jag upp med vi sju.
När jag kom ner hade han satt på spelet igen. Jag tittade färdigt på Titanic.
Vid halv tio frågade han om vi skulle kolla på film men jag tittade på slutet på en annan film som gick på fyran plus och hade tänkt lägga mig efter den så han fortsatte spela.
Så gick jag upp och la mig. Somnade ganska direkt. Vaknade 20 i 4 på morgonen. Han hade inte lagt sig...
Jag gick ner och frågade om inte han hade tänkt lägga sig alls. Han svarade att spelet hade dragit ut på tiden så han hade bestämt att han inte skulle göra det alls - sova alltså... Så jag gick upp och la mig igen men kunde inte somna om. Var så arg och ledsen... Man känner sig ju dubbelt ensam när den man älskar är i rummet men vill göra allt annat än att vara med dig, än om han inte hade varit hemma...
Så jag gick upp och ner och sa att vi kunde ju lika gärna göra en lista om hur vi ska dela upp våra saker när ungarna sov... Så har vi ju det gjort om det dyker upp en lägenhet... Men han svarade inte ens på det utan fortsatte spela...
20 i 6 tror jag klockan var när han stängde av datorn och kokade kaffe. Han hade då suttit där nästan 11 timmar. Iallafall jag tycker det är lite sjukligt när man har familj...
Sen satte han sig i soffan och tog min fot och skulle massera den men jag ryckte till mig den...
Det är ju det... Jag är så svag för när han tar i mig och han vet det. Så istället för att prata med mig om jobbiga saker så masserar han mina fötter eller så har vi sex så är allt enligt honom bra igen... Sen efter två dagars lycka så blir det som vanligt igen, han nuddar mig inte, tar inte i mig, pussar mig inte eller något alls. Och det kan hålla i sig i ett par veckor. Får jag då mens emellan så dröjer det ännu längre. Jag kan inte leva så...
Jag kan inte leva med någon som inte vill umgås med mig. Som när fredagen kommer jublar över att det är helg och han kan ta det lugnt för att sen sitta vid datorn mer än 20 timmar...
Jag vill att han ska säga: Älskling, nu har vi helg du och jag. Låt oss göra något bra av det!!!
Han är jättefin med barnen de nätterna han struntat i att lägga sig... Söndagar är ju ofta min sovmorgon men har så många gånger hänt att han lagt sig på morgonen och sen när barnen kommer så får jag inte liv i honom och så är min sovmorgon förstörd... Så som för att kompencera det så är han super super trevlig och bra mot de istället... Så att jag ingenting kan säga.
Nej, jag vet inte vart jag ska vända mig och den där jävla lägenheten som ska ge mig ro dyker aldrig upp...
I fredags hämtade jag barnen på dagis och de hjälpte mig göra tacopaj. Jätteduktiga!!!
När vi hade ätit gick jag upp med de och vi lekte på deras rum. När jag kom ner hade han satt igång datorn och spelade wow... Han hade sagt till sin bror att han skulle sätta igång det när barnen hade lagt sig så jag sa det och då svarade han att vi hade ju gått upp så då kunde ju han lika gärna spela.
Vid 18 satte jag tjejerna framför bolobompa och jag ställde mig och diskade. När det var klart så plockade Jörgen och barnen ihop lite leksaker medan jag gjorde rent i köket. Sen var det läggdags för de.
Jag satte på tv´n och Jörgen fortsatte spela. Efter Idol satte jag på Titanic-filmen. Tänkte att jag skulle vänta ut honom tills han ville gå lägga sig för det är oxå en ursäkt han brukar ha:
- Du gick ju ändå och la dig så då kunde jag ju lika gärna spela.
Vi tolv orkade jag inte vara uppe längre så jag gick och la mig. Vet inte när han slutade spela sen på natten men han kom aldrig upp och la sig iallafall.
Sen var vi ju på kalas igår och när vi kom hem satt han i soffan med två supertrötta barn. Andrea la han kvart i sju för hon höll på att somna i soffan och Ebba gick jag upp med vi sju.
När jag kom ner hade han satt på spelet igen. Jag tittade färdigt på Titanic.
Vid halv tio frågade han om vi skulle kolla på film men jag tittade på slutet på en annan film som gick på fyran plus och hade tänkt lägga mig efter den så han fortsatte spela.
Så gick jag upp och la mig. Somnade ganska direkt. Vaknade 20 i 4 på morgonen. Han hade inte lagt sig...
Jag gick ner och frågade om inte han hade tänkt lägga sig alls. Han svarade att spelet hade dragit ut på tiden så han hade bestämt att han inte skulle göra det alls - sova alltså... Så jag gick upp och la mig igen men kunde inte somna om. Var så arg och ledsen... Man känner sig ju dubbelt ensam när den man älskar är i rummet men vill göra allt annat än att vara med dig, än om han inte hade varit hemma...
Så jag gick upp och ner och sa att vi kunde ju lika gärna göra en lista om hur vi ska dela upp våra saker när ungarna sov... Så har vi ju det gjort om det dyker upp en lägenhet... Men han svarade inte ens på det utan fortsatte spela...
20 i 6 tror jag klockan var när han stängde av datorn och kokade kaffe. Han hade då suttit där nästan 11 timmar. Iallafall jag tycker det är lite sjukligt när man har familj...
Sen satte han sig i soffan och tog min fot och skulle massera den men jag ryckte till mig den...
Det är ju det... Jag är så svag för när han tar i mig och han vet det. Så istället för att prata med mig om jobbiga saker så masserar han mina fötter eller så har vi sex så är allt enligt honom bra igen... Sen efter två dagars lycka så blir det som vanligt igen, han nuddar mig inte, tar inte i mig, pussar mig inte eller något alls. Och det kan hålla i sig i ett par veckor. Får jag då mens emellan så dröjer det ännu längre. Jag kan inte leva så...
Jag kan inte leva med någon som inte vill umgås med mig. Som när fredagen kommer jublar över att det är helg och han kan ta det lugnt för att sen sitta vid datorn mer än 20 timmar...
Jag vill att han ska säga: Älskling, nu har vi helg du och jag. Låt oss göra något bra av det!!!
Han är jättefin med barnen de nätterna han struntat i att lägga sig... Söndagar är ju ofta min sovmorgon men har så många gånger hänt att han lagt sig på morgonen och sen när barnen kommer så får jag inte liv i honom och så är min sovmorgon förstörd... Så som för att kompencera det så är han super super trevlig och bra mot de istället... Så att jag ingenting kan säga.
Nej, jag vet inte vart jag ska vända mig och den där jävla lägenheten som ska ge mig ro dyker aldrig upp...
Världen är liten
Nu har vi kommit hem från ett prinsesskalas. Ebbas klasskompis var det som fyllde 4 och hela familjen var medbjudna.
När vi kom dit stod det tre stycken vuxna utanför. Den ena var barnens pappa och det visste jag ju. De andra kände jag igen men kunde inte placera... Men kvinnan frågade med en gång om vi hade legat på Ryhov... Det kopplade inte direkt men strax kom jag ihåg... De hade fått tvillingar 8 december och vi var kvar till den 17 december. Har inte haft en tanke på de sen vi åkte därifrån men det var kul att ses. Och roligt att någon kommer ihåg mig!!! Och att världen än en gång är så liten... Det var ju ändå fyra år sedan och vi bodde ju inte ens här då.
Flickorna är ganska utslagna nu och sitter och tittar på tv. Så det blir nog inga problem att få de i säng sen. Inte för att det brukar vara några problem men det kanske blir ännu lättare idag...
När vi kom dit stod det tre stycken vuxna utanför. Den ena var barnens pappa och det visste jag ju. De andra kände jag igen men kunde inte placera... Men kvinnan frågade med en gång om vi hade legat på Ryhov... Det kopplade inte direkt men strax kom jag ihåg... De hade fått tvillingar 8 december och vi var kvar till den 17 december. Har inte haft en tanke på de sen vi åkte därifrån men det var kul att ses. Och roligt att någon kommer ihåg mig!!! Och att världen än en gång är så liten... Det var ju ändå fyra år sedan och vi bodde ju inte ens här då.
Flickorna är ganska utslagna nu och sitter och tittar på tv. Så det blir nog inga problem att få de i säng sen. Inte för att det brukar vara några problem men det kanske blir ännu lättare idag...
Vill ha katt
Inatt har Ebba sovit hos mig. Hon vaknade när jag gick upp och la mig för Jörgen hade redan spelat WOW i sex timmar och det såg inte ut som han hade tänkt lägga ner än på ett tag och en sån kille vill jag inte ha i min säng... Hellre min dotter.
På morgonen hörde jag att Andrea var uppe och inne på toa. Sen kom hon ut och försökte få tag på ett par trosor. Hon ville så gärna ha ett par trosor...
Ebba gick upp och jag hörde att de pratade om bajs men reflekterade inte så mycket över det.
När jag gick upp efter en stund och skulle sätta på en film i Ebbas rum så sa hon att en katt hade bajsat på Andreas golv. Jag sa att vi hade ju ingen katt men då sa hon att den hade smitit in och så tog hon med mig in i Andrea´s rum och på golvet såg jag att det var lite bajs.
Ebba sa att Andrea hade torkat upp det mesta med sina byxor.
Andrea låg då i min säng så jag gick in och kollade rumpan och där var det lite bajs. När jag hade tvättat av henne så frågade jag om hon hade bajsat på golvet.
- Nej, sa hon, en katt har bajsat på mitt golv.
- Men vi har ju ingen katt, sa jag till henne.
- Jo, min katt har bajsat på mitt golv, svarade hon...
När de sedan satt och åt frukost med Jörgen så berättade Andrea för honom att en katt hade bajsat på hennes golv.
- Nu hittar du på, sa Jörgen.
- Det är Emmas katt, sa Andrea då.
- Men den kan ju inte ha gått ända hit, sa Jörgen.
Andrea blev sur och sa:
- Min katt sover i min säng!
Förra helgen var vi ju hos Emma och hon har en katt som heter Kungen. Andrea blev väldigt förtjust i honom och när han låg en stund på hennes täcke när hon skulle sova var hon helt lyrisk.
Tror ni hon vill ha en katt eller???
På morgonen hörde jag att Andrea var uppe och inne på toa. Sen kom hon ut och försökte få tag på ett par trosor. Hon ville så gärna ha ett par trosor...
Ebba gick upp och jag hörde att de pratade om bajs men reflekterade inte så mycket över det.
När jag gick upp efter en stund och skulle sätta på en film i Ebbas rum så sa hon att en katt hade bajsat på Andreas golv. Jag sa att vi hade ju ingen katt men då sa hon att den hade smitit in och så tog hon med mig in i Andrea´s rum och på golvet såg jag att det var lite bajs.
Ebba sa att Andrea hade torkat upp det mesta med sina byxor.
Andrea låg då i min säng så jag gick in och kollade rumpan och där var det lite bajs. När jag hade tvättat av henne så frågade jag om hon hade bajsat på golvet.
- Nej, sa hon, en katt har bajsat på mitt golv.
- Men vi har ju ingen katt, sa jag till henne.
- Jo, min katt har bajsat på mitt golv, svarade hon...
När de sedan satt och åt frukost med Jörgen så berättade Andrea för honom att en katt hade bajsat på hennes golv.
- Nu hittar du på, sa Jörgen.
- Det är Emmas katt, sa Andrea då.
- Men den kan ju inte ha gått ända hit, sa Jörgen.
Andrea blev sur och sa:
- Min katt sover i min säng!
Förra helgen var vi ju hos Emma och hon har en katt som heter Kungen. Andrea blev väldigt förtjust i honom och när han låg en stund på hennes täcke när hon skulle sova var hon helt lyrisk.
Tror ni hon vill ha en katt eller???
Laga mat
Idag lagar jag mat... Det händer ju annars oxå men idag gör jag det till mig själv och det händer nästan aldrig... När jag är hemma och barnen är på dagis så äter jag mackor, fil eller ingenting alls.
Idag gör jag lax, kokt potatis med en kall sås - cremé fraiche, ishavsrom, apelsinjuice och lök.... Skit oxå, skulle ju varit rödlök kom jag på precis nu men det går kanske bra ändå...
Samtidigt så passar jag på att frosta av frysen. Det är smidigt när det är minusgrader ute och man kan ställa ut maten... Inget jobbigt att frosta av, det sköter sig nästan själv ju...
Idag gör jag lax, kokt potatis med en kall sås - cremé fraiche, ishavsrom, apelsinjuice och lök.... Skit oxå, skulle ju varit rödlök kom jag på precis nu men det går kanske bra ändå...
Samtidigt så passar jag på att frosta av frysen. Det är smidigt när det är minusgrader ute och man kan ställa ut maten... Inget jobbigt att frosta av, det sköter sig nästan själv ju...
Sluta röka
Jag är emot att gå ut publical med att jag ska sluta röka. För om ingen vet om det så kan heller ingen skälla på mig när jag börjar igen. Jag hatar när folk skäller på mig och sluta röka är inte min starka sida...
Jag tog mina första bloss som tolvåring. Jag hade en äldre kompis som rökte men hon sa till mig hela tiden att jag skulle låta bli, att jag aldrig skulle börja. Men tvärtom som man är så var jag "tvungen" att prova... I hockeyrummet i mammas källare satt jag alldeles ensam och blossade. Mådde fruktansvärt illa men gillade ändå känslan som fanns där ibland.
Smygrökte lite med min barndomskompis när jag var och hälsade på henne. Vi cyklade ut i skogen till en övergiven lada och gömde oss på baksidan och rökte och var skitnervösa att någon skulle komma på oss...
När jag var 14 år blev jag ihop med min första kille som var 7 år äldre än mig. Han rökte ibland så jag gjorde det också.
I skolan började det gå rykten om att några killar i min klass stod nere i tunneln och rökte så jag och en kompis gick ner och jag fick en cig och tog ett halsbloss, utan att hosta... Killarna blev mäkta imponerade!!!
Sen har det fortsatt. De första åren rökte jag långt ifrån varje dag men i skolan och när vi festade. När jag var 18 år och hade min första lägenhet så rökte jag varje dag - jag var fast...
Nyårsafton 1996 så lovade jag och Samuel att vi skulle sluta röka. Det gick bra tills skolan började. Då köpte jag ett litet paket och gömde i skorna så han inte skulle hitta de. Det visade sig att han hade gjort ungefär likadant...
Klockan 9.00 den 27 oktober 1997 så tog jag min sista cig. Jag var jättesjuk, förkyld och hade planerat att det skulle bli mitt sista paket. Hade köpt tuggummi istället.
Det gick jättebra! På paketet stod det att man skulle tugga mellan 10-12 om dagen men jag nöjde mig med 4 st och när det paketet var slut så behövde jag inte köpa fler.
Det var underbart!!! Huvudvärken hade i princip helt försvunnit och jag kom inte ens ihåg hur det var att vara rökare... Hade jag 20 kr på banken tio dagar innan lönen kom så gjorde det ingenting, jag behövde de ju inte...
I 2½ år klarade jag det. Sen feströkte jag, det hade jag inte gjort innan. På morgonen fanns det några cigaretter kvar i paketet så jag rökte upp de och sen var det kört. Stod på balkongen till vårt sovrum och smygrökte och släppte ner fimparna i stuprännan. Den gick ner under marken så det var ju tur att mitt smygande inte höll sig särskilt länge....
När jag blev gravid första gången så slutade jag tvärt utan problem men när jag fick missfall så började jag igen...
När jag blev gravid med Ebba så tänkte jag hela tiden att jag skulle sluta innan första ultraljudet men det kom och det gick och jag hade fortfarande inte slutat... Min sista cigg tog jag på väg in till BB när jag skulle bli inlagd.
Det var inte särskilt jobbigt då och Ebba föddes och jag funderade inte ens på det. Men när hon var 4 månader gammal så fick jag en cigg av en kompis och sen var det kört igen. Rökte inte jättemycket men tillräckligt för att Ebba började kräkas stora kaskader när hon hade ätit. Jag ville inte erkänna att det var mitt fel utan skyllde på allt annat än just rökningen...
När jag blev gravid med Andrea så höll jag bara upp periodsvis... Tuggade tuggummi emellanåt men slutade aldrig röka helt förrän hon var född.
Två veckor efter att hon fötts så slutade Jörgen röka. Jag hade tjatat så för att det skulle bli lättare för mig. Det är inte särskilt jobbigt för mig psykiskt när jag slutar röka. Jag är inte på dåligt humör eller så utan har bara dålig självdisciplin. Jörgen däremot mådde fruktansvärt dåligt. Han hade svårt att sova på natten, hans kropp värkte och hans humör var under all kritik. Men han klarade det!! Jätteduktig!
Några månader efter att Andrea föddes så rökte jag när jag träffade någon som hade cigg. Det kunde gå en vecka emellan men kom mamma tex så kunde jag inte låta bli. Köpte aldrig några själv men ändå. Jörgen visste ingenting...
Flyttade till Värnamo och hade en granne som rökte. Jag var inte så sugen när jag inte såg men så fort jag träffade henne blev jag det. Brutalt!!! Det är ju absolut inte hennes fel, utan min brist på självkontroll.
Så var vi uppe i Sthlm på semestern och hon var med. Vi stod på balkongen och rökte och Jörgen såg det. Han blev arg såklart. Han hade ju slutat röka för min skull och så stod jag där och rökte. Så han började och jag började på heltid och sen har det fortsatt....
Men nu har jag köpt tuggummi igen... Jag har sagt till Jörgen att han inte får köpa cigg för han klarar sig med att bara snusa och jag går ut med det på webben... Ni får peppa mig hur mycket ni vill och det är oxå fritt fram att skrika på mig om jag misslyckas.
Jag vill inte röka men jag vill inte heller sluta röka.... Det är det där med att sluta som gör ont i mig....
Jag tog mina första bloss som tolvåring. Jag hade en äldre kompis som rökte men hon sa till mig hela tiden att jag skulle låta bli, att jag aldrig skulle börja. Men tvärtom som man är så var jag "tvungen" att prova... I hockeyrummet i mammas källare satt jag alldeles ensam och blossade. Mådde fruktansvärt illa men gillade ändå känslan som fanns där ibland.
Smygrökte lite med min barndomskompis när jag var och hälsade på henne. Vi cyklade ut i skogen till en övergiven lada och gömde oss på baksidan och rökte och var skitnervösa att någon skulle komma på oss...
När jag var 14 år blev jag ihop med min första kille som var 7 år äldre än mig. Han rökte ibland så jag gjorde det också.
I skolan började det gå rykten om att några killar i min klass stod nere i tunneln och rökte så jag och en kompis gick ner och jag fick en cig och tog ett halsbloss, utan att hosta... Killarna blev mäkta imponerade!!!
Sen har det fortsatt. De första åren rökte jag långt ifrån varje dag men i skolan och när vi festade. När jag var 18 år och hade min första lägenhet så rökte jag varje dag - jag var fast...
Nyårsafton 1996 så lovade jag och Samuel att vi skulle sluta röka. Det gick bra tills skolan började. Då köpte jag ett litet paket och gömde i skorna så han inte skulle hitta de. Det visade sig att han hade gjort ungefär likadant...
Klockan 9.00 den 27 oktober 1997 så tog jag min sista cig. Jag var jättesjuk, förkyld och hade planerat att det skulle bli mitt sista paket. Hade köpt tuggummi istället.
Det gick jättebra! På paketet stod det att man skulle tugga mellan 10-12 om dagen men jag nöjde mig med 4 st och när det paketet var slut så behövde jag inte köpa fler.
Det var underbart!!! Huvudvärken hade i princip helt försvunnit och jag kom inte ens ihåg hur det var att vara rökare... Hade jag 20 kr på banken tio dagar innan lönen kom så gjorde det ingenting, jag behövde de ju inte...
I 2½ år klarade jag det. Sen feströkte jag, det hade jag inte gjort innan. På morgonen fanns det några cigaretter kvar i paketet så jag rökte upp de och sen var det kört. Stod på balkongen till vårt sovrum och smygrökte och släppte ner fimparna i stuprännan. Den gick ner under marken så det var ju tur att mitt smygande inte höll sig särskilt länge....
När jag blev gravid första gången så slutade jag tvärt utan problem men när jag fick missfall så började jag igen...
När jag blev gravid med Ebba så tänkte jag hela tiden att jag skulle sluta innan första ultraljudet men det kom och det gick och jag hade fortfarande inte slutat... Min sista cigg tog jag på väg in till BB när jag skulle bli inlagd.
Det var inte särskilt jobbigt då och Ebba föddes och jag funderade inte ens på det. Men när hon var 4 månader gammal så fick jag en cigg av en kompis och sen var det kört igen. Rökte inte jättemycket men tillräckligt för att Ebba började kräkas stora kaskader när hon hade ätit. Jag ville inte erkänna att det var mitt fel utan skyllde på allt annat än just rökningen...
När jag blev gravid med Andrea så höll jag bara upp periodsvis... Tuggade tuggummi emellanåt men slutade aldrig röka helt förrän hon var född.
Två veckor efter att hon fötts så slutade Jörgen röka. Jag hade tjatat så för att det skulle bli lättare för mig. Det är inte särskilt jobbigt för mig psykiskt när jag slutar röka. Jag är inte på dåligt humör eller så utan har bara dålig självdisciplin. Jörgen däremot mådde fruktansvärt dåligt. Han hade svårt att sova på natten, hans kropp värkte och hans humör var under all kritik. Men han klarade det!! Jätteduktig!
Några månader efter att Andrea föddes så rökte jag när jag träffade någon som hade cigg. Det kunde gå en vecka emellan men kom mamma tex så kunde jag inte låta bli. Köpte aldrig några själv men ändå. Jörgen visste ingenting...
Flyttade till Värnamo och hade en granne som rökte. Jag var inte så sugen när jag inte såg men så fort jag träffade henne blev jag det. Brutalt!!! Det är ju absolut inte hennes fel, utan min brist på självkontroll.
Så var vi uppe i Sthlm på semestern och hon var med. Vi stod på balkongen och rökte och Jörgen såg det. Han blev arg såklart. Han hade ju slutat röka för min skull och så stod jag där och rökte. Så han började och jag började på heltid och sen har det fortsatt....
Men nu har jag köpt tuggummi igen... Jag har sagt till Jörgen att han inte får köpa cigg för han klarar sig med att bara snusa och jag går ut med det på webben... Ni får peppa mig hur mycket ni vill och det är oxå fritt fram att skrika på mig om jag misslyckas.
Jag vill inte röka men jag vill inte heller sluta röka.... Det är det där med att sluta som gör ont i mig....
Kört
Japp, jag körde på mikrobiologin... Inte för att det var särskilt svårt egentligen utan för att jag är världens lataste, bekvämaste och halkapåbananskal-människa... Iallafall har det varit så innan.
Har inte kämpat så där jättehårt för att få bra betyg i skolan och nu får man suga på citronen och försöka dra upp strutshuvudet ur hålet...
Situationen var ganska rörig här hemma veckan innan tentan, mitt knä hade hoppat ur led, mitt förhållande hade gått i kras och flickorna fick magsjuka. Men man kan ju inte skylla på sånt hela livet... Så nu är det nya hårda tag som gäller för om 13 dagar har jag en ny tenta...
Heja på mig!!!
Har inte kämpat så där jättehårt för att få bra betyg i skolan och nu får man suga på citronen och försöka dra upp strutshuvudet ur hålet...
Situationen var ganska rörig här hemma veckan innan tentan, mitt knä hade hoppat ur led, mitt förhållande hade gått i kras och flickorna fick magsjuka. Men man kan ju inte skylla på sånt hela livet... Så nu är det nya hårda tag som gäller för om 13 dagar har jag en ny tenta...
Heja på mig!!!
Boktipset
Om tio dagar fyller min lilla, stora dotter 4 år. Helt otroligt vad tiden har gått fort.
Häromdagen när jag hämtade på dagis så kom hon springade med en svart väskpåse och sa att hon skulle ha sin favoritbok där i. När vi kom ut såg jag att hon hade den med sig och eftersom de inget sagt på dagis så frågade jag om hon verkligen skulle ta med den hem och det skulle hon absolut. Det var hennes tur sa hon.
Morgonen efter när jag lämnat på dagis så såg jag väskan hänga på stolen i köket och ringde till dagis och frågade om hon skulle haft med sig den. Men det var inte förrän tisdag nästa vecka så väskan var "hennes" tills dess...
När vi satt i soffan sen på kvällen så frågade jag vilken bok hon tänkte ta med sig men hon svarade att det var en hemlighet. Men sen fick hon fram till mig iallafall att hon ville ta med sig boken om elefanten men att hon inte kom ihåg vad den hette. Jag sa vad den hette och så frågade jag henne om hon kom ihåg vad den handlar om.
- De andra är elaka mot honom, mamma, för att han har så stor näsa...
Mitt hjärta svämmade nästan över. Jag har ju inte haft någon fyraåring innan så jag vet ju inte vad de kan och tänker på men jag kände iallafall att hon har blivit så himla stor och det är både härligt och skrämmande!!!
Annars har jag varit i skolan idag, respirationsföreläsning... Anatomitentan närmar sig och jag sliter mitt hår... Det var så länge kvar och jag visste inte ens om jag skulle komma in på högskolan och nu är man mitt i det och tiden bara rinner iväg...
Häromdagen när jag hämtade på dagis så kom hon springade med en svart väskpåse och sa att hon skulle ha sin favoritbok där i. När vi kom ut såg jag att hon hade den med sig och eftersom de inget sagt på dagis så frågade jag om hon verkligen skulle ta med den hem och det skulle hon absolut. Det var hennes tur sa hon.
Morgonen efter när jag lämnat på dagis så såg jag väskan hänga på stolen i köket och ringde till dagis och frågade om hon skulle haft med sig den. Men det var inte förrän tisdag nästa vecka så väskan var "hennes" tills dess...
När vi satt i soffan sen på kvällen så frågade jag vilken bok hon tänkte ta med sig men hon svarade att det var en hemlighet. Men sen fick hon fram till mig iallafall att hon ville ta med sig boken om elefanten men att hon inte kom ihåg vad den hette. Jag sa vad den hette och så frågade jag henne om hon kom ihåg vad den handlar om.
- De andra är elaka mot honom, mamma, för att han har så stor näsa...
Mitt hjärta svämmade nästan över. Jag har ju inte haft någon fyraåring innan så jag vet ju inte vad de kan och tänker på men jag kände iallafall att hon har blivit så himla stor och det är både härligt och skrämmande!!!
Annars har jag varit i skolan idag, respirationsföreläsning... Anatomitentan närmar sig och jag sliter mitt hår... Det var så länge kvar och jag visste inte ens om jag skulle komma in på högskolan och nu är man mitt i det och tiden bara rinner iväg...
En kall novemberdag
Idag gick vi senare till dagis. Andrea har varit så väldigt arg i ett par dagar nu så jag ville inte stressa idag. Igår missade jag ju bussen och tåget för att vi kom försent till dagis just för att hon var så arg...
Sitter och lyssnar på Vakna med The Voice på webben. Håller på med mina latinska glosor. Ganska kul faktiskt...
Idag var det riktigt kallt här ute och jag har tvättid nu så snart måste jag ut i kylan igen...
Har drömt om skolan inatt. Om en massa salar och någon som försökte förgifta oss och överallt låg det elever och sov, i långa rader som på en camping typ... Och så var det lite kärlek oxå... Sen kommer jag inte ihåg mer...
Här hemma är det också en del kärlek. Flytt ligger och gnager i bakhuvudet hela tiden men det är svårt. Jag älskar ju honom, jag vill ju att allting ska fungera. Och just nu gör det det.... Jag är nästan rädd för att säga att det faktiskt är bra nu. För jag vet ju att det kanske inte fungerar i längden och att jag nog skulle må så mycket bättre i längden om jag flyttade... Men det är så tungt. Och jag vet att det är många som inget hellre vill än att jag ska ha ett eget boende.. Kalla mig velig men försök förstå mig...
Sitter och lyssnar på Vakna med The Voice på webben. Håller på med mina latinska glosor. Ganska kul faktiskt...
Idag var det riktigt kallt här ute och jag har tvättid nu så snart måste jag ut i kylan igen...
Har drömt om skolan inatt. Om en massa salar och någon som försökte förgifta oss och överallt låg det elever och sov, i långa rader som på en camping typ... Och så var det lite kärlek oxå... Sen kommer jag inte ihåg mer...
Här hemma är det också en del kärlek. Flytt ligger och gnager i bakhuvudet hela tiden men det är svårt. Jag älskar ju honom, jag vill ju att allting ska fungera. Och just nu gör det det.... Jag är nästan rädd för att säga att det faktiskt är bra nu. För jag vet ju att det kanske inte fungerar i längden och att jag nog skulle må så mycket bättre i längden om jag flyttade... Men det är så tungt. Och jag vet att det är många som inget hellre vill än att jag ska ha ett eget boende.. Kalla mig velig men försök förstå mig...
Konversation vid matbordet
-Mamma, om två pojkar gifter sig så blir det bög...
-Vem har sagt det?
-***** på mitt dagis!
-Vem har sagt det?
-***** på mitt dagis!
Helgen
I fredags kom mamma och hämtade mig och flickorna och körde oss till Emma. Vi fick god mat och barnen lekte... Sen la vi ungarna vilket inte gick så bra...
Ebba och Jesper fick titta på film och Andrea la jag i Jespers säng. Hon somnade på två röda. Men när Ebba och Jesper skulle sova så bar jag in Andrea i mitt rum. Hon vaknade inte. Men Ebba och Jesper bara fnittrade och kröp runt så tillslut la Simon in Ebba i mitt rum vilket resulterade i att Jesper somnade men Andrea vaknade... Så låg Ebba och Andrea därinne och gnällde och sparkade på varandra... Gav de välling, tänkte det skulle knocka de lite, men inte, så tillslut kom det upp två flickor som fick sitta i knät... Ganska mysigt faktiskt!
Strax innan elva så sov de äntligen. Men även de somnade så sent så vaknade Andrea halv 6 på morgonen. Jag tvingade henne att ligga hos mig för att hon inte skulle väcka resten av huset. Hon snurrade, låg och viskade i mitt öra, sparkade på mig osv... Halv sju gick det inte att stoppa henne längre så ganska snabbt hade hon väckt Ebba och så var hon ute i köket och letade efter katten. Jag satte på en film till de så de skulle hålla sig lugna och det gjorde de ju en liten stund...
Vid halv tolv kom mamma och hämtade oss. Då hade Andrea hunnit få några rejäla aggressiva utbrott. Hon hade ju bara sovit 6.5 timmar, hon är ju van vid att sova 11-12...
Så åkte vi till Sävsjö och kollade på hockey. Fick inte se så mycket för jag sprang mest efter Andrea men det var roligt ändå. Sen hem till mamma och 18 åkte vi till Värnamo och lämnade barnen hemma hos J. Sen åkte jag tillbaka med mamma och hon lämnade av mig i Sunnerby där det var fest.
Jättetrevligt var det men ett på natten så gick jag. Sa inte hej då till någon, bara gick. Det var kallt, blåsigt och duggregn... Månen lyste upp vägen jag gick på så jag var aldrig rädd. Men ledsen och känslig och en smula ensam. 50 minuter tog det att gå till Emma och jag kan säga att det var alldeles, alldeles underbart att krypa ner i sängen och sluta ögonen...
Nu är jag hemma igen och snart ska vi gå ut och leka med barnen... Leka kanske är ett starkt ord för vi står väl mest och tittar på när de gungar och gräver, men ändå...
Jag saknar de så himla mycket när jag är borta och de är hemma. Inte på samma sätt som när jag är i skolan för då är det ju bara ett faktum som inte går att komma ifrån, men när jag själv har valt att gå när de är hemma, då blir det jättejobbigt och jag tänker på de nästan hela tiden. Men nu är det vardag igen och mitt knä värker efter promenaden igen.
Efter 20 minuters promenad så skickade jag ett sms till min syster så de visste vart jag fanns och inte skulle ge sig ut att leta...
Ebba och Jesper fick titta på film och Andrea la jag i Jespers säng. Hon somnade på två röda. Men när Ebba och Jesper skulle sova så bar jag in Andrea i mitt rum. Hon vaknade inte. Men Ebba och Jesper bara fnittrade och kröp runt så tillslut la Simon in Ebba i mitt rum vilket resulterade i att Jesper somnade men Andrea vaknade... Så låg Ebba och Andrea därinne och gnällde och sparkade på varandra... Gav de välling, tänkte det skulle knocka de lite, men inte, så tillslut kom det upp två flickor som fick sitta i knät... Ganska mysigt faktiskt!
Strax innan elva så sov de äntligen. Men även de somnade så sent så vaknade Andrea halv 6 på morgonen. Jag tvingade henne att ligga hos mig för att hon inte skulle väcka resten av huset. Hon snurrade, låg och viskade i mitt öra, sparkade på mig osv... Halv sju gick det inte att stoppa henne längre så ganska snabbt hade hon väckt Ebba och så var hon ute i köket och letade efter katten. Jag satte på en film till de så de skulle hålla sig lugna och det gjorde de ju en liten stund...
Vid halv tolv kom mamma och hämtade oss. Då hade Andrea hunnit få några rejäla aggressiva utbrott. Hon hade ju bara sovit 6.5 timmar, hon är ju van vid att sova 11-12...
Så åkte vi till Sävsjö och kollade på hockey. Fick inte se så mycket för jag sprang mest efter Andrea men det var roligt ändå. Sen hem till mamma och 18 åkte vi till Värnamo och lämnade barnen hemma hos J. Sen åkte jag tillbaka med mamma och hon lämnade av mig i Sunnerby där det var fest.
Jättetrevligt var det men ett på natten så gick jag. Sa inte hej då till någon, bara gick. Det var kallt, blåsigt och duggregn... Månen lyste upp vägen jag gick på så jag var aldrig rädd. Men ledsen och känslig och en smula ensam. 50 minuter tog det att gå till Emma och jag kan säga att det var alldeles, alldeles underbart att krypa ner i sängen och sluta ögonen...
Nu är jag hemma igen och snart ska vi gå ut och leka med barnen... Leka kanske är ett starkt ord för vi står väl mest och tittar på när de gungar och gräver, men ändå...
Jag saknar de så himla mycket när jag är borta och de är hemma. Inte på samma sätt som när jag är i skolan för då är det ju bara ett faktum som inte går att komma ifrån, men när jag själv har valt att gå när de är hemma, då blir det jättejobbigt och jag tänker på de nästan hela tiden. Men nu är det vardag igen och mitt knä värker efter promenaden igen.
Efter 20 minuters promenad så skickade jag ett sms till min syster så de visste vart jag fanns och inte skulle ge sig ut att leta...
Godmorgon
Godmorgon!!!
Skrev ett inlägg nyss men det bara försvann... Och det var gnäll och oj och skit osv så det var väl lika bra att det försvann. Deprimerande.
Ska läsa lite snart och i eftermiddag kommer mamma och hämtar mig och flickorna. Vi ska sova hos Emma inatt och imorgon är det Broncomatch...
Ha en trevlig helg allihopa!
Skrev ett inlägg nyss men det bara försvann... Och det var gnäll och oj och skit osv så det var väl lika bra att det försvann. Deprimerande.
Ska läsa lite snart och i eftermiddag kommer mamma och hämtar mig och flickorna. Vi ska sova hos Emma inatt och imorgon är det Broncomatch...
Ha en trevlig helg allihopa!
Me like!!!
Ja, ni ser ju!!! Annika har tagit fram en ny layout till mig och jag älskar den!!!
Har varit hemma hos henne och pluggat idag. Inte jättemycket men hon har fått igång mig iallafall....
Barnen sover och jag håller på och tvättar. Snart kommer Lissandra hit, vi ska ha tv-kväll tillsammans. Har visst missat att säga det till J men han verkade ta det ganska lugnt.
Är alldeles för trött idag, orkar inte riktigt tänka men jag hoppas ni har haft en bra dag!!!
Har varit hemma hos henne och pluggat idag. Inte jättemycket men hon har fått igång mig iallafall....
Barnen sover och jag håller på och tvättar. Snart kommer Lissandra hit, vi ska ha tv-kväll tillsammans. Har visst missat att säga det till J men han verkade ta det ganska lugnt.
Är alldeles för trött idag, orkar inte riktigt tänka men jag hoppas ni har haft en bra dag!!!
Tidigt
Godmorgon!!!
Jag vaknade 5 idag, när J´s klocka började ringa och efter en halvtimme gick jag upp. Samtidigt kom Ebba upp och strax efter det kom Andrea. Ska lämna de 8 idag och sen åka till V-ryd och få professionell hjälp med pluggandet.
Ja, nu är det snart tre veckor sen vi överhuvudtaget rörde varandra. Stämningen här hemma är lugn, hänsynsfull och kontrollerad men totalt känslokall. Det är jobbigt att inte få röra spontant, klappa på armen, dra en hand i håret. Ja, sånt man gör.
Vissa kvällar sitter jag bara och gråter, kan inte sluta, andra känns det som det kvittar.
En av dessa gråtkvällar frågade han om det hade hänt något eftersom jag var så ledsen. Jag sa att jag var ledsen över oss, att det hade blivit så här. Att det var tungt att den man älskar inte längre vill vara med en. Jag vill ju det, sa han. Om du hade velat det så hade du väl gjort något för att ändra på situationen, sa jag då. Han tycker att han har gjort det men det är inget jag märkt av iallafall. Och inte heller kunde han redogöra för vad han har gjort för att göra saken bättre.
Det är ju så här nu. Och det är bara att acceptera läget.
Jag letar lägenhet, men det går sakta. Jag vill ha i samma område vi bor i nu. Jag vägrar byta dagis. Vi bråkar ju ingenting och är inte otrevliga mot varandra. Vi äter tillsammans varje dag och pratar när vi gör det. Jag tror inte barnen märker så stor skillnad. Även vi inte kramas alls nu så hände det ju inte så ofta innan heller så jag tror inte barnen uppmärksammar att vi inte längre rör varandra. Observera tror... Jag har som sagt ingen aning om vad som rör sig i deras huvuden. Vi har ju inget sagt om separationen till de. Vill inte göra det förrän jag vet vart jag ska bo.
Det hade varit så mycket lättare om känslorna hade tagit slut. Alla uppbrott från S var ju jobbiga, för jag tyckte ju om honom, men känslorna var ju på kompisplan så det var på ett annat sätt. Jag ville ju uppleva något annat, ville ju inte vara ihop med honom. Men nu är det ju inte så.
Jag älskar honom, vill bli gammal med honom men jag får inte ut det jag vill ha och behöver och då känns det som att jag lika gärna kan vara ensam. Men det är så frustrerande. Och att överhuvudtaget tänka på att han kanske hittar en annan tjej, då kräks jag nästan. Jag är så rädd för att jag kommer ångra mig resten av livet för att jag gjort detta.
Men det är då jag måste tänka att det blir bättre, jag kommer må bättre... Jag kan inte bara vara lycklig en dag i månaden. Jag behöver mer.
Nu kanske det låter som att jag bara måste ha en kille. Att det är mitt största mål i livet men så är det absolut inte.
Jag gör det här för att ensamhet känns dubbelt så stort när man egentligen inte är det. När den andra finns där men man når inte fram. Och varje dag hoppas och längtar man. Att idag, just idag kanske han vill umgås med mig. Men så blir man om och om igen besviken och ledsen för att det inte blev som man hade tänkt.
Om jag lever ensam så vet jag ju att det är så och jag behöver inte gå och hoppas på något som inte kommer hända.
Nej, nu är det dags att göra iordning barn!!!
Jag vaknade 5 idag, när J´s klocka började ringa och efter en halvtimme gick jag upp. Samtidigt kom Ebba upp och strax efter det kom Andrea. Ska lämna de 8 idag och sen åka till V-ryd och få professionell hjälp med pluggandet.
Ja, nu är det snart tre veckor sen vi överhuvudtaget rörde varandra. Stämningen här hemma är lugn, hänsynsfull och kontrollerad men totalt känslokall. Det är jobbigt att inte få röra spontant, klappa på armen, dra en hand i håret. Ja, sånt man gör.
Vissa kvällar sitter jag bara och gråter, kan inte sluta, andra känns det som det kvittar.
En av dessa gråtkvällar frågade han om det hade hänt något eftersom jag var så ledsen. Jag sa att jag var ledsen över oss, att det hade blivit så här. Att det var tungt att den man älskar inte längre vill vara med en. Jag vill ju det, sa han. Om du hade velat det så hade du väl gjort något för att ändra på situationen, sa jag då. Han tycker att han har gjort det men det är inget jag märkt av iallafall. Och inte heller kunde han redogöra för vad han har gjort för att göra saken bättre.
Det är ju så här nu. Och det är bara att acceptera läget.
Jag letar lägenhet, men det går sakta. Jag vill ha i samma område vi bor i nu. Jag vägrar byta dagis. Vi bråkar ju ingenting och är inte otrevliga mot varandra. Vi äter tillsammans varje dag och pratar när vi gör det. Jag tror inte barnen märker så stor skillnad. Även vi inte kramas alls nu så hände det ju inte så ofta innan heller så jag tror inte barnen uppmärksammar att vi inte längre rör varandra. Observera tror... Jag har som sagt ingen aning om vad som rör sig i deras huvuden. Vi har ju inget sagt om separationen till de. Vill inte göra det förrän jag vet vart jag ska bo.
Det hade varit så mycket lättare om känslorna hade tagit slut. Alla uppbrott från S var ju jobbiga, för jag tyckte ju om honom, men känslorna var ju på kompisplan så det var på ett annat sätt. Jag ville ju uppleva något annat, ville ju inte vara ihop med honom. Men nu är det ju inte så.
Jag älskar honom, vill bli gammal med honom men jag får inte ut det jag vill ha och behöver och då känns det som att jag lika gärna kan vara ensam. Men det är så frustrerande. Och att överhuvudtaget tänka på att han kanske hittar en annan tjej, då kräks jag nästan. Jag är så rädd för att jag kommer ångra mig resten av livet för att jag gjort detta.
Men det är då jag måste tänka att det blir bättre, jag kommer må bättre... Jag kan inte bara vara lycklig en dag i månaden. Jag behöver mer.
Nu kanske det låter som att jag bara måste ha en kille. Att det är mitt största mål i livet men så är det absolut inte.
Jag gör det här för att ensamhet känns dubbelt så stort när man egentligen inte är det. När den andra finns där men man når inte fram. Och varje dag hoppas och längtar man. Att idag, just idag kanske han vill umgås med mig. Men så blir man om och om igen besviken och ledsen för att det inte blev som man hade tänkt.
Om jag lever ensam så vet jag ju att det är så och jag behöver inte gå och hoppas på något som inte kommer hända.
Nej, nu är det dags att göra iordning barn!!!
Allvar
Äntligen fredag!!! Har inte pluggat någonting idag - jävla skit men jag har bara mig själv att skylla! Har iallafall fått låna en ryggsäck av en kompis att ha till skolan så jag slipper duka under varje gång jag ska försöka lyfta mina axelväska...
Ikväll ska jag följa med en kompis ut till hennes kompis - min nya kompis (ja, ni hör ju hur det låter...) och så ska vi äta god mat, dricka några bira och prata massa skit. Ska bli jättekul. Mina fredagar det senaste har ju tillbringats ensamt i soffan framför Idol...
Imorgon hade jag planerat att ta tåget till någon, vem som, med flickorna. De älskar att åka tåg och jag vill hitta på något med de... Men ingen som bor på sträckan har tid för mig i helgen så det får bli en annan helg då. Eller så hoppar vi på tåget ändå. För skojs skull bara. Får se hur vi gör.
Lägenheten är så mörk nu. Man blir så trött och deppig. Jag längtar efter snö, kyla, julgardiner och ljusstakar... Och så vill jag ha jättemycket pengar att handla julklappar för. Jag älskar ju att ge bort saker men de senaste åren har det varit ganska tunt på den fronten faktiskt... Ingen som har något att donera???
Nej, öppna böckerna nu din dumma tant...
Ikväll ska jag följa med en kompis ut till hennes kompis - min nya kompis (ja, ni hör ju hur det låter...) och så ska vi äta god mat, dricka några bira och prata massa skit. Ska bli jättekul. Mina fredagar det senaste har ju tillbringats ensamt i soffan framför Idol...
Imorgon hade jag planerat att ta tåget till någon, vem som, med flickorna. De älskar att åka tåg och jag vill hitta på något med de... Men ingen som bor på sträckan har tid för mig i helgen så det får bli en annan helg då. Eller så hoppar vi på tåget ändå. För skojs skull bara. Får se hur vi gör.
Lägenheten är så mörk nu. Man blir så trött och deppig. Jag längtar efter snö, kyla, julgardiner och ljusstakar... Och så vill jag ha jättemycket pengar att handla julklappar för. Jag älskar ju att ge bort saker men de senaste åren har det varit ganska tunt på den fronten faktiskt... Ingen som har något att donera???
Nej, öppna böckerna nu din dumma tant...
Nu börjar vi om!!!
Jag har funderat mycket fram och tillbaka hur jag ska göra. Om jag ska använda detta som min vardagliga blogg och inte bara som ett ställe att ösa allt jobbigt.
För jag vill ju blogga, jag behöver skriva av mig om allt roligt, tråkigt, jobbigt och härligt.
Vi gör så...
För jag vill ju blogga, jag behöver skriva av mig om allt roligt, tråkigt, jobbigt och härligt.
Vi gör så...
Skriva - men vad??
Så kom det jag ville undvika - ett ilsket telefonsamtal från en familjemedlem om ett inlägg jag har skrivit i bloggen:
"Eftermiddagen blev lugn, flickorna var sega och tittade på film och när vi hade lagt de så hade J date med sin nya, stora kärlek - den enda som kan få honom att varva ner, att sluta tänka på jobbet och andra jobbiga saker: WOW-World Of Warcraft...
Han träffade "henne" redan innan jag bröt vårt förhållande och jag känner verkligen att det inte var någon tillfällig förbindelse denna nya...
Varenda kväll, ibland på dagen oxå så träffar han den nya, flera timmar och ja, det känns verkligen som att jag gjort rätt.
För om jag inte är den som kan ge honom lugn i sinnet, avkoppling och nöje, vad är det då för mening att fortsätta?"
Hon tyckte att inlägget var barnsligt, att jag pratade skit om hennes bror och att det enda jag skrev om var hur dåligt jag mår och hur synd det är om mig. Dessutom hade någon skrivit en kommentar till inlägget om vilken looser till pojkvän jag hade osv. personen skrev inte under med sitt namn.
Jag blev oxå irriterad när jag såg kommentaren, för när man inte vet hela historien så varför yttra sig???
Men sen undrar jag oxå vad jag "får" skriva??? Om jag mår dåligt, ska jag inte få säga det då? Bara för att det beror på honom, hennes bror? Jag har aldrig skrivit att han är en dålig pappa, att han är en dålig människa. Jag skriver att jag mår dåligt, att jag är ledsen och anledningen är väl just att just han och jag inte passar ihop, han är inte som jag vill ha honom om man säger så.
Ska jag skriva allt bra han gör som tex: "Igår läste J saga för barnen när han kom hem från jobbet, sen åkte han och handlade. Vad fin han är då!!!"
Men jag får inte skriva att jag inte fick någon kram, jag fick ingen puss, han vänder ryggen åt mig i sängen för då smutskastar jag honom.
Har haft ont i magen hela dagen för detta och har allvarliga planer på att lägga ner min ursprungliga blogg. Men jag älskar ju den. Men om jag inte kan få skriva om jobbiga saker i mitt liv, vilket jag sensurerar ganska mycket, vad ska jag då skriva om???
Den är dum i huvudet, han är störd, hon är coco men säg något illa om min familj så dödar jag dig typ???
Integriteten på internet... Vem som helst kan ju läsa, så passa dig för vad du skriver... Men om man inte kan stå för vad man gör, varför göra det då???
Nej, jag kommer ingen vart med det här, får bara mer och mer ont i magen...
"Eftermiddagen blev lugn, flickorna var sega och tittade på film och när vi hade lagt de så hade J date med sin nya, stora kärlek - den enda som kan få honom att varva ner, att sluta tänka på jobbet och andra jobbiga saker: WOW-World Of Warcraft...
Han träffade "henne" redan innan jag bröt vårt förhållande och jag känner verkligen att det inte var någon tillfällig förbindelse denna nya...
Varenda kväll, ibland på dagen oxå så träffar han den nya, flera timmar och ja, det känns verkligen som att jag gjort rätt.
För om jag inte är den som kan ge honom lugn i sinnet, avkoppling och nöje, vad är det då för mening att fortsätta?"
Hon tyckte att inlägget var barnsligt, att jag pratade skit om hennes bror och att det enda jag skrev om var hur dåligt jag mår och hur synd det är om mig. Dessutom hade någon skrivit en kommentar till inlägget om vilken looser till pojkvän jag hade osv. personen skrev inte under med sitt namn.
Jag blev oxå irriterad när jag såg kommentaren, för när man inte vet hela historien så varför yttra sig???
Men sen undrar jag oxå vad jag "får" skriva??? Om jag mår dåligt, ska jag inte få säga det då? Bara för att det beror på honom, hennes bror? Jag har aldrig skrivit att han är en dålig pappa, att han är en dålig människa. Jag skriver att jag mår dåligt, att jag är ledsen och anledningen är väl just att just han och jag inte passar ihop, han är inte som jag vill ha honom om man säger så.
Ska jag skriva allt bra han gör som tex: "Igår läste J saga för barnen när han kom hem från jobbet, sen åkte han och handlade. Vad fin han är då!!!"
Men jag får inte skriva att jag inte fick någon kram, jag fick ingen puss, han vänder ryggen åt mig i sängen för då smutskastar jag honom.
Har haft ont i magen hela dagen för detta och har allvarliga planer på att lägga ner min ursprungliga blogg. Men jag älskar ju den. Men om jag inte kan få skriva om jobbiga saker i mitt liv, vilket jag sensurerar ganska mycket, vad ska jag då skriva om???
Den är dum i huvudet, han är störd, hon är coco men säg något illa om min familj så dödar jag dig typ???
Integriteten på internet... Vem som helst kan ju läsa, så passa dig för vad du skriver... Men om man inte kan stå för vad man gör, varför göra det då???
Nej, jag kommer ingen vart med det här, får bara mer och mer ont i magen...
Jag tycker...
Fredag kväll och jag bara gråter och gråter... Varför ska man behöva lämna någon man älskar så mycket? Varför ska man behöva ta så mycket skit för att få vara med någon man älskar?
Varför vill han inte som jag? Varför vill han inte kämpa? Varför är det försent?
Jag fick mess innan, att det var jag som ville bli av med honom... Jag svarade att om det var det enda han hade att säga så har han ju inte förstått eller lyssnat på vad jag sagt över huvudtaget...
Och då svarade han att han inte fattade någonting, att han var totalt värdelös...
Så fick jag dåligt samvete tillslut då iallafall...
Har jag inte förklarat tillräckligt bra? Har jag inte uttryckt mig på rätt sätt? Är jag orättvis som vill ha en kille som har mig som sitt fokus? Någon som blir lycklig när jag kommer hem? Någon som alltid vill ha mig oavsett om man orkar eller inte... Som klarar av att visa att jag betyder något även man har haft en crappy dag på jobbet...
Jag vill ha allt det där och lite till. Men jag tycker inte jag får det. Jag tycker man kan ha lite högre krav i en relation...
Varför vill han inte som jag? Varför vill han inte kämpa? Varför är det försent?
Jag fick mess innan, att det var jag som ville bli av med honom... Jag svarade att om det var det enda han hade att säga så har han ju inte förstått eller lyssnat på vad jag sagt över huvudtaget...
Och då svarade han att han inte fattade någonting, att han var totalt värdelös...
Så fick jag dåligt samvete tillslut då iallafall...
Har jag inte förklarat tillräckligt bra? Har jag inte uttryckt mig på rätt sätt? Är jag orättvis som vill ha en kille som har mig som sitt fokus? Någon som blir lycklig när jag kommer hem? Någon som alltid vill ha mig oavsett om man orkar eller inte... Som klarar av att visa att jag betyder något även man har haft en crappy dag på jobbet...
Jag vill ha allt det där och lite till. Men jag tycker inte jag får det. Jag tycker man kan ha lite högre krav i en relation...
Knäpp text
Tiden flöt på. Ibland var det bra ibland dåligt, som i de flesta förhållanden... fast jag kände mig oftast väldigt ensam... Många gånger när det var något som tex att jag hade sagt något till honom som jag aldrig hade gjort. Jag visste att jag hade sagt det men han visste att jag inget sagt. Jag som alltid har haft väldigt bra minne började känna att jag inte hade någon koll...
Ibland menade han på att han hade sagt något till mig men som jag totalt glömt bort. Ofta är det ju så att om man glömt något som någon hade sagt till en så blir det en "ja just det" upplevelse när man blir påmind om det men jag upplevde väldigt sällan det där när han sa att han sagt något till mig som jag var säker på att jag inte hade hört.... Blir lite rörigt nu men jag tror det förstås...
Jag sa till honom att det är möjligt att han tänkt att han ska säga till mig men sen har det inte blivit mer men att han fått för sig att han har sagt det. Men så var det inte alls, han visste precis vad han hade sagt och inte hade sagt....
Jag som alltid kunnat komma ihåg saker som hände när jag var liten, småsaker som ingen annan minns men som när jag nämnt det så säger de att det har jag nog rätt i, så var det nog. telefonnummer i det oändliga, vad det stått i vissa sms jag fått flera år tidigare... Vad den sa i den och den situationen... Jag kommer ihåg det mesta faktiskt...
Helt plötsligt så gör jag visst inte det längre. Innerst inne vet jag att det är jag som har rätt. Det jag kommer ihåg att jag sagt, det har jag sagt men det jag inte har hört det har han heller inte sagt.
Men han fick mig att känna mig värdelös, att jag inbillade mig saker, att jag aldrig lyssnade på vad han hade sagt osv.
Jag började säga allt jag ville ha fram två gånger för att verkligen vara säker på att jag fått fram det. Då tyckte han att blev jag tjatig... När jag ändrade taktik och ställde mig rakt framför honom och sa det jag skulle och bad honom upprepa det jag sagt så tittade han på mig och sa: Va fan håller du på med? Jag är för fan inte döv. Inte dum i huvudet heller för den delen!
Det spelade liksom ingen roll... Det var jag som var knäpp och inte fattade, jag som glömde saker och tjatade för mycket...
Ibland menade han på att han hade sagt något till mig men som jag totalt glömt bort. Ofta är det ju så att om man glömt något som någon hade sagt till en så blir det en "ja just det" upplevelse när man blir påmind om det men jag upplevde väldigt sällan det där när han sa att han sagt något till mig som jag var säker på att jag inte hade hört.... Blir lite rörigt nu men jag tror det förstås...
Jag sa till honom att det är möjligt att han tänkt att han ska säga till mig men sen har det inte blivit mer men att han fått för sig att han har sagt det. Men så var det inte alls, han visste precis vad han hade sagt och inte hade sagt....
Jag som alltid kunnat komma ihåg saker som hände när jag var liten, småsaker som ingen annan minns men som när jag nämnt det så säger de att det har jag nog rätt i, så var det nog. telefonnummer i det oändliga, vad det stått i vissa sms jag fått flera år tidigare... Vad den sa i den och den situationen... Jag kommer ihåg det mesta faktiskt...
Helt plötsligt så gör jag visst inte det längre. Innerst inne vet jag att det är jag som har rätt. Det jag kommer ihåg att jag sagt, det har jag sagt men det jag inte har hört det har han heller inte sagt.
Men han fick mig att känna mig värdelös, att jag inbillade mig saker, att jag aldrig lyssnade på vad han hade sagt osv.
Jag började säga allt jag ville ha fram två gånger för att verkligen vara säker på att jag fått fram det. Då tyckte han att blev jag tjatig... När jag ändrade taktik och ställde mig rakt framför honom och sa det jag skulle och bad honom upprepa det jag sagt så tittade han på mig och sa: Va fan håller du på med? Jag är för fan inte döv. Inte dum i huvudet heller för den delen!
Det spelade liksom ingen roll... Det var jag som var knäpp och inte fattade, jag som glömde saker och tjatade för mycket...
1-årsdag
Veckan innan vi hade varit tillsammans ett år började jag planera en överraskning till honom. På morgnarna när han sov så pumpade jag bröstmjölk och frös in och ringde en del samtal. Ordnade barnvakt, bokade bord på restaurang... Bad en kompis som bodde i stan att gå dit med rosor och ett kort som skulle stå på bordet när vi kom.
Men han var misstänksam och på väldigt dåligt humör hela veckan. Han tyckte jag döljde något för honom och det gjorde jag ju iochförsig men varför göra allting så svart???
På fredagen när det var dags så fick jag tillslut säga vad som skulle hända för han var verkligen inte rolig att tas med. Det förstörde ju lite av överraskningen men jag orkade inte med den negativa stämningen.
Visst, han blev glad men han sa hela tiden att han känt på sig att jag undanhållt honom något, något obehagligt...
Kvällen blev fin men vi pratade mycket om vår dotter för det var första gången vi åkt från henne...
Efteråt sa han att det var trevligt men att han inte tyckte om överraskningar så om jag kunde låta bli det framöver så vore det bra...
Men han var misstänksam och på väldigt dåligt humör hela veckan. Han tyckte jag döljde något för honom och det gjorde jag ju iochförsig men varför göra allting så svart???
På fredagen när det var dags så fick jag tillslut säga vad som skulle hända för han var verkligen inte rolig att tas med. Det förstörde ju lite av överraskningen men jag orkade inte med den negativa stämningen.
Visst, han blev glad men han sa hela tiden att han känt på sig att jag undanhållt honom något, något obehagligt...
Kvällen blev fin men vi pratade mycket om vår dotter för det var första gången vi åkt från henne...
Efteråt sa han att det var trevligt men att han inte tyckte om överraskningar så om jag kunde låta bli det framöver så vore det bra...
Nyårsafton
Jag hoppar tillbaka lite i tiden, till nyårsafton när vår dotter var 1 månad gammal. Vi var hos mamma, det var fest. Mysigt, lugn stämning och de flesta syskonen var där.
En kille jag har känt sen jag var 10 år ringde. Hela familjen känner honom väl för han och hans familj hade sommarstuga där mamma bor i flera år. Jag var lite kär i honom när jag var yngre och mina första sexuella erfarenheter (dock ingen fullbordan) hade jag med honom. Sen blev han och min syster jättekära och var tillsammans i ett par år. Inget allvarligt från min sida där.
Han och jag badade iallafall väldigt mycket tillsammans. Vi kunde vara på sjön med luftmadrass flera timmar för att bara gå upp när det var dags att äta och sen i igen. Så när han ringde och ville önska alla i familjen Gott nytt år så skojade vi om att vi skulle återuppliva gamla minnen, alltså bada flera timmar, det var inte värre än så. J blev helt svart i ögonen och gick ut. Jag följde efter och frågade vad som var fel och han sa att jag hade bjudit ut mig i telefonen till ett gammalt ex....
Sen kom min bror ut och satte sig i bilen och pratade med J. Visst, han var på bättre humör sen men kvällen hade ju redan blivit nersölad...
En kille jag har känt sen jag var 10 år ringde. Hela familjen känner honom väl för han och hans familj hade sommarstuga där mamma bor i flera år. Jag var lite kär i honom när jag var yngre och mina första sexuella erfarenheter (dock ingen fullbordan) hade jag med honom. Sen blev han och min syster jättekära och var tillsammans i ett par år. Inget allvarligt från min sida där.
Han och jag badade iallafall väldigt mycket tillsammans. Vi kunde vara på sjön med luftmadrass flera timmar för att bara gå upp när det var dags att äta och sen i igen. Så när han ringde och ville önska alla i familjen Gott nytt år så skojade vi om att vi skulle återuppliva gamla minnen, alltså bada flera timmar, det var inte värre än så. J blev helt svart i ögonen och gick ut. Jag följde efter och frågade vad som var fel och han sa att jag hade bjudit ut mig i telefonen till ett gammalt ex....
Sen kom min bror ut och satte sig i bilen och pratade med J. Visst, han var på bättre humör sen men kvällen hade ju redan blivit nersölad...
Mitt beslut
Nu när jag läser det jag skrivit så känner jag hur viktigt det här är för mig. Att få skriva ner mina upplevelser från detta förhållandet. Annars är det lätt att glömma allt det jobbiga och ångra sig... Jag måste stå fast vid mitt beslut, detta håller inte.. Även jag älskar honom.
Utflykt
När vår dotter var tre månader så hade jag bestämt med en gammal jobbarkompis att vi skulle träffas på gamla jobbet och käka lunch tillsammans. Jag sa till J att jag gärna åkte själv men att om han ville så var det självklart att han fick följa med. Men att han säkerligen skulle ha ganska tråkigt för samtalsämnet: gamla jobbet var ju ganska givet. han ville följa med.
Vi hade bestämt att vi skulle träffas klockan 13.00 och 11.00 hade jag en tandläkartid. I min planering skulle jag efter tandläkaren gå hem och mata och göra iordning min dotter för att sen i lugn och ro åka iväg och vara där lagom till klockan 13.
När jag närmade mig hemåt såg jag att J redan var ute vid bilen och hade spänt fast vår dotter. Då var klockan 11.50... Jag frågade varför eftersom vi hade bestämt att vi skulle åka 12.30. Han sa att han ville komma iväg tidigt så vi inte kom hem försent. Sur var han hela tiden. Så jag fick sitta i bilen och amma min dotter men jag sa också att jag tänkte inte åka hem tidigare bara för det. De andra två skulle ju inte komma förrän 13 så det spelade ju ingen roll att jag kom tidigare.
Så kom vi dit och jag gick runt och visade upp min bebis för de som jobbade och tillslut kom de andra. Vi beställde mat och käkade och pratade gamla minnen och ungar. J la in en mening ibland men annars var han ganska tyst. Han hade ju ingen aning om vilka vi pratade om alls. När vi ätit och fikat lite kaffe (för de som drack det) så fick jag en rundtur i ombyggnationen och när jag hade gått runt så mötte jag J. Han sa att han skulle åka hem, att jag fick ringa när jag ville hem. Så åkte han...
Så fick jag sitta där och ursäkta honom inför mina vänner som givetvis undrade vart han hade tagit vägen.
Det var 3 mil att köra till stället vi träffades på och innan träffen var bestämd så hade han gnällt jättemycket över bensinen. Och nu hade han satt sig i bilen och åkt hem... Hade jag fått åka själv så hade det ju bara blivit en resa, han hade fått lite tid för sig själv, jag hade fått trräffa mina vänner som jag inte sett på jättelänge. Istället gör han stämningen ohållbar och typ förstör allt.
Jag ringde inte när jag ville hem. Jag åkte med en av tjejerna, med min dotter utan barnstol i knät... Jag ville inte höra hur dyr den här resan hade blivit.. Jag var så ledsen.
Jag kom hem ett par timmar efter att han hade åkt från restaurangen. Alltså hade jag inte stannat så där jättelänge efter att han hade åkt.
Men när jag kom innanför dörren så var det första jag fick höra att det var jävligt onödigt att vara borta så jävla länge: -Vad fan har du gjort i fyra timmar??? (Han ansåg att det var fyra timmar sen han hade åkt).
Så jag fick ju redovisa för vad klockan va när jag kom hem (16.00) och va hon va när vi hade åkt. Ändå han får det så så tittar han bara på mig som att jag vore dum i huvudet. Jag var ju också helt sjuk i huvudet som hade åkt 3 mil med hans dotter i knät utan barnstol. Osv, osv. Jag sa att det var ju hans val att åka hem och då sa han att jag totalt hade nonchalerat honom och att han hade känt sig jättedum. Men då sa jag att det var ju det jag hade förvarnat om. Att jag skulle träffa mina gamla jobbarkompisar och att vi skulle prata gamla minnen. Det blir ju alltid så. Och att jag sagt att jag ville åka själv. Men det bara fnös han åt.
Vid sju orkade jag inte längre så jag tog min dotter och gick de 50 metrarna hem till min syster och satt hos henne en stund och grät. När jag kom hem så var grälet igång igen. Han tyckte ännu en gång att jag hade varit borta hur länge som helst fastän det inte ens gått en timme sen jag gick...
När vi la oss den natten hade vi bråkat i 8 timmar. Hela kvällen och halva natten...
Så här efteråt har jag ju förstått min rastlöshet varje gång jag varit iväg och han inte varit med. Jag har velat slippa utskällning när jag kommer hem så jag har skyndat mig igenom alla ärenden jag har haft. Har jag märkt att jag skulle bli försenad så ringde jag direkt och rapporterade detta så han skulle veta.
Vi hade bestämt att vi skulle träffas klockan 13.00 och 11.00 hade jag en tandläkartid. I min planering skulle jag efter tandläkaren gå hem och mata och göra iordning min dotter för att sen i lugn och ro åka iväg och vara där lagom till klockan 13.
När jag närmade mig hemåt såg jag att J redan var ute vid bilen och hade spänt fast vår dotter. Då var klockan 11.50... Jag frågade varför eftersom vi hade bestämt att vi skulle åka 12.30. Han sa att han ville komma iväg tidigt så vi inte kom hem försent. Sur var han hela tiden. Så jag fick sitta i bilen och amma min dotter men jag sa också att jag tänkte inte åka hem tidigare bara för det. De andra två skulle ju inte komma förrän 13 så det spelade ju ingen roll att jag kom tidigare.
Så kom vi dit och jag gick runt och visade upp min bebis för de som jobbade och tillslut kom de andra. Vi beställde mat och käkade och pratade gamla minnen och ungar. J la in en mening ibland men annars var han ganska tyst. Han hade ju ingen aning om vilka vi pratade om alls. När vi ätit och fikat lite kaffe (för de som drack det) så fick jag en rundtur i ombyggnationen och när jag hade gått runt så mötte jag J. Han sa att han skulle åka hem, att jag fick ringa när jag ville hem. Så åkte han...
Så fick jag sitta där och ursäkta honom inför mina vänner som givetvis undrade vart han hade tagit vägen.
Det var 3 mil att köra till stället vi träffades på och innan träffen var bestämd så hade han gnällt jättemycket över bensinen. Och nu hade han satt sig i bilen och åkt hem... Hade jag fått åka själv så hade det ju bara blivit en resa, han hade fått lite tid för sig själv, jag hade fått trräffa mina vänner som jag inte sett på jättelänge. Istället gör han stämningen ohållbar och typ förstör allt.
Jag ringde inte när jag ville hem. Jag åkte med en av tjejerna, med min dotter utan barnstol i knät... Jag ville inte höra hur dyr den här resan hade blivit.. Jag var så ledsen.
Jag kom hem ett par timmar efter att han hade åkt från restaurangen. Alltså hade jag inte stannat så där jättelänge efter att han hade åkt.
Men när jag kom innanför dörren så var det första jag fick höra att det var jävligt onödigt att vara borta så jävla länge: -Vad fan har du gjort i fyra timmar??? (Han ansåg att det var fyra timmar sen han hade åkt).
Så jag fick ju redovisa för vad klockan va när jag kom hem (16.00) och va hon va när vi hade åkt. Ändå han får det så så tittar han bara på mig som att jag vore dum i huvudet. Jag var ju också helt sjuk i huvudet som hade åkt 3 mil med hans dotter i knät utan barnstol. Osv, osv. Jag sa att det var ju hans val att åka hem och då sa han att jag totalt hade nonchalerat honom och att han hade känt sig jättedum. Men då sa jag att det var ju det jag hade förvarnat om. Att jag skulle träffa mina gamla jobbarkompisar och att vi skulle prata gamla minnen. Det blir ju alltid så. Och att jag sagt att jag ville åka själv. Men det bara fnös han åt.
Vid sju orkade jag inte längre så jag tog min dotter och gick de 50 metrarna hem till min syster och satt hos henne en stund och grät. När jag kom hem så var grälet igång igen. Han tyckte ännu en gång att jag hade varit borta hur länge som helst fastän det inte ens gått en timme sen jag gick...
När vi la oss den natten hade vi bråkat i 8 timmar. Hela kvällen och halva natten...
Så här efteråt har jag ju förstått min rastlöshet varje gång jag varit iväg och han inte varit med. Jag har velat slippa utskällning när jag kommer hem så jag har skyndat mig igenom alla ärenden jag har haft. Har jag märkt att jag skulle bli försenad så ringde jag direkt och rapporterade detta så han skulle veta.
